tisdag 30 november 2010

Tree of codes



Jonathan Safran Foer har släppt en ny bok. Den heter Tree of codes och är något utöver det vanliga. Foers favoritbok heter The streets of crocodiles, skriven av Bruno Schulz 1934 och är en novellsamling. Foer har alltid varit intresserad av formgivningen av sina böcker därför har typsnitt och andra typografiska detaljer aldrig lämnats åt slumpen. I Tree of codes har Foer klippt och klistrat kan man säga. Han har använt sig av Schulz historia och försökt hitta en annan historia inom Brunos. Resultatet ser ut såhär:

 
Boken är lika mycket en litterär text som det är ett typografiskt konstverk. Jag och en kollega har beställt både Streets of crocodiles, som känns som ett måste att ha läst först, och Tree of codes. Tree of codes lär ju inte komma i en billigare pocketvariant, så vi slog till och fick betala 415 kr för skönheten. Det är inte ens en hård pärm! Men förhoppningsvis kommer ni få ta del av Foers experiment efter nyår någon gång när vi kanske har börjat läsa. 
Läs mer om boken här. Eller titta på videon!

fredag 26 november 2010

Höropp hipsters!

Fem utav mina favortiförfattare är också fem författare som de flesta hipsters gillar. Nu talar jag inte som subkulturen från 1940-talet utan om dagens medelklassungdomar som gillar prylar, kaffe, surdeg och slimmade cyklar. En författare är från Japan, en är från Kanada och de andra tre är från Usa. Två är födda på 40-talet, två på 60-talet och en på 70-talet. Kan ni gissa vilka det är? Jag talar såklart om Paul Auster, Haruki Murakami, Douglas Coupland, Chuck Palahniuk och Jonathan Safran Foer. Vissa kanske skulle vilja addera Dave Eggers eller ta bort Paul Auster, men det skulle nog inte jag. Dels baserar jag det här på vad folk i bokhandeln faktiskt köper, dels vad jag och mina vänner och jämnåriga läser. Man skulle säkert kunna dra en hel del paralleller mellan dessa fem herrar eller fråga sig var alla de kvinnliga hipster-författarna håller hus (Räknas Siri Hustvedt, Nicole Krauss eller Vendela Vida till dessa? De är alla gifta med varsin manlig hipp författare).
Men den här diskussionen lämnar jag öppen, anledningen till att jag inleder mitt inlägg med detta är att jag nu tänker recensera två utav dessa herrarnas senaste alster. 


Paul Austers senaste roman handlar om Miles Heller, Alice Bergstrom, Nathan Bing, Ellen Brice och Morris Heller. Fyra utav de ockuperar ett övergivet hus i Sunset Park, Brooklyn. Morris är Miles pappa. Jag tycker ärligt talat att det är oerhört svårt att recensera Auster. Miles Heller träffar vi i inledningen av boken, då han bor i Florida, där han har träffat en mycket yngre flicka som han älskar högre än allt annat. Han har inte träffat sina föräldrar på sju-åtta år utan flyttat runt i Usa. Något hände som gjorde att han inte kunde träffa sin familj och därför har han undvikit dem. Nathan Bing, Miles bästa vän, har däremot utan Miles vetskap hållit Miles familj informerade om var Miles har hållit hus i alla dessa år. Miles tvingas att flytta tillbaka till New York och där måste han också möta sin familj och stå till svars för all sorg han har åsamkat dem. 
Samtidigt får vi följa de andra ockupanternas vardag, kärleksliv och livsröra. Som vanligt har Auster romaner flera lager och litterära och kulturella referenser hittas här och där. Jag blir alltid glad när jag börjar läsa en Austerroman, hans engelska är alltid kristallklar och historierna komplexa. Nu tycker jag nog inte att Sunset Park var lika bra som Invisble, för det är den som jag jämför med. New York-triologin, Levithian och de andra tidiga romanerna spelar liksom i en helt annan liga. Invisible fick inte översvallande kritik när den översattes till svenska, men jag råder er att läsa den på engelska. Liksom jag råder er att läsa Sunset Park, även om den inte är en fempoängare. Det är ju ändå en Auster. 

"Karen finds it strange that people who militantly remove time-expired dairy products from their refrigerator think nothing abandoning a bottle of Kraft-Catalina salad dressing on the fridge door's condiment shelf for years at a time."

Redan på sida ett vet jag att jag gillar boken. Coupland är en mästare på att skriva sådana här självklara saker som man bara utbrister, ja men så här är det ju, fan vad bra! Ok, just det här är inget djupt spörsmål kanske, men igenkänningen är total. 
Fem personer blir strandade i en cocktailbar på en flygplats medan världen runt omkring dem rämnar, oljan har tagit slut, en okänd man med gevär smyger omkring utanför fönstret och ett giftutsläpp har ägt rum som gör det omöjligt att gå ut. I Player One räds inte Coupland från att ta upp de stora frågorna. Han frågar sig vad som skiljer människorna från djuren, vad som gör oss till de vi är, om människan är sina gener eller sina tankar eller kanske sina relationer? Vad är tro? Vad är religion? Alla dessa frågor avhandlas i den här cocktailbaren på ett väldigt tillgängligt men innerligt sätt. De sista trettio sidorna i boken är en lista på Future Legends. I princip delas hela boken upp i 136 beskrivningar av olika framtida legender. Jag ska nedan lista ett par av mina favoriter:
"Frankentime. What time feels like when you realize that most or your life is being spent working with and around a computer and the Internet"

"Mallproof realms. Realms where shopping never happen, For example Star Trek characters never go shopping. Also, universes that wilfully exclude commerce."

"Narrative drive.  The belief that life without a story is a life not worth living - quite common, and ironically accompanied by the fact that most people cannot ascribe a story to their lives."

"Time/Will Uniqueness. The belief that awareness of time and the possession of free will are the only two characteristics that separate humans from all other creatures."

En till bara, den är faktiskt bokrelaterad. 
"Fictive rest. The common inability of many people to be able to sleep until they have read even the tiniest amount of fiction, Although the element of routine is important at sleep time, reading fiction in bed allows another person's inner voice to hijack one's own, thus relaxing and lubricating the brain for sleep cycles. One booby trap, though: Don't finish your book before you fall asleep. Doing so miraculously keeps your brain whizzing for hours."

Läs och begrunda!

måndag 22 november 2010

Augustvinnarna

Jag tyckte det var grymt väntade pristagare. Däremot är det konstigt att Den röda grevinnan blev nominerad i Fack-kategorin och inte skönlitteratur. Bra för bokhandlarna! Lättsålda böcker!
Den röda grevinnan har jag bläddrat i många gånger och har faktiskt ett läsex av den på ngn hylla. Här ligger jag och blöder har mina kollegor läst och blivit stormförjusta i. Spill säljer redan som smör här nere i Skåne, den utspelar ju sig i Lund.

Koppel laddar om

I väntan på att Augustpriset ska utdelas så tittar jag lite på 2011's (hur skriver man det korrekt? 2011s eller tjugohundraelvas) utgivning.
Hans Koppel (Petter Lidbeck) släpper en deckare!! Det verkar vara ännu en haussad sak som har sålts till en miljon länder i förväg och som naturligtvis ska bli film. Extrem spänning utlovas och i texten läser jag att den ska vara riktigt riktigt otäck och INTE bör läsas av barn. Jag hittade ingenting på Telegrams hemsida så ni får läsa mer här istället.



söndag 21 november 2010

Läskatt

fredag 19 november 2010

Tema: blod

Jag läste Blodets meridian av Cormac McCarthy för ett tag sen. Boken skrevs 1985 men återutgavs i år av Albert Bonniers. Boken utspelar sig i den vilda västern när den vilda västern var som vildast, d.v.s. på 1800-talet. Ett gäng skalpjagare härjar, lamslår, massakrerar och är en hel del vildare än vildarna de skalperar. Skalperna bär de runt halsen eller i sadelväskorna. För dem får de guld och kvinnor i städerna, gröna skogar kan de se sig om i r*en efter. Landskapet är kalt, torrt, sandigt, vasst, stenigt och utmärglat. Hästarna de rider på törstar efter vatten och får ibland sätta livet till när maten tryter. Männen är hårda, tysta, tåliga, okänsliga och galna. Ingen lämnas orörd. Ingen lämnas oberörd.
Hela boken är en kamp för överlevnad, en kamp mot apacher, mexikanare, en kamp mot Sonora-öknen.
Boken läses långsamt, landskapet i boken får liv av McCarthys superba formuleringar. Landskapet spelar lika stor roll i boken som våldet. Det skoningslösa, blodiga, vettlösa våldet som männen utsätter män, kvinnor, barn och djur för.
Med en klump i halsen läser jag vidare, det vackra språket och det fruktansvärda det beskriver.
Det karga landskapet känner jag till viss del igen från Vägen men i Blodets meridian är det av större vikt, det läggs ner mer tid på att beskriva alla detaljer, ljud, ljus och växtlighet. Blodets meridian kommer inte att bli film, det lovar jag, texten skall läsas och upplevas inombords.

Jag läste Det blödande hjärtat av Andrew Taylor. Detta är också en bok som har blivit unisont hyllad i bloggarna. Varför förstår jag faktiskt inte riktigt. Boken utspelar sig mellan världskrigen i London. Jag fick aldrig någon känsla för denna diffusa tid, det kunde lika gärna varit slutet på 1800-talet för mig. Det gråa London, kvinnovärderingarna, rädslan för att bli utskämd, allt påminde mig snarare om ett viktorianskt England än ett fullt utvecklat industrisamhälle. Jag vill gärna jämföra med Sarah Waters Nattvakten, visst det skiljer 10 år mellan när böckerna utspelar sig, men hennes London blir så mycket mer levande för mig.
Historien kretsar kring en försvunnen kvinna, en man som alla är rädda för, ett hus där alla är misstänkta och en dagbok som berättar mer och mer. En klassisk spänninsroman, fast jag tycker inte den är så spännande. En del har pratat om blandvändare, att det inte gick att sluta läsa, men det är inget jag upplever alls.
Den är inte alls dålig, men jag ser istället framemot att läsa Andrew Taylors bok från i år, Nattvandraren, som utspelar sig 1776, en tid jag tror att Mr Taylor är glimrande på att skildra.

torsdag 18 november 2010

Brighton Rock

Brighton Rock av Graham Greene utkom första gången 1938. Den handlar om 17-åriga Pinkie som driver omkring i den undre världen i Brighton. Han har dödat en man, kan han fly från vedergällning? När han träffar den modiga och livliga Ida Arnold förändras allt.
När den filmatiserades första gången spelade Richard Attenborough Pinke och Hermione Baddeley Ida. Nu kommer den som film igen, i huvudrollerna ser vi Sam Riley (från Control) och Helen Mirren som Ida.
Jag har inte läst boken men skrev för ett tag sen om Vintage-böckerna som hade ett filmcitat på utsidan. Där fanns Brighton Rock med. Pocketförlaget ger i slutet av november ut Brighton Rock igen på svenska. Tyvärr får filmen ett filmomslag, ngt om aldrig blir speciellt bra.
Jag har aldrig läst något av Graham Greene, Vår man i Havanna ligger i hyllan och väntar på att jag ska få tid att ta mig an den, men den läsningen verkar ligga långt i framtiden.
Har någon annan läst Greene?

Läs mer om filmen här.

onsdag 17 november 2010

Bokprat med Liv & Sara

Ikväll tog jag mig till Gleerups i Lund för att lyssna på Liv Strömquist och Sara Granér prata om sina nyaste böcker (Prins Charles känsla & Med vänlig häslning). Liv och Sara ställde frågor till varandra, till en början oerhört trevande, men det gick bättre och bättre. De pratade om deras tillvägagångssätt när de gör en serie. Båda två har en idé och en text som de sedan ritar något till. Det var oerhört sällan som de ritade en bild först och sen skrev ngt till. De pratade även om betydelsen av att Serieskolan i Malmö finns. De har båda två gått där och det har fått de att utvecklas jättemycket och fått de att tro på att det här är något de kan jobba med och inte bara ha som en hobby. De sitter båda två och tecknar i C'est bon kulturs ateljé och att inte sitta hemma själv och pilla är väldigt skönt. Sara Granér är även medlem i kollektivet Dotterbolaget, en sammansättning av kvinnliga serietecknare.
Sara frågade Liv om vem utav Livs gubbar och män som hon har skrivit som skulle hon vilja tillbringa ett år på en öde ö med, en gång veckan skulle det även komma en tunna med rom. Liv svarade skrattandes Karl Marx.
Sara berättade om de små andra projekt som hon har och som hon också visar i sin bok förutom serier. Hon har tryckt upp klistermärken med texten "Den här produkten saknar helt och hållet existensberättigande - Mvh butikspersonalen" som hon sedan klistrade på olika produkter ute i butiker, såsom deospray för mobiltelefoner, en dörrstopp i form av en rosa plastkatt, en iskross för 699 kr etc. Hon har även satt upp små lappar i gemensamma utrymmen som till exempel på gym eller i väntrum där det står "För allas trevnad begå inga sexuella övergrepp i lokalen Mvh personalen" Sara sa att hon tyckte om att tänka på att de här små lapparna och klistermärkena sedan blev upptäckta av personal eller kunder och uppskattade i efterhand.
De fick frågor av publiken om sina uppdragsgivare. Båda två höll med om att det sporrade oerhört mycket att ha en deadline och ett tydligt uppdrag att jobba efter. Sara har ju levererat en serie i veckan för DN under ett tag. Liv håller just nu på att rita bilder till en genusutbildning i Umeå.
I flera år har Liv tecknat en kalender till Galago men i år hade hon inte tid iom utgivningen av Prins Charles känsla. Sara fick då vikariera och har ritat en kalender för 2011 med temat vikarier. Den ska genast inhandlas!

På det hela taget var det en helt fantastisk kväll. Det var fullsatt och väldigt blandade åldrar, både kulturtanter, tjejer och killar. Sen ringlade kön lång för signering. Jag passade naturligtvis på att få mina Sara- och Livböcker signerade. Sara ritade en helt galet detaljerad bild i min bok.

Jane Eyre

För inte så länge sen läste jag Jane Eyre. Som så många klassiker har den legat i hyllan ett tag och sneglat på mig, läääs mig, du borde läsa mig! Jag vann boken i Bookcovergirl's blogg. Men jag läste och gillade den starkt!
Nu kommer den som film (ännu en filmatisering) med Mia Wasikowsa som Jane och Michael Fassbender som Mr Rochester. Trailern bådar gott!
Trailer på Imdb.

fredag 12 november 2010

Okänt offer av Tana French

Det regnar vansinnigt mycket ute. Tur att det inte gjorde det iförrgårnatt. Det hade nog spätt på mina obehagskänslor ett par hekto.
Iförrgårmorse började jag läsa Okänt offer. Jag hade en ledig dag och bestämde mig för att spendera morgonen med en ny bok och en filt. Efter bara 30 sidor var jag som uppslukad. Min telefon ringde och min bästaste väninna fick praktiskt taget tvinga mig ut på en blomkålssoppe-lunch. Efter den goda soppan satte jag mig på ett café för läsa..jag läste och läste och läste. Vips var klockan mycket och jag skyndade hem för att bjuda en vän på middag och sen gå på stand-up. Emellanåt var komikerna inte speciellt roliga och då längtade jag hem till min bok. Vid hemkomst bestämde jag mig för att kl midnatt måste jag vara sovandes. Men klockan tickade på och ute ven vinden och dörrspringan ut mot vardagsrummet såg mer och mer olycksbådande ut, plötsligt slog klockan halv tre och jag var tvungen att släcka. Dagen efter hade jag läst ut boken på lunchrasten.
Herreminje! När man längtar hem till en bok och inte kan släppa den då vet man att det är en liten guldklimp man har hittat. Okänt offer har hyllats på diverse bokbloggar och jag stämmer mer än gärna in i den hyllningskören.
I stort sett handlar Okänt offer om Cassie Maddox, en f.d polisinfiltratör i Dublin. Sedan tidigare har hon använt sig av den påhittade identiteten Lexie Madison för att komma åt en langare på ett universitet. Ett par år efter det fallet hittas en kvinna död som bär en identitetsbricka med namnet Lexie Madison. Kvinnan ser dessutom exakt ut som Cassie. Poliserna avslöjar inte att "Lexie" har dött utan Cassie får än en gång iträda Lexies roll och infiltrera hennes liv för att komma åt mördaren och för att komma på varför någon ens har tagit Lexies identitet, en kvinna som inte ens finns.
Det är sjukt spännande. Lexies studiekamrater lever ett slags Den hemliga historien-liv, ganska avskurna från resten av universitetet boendes i en 1700-talsvilla ute på landet. De lagar middagar ihop, läser högt för varandra, dricker whiskey och har picknick i trädgården. Det enda som kanske retar mig lite är att Cassie är så jäkla självsäker och orädd igenom hela boken, men å andra sidan känns det ganska tryggt.
Det här kan vara den bästa deckaren jag någonsin har läst. Är ni inga deckarfantaster så bli inte avskräckta, boken skulle lätt kunna klassas som en extremt spännande roman med polisinslag. 
Avboka alla möten och LÄS!

söndag 7 november 2010

1Q84

Jag fortsätter peppa för böcker som kommer nästa år. Det kom en ny Murakami 2009, men att läsa en Murakami på japanska är övermäktigt. Det är en triologi som heter 1Q84. De två första delarna släpps på svenska på Norstedts i mars. En tysk översättning verkar också vara ute men den engelska ser jag inte röken av. Något jag tycker är ganska sorgligt eftersom jag läser mina Murakami på engelska.
Titeln 1Q84 förklaras såhär: The title is a play on the Japanese pronunciation of the year 1984. The letter Q and the Japanese number 9 (typically romanized as "kyū," but as "kew" on the book's Japanese cover) are homophones, which are often used in Japanese wordplay. This is a reference to George Orwell's Ninteen Eighty-Four.
Jag applåderar Norstedts utgivning av Murakami. Han har ju skrivt en hel radda böcker och Norstedts fortsätter att ge ut hans verk med en ny titel varje år. Man kan ju hoppas att de fortsätter ge ut hans äldre titlar så de som läser på svenska också kan ta del av hans fantastiska historier. 

Stiltje

Min dator är lite sönder. Därav låg bloggaktivitet.
Jag har läst ut Blodets meridian och påbörjat Sunset Park av Paul Auster.
Jag älskar den redan. Tror jag. Försöker leta efter teman, har kanske upptäckt ett.
Återkommer när min nya dator anländer. Då kommer även en recension av McCarthy. Läser som ett djur sålänge. Hoppas ni också gör det.