måndagen den 31:e januari 2011

Det är en bok!


Boken Det är en Bok! ser ut som en barnbok i åldern 3-6 kanske, men den står istället på humorhyllan i bokhandeln.  Boken är tecknad i enkla stora bilder och det är extremt lite text i boken. Ändå är den helt underbar och en vitamininjektion för oss som inte riktigt har anammat alla läsplattor och inte bryr oss om att väskan är tyngd av ett par böcker. 
Apan läser en bok i sin läsfåtölj och tekniknörden åsnan undrar om apan kan blogga med den, om man behöver ett lösenord för att komma in i den eller om man kan scrolla med den eller koppla in den i ett USB osv. Man skrattar högt och budskapet är helt enkelt att även om en bok har en enkel och urgammal konstruktion kan den fortfarande fängsla människor i alla åldrar. Ett självklart budskap såklart, men ack så väl presenterat. Boken är en perfekt present till den nyblivne iPad-ägaren eller de som tittar framåt och förutspår bokens död. 

måndagen den 24:e januari 2011

Musik och litteratur

Jag gillar musik och litteratur. Jag illustrerar det såhär:




torsdagen den 20:e januari 2011

Isak & Billy - Kristofer Folkhammar

Billy är ihop med Isak, de bor ihop, nästan. De är ganska olika. Billy är enkel, glad och stilig. Isak har dåligt självförtroende, funderar på allt, tvivlar på relationen och är lite blekfet.
Billy är lite trött på att Isak grubblar så mycket och aldrig gör något, att Isak till och med kör bil osäkert. Problem med släkten har Isak också. Billy har en roddmaskin i vardagsrummet.
"Billy är rädd om livet. Isak simpel och knäpp. Världen är overklig. Vägen är lång. Livet också. " enligt Billy.
Boken är full av frustation, sorg, osäkerhet, oförstående och kärlek.
Mellan kapitlen står det delar av låttexter i stora svarta bokstäver. Till exempel:
LET ME GO
FOR YOU TO JUSTIFY MY LOVE
KILLING ME SOFTLY
Ibland märker jag tydligt sambandet med historien, ibland inte alls. 
Jag vet inte om gillade det här. Jag tyckte mest det var lite sorgligt och ledsamt. Men Kristofer Folkhammar ha en tydlig stil och en säker röst och jag vill absolut läsa mer av honom i framtiden. 



tisdagen den 18:e januari 2011

En gåtfull vänskap - Yoko Ogawa

På boken En gåtfull vänskap har Paul Auster blurbat och använt adjektiv som oändligt charmfull och högst originell. Det var en utav anledningarna till att jag plockade upp den här lilla boken, den andra anledningen var att det var en japansk författare. Jag älskar de lågmälda romanerna som utspelar sig i en japansk vardag där man lagar omelett, tittar på baseball och tar skydd från plötsliga monsunregn.
En ung hushållerska får en ny anställning hos en gammal matematikprofessor vars minne är mycket speciellt. 1975 var han med om en olycka och sedan dess varar hans minne bara i 80 minuter. Han kommer ihåg allt som hände innan olyckan men varje morgon läser han på en utav sina många minneslappar som är fastsatta på kostymen där det står "Mitt minne varar bara i 80 minuter" och varje morgon får hushållerskan presentera sig igen och de börjar om sin vänskap.
Hushållerskan har en son som professorn kallar Roten och de här tre personerna får en mycket speciell relation. De tre har mer eller mindre filosofiska diskussioner kring matematik och professorn berättar mer än gärna om sina matematiska upptäckter och sin stora passion primtalen.
Att professorn har ett säreget minne skulle lätt kunna bli en detalj som författaren ständigt återkommer till för att driva historien framåt (eller bakåt?), men greppet används sparsamt och de matematiska diskussionerna får istället blomma ut över sidorna.
Jag småmyser mig igenom boken och gillar mest av allt det lilla formatet på boken. En inbunden bok i miniatyrformat passar utmärkt i handväskan.
Det här är första gången Yoko Ogawa översätts till svenska, men hon har skrivit många böcker och kanske är hon värd att utforska vidare.

fredagen den 14:e januari 2011

Speaking in Code

Jag och mina vänner i Music Doc arrangerar filmvisning och klubb på lördag 15 januari,  på Babel på Spångatan i Malmö. Kom förbi, billigt och bra ös!

http://babelmalmo.se/scen/110115
http://www.speakingincode.com
http://www.myspace.com/geographyrecords

torsdagen den 13:e januari 2011

Herredjuret - Mattias Hagberg

 Jag läste Herredjuret av Mattias Hagberg. Det är ingen roman utan mer än resonerande berättelse om äventyraren, konservatorn och upptäckaren David Sjölander. Jaget i berättelsen är nästintill besatt av Sjölanders liv och stora bragd, att fälla och sedan stoppa upp en elefant. 1948 begav sig den då 61-årige Sjölander till Afrika för att skjuta sin första elefant. Fyra år senare var arbetet med elefanten färdigt och den står nu på Naturhistoriska museet i Göteborg för allmän beskådan.
David Sjölander reste under sin levnadstid runt i Sverige och även till Kina för att samla in arter, nedteckna djurrikets mångfald och bestånd och sedan också stoppa upp flera av sina fynd. Han var en utav världens skickligaste konservatorer men även en utav Sveriges första naturfilmare. Han följde i Sven Hedins och Carl von Linnés fotspår och systematiserade och kartlagde dåtidens okända hörn i världen.
Tiden då Sjölander gör allt detta präglas av en vi och de-känsla. Vi är herrarna och djuren är där för oss. Förr hade djuren varit en naturlig del av vår vardag, de fanns där på våra gårdar och i vår natur. Men sedan kom stora djurparker, zoon, cirkusar, naturfilmer, nationalparker och museum världen över där vi kunde betrakta naturen istället för att leva i den. Istället för att vara ett naturligt inslag i vår vardag blev naturen och djuren något annat.
Boken handlar inte bara om Sjölanders liv, hans resor eller hans livsverk - elefanten, utan också om hur vi ser på djuren och naturen efter industrialiseringen och idag.
Jaget i boken drömmer om Sjölander, han fantiserar om att Sjölanders alla anteckningar kanske finns inuti elefanten, att svaret på Sjölanders besatthet av att konservera och bevara elefanten och alla de andra djuren finns där inne, i bukhålan. Jaget sitter på Naturhistoriska i Göteborg flera timmar om dagen och bara stirrar på elefanten, han läser de få anteckningar Sjölander lämnade efter sig, han tittar på knastriga fågelfilmer som Sjölander har filmat och vår följa med ner i källarutrymmen där Sjölanders kinesiska uppstoppade Argalifår står.
Boken är en tunnis, men en mycket bra sådan. Berättelsen är inte alls lika dammig som de uppstoppade djuren måste vara idag utan spännande och framförallt får boken en att tänka till på hur vi förhåller oss till djur och natur idag.



tisdagen den 11:e januari 2011

Låt de gamla drömmarna dö - John Ajvide Lindqvist

Jag har märkt att tidningarna inte riktigt håller på recesiondatumet så då kör jag också!
Låt de gamla drömmarna dö syftar på en novell som återfinns i den här samlingen texter, novellen berättar lite om vad som hände Oskar och Eli efter Låt den rätte komma in tog slut. Man får i alla fall ett svar, även om det är något diffust.
Boken är en samling texter av Ajvide, noveller samsas med radioprat, sketcher till Reuter & Skoog och andra små krönikor. Vissa har varit publicerade innan, andra inte. I början av boken presenteras de flesta texterna med en liten förklaring till varför de hamnade i den här boken, som ett matigt förord.
Gillar man Ajvides böcker så kanske inte den här boken är det självklara köpet. Älskar man däremot Ajvide så ska man definitivt läsa! Om man längtar efter skräck och förortsmobbare som får på moppo så blir man besviken på större delen av boken, men där finns sådana guldkorn också. Novellen Tindalos som Ajvide läste in för DN en vinter och som publicerades i kapitelform på mp3 inför en Allhelgona, och som jag lyssnade på då, är en fantastisk novell, det är även metaberättelsen Ansiktsburk av Erik Pettersson.
I förordet berättar även Ajvide om sina kommande romanprojekt, och de verkar vara inte alltför långt borta, märk att jag skriver DE och inte den. Ajvide är en produktiv herre och det är väl lite därför han har valt att släppa den här boken. Är du nyfiken på vem Ajvide är, vad han har skrivit eller gjort när han inte har ägnat sig åt vampyrer och zombies så kan jag varmt rekommendera den här lilla samling.

måndagen den 3:e januari 2011

Siri!

Siri och Paul kan inte ha mycket tid över för promenader i Park Slope eller weekends i Paris. De skriver ju böcker dagarna i ända, en hel massa böcker. Många böcker! De är produktiva som sören. Det var inte längesen Siri släppte The shaking woman, och i mars kommer hon ut med en ny bok.
The summer without men heter den verkar väldigt bra och väldigt Siri. Det här låter lovande:

Out of the blue, your husband of thirty years asks you for a pause in your marriage to indulge his infatuation with a young Frenchwoman. Do you:

a) assume it’s a passing affair and play along
b) angrily declare the marriage over
c) crack up

d) retreat to a safe haven and regroup?

Jag peppar och tycker på Bevaka-knappen på Bokus.

söndagen den 2:e januari 2011

Temple Grandin

På nyårsdagen såg jag fyra filmer. Det är ganska många. Jag läste ingenting. Ni kanske tror att jag harvar på med min Nicole Krauss-bok, men jag har faktiskt läst flera böcker under tiden som inte ska recenseras förrän senare i januari. Men för att inte en bloggtorka ska uppstå, och för att jag ser otroligt mycket film så kommer det nog under 2011 att skrivas om en del film här också.
Jag såg HBO-filmen Temple Grandin. Filmen handlar om den autistiska flickan Temple Grandin som tänker i bilder, går i high school, college och forskar om djurhållning, kor, hästar och bygger en kram-maskin. Filmen är byggd på boken som Temple har skrivit om sitt liv. Det är alltså en verklighetsbaserad film. Temple har betytt hur mycket som helst för autister runt om i världen och för djurhållningen. Mer än hälften av alla slakthus eller kreatursfarmar i USA använder sig av konstruktioner som Temple har ritat, byggt och tänkt ut.
Claire Danes spelar helt fantastiskt och filmen är verkligen visuell, helt enkelt störtsnygg. Julia Ormond spelar hennes mamma, fast under hela filmen trodde jag att det var Juliette Binoche, de är superlika i upsatt hår. Jaja, det var en parantes. Jag tänker inte analysera något mer, jag vill bara tipsa så många som möjligt om att se den här galna filmen som förgyllde min kväll. Googla gärna hug-machine. :)