Stringhyllan

Hej bokkonsument: Stringhyllan

2012-02-02T23:34:00.002+01:00

Det var jäkla längesen jag gjorde ett frågeformulär. Men med ett par öl i kroppen kanske det kan vara lite underhållande. Here goes:

Senast lästa: P.S av Björn Af Kleen
Senast köpta bok: The Night Circus av Erin Morgenstern (med ett upphittat presentkort på Sci-fi-bokhandeln. Oh the joy.
Senast lånade bok: Jag lånar verkligen aldrig böcker. Kanske att det var Flickan med glasfötter av Ali Shaw
Senast fådda bok: Eftersom jag jobbar i bokhandel är det aldrig ngn som ger mig böcker eftersom de antar att jag köper allt jag vill ha själv. Men "fick" ju ett läsex av Oksa Pollock häromdagen.
Favoritbokhandel: Strand bookstore i New York, ingen tvekan.
Favoritbibliotek: Jag går tyvärr väldigt sällan på bibliotek. Jag får säga mitt barndomsbibliotek i Ödåkra.
Antal lånekort: Malmö och Lund
Använder som bokmärke: Tidigare alltid ett vykort med Audrey Hepburn, på senare tid mest kvittorn.
Favoritfärg på bok: Det spelar väl ingen roll. Måste jag välja blir det guld.
Favoritmat/snack vid läsning: Soppa. Man kan äta med en hand och hålla boken med en annan bok.
Favoritdryck vid läsning: Vitt vin, te, juice, whatever.
Favoritställe att läsa på: På restaurang ätandes en god rätt
På den sidan hålls jag i den bok jag läser just nu: 166 i Tiger, Tiger av Margaux Fragoso
Den här boken köper jag till en förälder: Till pappa köpte jag senast Mannen utan egenskaper av Robert Musil.
Den här boken köper jag till min bästa vän: En ny Haruki Murakami kanske.
Den här boken köper jag till en partner: New York-boken av Gelin som en peak.
Favoritgenre: Magisk realism, skitläskiga thrillers, spökhistorier, kvinnoböcker
Favoritformat: Pocket eller inbunden. De engelska häftade hatar jag.
Författarfavorit: Muramaki, Safran Foer, Auster, Krauss, Lena Sundström, Sarah Waters, Hans Alfredson, Tana French
Den tjockaste bok jag läst: Det får nog bli Shantaram. 942 sidor.
Den tunnaste bok jag läst: Men åh så svårt. På senare tid i alla fall Förlossningen av Wadensjö. 80 sidor.
Favoritljud när du läser: Inga samtal i närheten i alla fall. Annars störs jag inte av vare sig musik eller sus och dus.
Favorittidning: Interview magazine, Tidningen Sex, Filter, Galago, en Elle slinker ned däremellan
Prenumererar på: Interview Magazine
Favoritbokblogg: Kafka på jobbet och Rikets sal och Kalle Lind
Mitt bästa bokminne: När jag gick in på Strand bookstore första gången. Eller när jag upptäckte bokhandeln Comptoir de l'image i Paris.
Senaste bokfyndet: Jag har inte köpt den ännu, men Dave Gormans senaste bok Dave Gorman vs The rest of the world. Alldeles säkert en skrattfest.
Senaste impulsköpta bok: The Night Circus
En bra bok att ge bort: 80 romaner för dig som har bråttom eller kanske Niklas Orrenius artikelsamlingar.
Bokgenre som jag undviker: Based on a true story. BOATS. Svenska polisdeckare typ Läckberg, Jungstedt, Jansson, Marklund
Så gör jag med böcker som jag inte vill ha längre: Ställer de i trappen så att grannarna kan få de. Skickar de till mina fastrar.
Så här håller jag koll på vad jag läst: Bloggen, Goodreader.com
Så här sorterar jag min bokhylla: Bokstavsordning!
Nästa bok jag ska läsa: Vi får välan se va!

Jennifer Egan på svenska i vår!

2012-01-30T18:38:00.000+01:00

I maj kommer Jennifer Egans Pulitzer Prize-vinnare A visit from the goon squad på svenska på Norstedts. Det blir jag glad över. Huliganerna kommer på besök är ju en fantasifull översättning, hmm... Läs den i alla fall! Här är min recension av boken.

Before I go to sleep - årets första fempoängare!

2012-01-24T23:44:00.000+01:00

Vad skönt det känns att ha läst en riktigt överjävligt bra bok igen. Den här boken kommer jag tvinga alla kunder att köpa efter att jag undvikit att berätta vad den handlar om och med ett hemlighetsfullt leende säga: Bara läs den, gillar du inte den får du komma in och dra mig i håret.
Christine vaknar upp en morgon. Hon vet inte var hon är, hon vet inte vem mannen som sover bredvid henne i sängen är. Hon får en chock när hon kommer ut i badrummet och ser i spegeln att hon inte alls är den där tjugonånting tjejen med hela livet framför sig utan en medelålders kvinna med rynkor och grånande hår.
Efter att mannen, som heter Ben, har förklarat för henne att de är gifta, har varit så i tjugo år, att hon lider av minnesförlust och att allt ordnar sig och att han nu måste åka till jobbet så ringer Christines telefon. I telefonen presenterar sig en Dr Nash som förklarar för Christine att han försöker hjälpa henne med minnet och att hon har fört dagbok under en tid. Han ber henne läsa dagboken och sedan ringa tillbaka. Omtumlad och skakig sätter sig Christine ner och börjar läsa sin dagbok. På första sidan står det Lita inte på Ben.
I dagboken läser Christine att hon lider av amnesi efter en olycka för 10 år sedan. Sedan dess nollställs hennes minne efter varje natts sömn och hon tror igen att hon är personen hon var när hon pluggade på universitetet. I själva verket är Christine 47 år gammal och bor och lever ihop med sin man Ben. Undan för undan läser Christine vidare i dagboken och hennes minnen börjar sakta komma upp till ytan igen.

S J Watson har skrivit en sjujäkla nagelbitare till bok, hör ni det ladies egentligen. (Plockar ni upp Hasse å Tage-referensen?) Det här verkar vara Watsons debut och Ridley Scott kanske ska göra film av den och Dennis Lehane och resten av deckarligan bara ä l s k a r den. Spännande in i det sista och snabbläst. Böcker och filmer där minnet spelar roll är alltid intressanta eftersom amnesi ofta ställer läkare frågande. De vet inte så noga vad som försiggår där uppe i hjärnbalken. Korttidsminnet sitter på ett ställe, långtidsminnet på ett annat, skapande av nya minnen på ett tredje ställe och till slut får man bida sin tid och hoppas på det bästa. Eller så får man ta sitt liv i egna händer, som Christine gör, och inte tro på vad alla säger till en.
Alla måste läsa!

1Q84, del 3 av Haruki Murakami

2012-01-22T16:10:00.002+01:00

Åh jag önskar att jag hade läst alla tre delarna av Murakamis 1Q84 i en följd. Istället läste jag del 1 och 2 när de kom i mars förra året och del 3 nu i dagarna. Snacka om att jag hade glömt mycket av historien och karaktärerna. Jag ser istället framemot att överge den svenska översättningen och i april, när Vintage kommer ut med sin engelska upplaga med alla tre delarna i en bok, ta tag i 1Q84 på engelska och läsa om, läsa rätt. Jag har tidigare läst allt av Murakami på engelska och det var av ren otålighet som jag kastade mig över Vibeke Emonds översättningar förra året. Då tyckte jag mig inte lida märkbart av det svenska språket men i del 3 blir plötsligt längtan efter min gamle vän Haruki, in English, för stor. Detaljen att Haruki faktiskt är japan och jag aldrig kommer att kunna läsa honom på originalspråk rör mig inte i ryggen. Den engelske översättaren Jay Rubin är lika mycket Harukis språk för mig.

Jag läste ju ändå ut del 3. Vad tyckte jag om den då? Jag slukade de första två delarna och var överväldigad av att ha kastats in i en makalös, fantasifull, japansk vardaglig historia. I del 3 är det upplösningen och möjligvis förklaringarna man väntar på. Det hände så mycket i de första delarna att del 3 framstår som nästintill långdragen och enformig. Vi får igen följa Aomame och Tengos parallela liv i världen där året i kalendern läses 1Q84. Deras liv i del 3 är just händelselösa. Aomame tillbringar sina dagar gömd i en lägenhet som hon inte får lämna. Tengo besöker sin döende komatiserade far. Kapitlen avlöser varandra och Aomames och Tengos resonerande tankar om var i denna märkliga värld de hör hemma och vilken roll de spelar i 1Q84 upptar större delen av boken. I bakgrunden florerar också privatdetektiven Ushikawa som letar efter Tengo och Aomame. Han hyr en lägenhet där han lever en närmast asketisk tillvaro. Han äter, sover och fotograferar förbipasserande människor.
Som enskild bok är denna inte mycket att ha men tillsammans med de två andra ger den läsaren till slut någon form av svar och tillfredsställande slut. Jag rekommenderar alla att läsa de här tre böckerna, men gör inte misstaget att vänta ett år mellan de tre delarna.

The 50 coolest books ever (and ever ever)

2012-01-17T18:36:00.004+01:00

Ok, är ni redo? Är ni redo för att få er coolness mätt? Eller ni kanske inte vågar få svaret såhär svart på vitt? Shortlist.com har listat de 50 coolaste böckerna genom tiderna. Jag hamnade på den ruskigt låga siffran 19 lästa av 50. Å andra sidan har jag läst andra titlar av de aktuella författarna så helt genomfånig är jag inte.
Det som är märlkligt är att det finns två Chuch Pahlaniuk-böcker med men inte en enda Paul Auster. Så jäkla cool är inte Chuck att han förtjänar två placeringar. Hur är det med könsfördelningen då? (De vita männen, är de verkligen coolast?) Den är inte så kewl. Av 50 böcker är 4 skrivna av kvinnor, varav två är Ayn Rand, en kvinna som är pretty uncool i mina ögon. Djuna Barnes, Emma Goldman, Scarlett Thomas eller åtminstone Liv Strömquist hade platsat tycker jag. Vad tycker ni?

Listan.

Mina lästa böcker på listan:

Lite vårnyheter

2012-01-16T16:24:00.001+01:00

Varför inte börja peppa lite inför vårens utgivning. Idag fick jag ett läsex av Amanda Hellbergs Tistelblomman och den ska jag genast läsa så fort Murakami har släppt sitt grepp om mig. Även om jag faktiskt tycker att Hellbergs utgivning haltar lite. Den läskigaste boken var utan tvekan hennes första Styggelsen. Döden på en blek häst var det absolut inget fel på men efter läsningen har jag kanske insett att den inte var så bra som första intrycket gav.

120 rue de la Gare av Léo Malet En bok som utspelar sig i Paris är inget som går mig förbi i första taget. Det här är den första i en serie om privatdetektiven Nestor Burma (vilket fantastiskt namn!). Historien utspelar sig i 40-talets Paris med allt som det innebär, kriget, mörkläggning, livsmedelsransonering, syntetisk likör och ett tillfälle att drömma sig tillbaka till det Paris som skildras i Inglourios basterds måhända. Att boken ges ut på förlaget Ersatz gör att jag förväntar mig hög klass och bra översättning. (Ersatz, feb)
Tiger, tiger av Margaux Fragos En solig sommardag simmar Margaux Fragoso fram till Peter Curran i den allmänna swimmingpoolen och frågar om han vill vara med och leka. Hon är sju år, han är femtioett. Peter bjuder hem Margaux och hennes mamma till sitt hus. Det som möter den lilla flickan är en drömvärld för ett barn: massor av märkliga husdjur, böcker, musik och magiska leksaker.En självbiografi där man anar en mörk, märklig och möjligen incestuös uppväxt. (Norsteds, jan)
Nattens cirkus av Erin Morgenstern Gå vilse i en labyrint av moln, vandra genom en trädgård gjord av is, häpna inför den tatuerade ormmänniskan som stoppar ner sig själv i en liten låda av glas och förundras över illusionisten som utför omöjliga magiska bedrifter. Välkommen till Le Cirque des Rêves. En bok som handlar om en nattlig cirkus, då bultar mitt hjärta hårt. (Norstedts, mars)
Ön av Lotta Lundberg Det är något med öar som fascinerar mig. Utsattheten, ensamheten, isoleringen. Förra årets öbok var Brev från en bruten horisont av Calle Brunell som jag även blurbade på. Vi får se om årets levar upp till öförväntningarna.
Kom med mig av Roberto Saviano Jag har på senare tid läst en mängd artikel- och essäsamlingar. Plötsligt har den skönlitterära ådran i mig svalnat och verklighetens folk (haha) har kallat på mig. Roberto Saviano utkommer nu med en ny samling texter om dagens korrupta Italien. De här har han samlat på sig under sin tid i tv-programmet Vieni via con me (Kom med mig).
De obotliga optimisternas klubb av Jean-Michel Guenassia Var det någon som sa Paris? Den här gången på 50-talet. Boken handlar om en pojke som älskar musik och böcker. Han upptäcker en schackklubb med den fina namnet De obotliga optimisternas klubb, där lär han en känna en mängd intressanta karaktärer ryssen Leonid, före detta stridspilot och folkhjälte i Sovjetiska armén, ungrarna Tibor och Imre, en före detta filmstjärna och hans agent, östtysken och antina¿zisten Werner, polacken Pavel, revisor med kreativ bokföring som specialitet och så den mystiske och undanglidande Sacha som de andra inte riktigt tolererar. (Norstedts, april)

Svart sensommar av Inger Wolf En dansk deckare att lägga i den nordiska deckarundret-högen. Den här boken är Wolfs debut och den utkom för första gången 2009. Nu har Modernista gett ut den igen. Jag hoppas på högre spänningsfaktor än den andra danska deckaren jag har läst, Undantaget. Läs gärna min superkritiska sågning av den. :) (Modernista, maj)
Moonwalk med Einstein av Joshua Foer Jonathans bror har forskat om minnet. Verkar rasande intressant. Nu på svenska. (Natur & Kultur, mars)
Paradisträdgården av Amy Waldman Den superhypade, Kobrainslagsuppmärksammade boken om arkitekttävlingen som hålls för att utse vem som får designa minnesmonumentet efter 9/11 som vinns av en muslimsk amerikan. Aktuellt ämne om främlingsfientlighet. (Albert Bonniers förlag, april)
Välkommen till din pyskos av Nanna Johansson Förra året var ju verkligen ett makalöst serieår. I år kommer Nanna Johansson ut med ett nytt säkerligen roligt, sött och aningen vänstervridet seriealbum. Omslaget är inte klart så bilden ovan är bara en kladd. (Ordfront förlag, feb)
The man who rained av Ali Shaw ÄNTLIGEN kommer det en ny bok av Ali Shaw. Hans förra Flickan med glasfötter (som aldrig kom i svensk pocket sorgligt nog) var en magisk fantasifull engelsk berättarfröjd. When Elsa's father is killed in a tornado, all she wants is to escape - from New York, her job, her boyfriend - to somewhere new, anonymous, set apart. For some years she has been haunted by a sight once seen from an aeroplane: a tiny, isolated settlement called Thunderstown. Thunderstown has received many a pilgrim, and young Elsa becomes its latest. (Atlantic books, redan utkommen)
Before I go to sleep av Sj Watson Memories define us. So what if you lost yours every time you went to sleep? Your name, your identity, your past, even the people you love - all forgotten overnight. And the one person you trust may only be telling you half the story. Welcome to Christine's life. Dennis Lehane prisar den, Tess Gerritsen älskar den, Joanne Harris och Sophie Hannah tycker den är perfekt som debut. (Black swan, redan utkommen)

The Joy of Books

2012-01-11T17:25:00.000+01:00

Jag vill ju inte klanka ner på min arbetsplats men det hade inte skadat med lite mer magi bland podierna och hyllorna på Akademibokhandeln. Lite som på Type bookstore i Toronto kanske...

Jessika Gedin blir ny programledare för Babel!!

2012-01-09T18:04:00.001+01:00

Ryktena har varit sanna! Jessika Gedin blir ny programledare för Babel. Läs mer här. Jag gillar Jessika väldigt mycket och tror alldeles säkert att hon kommer att fylla Daniel Sjölins superstora skor!

En bekännelse

2012-01-08T15:04:00.000+01:00

Kroppens geni - Sverker Sörlin

2012-01-07T11:05:00.001+01:00

Jag har alltid tittat mycket på skidåkning. I år har mitt intresse nått nya höjder och i samband med Tour de Ski (9 lopp på 11 dagar, med en avslutande etapp uppför en 9 km lång slalombacke) började jag snegla mot Sverker Sörlins, i nyutkommen pocket, bok Kroppens geni, Marit, Petter och skidåkningen som lidelse.
Sverker Sörlin är professor i miljöhistoria och har tidigare skrivit en hel del mer eller mindre vetenskapliga böcker. Som ungdom var han också skidåkare. Efter OS-året 2010 när Marit Björgen och Petter Northug krossade allt motstånd började Sverker undersöka varför det på dam- respektive herrsidan i längdåkning var två norrmän som dominerade, de kommer dessutom från samma lilla dalområde i Norge, och hur fort de egentligen åker. Har någon ens mätt skidåkares topphastighet förut? Går det att göra? Sörlin åkte till Norge och träffade landslagstränare, ungdomsledare, Marits föräldrar och Petters familj. Han tränade några dagar med Norges landslag, sprang uppför fjäll, över myrar, åkte rullskidor i serpentiner och åt gröt till frukost. Han ville också åka sådär fort som Petter och Marit gör, i alla fall i några hundra meter.
Sverker Sörlins väg mot topphastigheterna är egentligen en bihistoria i boken. Främst är det en historisk översikt över Norsk och nordisk skidåkning, hur lagen har utvecklats, varför regionen Trøndelag har fostrat två absoluta toppåkare, träningsformer, hur de norska skogsarbetarna åkte skidor till arbetet och sedan sågade och klyvde en hel dag för att sedan skida hem igen. Skogsarbetet har egentligen varit grundträningen för de flesta tidiga skidmästarna i Norden.
Boken är galet intressant, ur ett historiskt perspektiv och ur ett nutida "jag vill veta allt om Petter och Marit"-perspektiv. Sörlins poetiska språk gör det till en absolut njutning att avhandla tempoväxlingar, hjortronmyrar, norska skidgudar och snösorter.
Visste ni förresten att det var långt in på 1900-talet förbjudet för kvinnor att tävla i längdskidåkning i Norge. Det ansågs oestetiskt. Damerna fick hålla sig till slalom.

It chooses you - Miranda July

2011-12-29T09:00:00.000+01:00

När Miranda July höll på att avsluta manuset och pengasamlandet inför sin nya film The Future fick hon skrivkramp samtidigt som lågkonjukturen slog till och producenter lät plötsligt inte lika positiva till att lägga ner miljoners dollars på en film med en talande katt och en animerad måne. Miranda beslöt sig för att skrivkrampen skulle släppa om hon tog sig an ett nytt projekt. Tidningen The Pennysaver kommer till varenda hem i Los Angeles. Där kan vem som helst annonsera och sälja gamla prylar. Miranda ringde upp slumpmässiga annonsörer och frågade de om de ville ställa upp på en kort intervju. Det var inte så många som nappade men av de som gjorde det gjorde Miranda boken It chooses you. Miranda har träffat ett tiotal människor och pratat med de om livet, deras drömmar, vad de gör om dagarna, vilka personer som betyder något för dem, varför de säljer vad de nu säljer och om de äger en dator. Fotografen Brigitte Sire föjde med Miranda för att dokumentera besöken.
Miranda träffar väldigt olika människor som säljer allt från grodyngel, hårtorkar, skinnjackor till indiska saris och bengalkatter. Man får en liten miniinblick i deras ofta färgstarka men ändå lite sorgsna liv.
En utav människorna hon träffade var Joe som sålde en samling julkort. Han berättade om alla de kort han har gjort själv, till sin fru. Han berättade att han och hans fru hade varit gifta i 66 år och att de hade bott i samma hus sedan 1972, han visade Miranda var han hade begravt alla de hundar och katter de hade haft genom åren. Nedan kan ni se en video av Joe.
Joe blev också den förlösande faktor som tog Miranda vidare i filmprojektet. Joe finns helt enkelt med i filmen och spelar där sig själv. Tyvärr dog Joe två veckor efter filmen hade blivit färdig.
Som allt annat Miranda July gör är det här en liten förtjusande konstinstallation samtidigt som man får tillfälle att begrunda sitt eget liv i skenet av dessa livsöden som presenteras på ett enkelt och underfundigt sätt.
Läs mer om filmen och boken på Miranda Julys hemsida.

Making-of-the-book video #5: Joe from Miranda July on Vimeo.

Här är allt så perfekt - Niklas Orrenius

2011-12-27T23:06:00.003+01:00

Niklas Orrenius är journalist och skriver framförallt för Sydsvenskan. Hans artiklar har fladdrat förbi mig vid frukostbordet och jag har alltid varit en smula imponerad. Niklas Orrenius rapporterar från Somalia, Niklas Orrenius gör ett inhopp för DN och hans text delas av jag vet inte hur många människor på Facebook, Niklas Orrenius skriver en djuplodande text om Sverigedemokraterna. Det är kanske för hans inriktning på just Sverigedemokraterna som han är mest känd för. 2010 släppte han boken Jag är inte rabiat. Jag äter pizza: en bok om Sverigedemokraterna. Orrenius har följt SD sedan 2001 och i nämnda bok samlas hans reportage för en djupare analys om vad SD vill och hur de kunde bli så stora. Titeln anspelar förövrigt på ett samtal Orrenius hade med sverigedemokraten Mattias Karlsson och intervjun återfinns även i Här är allt så perfekt:
"Mattias Karlsson lägger ut texten om allt det främmande som finns i Malmö, det som gör att han känner sig undantryckt: muslimska kvinnor med huvuddukar, närbutiker som inte säljer mjölk. Plötsligt tycks han gripas av ett behov av att nyansera sig: - Jag är inte rabiat. Jag äter pizza."

Boken Här är allt så perfekt samlar 23 artiklar och reportage Niklas Orrenius skrivit, texterna handlar om politik, utsatta människor, homosexuella präster, svensk vapenhandel, halalkött, mirakel, invandring och främlingsfientlighet. Jag skulle vilja jämföra Orrenius med Lena Sundström, inte bara för att de båda har riktat ljuset mot några utav samhällets mest ljusskygga människor, nämligen de främlingsfientliga, utan också för att båda två skriver underhållande och ganska lättsamt om väldigt allvarliga ämnen.

Nu ska jag genast slänga mig över Niklas Orrenius senaste bok Sverige forever in my heart. En ny samling artiklar och reportage av min nya favoritjournalist Niklas Orrenius. (Bara det att han citerar ur Pettson-boken Tuppens minut det första han gör bådar gott).) Titeln på DEN boken får du veta mer om du läser den där texten i DN som så många delade. Den hittar du här.

Det vita kolet - Eva F Dahlgren

2011-12-20T09:00:00.000+01:00

Det vita kolet anspelar på vad elektriciteten kallades i början av dess utbredning i Sverige. Istället för gas, koks eller kol skulle hem lysas upp och värmas upp med elektricitet. Boken utspelar sig i sekelskiftet och Maximilian Lamotte är på världsutställningen i Paris och blir inspirerad och tar lärdom av det helt med elektricitet upplysta Eiffeltornet. Han bor några månader i Paris där han också stöter in i Strindberg ett par gånger som anklagar Max för att försöka förgifta honom med elektricitet. Han studerar elektrokemi i Berlin och får sedan det yttersta ansvaret att elektrifiera Stockholm. Han och hans fru Marie och deras dotter Greta flyttar sedan till Malmö för att även föra in Malmö i framtidens ljus. Marie läser Strindberg och Max stöter på honom ett par gånger till på hotell Kramer. Max inleder en relation med en velocipedcyklande flicka och Marie åker till Lund för att lyssna på föreläsningar om intution och andlighet. Marie längtar hem till Stockholm och Max har dåligt samvete för sin otrohet. Samtidigt är halva Malmö väldigt skeptiskt inställt till elektricitet. En galen präst vid namn Holger dyker också upp. Såhär håller det på. Ingenting händer egentligen. Boken fortsätter i korta kapitel med tidstypisk litteratur, kläder och idéer. Boken bygger på Eva F Dahlgrens farmors far Axel Estelle som grundade Malmös elektricitetsverk 1901-1906. God research men sämre intrig skulle jag säga. Att det utspelar sig i Malmö ger boken en liten knivsudds krydda men det största problemet är att inget spännande eller intressant egentligen sker.

Malmös elektricitetsverk vid Paulibron.

Panik av Jeff Abbott - panikdåligt

2011-12-18T23:06:00.002+01:00

Jag har inte haft något läsflyt på sistone. Jag har påbörjat tre böcker, avslutat två utav dessa och ingen är eller var någon höjdare. Sånt kan göra en minst sagt osugen på att läsa och istället helt försjunka i tv-serier. Jag hoppas på en nystart 2012.

Jag har många gånger rekommenderat Panik till kunder, jag har ströläst lite på baksidan och kommit fram till att den är lätt att sälja in. "Tänk om hela ditt liv är byggt på en skrämmande lögn. (...) Han inser att han inte kan lita på någon, varken sin flickvän, sin pappa, polisen, CIA eller FBI."
Låter ju ganska spännande. Boken handlar om den 24-årige Evan Casher som är hyllad dokumentärfilmare och som precis träffat kvinnan i sitt liv. En dag ringer hans mamma och ber att han omedelbart kör hem till henne. Han förstår inte vad som skulle kunna vara så viktigt men han går ändå motvilligt med på det. När han kommer dit upptäcker han att hans mamma har mördats och att mördarna fortfarande är kvar i huset. De ger sig på Evan men lyckas inte röja undan honom eftersom en okänd man till slut räddar Evan. Mannen försvinner dock sedan. Polisen anländer till hemmet och börjar förhöra Evan, då återvänder mannen och "kidnappar" Evan från polisen och påstår att Evan måste skyddas från polisen, FBI och CIA.
Åh gud så rörigt. Evan kan inte lita på mannen, vet inte varför hans mamma har mördats och får inte tag på sin pappa. Den okända mannen utger sig för att vara vän till Evans föräldrar och även ha svar på alla Evans frågor, han måste bara lita på honom.
DET är något man inte gör med någon i det här misslyckandet till deckare. Så många turer, avslöjanden, yttranden som "du kan lita på mig, lita bara inte på de andra" flyger förbi i boken att man till slut sitter där och har tröttnat lite. Det finns ingen fast punkt att koncentrera sig på. Man förstår egentligen inte varför han inte bara kan gå till polisen och berätta allt han vet. Det som gör boken ännu sämre är den vanvettigt dåliga översättningen. Två ruffiga gangsters pratar såhär till exempel: "-Pratar Evan med polisen, sa Jargo, är det ett hårt slag mot oss. -Han har inga bevis. Han såg inte våra ansikten. De kommer att tro att det var ett avbrutet rånförsök."
Vem pratar så? Ett hårt slag mot oss? Ett avbrutet rånförsök? Kom igen! En annan man med tvivelaktigt förflutet pratar såhär: "-Du har råkat ut för problem. Men jag har fått nog av problem. Om jag hjälper dig, så är jag en brottsling."
Stolpigt och inte trovärdigt för fem öre. Några sidor senare letar Evan igenom en annan gangsters lägenhet efter några disketter då detta händer: "Plötsligt blev han hungrig och värmde en portion med fryst kyckling och nudlar i mikron, men fick kväljningar vid tanken på att äta en död mans mat."
Om jag hade varit jagad av FBI och CIA och letar efter några viktigt disketter som kan rentvå mitt namn har jag också pausat lite för ett mellanmål. Ehh..
Kommer jag att sluta rekommendera Panik nu? Antagligen kommer jag ändå att ta till den där "han kan inte lita på nån!"-taglinen för att kränga en och annan pocket. Så ser tyvärr läget ut.

Istället för att läsa det här struntet rekommenderar jag två brittiska tv-produktioner istället. De har dessutom fått ett par Golden Globe-nominergar nyligen. BBC-filmen med spiontema Page Eight med Bill Nighy, Rachel Weiz och Ralph Fiennes var lysande, snygg, spännande och galet brittisk. Miniserien Appropriate Adult med Emily Watson och Dominic West (från the Wire) var också välgjord och väldigt skrämmande. Det är en sann historia som bygger på förhören och rättegången med de omtalade mördarna Fred West och Rosemary West som mördade och begravde ett 20-tal kvinnor i sin trädgård. Detta uppdagades 1994 och jag kommer ihåg när de skrev om det här i tidningarna.

Tokyo år noll

2011-12-06T01:01:00.001+01:00

Jag har tittat i Vårens böcker 2012. Förvånansvärt är det ganska få böcker som jag bara m å s t e läsa. Men en som jag är riktigt sugen på är Tokyo år noll av David Peace. Den kommer ut på Coltso förlag i slutet av mars. En litterär thriller som utspelar sig i efterdyningarna av andra världskriget i Tokyo. Jag får Barn 44-vibbar (inte bara av utseendet på boken) och myser alltid lite extra när jag får följa med en författare till Tokyo.

Bonnier klassikerpocket 2012

2011-12-02T14:00:00.000+01:00

Som ni har undrat. Vilke titlar släpper Bonnierpockets klassikersektion 2012? Hur snygga kommer det vara? Jag kan nu avslöja att de kommer att vara råsnygga och titlarna är det VERKLIGEN inget fel på. Herman Hesse kommer nu äntligen finnas på svenska igen och ytterligare en titel av Karin Boye. Hurra hurra!

Maran - Lina Neidestam

2011-12-02T00:01:00.003+01:00

Maran är Kolik förlags andra del i serien Femisex, feministisk erotik. Den första kom 2007 och hette Drift, text Liv Strömquist, bild Jan Bielecki.
Maran har tagit 4 år att färdigställa. Lina Neidestam har lagt ner hela sin själ i detta. Det märks eftersom den är så oerhört välgjord och vackert tecknad. Maran är något så ovanligt som erotisk folklore. Huvudpersonen Nora hyr en stuga på landet för att få lugn och ro och äntligen skriva den där romanen hon har inom sig. Väl där börjar hon få återkommande märkliga drömmar. Hon inser också snart att hon inte alls kan sitta där och skriva, hon får inte ur sig ett enda ord. Men hon blir ändå inspirerad av litteraturen som har lämnats kvar i stugan där hon bor. Huldran av Dan Andersson, Gösta Berlings saga av Lagerlöf. Hon börjar skriva erotiska versioner av dessa praktverk och detta skildras också i dramatiska och explicita serierutor.
Maran är bra, underhållande, snygg som fan och sexig. Om ni tycker de här bilderna här ovan är vågade så kan ni klicka här. Det skvätter kroppsvätskor, rumpor guppar, kukar står och snippor slickas. Träskmonster, Näcken, vargar, munkar, häxor, skogsrån, karvade män av trä, alla får de komma till i det här albumet. Men vafan, vi är alla ganska snuskiga och lite sex och män som objektifieras i serier har ingen dött av.
Det här kanske är porr i viss bemärkelse men låt det då vara det. Och låt inte bara tjejerna läsa det här albumet, killarna kommer bli minst lika tända.

När börjar det riktiga livet? - Fredrik Lindström

2011-11-30T19:34:00.001+01:00

När börjar den riktiga boken? När börjar en novell som verkligen få mig att känna något eller fundera över något? När börjar du skriva lika bra som du gör folkbildande tv-program, Fredrik?

Fredrik Lindströms senaste novellsamling består av 15 korta historier. De är ganska lika varandra och de flesta handlar om medelklassfamiljer på jakt efter det perfekta livet. De homestylar hus, de köper nya båtar, de bygger om altanen, de köper glassmaskiner och tryckkokare, de försöker hitta de där unika prylarna som gör just deras hem till något speciellt och avundsvärt i bekantskapskretsen, de väntar på att det där omvälvande ska hända när livet börjar på riktigt. I väntan på det äter de middagar på restaurang och fantiserar om att bara dra från allt.

I ett par av novellerna förekommer det barn, det är i de här få historierna som Fredrik Lindström lyckas beröra mig till viss mån. Novellen Avslut handlar om en liten flicka som tar avsked från sin döda morfar är fin och novellen Eftermiddagar i parken som beskriver en mor som med avsikt går ifrån sin dotter i parken för att på avstånd se dottern bli orolig och gråta efter henne, bara för att känna sig behövd, är också ett steg i rätt riktning.

Redan sommaren 2010 började det talas om att Fredrik Lindström och Henrik Schyffert skulle sätta upp en föreställning som hette Ljust & fräscht. Vilken grej tänkte alla, vilket radarpar, alla hänger ju på Hemnet och byter skåpsluckor, det här kommer att bli en skrattfest! Fredrik Lindström och Henrik Schyffert gjorde sedan det som förväntas av alla som ska sätta upp en föreställning på Berns, de gav intervjuer, var med i tv-soffor, repetitioner filmades och krönikor skrevs. I januari 2011 hade föreställningen premiär och goda recensioner kunde läsas i varenda tidning. Två månader senare kom boken Ljust & fräscht. Vad jag har förstått så är det i princip hela föreställningen, fast i bokform.

Problemet är att nu gör Fredrik det igen. Nu blir Ljust & fräscht en novellsamling. När börjar det riktiga livet är en direkt uppföljning av föreställningen och boken Ljust & fräscht. Visst är Fredrik allvarligare och ”vuxnare” i sitt tilltal i boken, men det är ju humorn som ofta gör Fredrik Lindströms alster så bra. Den saknas i novellsamlingen och istället blir personerna som är besatta av den ultimata soffan eller det perfekta livet bara korrekta observationer av en medelklass som har det mesta i livet och nu börjar undra om det inte kommer något mer. De har en familj, ett bra jobb, tillräckligt med pengar och många semesterveckor. Vi kan det här nu Fredrik, visst är det absurt med alla de här människorna med för många prylar och för stora kök, men ge oss något nytt vi kan skratta igenkännande åt. Det här blir ju bara en blek kopia av Ljust & fräscht.

Inte ens novellen Kunna sova där mannen i familjen inte kan sova om han inte får ha dammsugaren på i samma rum får mig att dra på smilbanden och det är kanske inte meningen heller. Men vad är meningen då?

Publicerades i Skånska dagbladet 111128

Rim & reson - en julkalender i seriernas tecken

2011-11-29T11:32:00.000+01:00

SVT har slagit på stora serietrumman i jul! Tillsammans med serietecknarna Liv Strömquist, Sara Granér, Nina Hemmingsson, Martin Kellerman, Jan Stenmark och Ulf Lindkvist har de skapat en julkalender. 24 st serier har blivit 24 st kortfilmer som man kan följa ända fram till jul.
Jag tror inte att det kommer att sändas på tv utan bara på webben. Här är hemsidan där allt händer.

Två tips på ungdomsböcker

2011-11-28T18:49:00.002+01:00

Jag är ingen stor konnässör av ungdomsböcker men ibland slinker det ner en och annan i läshögen.
Just nu går jag och väntar på att Dash & Lilys utmaningsbok av David Levithan och Rachel Cohen. En julig New York-saga om Dash som hittar en röd anteckningsbok (ja det ÄR en Moleskine) i en bokhandel som ger honom olika utmaningar, det är Lily som har placerat ut den i hopp om att en kille ska hitta den. Jul, New York, böcker, kärlek. Jag är såld. Boken är redan utkommen. En perfekt julklapp till den bokälskande New York-resenären.

Jag läste även om en nyhet som kommer i april som heter Rör mig inte! Det är en debut från kaliforniskan Tahereh Mafi. Förlaget beskriver den som en X-men möter Twilight möter Hungerspelen. Den handlar i alla fall om Juliette som har en dödlig beröring. Nu har hon suttit inspärrad i en cell i 264 dagar utan att någon har rört vid henne men kanske är det dags för henne att komma ut igen. Juliette tvingas välja: bli ett vapen i ett krig i Återetablissemangets tjänst. Eller slåss mot dem.
Taget!

Liten läsupdate

2011-11-15T23:48:00.000+01:00

Jag har tagit semester och förutom att tvätta och kanske skura golven hade jag också tänkt läsa lite.
Jag har läst ut Eldvittnet av Kepler och det gick i en rasande fart. Jag tänker inte skriva någon regelrätt recension, läs Calliopes eller DNs istället för jag håller i stort sett med båda två. Den är väldigt spännande och Keplers bästa med råge. Slutet där Joona Linnas förflutna nystas upp gör att bok fyra känns mer intressant och åtråvärd än de tidigare.
Jens Liljestrands bok Adonis har också spisats, den får nog äran att få en egen recension inom kort men det kan avslöjas redan nu att den var oerhört engegerande och välskriven.

Sen kan min Jeffrey Eugenides-besatthet inte riktigt stillas. Förlåt om jag tjatar, men jag ser hans namn överallt nuförtiden och jag är glad att det skrivs om honom. I senaste Interview Magazine intervjuas han av Juliette Lewis. Jag har inte läst intervjun ännu men tydligen är länken mellan dessa människor att Juliette Lewis har spelat med i filmen The Switch från 2010 som baseras på novellen Baster av Eugenides. The Switch har fått det fåniga namnet Pappa på burk på svenska. (...)
Tydligen är en utav mina andra husgudar Jennifer Egan och Jeffrey Eugenides (samma initialer) goda vänner. Sånt gör mig lite extra nöjd.

Nu ska jag fortsätta läsa Our tragic universe, en förövrigt löjligt snygg bok, guld och svart på framsidan och svarta blad. Mitt inbundna exemplar hittade jag på Strand bookstore.

Soundtracket under semestern är Trentemöllers nyutkomna skiva Reworked/Remixed.

Interview Magazine spekulerar kring filmen The Marriage Plot

2011-11-13T16:27:00.000+01:00

Interview Magazine är en tidning som ni alla kan börja läsa. Andy Warhol grundade tidningen 1969 och intervjuerna i tidningen är väldigt bra och lite annorlunda, det är nämligen en kändis som intervjuar en annan kändis. Vad sägs om Steve Carrell som intervjuar Ryan Gosling, Emma Thompson som intervjuar Hugh Laurie eller Gus Van Sant som intervjuar Madonna. And so on and so on...
Tidningen är också känd för sin fantastiska design och för sina modiga framsidor.

Nu har de scoopat upp att filmrättigheterna är sålda för boken The Marriage Plot. Det är producenten Scott Rudin som har fått äran. Han har tidigare gjort True Grit, No country for old men, Revolutionary Road, The Social Network etc, en storproducent helt enkelt.
Interview Magazine spekulerar i rollbestättningen med ett fint galleri här.

"Power producer Scott Rudin has just snapped up the rights to The Marriage Plot, Jefferey Eugenides' third novel (the one you've been seeing hip young things reading on the F train all autumn long)."

Tidningen säljs i välsorterade Pressbyrån/Presstop och kostar 95 kr.

Barnflickan - Hanna von Corswant

2011-11-11T19:16:00.007+01:00

I Sverige har vi inte varit bortskämda med bra skräck i litteraturform. Men så kom John Ajvide Lindqvist och visade att det visst går utmärkt att placera vampyrer och zombies bland höghus och skärgårdsöar. Sedan dess har den svenska skräcken begåvats med flertalet författare, Andreas Roman, Amanda Hellberg för att nämna några och nyss steg även Johan Theorin in i genren med sin senaste bok Sankta Psyko.

Med detta i bakhuvudet öppnade jag förväntansfullt Hanna von Corswants debut. Barnflickan utspelar sig på ett franskt slott dit Karin reser för att arbeta som au-pair under sex månader. När hon kommer fram möts hon av Madame och Monsieur Louis och deras hushållerska Beatrice, men inget barn. Madame sätter Karin i arbete som hushållerska och hävdar att Karin har fått det hela om bakfoten, här finns inget barn.

Karin blir inkvarterad i ett litet rum på andra våningen och hör om nätterna oförklarliga ljud från tredje våningen. Madame spelar oförstående och anklagar Karin för att ha livlig fantasi. Madame och Monsieur Louis visar snart obehagligt stort intresse för Karins hälsa, hennes menstruationer och kropp. En morgon vaknar hon upp med avklippt hår. Vad är det som sker om nätterna i Karins rum?

Samtidigt som Karins vistelse i Frankrike blir allt mer olustig tampas hon med minnen från livet i Sverige. Karins mor Anita var psykiskt sjuk och uppväxten var inte alltid lätt. Hon har därför i huvudsak bott hos sin mormor Jakki. Att Anita lämnade Karin till Jakki och sedan lades in på metalsjukhus är något som verkligen har påverkat Karin. Det är därför Karin inte kan lämna det franska slottet, tänk om det ändå finns ett barn där och Karin är dess enda chans.

Alla insinuationer om att Karin skulle vara förvirrad och bristen på rak information från hushållet Louis gör att Karin fruktar att hon har ärvt moderns sjukdom.

Madame nämner som i förbifarten att Karins mormor har dött men låter henne inte ringa hem till Sverige. Några brev från hemlandet har hon inte heller fått. De enda glimtar av livet utanför slottet får hon på söndagar när hela familjen åker till gudstjänsten. Men kan hon verkligen lita på människorna i den lilla byn?

Karin känner sig isolerad och osäker på varför Madame och Monsieur har bett henne att komma dit. Vad försigår egentligen på slottet?

Detta är en utmärkt debut. Karins frustration och förvirring skildras på ett eminent sätt. Som läsare tvivlar man på vad som är vilda fantasier, obehagliga minnen eller faktiska skeenden. Skräckgenren bemästras även den och det franska slottet, den vidsträcka trädgården och de knirrande trapporna ackompanjerar Madame och Monsieurs oberäkneliga beteende.

Redan på den första sidan i boken när Karin kliver av tåget på stationen i den lilla franska byn och blir hämtad av chauffören Tahar undrar jag när boken utspelar sig och om det ändå inte är en svensk Susan Hill jag håller i handen (engelsk nutida författare med förkärlek för skräck i viktorianska miljöer). Men historien utspelar sig på 60-talet vilket man inte får reda på förrän på de sista sidorna. Varför Hanna von Corswant har valt denna tidsperiod är svår att säga. Inget tidstypiskt sker och boken kunde lika gärna ha varit en sen 1800-tals skildring.

Hanna von Corswant har gått en skrivarlinje och arbetar i bokhandel och tydligen arbetar hon redan på sin nästa roman. Jag ser framemot hennes fortsatta utgivning.

”Att försöka att inte tänka på det man vet, är oerhört ansträngande” säger en utav patienterna till Karin när hon besöker sin mamma. Den meningen tycker jag på pricken fångar essensen i Barnflickan. Det är mycket man inte vet och Karin tvivlar hela tiden på vad hon vet och det är därför historien blir så skrämmande.

Publicerades i Skånska Dagbladet 111110

Kära Agnes! - Håkan Nesser

2011-11-06T20:10:00.000+01:00

Kära Agnes! har kommit ut igen med ny brevliknande design. Det här är en liten tunn roman med deckarinslag. Agnes och Henny är barndomsvänner och efter att ha förlorat kontakten så träffas de igen på Agnes makes begravning. Henny skickar sedan ett brev till Agnes där hon skriver att hon gärna vill återuppta deras vänskap men att hon vill be Agnes om en tjänst först. Hon ber Agnes utföra ett mord. Agnes behöver pengarna och Henny har gott om de så efter att ha tvekat först tackar Agnes sedan ja till Hennys märkliga önskan.

Hennys och Agnes brev till varandra där dådet planeras varvas med tillbakablickar på Agnes och Hennys ungdomsår där de umgicks varje dag och delade på allt.

Boken är trevlig att läsa och slutet är för mig helt överraskande. Jag håller dock inte denna lilla bok lika högt som Maskarna på Carmine Street eller Himmel över London. Men snart fortsätter min Nesserresa med några utav hans äldre titlar. Vi får väl se vilken som blir min favorit när jag är klar.

The marriage plot - Jeffrey Eugenides

2011-11-02T09:20:00.001+01:00

"And then he pushed her back, not gently, and jumped onto the train before the doors closed. He didn't turn back to look at her through the window. The train began to move, at first slowly enough that it seemed Madeleine might be able to stop it with her hand - stop everything, what he had just said, his shoving her, and her lack of resistance, her collaboration - but soon accelerating beyond her power to arrest it or to lie to herself; and now all the litter on the platform was swirling and the train wheels were screeching and the lights inside the car were blinking on and off, like the lights on a broken chandelier, or the cells in a dying brain, as the train disappeared into the darkness."

Madeleine - litteraturstuderande på Brown University, hennes specialfält är Jane Austen, systrarna Brontë och Henry James, hon ser bra ut och kommer från en ganska rik familj som är tämlingen fri från dysfunktionalitet.

Leonard - biologistuderande på Brown University, han har även tagit nån strökurs i österländsk religion, stor, långhårig och bufflig men alla tjejers dröm, hans föräldrar är alkoholister och skilda och han fick nästan ingen uppmärksamhet under uppväxten

Mitchell - teologistuderande på Brown University, smal, alldaglig och lite osäker på sig själv, tar en resa efter examen för att finna sig själv, han reser till Indien och hjälper Moder Teresa med de sjuka i Calcutta.

Giftermålsintrigen som förekommer i många utav Madeleines favoritromaner förkommer också i den här boken. Vem ska hon välja? Boken utspelar sig under deras sista år på Brown och deras första år som utexaminerade. Året är 1982 men 80-talet spelar inte huvudrollen. Det här är ren aka-porr, det här är en collegeroman som får mig som europé att ångra att jag inte föddes i en medelklassfamilj i Usa istället, tänk att få gå på college och universitet i Usa, det verkar ge så mycket, det verkar påverka hela livet. Inte alls som vårt snustorra universitet eller högskola.

Det här är en utav årets bästa böcker.

Mats kamp är allas kamp, en fempoängare till kamp

2011-10-31T09:00:00.001+01:00

Istället för att läsa Knausgårds kamp (jag skaaaa läsa, sen, i framtiden) så läser jag Mats kamp. Det här är uppföljaren till Mats två tidigare självbiografiska serieromaner Hey Princess och Pojken i skogen. Nu har Mats stadig flickvän och de skaffar barn. Innan de tar det beslutet listar de dock envetet FÖR och MOT. De flyttar till en större lägenhet, de får nya jobb, de förlorar vänner och försöker helt enkelt klara av det där livspusslet. Hur kombinerar man barn och ett oregelbundet arbete på Galago? Varför ska man egentligen bo i en skitstor loftliknande lägenhet i Stockholms innerstad när man kan bo utanför Kramfors för nästan inga pengar alls?
Mats Jonsson beskriver det här livet så in i helvete väl. Även om man själv kanske inte är i samma position så känner man ändå igen sig. Samtidigt kritiserar Mats samhället vi lever i, konsumtionskulturen, nedskärningarna i den offentliga sektorn och de mammainriktade "skaffa barn"-böckerna.
Urbra helt enkelt. Jag sträckläste på en dag. Även om boken är skriven utifrån ett mans- och pappaperspektiv är det ändå ett gravt mänskligt perspektiv som Mats ritar fram här. Ge den här till alla dina vänner i 27-40års åldern. Bara gör det!

Jag älskar The Marriage plot - orkar inte blogga

2011-10-27T20:44:00.000+02:00

Jag orkar inte riktigt blogga. Men jag läser The Marriage plot av Eugenides och den är grymt bra. Har läst 200 sidor och jag vill bara sjunka ner igen. Tända några ljus, sätta på en Jimi Hendrix-skiva och läsa klart. Amerikanskt college-liv, filosofikurser kontra litteraturkurser, Derrida eller Austen, slutprov, kasta-upp-hatten-i-luften-graduation, Yale eller Harvard, ska hon välja scienceboy eller thelogoyboy?, lithium, joints och franska små hotell i Pigalle. Allt detta och mycket mer i The Marriage plot.

Vinnaren i tävlingen!

2011-10-17T10:14:00.000+02:00

Den glade vinnaren som får ett finfint bokpaket av mig är ingen mindre än Sofia i Bokmilaskogen!

Paketet innehåller boken Artighetsreglerna, boken The man in the shed av Lloyd Jones och en liten söt anteckningsbok. Grattis grattis!
Sofia har lovat att kanske öppna en jazzklubb om hon känner sig tillräckligt inspirerad efter att ha läst Artighetsreglerna och DET är något jag inte vill stå i vägen för. Därför får hon det här mustiga paketet!

Nytt från Eugenides!

2011-10-16T14:44:00.001+02:00

Till min stora glädje har Jeffrey Eugenides släppt en ny bok. The Marriage plot verkar vara ett klassiskt triangeldrama, en tjej och två killar och utspelar sig under 80-talet. Aka-porr verkar utlovas "as they graduate from college and enter the real world, events force them to reevaluate everything they have learned". Virgins suicides är ju en klassiker och Middlesex var svinbra så allt talar för att detta är något jag kommer att älska. Ja ge mig nu!
"With devastating wit and an abiding understanding of and affection for his characters, Jeffrey Eugenides revives the motivating energies of the novel, while creating a story so contemporary and fresh that it reads like the intimate journal of our own lives."

Sankta Pysko - Johan Theorin

2011-10-13T09:00:00.007+02:00

Det ligger en obehaglig stämning genom hela Sankta Psyko. Man väntar på att ondskan ska visa sitt rätta ansikte, få utkräva hämnd eller fördärva. Man hoppas att inget barn kommer att komma till skada. Det finns nämligen många barn i Sankta Psyko. Stora delar av boken utspelar sig på två förskolor, Gläntan och Lodjuret. Men barnen som redan har kommit till skada är vuxna nu och de glömmer aldrig vad som hände dem.
Gläntan är förskolan dit Jan Hauger kommer och börjar arbeta. Gläntan är också förskolan där barnen till de intagna på mentalsjukhuset Sankta Patricia (även kallat Sankta Psyko) går. Mellan förskolan och Sankta Patricia finns en underjordisk gång som används för att slussa barnen till besöksrummet på sjukhuset där de kan träffa sina föräldrar. Denna gång blir viktig för Jan Hauger som desperat vill komma i kontakt med en kvinna som sitter inspärrad på sjukhuset.
Johan Theorin har lämnat Öland och de karga klipporna för att nu skriva en ryslig spänningsroman som utspelar sig i en mellanstor svensk stad som kallas Valla (indikationer tyder på att detta kanske skulle kunna vara Uddevalla där Theorin har bott). Jag har tidigare inte läst en endaste rad av herr Theorin och kan inte uttala mig om hans eventuella progression men jag kan definitivt säga att jag inte ångrar att jag plockade upp den här boken. En olustig känsla som siar om undergång och galenskap ligger och lurar och att förlägga boken till ett mentalsjukhus är ett enkelt och snillrikt drag. Jan Hauger är en hal karaktär som man inte vet om man ska gilla, avsky eller tycka synd om. Hans persona vecklas ut undan för undan och händelser i det förgångna visar en helt annan Jan än den trevlige, blyge och harmlöse Jan som först dyker upp i romanens inledning.
Avslutningen på historien går lite väl raskt, Theorin är bättre på upptakten och persongalleriet än på actionscener men finalen är ändå oväntat dramatisk.

Tävling! Vinn en bok!

2011-10-05T09:00:00.000+02:00

Jag har haft lite bloggpaus. För mycket ströläsande i olika böcker och så många böcker i att-läsa-i-höst-högen att jag blev alldeles trött och anti.

Men nu! Nu tänkte jag att man kunde få lite höstgodis! Jag lottar ut ett litet bokpaket. Det man vinner är boken Artighetsreglerna, som jag läste på engelska och gillade mycket! Se recension här. Sen kommer jag antagligen slänga ner nån annan bok också, men vad det blir är en överraskning!

Så vad ska man göra för att få ta del av godheterna? Skriv ett fint mail (mail finns här till vänster) till mig där du bedyrar att du är värd det här paketet och tipsa gärna i din egen blogg om den här tävlingen. Skriv ditt namn och adress i mailet så jag vet var diamanterna ska skickas.

Ja till Liv! - Liv Strömquist

2011-09-28T09:00:00.002+02:00

Hur skulle Liv följa upp megaframgångarna med Prins Charles känsla? Jo med ett eget alfabet. A för arbetslinjen, F för fundamentalism, J för Jihad-Jane, M för manshoror, S för Simpsons, W för Winehouse etc. Liv filosoferar över varför barn är som kristdemokrater, varför moderater i framtiden kommer att ha dött ut, varför alla gillar Duffy mer än Amy Winehouse och varför sossarna bara inte förbjuder all miljöfarlig skit PRONTO!

Många utav de här serierna har tidigare publicerats i Galago, som almanackar och vissa tankegångar känns igen från Livs krönikor i Tankesmedjan, några få guldkorn är helt nya. Men som flitigt Liv-fan är det inte många serier här som jag inte tidigare har läst eller sett. Vilket är lite tråkigt för mig. Men alla ni andra där ute som älskade Prins Charles känsla måste ju såklart läsa Ja till Liv! Ni kommer inte att bli besvikna, ni kommer att skratta högt, bli allmänbildade och arga. Ni kommer att tvinga alla era vänner att läsa albumet och önska att Liv var statsminister.

Jag vill såklart slå ett slag för de något bortglömda albumen Hundra procent fett (med nytt svart fräsigt omslag) och Einsteins fru som är så roliga och smarta att man ramlar av stolen.

Jag säger Ja Ja Ja till Liv!

Kan även slänga in ett snabbt högt betyg till Malmö Stadsteaters uppsättning av Prins Charles känsla som jag var och såg häromkvällen. Sara Giese har lyckats utmärkt med att överföra serierutorna till scen. Lite sång, lite dans, lite cool smartness, lite trams!

Sju jävligt långa dagar - Jonathan Tropper

2011-09-26T09:00:00.001+02:00

Ni som gillade Konsten att tala med en änkling kommer även att vurma för den här lilla pärlan. Tropper är en mästare på att beskriva känslor och skeenden precis så man förstår, i vardagliga och komiska termer, men med en ganska svart underton.
Precis som i den förra handlar det om en ganska vanlig kille i 28-35-års åldern, i den förra boken blev killen änkling, i den här boken upptäcker han att hans fru är otrogen, och till råga på allt med hans chef, grädden på moset är att hon även är gravid. Dagarna efter dör hans far. Faderns sista önskning är att den samlade syskonskaran och hans fru ska sitta shiva, det vill säga, att enligt judisk tradition sörja den bortgångne i sju dagar tillsammans som en familj. Under denna vecka av intensivt familjeumgänge vallfärdar familjens samlade släkt, vänner och arbetskollegor med kondoleanser. En hel del roliga, pinsamma och galna situationer uppstår naturligtvis. Samtidigt som detta pågår ska den vanlige killen försöka börja dejta igen/lappa ihop sitt äktenskap/bli vän med sina syskon/förstå vad deras mamma egentligen håller på med.
Lättsamt, roligt, underhållande och medelklass. Tropper är väldigt bra på att skriva om vanliga killars känslor, något som det inte direkt vimlar av i litteraturen. Good stuff!

I love books

2011-09-25T09:00:00.008+02:00

I Malmö finns något som heter I love books. Det är något slags bibliotekssamarbete och tre kvällar i höst så kommer gäster som ska prata om olika teman runt om i Malmö. Det är ett sjukt bra program, men jag kan inte gå nån utav kvällarna pga arbete. Det är faktiskt OERHÖRT dåliga tider som evenemangen är på. Det kan ha att göra med att I love books riktar sig till skolklasser, men varför skulle inte en vuxen arbetande människa också vilja gå?

26 september kl 18 på Garaget TEMA: Musik med Thomas Öberg. Han ska prata om text och språk inom musiken.

13 oktober kl 17 på Bellevuebiblioteket TEMA: Serier med Liv Strömquist och Kim W Andersson.

17 november kl 18 på Kirsebergsbiblioteket TEMA: Häxor och vampyrer med Sara Bergmark Elfgren (har skrivit Cirkeln) Katarina Harrison Lindberg (har skrivit Vampyrernas historia)

Jag hade velat gå på allihopa! Hopppas ni som kan tar chansen!

Mer information: HÄR

Sömngångerskan är ett sömnpiller - för ungdomar?

2011-09-19T09:00:00.005+02:00

Essie Fox beskrivs som en blandning mellan Sarah Waters och systrarna Brontë. Nej du här finns inga välmejslade karakärer, inga häpnadsväckande kärlekshistorier eller magiska skeenden. Här finns bara lilla Phoebe som det hela handlar om. Hon som plötsligt vaknar mitt i natten och då råkar hon alltid se något förbjudet, eller följa efter en mystisk man eller gå in i ett rum där något upprörande händer. Lilla, naiva unga Phoebe, endast 17 år, beter sig som hon vore fem år, rasande ointressant med en mor som är djupt kristen och ser synd i varenda hörn. Phoebe som går på långa promenader där hon ramlar och blir smutsig och snubblar och får lera i ansikte, på klänningen och i ansiktet, och hennes hår sen, kära nån, det är alldeles tovigt. Flera gånger gråter sig Phoebe snuvig och snorig och alldeles svullen, oj som hon ser ut.

Sen slänger vi in ett gäng metaforer och liknelser, ett vinddrag mot huden - så lätt som en älskares andetag (vad vet lilla naiva Phoebe om detta? Inte ett smack), Phoebes hår är svart som kol och hennes moster Cissys läppar är kalla och hårda som sten, lite vin kanske stänker ut över bordet, hmm låt mig se....det ser ut som röda droppar (?) på nyfallen snö. Min favoritmening är ändå den här: "...hela huset inte varit något annat än hennes falska teater, med damm som sopats in under mattorna, med pappersremsor som klistrats för sprickorna i väggarna, där bedrägeriets lim just hade börjat lossna." Kom igen!

För er som ändå är intresserade kan jag ju snabbt dra handlingen. Phoebe har en teaterstjärna till moster som hon älskar över allt annat, hon får följa med henne till teatern och träffar där ett par mystiska män som visar sig få oanad makt över hennes liv. Phoebes mor är missionär och hatar allt som moster Cissy gör och vilket dåligt inflytande hon har över Phoebe. Sen lämnar Phoebe oväntat sin mor och får arbeta som sällskapsdam åt en sjuklig och vidskeplig rik dam. Damen och Phoebe börjar se lite spöken (för att kunna nämna Sarah Waters på omslaget) och sen är vi i hamn. Nej Sömngångerskan påminner mer om en ungdomsbok. Phoebe är så färglös, tveksam och godtrogen att man omöjligt kan fatta tycke för henne eller hålla uppe ett intresse om vad som ska ske på nästa sida. Jag räknade ut lösningen på gåtan (för det finns en sådan) långt innan Phoebe gjorde det och det tror jag inte var Essie Fox mening.

Nya noveller från Novellix

2011-09-18T09:00:00.001+02:00

Tjoho! Nya noveller i september från Novellix. Det kommer fyra noveller av svenska författare och fyra noveller av tyska författare (det är ju tema Tyskland på Bokmässan i år), totalt åtta alltså. Modigt att fortsätta, jag vet inte hur försäljningen går i landet men i min bokhandel har det kanske inte gått lysande.

Förlossningen i katastrofpocket

2011-09-17T09:00:00.002+02:00

Jag läste förlossningen av Måns Wadensjö när den kom ut på Modernista 2009. Det var en makalös bok. En imponerande debut helt enkelt. Alla borde läsa. Ok nu har den kommit ut i pocket och den bokhandlare som lyckas sälja den här pocketen till någon borde ha ett pris för gräsligare omslag än det här är svårt att hitta. Omslaget gör att boken får ett simpelt och lättsamt uttryck, något som romanen inte alls i sig är. Suck och stön. Bakläxa på Modernistas pocketutformning, låt herr Sundh göra alla era omslag i fortsättningen tack!

Inbunden till vänster och pocket till höger.

Femme Fatale på bibliotek

2011-09-16T09:00:00.000+02:00

Det är inte många musikvideos som utspelar sig på bibliotek. Men nu har jag hittat en, till råga på allt är det en utav mina nya favoriter som slår till. Aloe Blacc gör en cover på Velvet Undergrounds Femme Fatale.

Sargassohavet

2011-09-15T09:00:00.002+02:00

Det här är kanske vida känt men jag hade faktiskt ingen aning. 1966 skrev Jean Rhys sin bok Wide Sargasso Sea. Den utspelar sig i Västindien och handlar om Antoinette Cosway som gifter sig med den unge engelsmannen Edward Rochester. Edward Rochester säger ni, det namnet klingar bekant. Ja det är samme Edward som i Jane Eyre. Den verkar ta upp hur Antoinette blev så galen som hon blev och hennes och Edwards relation.
Magnifikt säger jag. Är det någon som har läst? Är den bra? Den har nyligen kommit i nytryck på svenska i alla fall, jag såg den på Pocketshop och blev väldigt intresserad.

Himmelsdalen - ett rent helvete

2011-09-14T09:00:00.003+02:00

Den här boken var en pärla! En obehaglig, krypande, avgrundsdjup och spännande roman.
Max bor tillfälligt på något slags rekreationscenter i Schweiz som heter Himmelsdalen, han bjuder in sin tvillingbror Daniel till ett besök. Daniel ser det som en semester och dyker upp, om än lite tveksamt, han och Max är ju inte direkt bästisar. Dalen är vacker, allt är grönt och kor betar med klingande klockor runt halsarna. Max tar med Daniel för att fiska öring, de äter gott på centrets restaurang och besöker en pittoresk ölstuga i byn. Allt är väl.
Men Max har avslutade affärer och ber Daniel om en tjänst, de är ju enäggstvillingar, skulle inte Daniel kunna ta Max plats för ett par dagar så kan Max smita ut på permission för att ordna upp sitt liv. Daniel är tveksam men låter till slut Max resa iväg och Daniel är kvar, som Max.
Ett par dagar blir snart en vecka, som snart blir en månad. Daniel är kvar i Himmelsdal och Max är inte tillbaka. Himmelsdal blir allt märkligare, allt verkar fabricerat och kanske har Daniel låtit sig duperas av den vackra naturen och det porlande vattnet. Rekreationscentret visar sig vara ett behandlingshem för allt annat än friska människor.
Det kryper i mig när jag läser den här boken, obehaget väller upp. Jag vill ruska tag i invånarna i Himmelsdal och skrika, vad fan är det som händer? Vilka är ni och var är Max? Det verkar inte finnas någon utväg och till slut accepterar man att Daniel kanske får bli kvar i dalen för alltid.
Slutet är något abrupt och en del lösa trådar lämnas kvar men det här är ändå en riktigt bra bok. Kritiken mot dagens psykiatri märks tydligt och jag får mig en tankeställare. Marie Hermanson är en lysande stjärna på min hösthimmel.

Storm front - Jim Butcher

2011-09-13T09:00:00.000+02:00

Privatdetektiv/trollkarl hjälper polisen att lösa brott som kan ha magisk koppling. Trollkarlar, vampyrer, älvor, demoner och annat övernaturligt verkar mer eller mindre vara accepterat och väl känt i samhället, fast det kanske bara är några få som egentligen känner till det, resten låtsas som att de aldrig har märkt något av det.
Det här är underhållningslitteratur rakt av. Pulp, noir och Sim City (filmen, inte spelet) är associationer jag får av den här berättelsen som är den första i en hel serie om Harry Dresdens privatdetektivkarriär.
Det regnar och stormar genom hela boken och Harry får träffa vackra vampyrbordellmammor och muta små älvor med pizza för att få ledtrådar angående mordet han utreder.
Hade jag haft all tid i världen hade jag säkert kunnat läsa mig igenom de andra 13 böckerna om Harry men jag anar att de är väldigt lika varandra och att jag nog får mer ut av att läsa annat istället.

Miranda July

2011-09-11T14:24:00.004+02:00

Miranda July är en utav mina förebilder kan man nästan säga. Hon är en performanceartist, författare och filmare och mest känd för sin film Me and you and everyone we know som kom 2005. Det var då jag upptäckte henne. Filmen är fantastisk, vacker, sorglig, tänkvärd och rolig. Sedan dess har hon kom kommit ut med den underbara novellsamlingen No one belongs here more than you (hemsidan till boken är en söt sak och skriven på Mirandas kylskåp och frys) och i år kommer hennes andra långfilm The Future.

Jag köpte hennes andra bok Learning to love you more för ett par år sen. Boken är ett konstprojekt där Miranda har genom sin hemsida gett människor i uppdrag att göra olika saker och sedan fotograferat dessa. Fotografierna utgör boken. Allt finns även upplagt på Learning to love you more-hemsidan. Uppdragen var sådana som: skriv ett pressmeddelande till en vardaglig händelse, rita nyheterna, ta ett kort med blixt under din säng, lista fem händelser från 1984, fläta någons hår, filma någon som dansar, rita av en scen från en film som får dig att gråta etc. Alla möjliga saker som man brukar och inte alls brukar göra. Boken är underbar och väldigt inspirerande.

Miranda har en hemsida och en blogg där kan man följa hennes konstprojekt.

I början av 2012 kommer hennes nya bok It chooses you. I den boken träffar Miranda 13 stycken människor som har annonserat i den amerikanska tidningen Penny Saver. Hon frågar de vad det är de vill sälja och varför och får en blick in i 13 slumpmässiga vanliga liv.

The future har svensk premiär i november.

Urban fantasy - mitt i Storm Front

2011-09-09T12:26:00.000+02:00

Befinner mig mitt i boken Storm Front av Jim Butcher. Magikern tillika privatdetektiven Harry Dresden hjälper polisen att lösa ett mord till synes begått av någon med rötterna i trollkarlsvärlden. Han försöker samtidigt ha ett normalt kärleksliv och se till att hans privatdetektivbyrå inte går i konkurs. Ibland drar man på smilbanden, magin och den verkliga världen funkar bra ihop. Här håller Harry och hans dödskallevän Bob (en ande som bor i en dödskalle, Harry använder honom istället för en dator eftersom magiker och elektriska apparater inte går hand i hand) på att göra en kärleksdryck för att hjälpa Harry på traven, dödskallevännen intstruerar Harry:

I hesitated, after Bob told me the first ingredient.
"Tequila?" I asked him, skeptically. "Are you sure on that one?I thought the base for a love potion was supposed to be champagne."
"Champagne, tequila, what's the difference, so long as it'll lower her inhibitions?" Bob said.
"Uh, I'm thinking it's going to get us a, um, sleazier result"
"Hey!" Bob protested. "Who's the memory spirit here! Me or you?"

Putslustigt. Boken är än så länge ganska underhållande. Känns som en blandning mellan Terry Pratchett och Lev Grossman. Boken påminner också en del om Charlie Hustons Already Dead.

The Cypress house - Michael Koryta

2011-09-06T18:38:00.001+02:00

Michael Koryta är född 1982 och har redan skrivit åtta romaner (hans debut kom när han var 22 år). Fyra utav de ingår i en serie som handlar om privatdetektiven Lincoln Perry. The Cypress house är dock en fristående deckare.
Boken utspelar sig strax efter spriten har släppts fri igen i USA efter förbudstiden, i början av 30-talet. Arlen och Paul sitter på ett tåg till ett brobygge i Florida tillsammans med ett tjugotal andra byggarbetare. Arlen tvingar plötsligt av alla männen på en av stationena mitt ute i ingenstans och försöker övertala de att inte fortsätta resan. Han kan inte riktigt säga varför och ingen tar honom på allvar. Varför skulle de inte gå på tåget igen? Paul litar däremot på Arlen och stannar kvar på perrongen när tåget senare tuffar iväg igen. Arlen förklarar för Paul att han, även om det låter helt otroligt, kan se när döden närmar sig och tåget skulle ta männen mot en säker död, det är Arlen helt säker på.
Arlen och Paul tar sig in till stan för att ta ett senare tåg någon annanstans, där träffar de Walter Sorensen som erbjuder de lift ett par mil till en annan station. Arlen och Paul tackar tveksamt ja. Walter tar de på vägen till stationen till ett strandhotell som verkar allt annat än fullbokat. The Cypress House ägs av Rebecca Cady och hon och Walter har affärer ihop. Men när Walter lite senare går ut i bilen för att hämta något sprängs bilen och Walter i tusen bitar. När sheriffen Tolliver och domaren Wade senare dyker upp visar de sig vara extremt grymma och ondskefulla män. Arlen och Paul hamnar i finkan och när de efter några dagar återvänder till The Cypress House kräver Arlen en förklaring av Rebecca Cady. Paul är alldeles upptagen av att vara betuttad i Rebecca.
Rebecca och männen som kretsar kring The Cypress House visar sig dölja rysliga hemligheter. Arlens förmåga att se döden innan den kommer får oväntade konsekvenser och boken utspelar sig nästan helt i eller runt The Cypress House. Arlen plågas av minnen från första världskriget. Den svampiga, tropiska, klibbiga naturen får historien att bli ännu mer obehaglig än vad den till en början verkar.

Jag gillade det här ganska mycket. Jag har på sistone läst The rules of civility (utspelade sig i slutet av 30-talet), sett Boardwalk Empire (serien utspelar sig i början av 20-talet) och läst The Cypress House. Den här tiden är väldigt intressant och de här tre olika historierna får Usas historia att bli lite mindre snårig.

Bild från Boardwalk Empire

Stringhyllan outar sig - och får en egen artikel!

2011-09-02T09:00:00.008+02:00

Såhär såg det ut i somras i Sydsvenskan. Nu är det som står i artikeln inte så aktuellt längre. Men såhär ser i alla fall Stringhyllan ut, ni som har undrat. Mina anonyma dagar är över.

Music Doc resten av veckan!

2011-09-01T02:35:00.001+02:00

Jag jobbar med Music Doc resten av veckan. Är du i Malmö eller i närheten i helgen rekommenderar jag att kolla in vårt program.

Torsdag: Musikvideomaraton med Malmöregissörer på Galleri Etikett GRATIS
Fredag: Klubb på Moriskan, vi visar Behrang Miris Hiphop 4 Gaza, en film om Midi, Maxi & Efti, modevisning inspirerat av Midi, Maxi & Efti, sen blir det klubb hela natten lång med två dansgolv. 100.-
Lördag. Vi visar Live in Tokyo, en film om Tokyos undergroundmusicscen i Turning Torso, 100.-
Söndag: Vi visar en dokumentär om Feist som är sådär galet bra som filmer är ibland, efter filmen känner man sig hoppfull och inspirerad, i Johanneskyrkan, 100.-

För fullständigt program och biljettinköp http://www.musicdocmalmo.se

Den sista goda människan - A.J Kazinski

2011-08-31T09:00:00.039+02:00

Det här är verkligen en regelrätt film. Ja alltså det är ju en bok, och de ska ju göra film på den, men den är redan väldigt filmisk och intrigen känns oerhört sökt, så som det kan göra i just filmer.
A.J Kazinski är en pseudonym för två danska författare vid namn Anders Rønnow Klarlund och Jacob Weinreich. Det här är deras första bok tillsammans.
En polis i Venedig har av något outtalat skäl börjat forska i en rad mord som har begåtts världen över. Goda människor mördas, och på deras rygg syns en inbränd/intatuerad siffra. Barnläkare, hjälparbetare, forskare, människorättsaktivister och nobelpristagare går en fruktansvärd död till mötes, ingen vet varför, och ingen verkar heller bry sig, eller se sambandet. Utom den här polisen i Venedig. Han kommer i alla fall i kontakt med Niels Bentzon vid Köpenhamnspolisen för killen i Venedig har räknat ut att det är där nästa mord kommer att begås.
Niels börjar något motvilligt också se sambanden och ana att något djävulusiskt ligger bakom. Niels får hjälp av astrofysikern Hanna och snart är jakten på goda människor att varna igång. För vem är egentligen god?
Såhär i efterhand, när pulsen har lagt sig (ja det var extremt spännande ibland) och mysteriet är löst (men gud vilket Dan Brown-mysterium) så ser jag ändå en hel del lösa trådar som hänger ut ur boken. Jag skulle vilja utnämna det här till en smart dussindeckare. Man får action, terrorism, religion, vetenskap, siffersystem, lite lite kärlek, ett klimatmöte i Köpenhamn och till och med en glimt av Obama på en flygplats. Så man får ju ändå ganska mycket. Hmm..ja så är det. Inget mer med det.

The rules of civility - Amor Towles

2011-08-30T09:00:00.000+02:00

The Great Gatsby, Sex and the city, Breakfast at Tiffanys. Gillar ni dessa, gillar ni Rules of civility (Artighetsreglerna på svenska, utkom i aug på Forum).
Året är 1966 och Katey Kontent är på en fotoutställning. Där ser hon en bild av en man som spelade en stor roll i hennes liv, Tinker Grey. Detta får henne att minnas tillbaka på året som förändrade hennes liv, 1938.
Katey och Eve är påväg till en jazzbar i Greenwhich Village för att fira nyåret. Där träffar de en förmögen och solitär herre vid namn Tinker Grey. Ett visst mått av cocktaildrickande, middagar och silkesklänningar följer. Vem kommer egentligen vinna Tinkers tycke? Efter att ha varit med i en bilkrasch i ett snöigt och isigt New York får Tinker enorma skuldkänslor gentemot Eve som blir allvarligt skadad. Tinker och Eve beger sig till Rivieran för att låta Eve återfå hälsan i ett varmare klimat. Tycke uppstår. Men var det egentligen inte så att Tinker egentligen älskade Katey?
Under tiden följer vi Kateys liv, hon stiger i sällskapsgraderna och får rika och intressanta vänner. På värsta Djävulen bär Prada-manér får hon också ett jobb på tidningen Gotham som assistent till chefsredaktören.
Men en okänd mecenat verkar dra i trådarna till Tinkers och Kateys liv.
Det blir aldrig ointressant och man vill vet hur det ska gå för Katey. Skildringarna av 30-talets New York är himmelska. De svarta regnvåta gatorna, martinin och oliverna som flödar, de rökiga jazzklubbarna och de blanka Bentleybilarna med tillhörande chaufförer. I en annan era, i en annan stad hade nog den här historien inte varit lika intressant och kanske lite ytlig, men i den här skepnaden fungerar allt väldigt bra.
David Nicholls blurbar på framsidan: "A smart, witty, charming, dry martini of a novel".
Häll upp en till tack!

Det finns till och med en boktrailer, som är..hrm..lite fånig, men ja..håll till godo:

The Magician King - Lev Grossman

2011-08-29T09:00:00.000+02:00

The Magician King är fortsättningen på The Magicians som kom 2009. Det här är helt enkelt böcker för alla ni som gillar Harry Potter men har blivit lite vuxnare och vill ha mer. Böckerna handlar om Quentin och hans polare som plötsligt en dag kommer in på ett magiskt universitet, Brakebills. De inser att magi finns och i allra högsta grad är något verkligt. De inser också att böckerna de läste som små som handlar om det magiska kungariket Fillory (tänk Narnia) inte bara är påhitt utan att Fillory faktiskt finns. Så i första boken blir Quentin, Janet, Julia och Eliot kungar och drottningar av Fillory. Medans livet i övriga världen fortgår precis som vanligt.
Det här är alla barns dröm, att plötsligt själva befinna sig i Narnia eller faktiskt komma in på Hogwarts. Men nu är ju Quentin och de andra inte barn utan ungdomar i 20-års åldern som dricker öl, har sex, använder iPhones och är uppväxta i Brooklyn, NYC.
Quentin har blivit lite trött på att vara kung i Fillory. Han har allt han kan tänka sig, ett slott, tjänare, mark och pengar. Han har det alldeles för bra. Visst de kan rida ut i den magiska skogen och jaga allehanda magiska harar, hjortar etc men sedan Martin Chatwin försvann i bok 1 finns egentligen inget ont som hotar Fillory längre. Quentin vill ha ett ÄVENTYR! Eller i alla fall hitta en större mening i livet än att ligga på en divan hela dagarna och dricka vin.
Men så en dag märker de att det nog inte står helt rätt till i Fillory, magin börjar bete sig märkligt. Quentin och Julia beger sig ut på Fillorys hav till en avlägsen ö. Väl där inser Quentin att det här är nog äventyret som han letade efter. Det finns en legend om sju gyllene nycklar som är spridda över riket Fillory. Efter att ha hittat den första slungas dock både Julia och Quentin tillbaka till New York och kan inte ta sig tillbaka till Fillory. Nu börjar den desperata vägen tillbaka till Fillory.
Under resans gång får man veta mer och mer om den komplicerade och mörka karaktären Julia och hur hon lärde sig magi på egen hand eftersom hon inte kom in på Brakebills.

Det här är så bra! Harry Potter för vuxna. Audrey Niffenegger skriver på omslaget: “Grossman explores the boundaries between fiction and reality with great imagination.... This is a dark, well-written book that takes the wizard genre into thoughtful places.”
Jag stämmer in i hyllningskören. Alla måste läsa. Slutet på boken är så öppet att jag är övertygad om att det kommer en tredje bok.

The Woman in Black - trailer!

2011-08-27T11:00:00.001+02:00

Alla älskar boken The Woman in Black av Susan Hill. Jag gillade också den, men jag darrade inte av skräck. Den var väl OK. Nu kommer den som film med Harry Potter i huvudrollen. Jag är ledsen Daniel Radcliffe, det kommer dröja många många roller innan man slutar se dig, om ens någongång?, som Harry Potter.

Trailer.

De tio härskarna - Christian Mørk

2011-08-26T09:00:00.022+02:00

De tio härskarna är Christian Mørks debut. Men om ni liksom jag gillar spännande thrillers med sagoinslag i så har ni säkert läst hans andra bok Darling Jim. Den rekommenderas starkt och kom alltså ut före De tio härskarna i Sverige. Mørk är alltså dansk men flyttade som 20-åring till New York där han jobbar som filmkritiker och filmagent. Somliga har det bra.
De tio härskarna utspelar sig mestadels i Venedig och bygger på Venedigs många historiska mörka hemligheter.
Victor Tallent har kommit på ett sätt att stoppa världens svält. Han ska korsa ris med buffelgräs och få ett tåligt ris som klarar allt. Han reser till Venedig för att tala inför FN. Där träffar han tolken Arabella som Victor blir störtkär i. Redan innan han åkte till Venedig varnade hans mentor och professor Dr Meyer honom för att folk ville åt hans stora upptäckt. I Venedig ser han skuggor på varenda hustak och när Arabella en dag helt enkelt försvinner efter en kula hasselnötsglass börjar Victor bli riktigt rädd. Sen varar boken i ungefär 450 sidor till. Med allehanda konspirationer, världsförbättrare och skuggor som förföljer Victor och mördar människor i hans närhet. Det verkar finnas en organisation som styr hela världen som vill se Victor och hans idé förintad.
Det här kändes som en fruktansvärt detaljerad och utstuderad deckare. Den var riktigt spännande i slutet, men på det hela var den alldeles för lång och alldeles för otrolig. Victor förvandlas från den gråa forskaren till den desperate och smått galne, lämnade älskaren till en soldat som skjuter och klättrar uppför stuprännor som han aldrig gjort något annat.
Men man blir sugen på att åka till Venedig. Det blir man..

Turkisk Murakami

2011-08-24T09:00:00.001+02:00

Såhär snygga är Haruki Murakamis böcker i Turkiet. Min favorit är nog Norwegian Wood ändå, snyggt med vinylspelararmen där...

Himmel över London - Håkan Nesser

2011-08-23T09:00:00.001+02:00

Håkan Nesser börjar utkristallisera sig som en utav mina svenska favoritförfattare. Nu har jag läst två väldigt bra böcker av honom på kort tid. I bokhyllan står nu, helt nyinköpta, Flugan och evigheten, Koreografen och Kära Agnes (nytryck i pocket) och väntar. Det känns tryggt ska ni veta. För mig känns det alltså som att upptäcka att Paul Auster har bott i Uppsala i 30 år, alla har vetat om det, utom jag.

Jag gillar allt med Himmel över London utom omslaget. Någon borde se till att Nessers böcker såg lite fräckare ut. Men det som döljer sig under smutsomslaget ser betydligt intressantare ut. Se tidigare inlägg om detta.

Miljonären Leonard Vermin har kommit till London för att fira sin 70-årsdag tillsammans med sin närmaste familj. Han har även kommit för att dö. Han tillbringar sina sista dagar med att planera i detalj inför den stora middagen och med att vandra minnenas allé. Allén utspelar sig i London under 60-talet. Hur han träffade en mystisk tjeckisk spion, Carla, hur han fullständigt hängav sig åt deras kärlek och åt diverse spionrelaterade ärenden han gick för att få träffa henne igen.
Man får också i boken följa de andra personerna som är bjudna på middagen. Dessa karaktärer är vältecknade men kanske inte de lyckligaste människorna.
Det man inte vet är om det man läser är Leonards historia, Steven G Russels eller Gustav Seléns i den svenska Staden K-. Himmel över London är en komplex och avancerad metaberättelse, men fortfarande oerhört underhållande och välskriven.
Jag läste en recension där recensenten klagade på bristen på spänning, men jag tror att han fick för sig att det han läste var en spiondeckare. Visst det finns ett mått av deckare, men tänk mer New York-triologin än Tre sekunder.

Färgglada Vintage books

2011-08-22T19:58:00.001+02:00

Förlaget Vintage books har gett ut dessa juveler till böcker, för de fyller 21 år, det är ju också ett årtal at fira! Färgade sidor är ju det snyggaste som finns!

Obsession - en modefamiljs bekännelser

2011-08-16T09:00:00.001+02:00

Jag fick glatt hem ett läsex av Obsession - en modefamiljs bekännelser av Martina Bonnier. Jag trodde att jag fick hem en bok om en doldis-familj i Sverige som styrde och ställde inom modebranschen. Jag som är extremt modeflärdsintresserad, jag hänger på style.com varenda dag och tittar på Project Runway slaviskt, trodde att jag hade fått hem ett guldkorn. Ok, det var konstigt att jag inte hade hört talas om den här familjen förut, men jag är inte så insatt i just Sveriges bakre moderum.
Nu har jag bläddrat igenom boken, nej jag har inte läst speciellt mycket, mer än förordet och några utav bildtexterna, det erkänner jag. Martina Bonnier har fabricerat ihop en modefamilj, en modell, en man som är inköpare och säljare av jeans, och en bloggerska. Mamma, pappa och barn. Man får följa dessa tre på modefotograferingar, modevisningar i Paris, på skidutflykt till Alperna, på baler och till deras lantställe. Efter varje kapitel där trehundratusen modereferenser har namedroppats kommer det en lite stilguide, för bondromantikern, för den eleganta, för excentrikern, för powergirls etc. De vackra fotografierna i boken är tagna av Nils Odier. Martina Bonnier har alltså hittat på en modefamilj för att kunna skriva om olika modeepoker, företeelser i modebranschen och slängt in lite stil- och trendtips däremellan. Jag skulle beskriva det som en blandning av hennes förra bok Fashionista+Elsas värld (Sofi Fahrmans chiclit om en modebloggerska)+Vogue.
Som grädde på det oerhört lyxiga, flärdfulla, dyra moset heter karaktärerna Margaux, Marc och Miuccia.
Men om man gillar Sofi Fahrmans böcker om Elsa och följer Elin Klings blogg så är kanske det här är en femplussare! Så ge bort den till alla därute som förtjänar en vacker bok om mode med lite påhittade modescener däremellan!

Jag som ville läsa dokumentärt om en modefamilj som hade skapat något eget och hade jobbat hårt i den lite mystiska bransch som ändå mode är, dessutom i Sverige, det hade varit riktigt intressant. Tji fick jag.

Foto: Nils Odier

Tjärven - zombies och fyrar

2011-08-15T13:09:00.000+02:00

Jag är inte så bra på att lyssna på ljudböcker. Antingen somnar jag eller så råkar jag tänka på något annat och missar hälften. Men sedan Ajvide gjorde en inläsning av sin novell Tindalos till DN härom julen så har jag haft en förkärlek för hans inläsningar. Nu har han släppt en ny bok, enbart som e-bok/mp3-bok. Den finns alltså inläst, men inte i fysisk bok alls. I helgen när jag åkte tåg hem från Way out west hade jag äntligen tid och koncentration nog för en zombiemassaker.
Boken utspelar sig på skärgårdsön Tjärven som ligger långt utanför Norrtäljes kust, halvvägs till Åland. Där ska det firas midsommarafton och bli klassåterträff. Avgångsklass -86 återförenas för att grilla, lyssna på kassettband och dricka sprit. Som vanligt spelar musiken stor roll i berättelsen, det lyssnas på Bryan Adams, Aha, Modern talking och Imperiet.
Av en eller annan anledning är klassen plötsligt strandsatta på ön, då börjar de drunknade vandra upp från havet igen, och de är inte snälla alls. De är fiskätna, urholkade, uppsvällda, kala och slemmiga. Vissa har drunknat nyligen och har fortfarande kläder på sig, andra har fått ögonen uppätna av havets invånare.
Det är spännande och läskigt och superbra. Tjärven påminner oerhört mycket om boken Kall hud som också utspelar sig på en avlägsen ö med en fyr och läskiga sjövarelser som är allt annat än väna sjöjungfrur.
Från att ha gjort en resa till Skansen i Lilla stjärna är Ajvide tillbaka vid det stora mörka havet, och han är tillbaka med besked!
Ajvide gör en fantastisk inläsning och jag är glad att det inte blev något bad i år, sommaren verkar vara över så jag tänker verkligen inte hoppa ner i sjön nu. De drunknade får ha sitt hav för sig själva i år.
Titta på en trailer för boken.
Läs mer om boken på Ajvides hemsida.

En helg med det bästa! Film, musik och läsning.

2011-08-12T09:00:00.003+02:00

Nu åker jag till Way out West ett par dagar.
Jag tar med Himmel över London och kanske Cloud Atlas av David Mitchell, den lilla flipbacken. Jag vill ju inte stå utan bok. Även om jag faktiskt planerar att mest lyssna på musik och titta på film. Tänkte se en dokumentär om Håkan Hellström och på fredag får jag ääääntligen se Las Palmas i sin helhet och sedan den kritikerrosade Apflickorna.
Prince, Fleet Foxes, Pulp, James Blake, Robyn, Kanye West, Little Dragon, nu kommer jag!
Här kommer Prince bästa låt. Ni kan skippa det lökiga skådespeleriet på 1.30, sen börjar låten!

Jane Eyre

2011-08-11T09:00:00.006+02:00

Jag såg Jane Eyre. Den har redan filmats 16 gånger tidigare.
1996 gjordes filmen med Charlotte Gainsbourg som Jane, Anna Paquin (ni vet Sookie..) som Jane som barn och William Hurt som Mr Rochester.
2011s version är med Mia Wasikowska som Jane och Michael Fassbender som Mr Rochester.
För det första är boken såå mycket bättre än den här versionen. För det andra är Michael Fassbender alldeles för stilig för att jag ska kunna koncentrera mig på något annat. Och för det tredje gick det lite för lätt..det här med Jane och Mr Rochester, hrm, kanske inte ska avslöja allt, men i boken kändes det som att alla var så osäkra och det fanns så mycket att tolka och Jane funderade så mycket, på sin plats i livet och världen. Här ifrågasätter hon den mansdominerade världen i en enda mening tror jag. Men tja, filmen är ju vacker och Fassbender är ju tittvänlig, så sevärd är den ju. Men alltför Hollywoodifierad för min smak.

Ett nytt format! - On the flipside!

2011-08-08T23:56:00.002+02:00

Idag när jag kom till jobbet väntade det ett stort bokpaket på mig. (Jag får mycket av min post dit för jag är alltid där och mitt postkontor ligger i andra ändan av mitt postnummersområde). Jag fick ett fint läsex av Dorothee Elmigers Inbjudan till de våghalsiga av Kabusa förlag. Tack tack. (När man jobbar i bokhandel får man inte rec. ex, man får läsex. Ingen press!) Jag ska försöka se Dorothee bli intervjuad av Johanna Ögren på Bokhora när Dorothee är i Malmö den 23 augusti.
De flesta böckerna kom från min nya boksponsor Hodder & Stoughton som vänligt nog har börjat skicka mig böcker.

Ni ser Rules of civility av Amor Towles, East of the west av Miroslav Penkov, The cypress house av Michael Koryta, The man in the shed av Lloyd Jones och The thousand autumns of Jacob de Zoet av David Mitchell. Jag har inte direkt hört talas om en enda utav de här författarna, men sett Lloyd Jones och David Mitchells i hyllorna på jobbet. Det finns inte en chans att jag kommer att hinna läsa alla de här inom en snar framtid. Men en och annan recension kanske dyker upp. Är särskilt sugen på Rules of civility som är rasande snygg och utspelar sig i 30-talets New York.
Men vad skådar då era och mina ögon om man tittar till vänster och höger om högen??

Jo det nya formatet Flipback! De är mindre än en pocket, och ungefär i storleken av en iPhone, och sidorna är i Psalmbok-tunnhet. Man läser boken uppifrån och ner, texten är inte mindre än i en vanlig pocket, men eftersom sidorna är så förbannat tunna så blir boken väldigt liten. Är det här något att ha egentligen? Join the reading revolution säger den lilla reklampamflett som medföljer böckerna. På Boghallen i Köpenhamn fanns de redan i ett sött litet ställ vid kassan. Jag frågade om de sålde bra och det tyckte hon att de gjorde, speciellt One day..hmm..ja men den säljer ju i vilket fall som helst tänkte jag. I Sverige finns formatet på Adlibris & på Bokus och där kostar de en tia mer än en engelsk pocket. Det tycker jag verkar vara ett minus. Meningen är att det ska komma Flipbacks till de fysiska bokhandlarna inom kort och nästa år kan vi förvänta oss att se de på svenska.
Man kan ju undra när de ska komma ut i förhållande till inbunden, storpocket och vanlig pocket? Samtidigt som pocketen kanske? Jag vet faktiskt inte, men det kan nog spela en liten roll i försäljningen.

Jag är ganska tveksam. Jag tror inte att det här är det som kommer att rädda de fysiska böckerna från Kindlarna. Men visst, Flipback-böckerna är söta och fina presenter, det gör dock inte att folk kommer att rusa till handeln för att man äntligen kan få ner en bok i kavajfickan.

Läs mer om det nya formatet här.
Mind the book bloggade om Flipbacks redan förra veckan.

Prins Charles känsla på Stadsteatern

2011-08-06T09:00:00.000+02:00

Lördagen den 17 september har Prins Charles känsla (den fabulösa boken av Liv Strömquist som nog inte kräver någon större presentation) premiär på Malmö Stadsteater. Men redan innan, i slutet av augusti kan man tjuvtitta på repetitioner.

Sveriges Paul Auster sysslar med påskägg?

2011-08-04T14:50:00.002+02:00

Jag har tittat längtansfullt mot Maskarna på Carmine Street i ett par veckor nu. Tidigare har jag undvikit den för att den är skriven av Håkan Nesser och jag, mitt nöt, har avfärdat honom som en svensk deckarförfattare, något som jag alltså mycket sällan uppskattar. Men sen en dag insåg jag att den innehåller ju alla de ingredienser jag värdesätter. New York, ensamma människor, ett försvinnande, konstnärsskap och namedroppande av caféer och gator.
Erik Steinbeck och hans fru Winnie Mason flyttar till New York från Europa för att börja om på nytt. Deras fyraåriga dotter är försvunnen sedan 18 månader och Erik är övertygad om att hon är död, Winnie däremot hoppas fortfarande. Erik är författare och sitter mest och skriver och läser New York Times, Winnie målar tavlor på deras loft. Det är Erik som är berättaren, han skriver romanen Maskarna på Carmine Street medan vi läser den (meta, alltid bra). Han betraktar sin fru och hennes psykologiska nedbrytning undan för undan. Kommer hon att hålla galenskapen borta eller kommer hon liksom i Europa läggas in på ett mentalsjukhus. Men så en dag ser Erik Winnie gå in på ett café, när han senare på kvällen frågar henne om han inte såg henne tidigare under dagen förnekar hon allt. Han blir misstänksam och Winnie börjar bete sig allt mer underligt tills hon en dag försvinner. Eriks skrivarkollega, eller rättare sagt, hans cafégranne, är pensionerad detektiv. Han erbjuder sin hjälp. (Väldigt Austereskt, tänk New York-triologin)
Så från att ha varit en relativt traditionell New York-skildring blir det alltmer en psykologisk thriller. Nesser är skicklig på att introducera mystiska budskap och märkliga bifigurer som alla bidrar till att föra Erik närmare gåtans lösning.
Så fort det handlar om tänkande skrivare eller konstnärer i New York är det svårt att inte snegla mot Auster. Auster nämns till och med i boken när paret besöker ett annat skrivande par i Park Slope (där ju Auster & Hustvedt bor).
Jag sträckläste boken på en dag. Den var helt enkelt fantastisk. Nessers språk är förnämligt och kombinationen filosoferande över kaffe och New York Times och ett mystiskt försvinnande är vinnande i mina ögon.

Idag kom Nessers nya roman ut Himmel över London. Den verkar vara lite i samma stil som Maskarna på Carmine Street. Den är lite lurig för när man tittar vad som döljer sig under smutsomslaget så hittar man en helt annan roman. En sömngångares bekännelser av Steven G. Russell. På baksidan står det också om denna fiktiva roman. Men på bokens rygg står det Himmel över London. Min tanke är att Steven G. Russell kanske förekommer i Himmel över London, men vem vet? Har någon läst boken och kan avslöja om så är fallet? Det här är lite som ett extraspår på en CD-skiva som kommer efter en lång tystnad, eller ett påskägg i ett datorspel. Enligt en random kille på internet håller Håkan Nesser ofta på med så kallade påskägg. Var finns det fler? Min Nesser-fascination växer och växer...

Omslaget till Himmel över London är gjort av Johan Melbi och omslaget till En sömngångares bekännelser är gjort av Milan Heboj. Oj oj oj! :)

Metro 2034 - Dimitrij Gluchovskij

2011-08-01T19:13:00.001+02:00

Metro 2034 är äntligen här. Coltso har skjutit upp utgivningen oerhört länge. Metro 2033 var en sjujäkla bra bok så förväntningarna på uppföljaren var skyhöga.
Det har gått 20 år sedan Metro 2033 slutade och saker och ting är ungefär som de brukar i Moskvas tunnelbana. Världen är utplånad av kärnvapen och de enda överlevande återfinns i Moskvas underjord. Hansan styr över ringlinjen, Polis styr över mitten, kommunisterna styr över den röda linjen och bland alla dessa supermakter finns många oberoende eller övergivna stationer. Vissa befolkade av monster och mutanter, andra av fredliga utbrytargrupper.
På Sevastopolskaja råder oro, spaningsgruppen som skickades ut för en vecka sen har inte kommit tillbaka och ingen svarar när man ringer till nästa befolkade station, Tulskaja.
Den mystiska brigadören Hunter beger sig ut i tunnelbanenätet för ta reda på vad som har hänt, han tar med sig berättaren och den före detta spärrvakten Homeros som vägvisare. Som vanligt stöter de på både mentala faror, radioaktivitet, muterade varelser, banditer och raserade tunnlar.
Det är inte bara action och faror, det är många och långa filosofiska utläggningar om vad mänskligheten egentligen är och vad för något som människor lämnar kvar och hur det tolkas om hundra år. Men...
Det som var en magisk värld, där man betalar med patroner, håller sig undan från fördömda stationer och överlever dag till dag i ett konstant mörker börjar bli lite enahanda. Jag kan det här nu. Även om det är spännande att följa Hunters och Homeros väg på tunnelbanekartan på bokens innersida så har jag tröttnat lite på denna mörka och fuktiga värld. Jag vill ta mig ut och upp, till den ack så sönderfallna och radioaktivitetshärjade värld ovanför metron. Finns det folk som lever där uppe? Som undviker de muterade varelserna och strålniningen, finns det människor på andra platser än i Moskvas metro?
Hunter, nu lyssnar du på mig. Du som är hälften monster, hälften människa, du som dödar utan eftertanke och skyddar metron mot allt ont. Nu får du faktiskt ta dig ut därifrån och utforska resten av dystopin som Dimitrij Gljuchovskij har tänkt ut.

Københavns boghandler

2011-07-27T21:01:00.000+02:00

Idag var jag i Köpenhamn. Jag älskar den staden. Men är där alldeles för sällan. Det här stämmer in på ungefär 90% av Malmös befolkning. ÄLSKAR, men är aldrig där.
Innan jag fick det jobbet jag har nu sökte jag en väldig massa jobb i Köpenhamn. Då insåg jag att det inte direkt kryllar av bra bokhandlar där. De har en som är fantastisk som heter Boghallen som ligger i samma byggnad som Politikken.

Sen har den en kedja som heter Bøger & Idé som har ungefär hälften pappersvaror och leksaker och häften böcker. Sen kommer Arnold Busck som är en stor kedja med bra utbud, men ändå sämre än Boghallen. De har såklart en del oberoende små små små bokhandlar, men de som jag har sett har varken varit charmiga eller välsorterade. Jag fick komma på intervju på Bøger & Idé men fick ångest efter intervjun och hörde aldrig av mig igen. Det som är det konstigaste är att de inte har en endaste pocketbokhandel och inte en endaste engelsk bokhandel med enbart engelska böcker. HMM. Något är ruttet i...tjaa Danmark, men det visste vi ju redan. (Såg en fin affisch idag Snälla utlänningar, åk inte härifrån och lämna oss med alla danskar!)
Idag var jag en sväng på Boghallen och där möttes jag av den här synen!

Ett helt bord med Murakamis böcker! Hej och hå vad trevligt. På lappen hade någon skrivit Mens vi vänter på 1Q84 och undertill Verdens bedste førfatter. Denne någon var antagligen en Christian som på den danska utgåvan av Fågeln som vrider upp världen hade skrivit en tipslapp med Verdens bedste bog. CHARMIGT! Sen såg jag fler spår av Christian på Nattåg till Lissabon och nån Paul Austerbok. Killen har bra smak tänkte jag. Borta vid fantasyhyllan möttes jag av den här synen:

Christian igen! Han hade nu rekommenderat en serie av Jim Butcher som heter The Dresden Files och ska då enligt denne Christian vara Harry Potter noir. Låter bra! Tyvärr hade de inte del 1 i serien så jag fick vänta tills jag kom hem för att beställa den på Bokus. Men här ska det läsas en ny fantasy-serie. Det finns 14(!) delar i serien och de har tidigare kommit ut i ruskigt fula omslag. Jämför:

Boken handlar om privatdetektiven Harry som bor i Chicago, han är även trollkarl, polisen anlitar honom för att hjälpa till med ett mord, som verkar ha begåtts av en svart magiker. Tjaa..hur dåligt kan det vara?

Jag litar på Christian!!

Agent 6 - Ryssland

2011-07-26T18:30:00.000+02:00

Jag har läst allt av Tom Rob Smith. Det här är hans tredje bok och de handlar alla om agent Leo Demidov. Tom Rob Smith är engelsk/svensk och mycket ung. Jag är imponerad av hans tre historiska thrillers.
Agent 6 börjar liksom de andra böckerna i Moskva på 50-talet. Moskva är präglat av angiveri och korruption. Leo är 27 år och arbetar som agent för KGB, han är ambitiös och en mycket skicklig förhörsledare. Han träffar sin framtida fru Raisa och efter det blir allt annorlunda. Sen hoppar boken till 1965. Vad som händer däremellan kan man läsa om i Barn 44 och Det hemliga manifestet.
Raisa åker till USA tillsammans med Elena och Zoya, Leo och Raisas döttrar. Leo kan tyvärr inte följa med. Det som händer i USA blir upptakten till hela boken. Ett mord begås och Leo spenderar resten av boken - och sitt liv med att försöka lösa mysteriet. Leo är en väldigt älskvärd karaktär, han har utvecklats väldigt mycket efter tre böcker och man har lärt känna honom, och Raisa för den delen, mycket väl. Det jag tycker bäst om med Tom Rob Smiths böcker om 50-talets Moskva och Leo är att man lär sig så mycket. Samtidigt som det är grymt spännande lär jag mig om Sovjettiden, KGB, presidenterna, relationerna till USA och Afghanistan och hur illa det faktiskt var i Sovjet när det viktigaste var att älska partiet och att inte tvivla på kommunismen.
Barn 44 var så spännande att jag inte kunde sluta läsa, Det hemliga manifestet var inte lika rafflande men jag älskade den ändå. I Agent 6 är inte deckarintrigen det viktigaste, det är som sagt allt det där andra. Boken utspelar sig under 30 år i Moskva, New York och Kabul.
Ni måste bara läsa de här böckerna. Det är de perfekta spänningsromanerna. Spänning, underhållning och allmänbildning, allt i ett.
Jag blir jättesugen på att läsa mer om när Sovjet invaderade Afghanistan, jag blir sugen på att resa till Moskva. Ååååhh böcker där man får uppslag till nya kapitel i sitt liv är väl helt underbart!?
Nu ska jag fortsätta med tema Ryssland och börja läsa Metro 2034, den ack så efterlängtade fortsättningen på Metro 2033. Det är svårt att tänka sig att det är i Moskvas vackra tunnelbana (se nedan) som Metro 2034 utspelas, men med hjälp av metrokartan i boken försöker jag ändå att tänka mig smutsen, monstren och mörkret. Fortsättning följer...

Bokboden i Folkets park

2011-07-22T10:30:00.000+02:00

Tydligen står det en bokbod i Folkets Park i Malmö. Där kan man lämna in uttjänta böcker och byta till sig något nytt och spännande. Jag har inte varit där själv men initiativet är ju strålande. Boden står bredvid plaskdammen och är öppen 9-16 på vardagar och 10-17 på helgen. Det här kan ju vara en anledning till att jag har missat den. Vardagsöppettiderna kräver att du inte jobbar...

Tack till Djungeltrumman för bilder.

Läs mer här.

Varför är det så ont om Q?

2011-07-21T09:00:00.006+02:00

Jag köpte En något mindre box. Hans Alfredson har fyllt 80 år, om än väldigt motvilligt. Bonniers har gett ut en box med några utav Hans Alfredsons bästa textverk. Jag är ett Hasse & Tage-freak så jag köpte såklart! Nu har jag läst Varför är det så ont om Q? Jag förstår inte varför mina föräldrar inte läste den här för mig när jag var liten. När jag får barn tänker jag proppa de fulla med Bovar, hundar som ätar Qn och polisifikationsstationer.
Boken är på ynka 84 sidor, jag hade gärna läst mer om Pim och uppfinnaren Johansson. Det bästa med boken är alla Hasses påhittade ord. Mina favoritord är nog fluffiifikationsapparejser och lettrosug.

Här kommer sista delen av Varför är det så ont om Q? uppläst av vår vän Hans Alfredson.

En bindgalen bok - Undantaget

2011-07-19T11:00:00.003+02:00

Jag blev supersugen på en deckare, det blir man ju på sommaren. Man vill ha något lättsamt och avslappnande, det är i alla fall vad alla mina kunder säger dagarna i ända. Jag försöker avstyra de från de svenska deckarna. De står mig upp i halsen. "Har ni del 134 av Mari Jungestedt?" "Jag är inte säker på vilka delar jag har läst eller inte läst, de är ju så lika." "Jag gillar Läckberg, tror du att jag gillar Anna Jansson, man vill ju inte chansa!" MEN KOM IGEN. Lev lite nu. Jag brukar försöka få de att inse att vår deckaravdelning består av mycket mer än småstäder, småstadspoliser och skärgårdsbrott. Det går sådär.

Den enda deckaren jag hade i min olästa bokhylla var Undantaget av Christian Jungersen. Den fick tydligen s t r å l a n d e kritik när den kom 2006. Jungersen är från Danmark och verkar bara ha skrivit en bok till förutom Undantaget.
Undantaget utspelar sig mestadels på det lilla kontoret på Danskt centrum för information om folkmord (något som inte förkortades förrän ungefär efter hundra sidor till DCIF, vilket jag störde mig något enormt på) i Köpenhamn. Där jobbar Iben, Malene, Anne-Lise, Camilla och Paul. Paul är chefen och ganska frånvarande och galet framgångsrik. Iben har precis kommit tillbaka från en resa i Afrika där hon blev tagen som gisslan. Nu är hon den hemvändande hjälten. Malene har reumatism och är vacker som en dag. Camilla är mest alldaglig och Anne-Lise är kompetent men fruktansvärt utmobbad av de andra.
Den här skittjocka boken är spännande men mest jävligt irriterande. Jag ska nu berätta varför.

1. Man behöver inte skriva ut allt! Om de behöver möblera om på kontoret behöver man inte skriva ut att man måste vira in benen på skrivbordet i gamla reklamblad för att inte golvet ska få några märken. Man behöver heller inte beskriva inredningen i alla lägenheter som förekommer i boken. I fönstret stod en snygg ytterkruka som kanske hade passat bra hemma hos Malene och Rasmus. Hon tar sin temugg från järnbordet, som är ihopskurvat med bultar och som exsambon byggt, han var tydligen händig blablablabla.

2. Boken handlar extremt mycket om mobbning. Allt ältas i evighet och analyseras i detalj. Räckte hon mig den mappen lite otrevligt nu? Varför pratar hon med chefen, håller hon på att utmanövrera mig? Hon får ofta huvudvärk och är blek, hon är antagligen alkoholist. Allt som händer på det där jävla kontoret har en baktanke för personlig vinning. Ingen bjuder på kakor eller drar ut stolen på ett högljutt sätt av misstag. Ånej.

3. Alla jobbar alltså på Danskt centrum för information om folkmord. Då kanske man någon gång hintar lite om olika artiklar de skriver eller nån bok som ska sökas upp. HA! Nej, allting skrivs ut, alla diskussioner om folkmord, alla siffror och statistik och artiklar som personerna skriver eller pratar om står också i boken. Jag är ju ganska så insatt i folkmorden i forna Jugoslavien eller i Ungern efter andra världskriget nu om man säger så. Suck.

4. Iben har en kompis som heter Grith (helt normalt namn) som är psykolog. Det skickas hotmail till kontoret och Malene och Iben ber Grith om hjälp för att försöka förstå personen som har skickat mailen. Grith har precis läst en intressant bok om multipla personligheter/scizofreni. Därför introducerar hon en teori att det kan vara vem som helst som har skickat mailen för nästan alla i hela världen har flera personligheter som man inte vet om. Det kan vara Iben eller Malene fastän de inte kommer ihåg det eller vet om det. Man har ju alla någon gång varit med om att man har sagt eller gjort något som man inte kan förklara senare, då kanske det var en annan personlighet inom en. Eh jaha. Efter deras mysiga pratstund med Grith tror de ont om allt och alla. VEM SOM HELST kan har skickat mailen. Alla är skvatt galna. Å gud, rädda mig.

Ja så jag gav inte upp, trots att boken är på 560 sidor. Jag satt och läste och läste om de här neurotiska, paranoida, scizofrena kvinnorna. På bokens omslag står det saker som Mästerligt! Av finaste litterära kvalitet! En mäktig berättelse!
En märklig berättelse skulle jag säga. En helt jävla bindgalen berättelse. Ok. I efterordet till boken står det "Efter att ha läst denna bok kommer du aldrig att kunna se på dina kollegor och på din arbetsplats på samma sätt."

Jag läser en Pulitzer prize-vinnare

2011-07-18T09:00:00.002+02:00

Egan tar emot priset.

Boken beskrivs av Pulitzer-kommitten som: "an inventive investigation of growing up and growing old in the digital age, displaying a big-hearted curiosity about cultural change at warp speed."

Yeah. Det fattar man ju inte så mycket av. Då får man läsa boken för att få en egen uppfattning. Jag är ju tidigare bekant med Egan, jag har läst The Keep och fler av hennes andra böcker pryder min bokhylla, dock olästa. Så jag blev ruskigt exalterad när hon fick Pulitzerpriset.
Boken sträcker sig mellan 80-talets punkscen till 2010-talets teknikfreakade värld.
Historien är ganska löst sammansatt och vem berättaren är skiftar i nästan varje kapitel. Ibland får man uppleva samma kväll uppdelade i två kapitel sedda från två olika karaktärer. Det tar ibland några stycken innan man förstår vem det är som kapitlet utgår ifrån och när kapitlet utspelar sig, ibland var detta lite förvirrande.
En berättarteknisk detalj som jag dock älskade var att de personerna som man skymtade förbi i boken, som inte var huvudpersonerna fick man ändå en fullkomlig presentation av hur deras liv skulle fortlöpa efter just den här scenen/kapitlet var över. Som exempel en utav huvudkaraktärerna har rest till Afrika med sina barn på semester, hans dotter Charlie träffar där en afrikansk ung man som är en del av hotellets underhållning.
"Thirty-five years from now, in 2008, this warrior will be caught in the tribal violence between the Kikuyu and the Luo and will die in a fire. He'll have four wifes and sity-three grandchildren by then, one of whom, a boy named Joe, will inherit his hunting dagger. Joe will go to college in Columbia and study engineering, becoming an expert in visual robotic technology that detects the slightest hint of irregular movement ( the legacy of a childhood spent scanning the grass for lions). He'll marry an American woman named Lulu..."
Så här är det ibland, en helt oviktig statist i historien vecklas plötsligt ut till en fullartad karaktär, för en sekund eller två, sen är man tillbaka på huvudspåret igen. Det är sinnessjukt intressant och smart gjort.
I boken möter man det misslyckade punkbandet The Flaming Dildos, den misslyckade agenten La Doll som förstörde sin karriär genom att olyckligtvis råka brännskada en hel välgörenhetsbal med brännande olja från lamporna i taket och som sedan blir agent för diverse diktatorer i världen. Vi möter kleptomanen Sasha och hennes chef, skivproducenten Bennie. Sashas bror sitter i fängelse för att ha kidnappat och försökt våldta en filmstjärna vid namn Kitty Jackson. Eller har han det?
Egan skildrar show business från bandets sida, producentens sida, managerns sida, journalistens sida, groupiesarnas sida, bandets flickvänners sida och så vidare. Men alla karaktärer i boken är ganska misslyckade och sneda.
Det näst sista kapitlet är helt skrivet som om det vore en Power Point-presentation. (!)
Boken handlar väl kanske om hur vi uppfattar tid, och hur all teknik påverkar oss idag. Allt går så fort idag att minnet knappt hänger med.
Även om jag gillar boken och alla historier och karaktärer hänger ihop är det kanske ändå lite för mycket koncept och historieexperiment för min del. Jag har läst för många splittrade Short Cuts-inspirerade böcker på sistonde. A-B, är det för mycket att begära?
Men en bok sprängfylld av populärkultur, smarta personer och referensblinkningar är det här ändå!

Engångsligg blir engångsläsning

2011-07-16T21:35:00.002+02:00

Ni kan läsa Josefin Palmgrens blogg. Om ni gillar det som står där så gillar ni boken. Hon säger själv att boken inte är självbiografisk men bloggen är alltså EXAKT som boken. Det här inlägget till exempel.

OK boken handlar om Klementin som är 20 år och hon bor i Stockholm hemma hos sin farmor och farfar och hennes föräldrar är skilda men det är liksom helt ok och hon är singel och det är också bra för hon gillar inte förhållanden hon gillar mest att ligga fast nu är det så att hon har en svampinfektion som gör att hon inte får ligga för det gör ont då så hon hånglar mest och dricker öl och kommer in före alla i kön på Berns och Café Opera men hon vill ju egentligen bara gå ut på Morfar Ginko och Little Persia med sina kompisar Rikard Diana Petrus och några till sen har hon en praktikplats på en reklambyrå där hon typ inte gör någonting mer än att koka kaffe och handla saker de behöver till reklamfotograferingar och det här är typ hela boken. Läs om ni tyckte det var coolt.
Här är ett citat från boken som har lite med böcker att göra, det har ju den här bloggen också:

"Jag tänkte att människor är som böcker. Man kan ha dem i sin bokhylla och läsa om dem. Visst kan man upptäcka nya saker och njuta av att läsa om en bok. Men inget kommer att vara som det där första mötet. Eller när man inte visste hur det skulle sluta. När man har läst första kapitlet och längtar efter de följande. Eller den enorma magi som en bok man lämnat halvläst utövar. Eller att gå hem med en nyinköpt bok som man i stort sett bara har bläddrat i. Eller en bok vars blotta omslag kittlat fantasin."

Titeln på den här boken kittlade min fantasi, men det blir ingen omläsning för mig. Lite väl ytligt liksom bah.

Flickan från ingenstans - Justin Cronin

2011-07-05T19:09:00.002+02:00

Jag har läst den bloggsöndertipsade boken Flickan från ingenstans av Justin Cronin. Det här är ännu en bok i raden av vampyrböcker, men glöm den romantiskt bleka och vackra Meyer/Rice-vampyren och föreställ dig hellre en slags zombiegorilla. Boken börjar år 2018 i ett USA, söndertrasat av terroristattacker och rädsla. Militären har börjat experimentera fram supermänniskor som kan leva i hundratals år, vars sår läker omedelbums och kan i sin tur försvara USA mot terrorister. Men något går fel och de sorgliga människor som numera är forskningsobjekt och helt söndermodiferade rymmer från militärbasen. De har blivit viraler, eller pyrer, en slags monstervampyr som svingar sig från träd till träd, kommer fram på natten och biter ihjäl både djur och människor. Katastrofen är ett faktum och snart är hela världen smittad och nära utplåning.
Nu snabbspolar vi hundra år fram i tiden. En liten grupp männskor har lyckats överleva och bor nu i ett slags fort omgivet av höga murar, med stora strålkastare som tänds varje kväll för att mota iväg eventuella pyr-attacker. USA är nu befolkat av mycket mycket få människor och 42,5 miljoner viraler. Chansen att överleva är egentligen minimal. Mycket av tekniken som vi tar för givet idag har gått förlorad med tiden, men strålkastarna drivs ändå med batterier, tyvärr batterier som börjar lida mot sitt slut. En grupp lösgör sig från bosättarna och beger sig ut i ett öde USA för att ta reda på om de är de sista människorna som finns kvar, om militären verkligen fortfarande existerar och om de kan hitta nya batterier till strålkastarna.
Boken är actionfylld till bristningsgränsen. Viralerna attackerar urskillningslöst men längs vägen hittar ändå gruppen både bränsle, fordon och spår av andra människor.
I början av boken får vi träffa FBI-agenten Brad Wolgast, flickan Amy och nunnan Lacey. De tre personerna spelar en stor roll i boken på både väntade och oväntade sätt. Flickan Amy kommer långt om länge till fortet och beger sig tillsammans med utbrytarna ut på ett läskigt och krävande äventyr.
Cronin skiftar mellan nutid och dåtid, innan katastrofen, efter katastrofen, hur det var när alla barn skickades iväg för att inte bli tagna av viralerna osv. och lyckas på så sätt bra med att skapa trovärdiga karaktärer.
Kanske att boken var lite lång, 900 sidor hej och hå, men i vissa stunder var den grymt beroendeframkallande och många utav karaktärerna var så älskvärda att det var svårt att slita sig ifrån de när boken var slut.
Jag har inte läst Släktet av Guillermo del Toro och Chuck Hogan men tycker att ramen på berättelsen påminner ganska mycket om varandra, där är det också ett virus som slår ut stora delar av världen och de som är smittade blir till ngn slags vampyrliknande varelser.
Och ja, boken är den första i en triologi, och ja, den ska bli film.

Mia Ajvide, en ny bekantskap

2011-06-29T09:00:00.000+02:00

En bok jag glömde ta upp när jag haussade höstens böcker var Mia Ajvides Mannen som föll i glömska. Det finns ett par böcker som tar upp företeelsen minnesförlust. I den här boken är det inte en person som glömmer utan ett helt samhälle. Jacks fru känner inte igen honom, hans arbetskamrater beter sig avvisande och hans mor ser frågande på honom. Verkar mycket bra och lite underlig!

Amanda Hellberg skriver nytt!

2011-06-28T18:00:00.001+02:00

Tidigt nästa år släpper Amanda Hellberg sin tredje roman om Maja grå. Den heter Tistelblomman och utkommer på Forum förlag. Även den här gången utspelar sig boken i Storbritannien, närmare bestämt i ett kråkslott i Skottland. Slottet hemsöks och Maja Grås klärvojanta krafter spelar stor roll. Boken beskrivs med orden blodisande skräck på Forums hemsida, men jag tvivlar på att det kommer att bli mer än mysläskigt.

Don Draper blurbar!

2011-06-27T15:20:00.002+02:00

I höst kommer boken Det bästa av allt ut av Rona Jaffe, den ges ut på Forum förlag.
Ingen mindre än Mad Men-karaktären Don Draper blurbar på boken och tycker att boken är Fascinating! Det är ju fantastiskt att nu även karaktärer kan få rekommendera böcker och inte bara recensenter eller andra författare.Boken utkom 1958 så det är ju inte omöjligt att Don hade gillat den här, men mer troligt är nog att Betty Draper eller Joan Holloway hade kastat sig över boken.
"Aldrig tidigare hade någon skrivit så öppenhjärtigt om unga kvinnors verkliga drömmar, behov och längtan. Vissa chockerades, men det stora flertalet gladdes åt att äntligen få läsa en roman som speglade deras egna liv. Rona Jaffes debutroman blev en fenomenal bästsäljare och nu utges den på nytt världen över!"

Jag älskar inte den man älskar

2011-06-23T18:17:00.000+02:00

Det här är för likt faktiskt, föör likt.

Nyutgivna klassiker

2011-06-19T11:53:00.001+02:00

Bonnierpocket fortsätter återutge klassiker med gudomliga omslag. Här är höstens sex titlar.

Jonas Karlsson läser ur Spelreglerna

2011-06-17T09:00:00.002+02:00

Här kommer ett litet klipp där Jonas Karlsson läser en bit ur sin kommande novellsamling Spelreglerna.

Att ringa Clara - Ann Schulze

2011-06-16T09:00:00.043+02:00

Om man lyssnar på soundtracket till A single man av Abel Korzeniowski och lyckas tima in Att ringa Claras sista tio dramatiska sidor med det sista oerhört dramatiska stycket på skivan, då är man lyckligt lottad.
Överhuvudtaget passar hela skivan utmärkt tillsammans med boken Att ringa Clara. Den klassiska musiken och sinnesstämningen gör att man vill läsa hela boken i en sittning. Vilket jag nästan gjorde.
Att ringa Clara handlar om vännerna Carolin och Clara. De träffas i tidiga tonåren när de går på samma musikinternat. Carolin spelar fiol och Clara cello. De är väldigt olika men tyr sig ändå till varandra. De spelar och sjunger och röker och dricker vin. Sådär som man gör när man är ung. Clara pratar ibland om att det är som att hon är insvept i bomull, att bomullen hindrar henne från att leva sitt liv till fullo.
En dag efter tjugofem års vänskap ringer Claras bror Carl till Carolin, Clara svarar inte, hon är borta. Carolin förstår inte, Clara är väl alltid mer eller mindre borta. Den här f a n t a s t i s k a boken handlar om vänskap. Nära vänskap som behövs, som gör ont när den försvinner, som gör en arg när den tas för given. Samtidigt kan man aldrig bli arg på sin enda bästa vän. Man behöver ju henne. Carolin slits mellan känslorna. Hon vill läxa upp Clara och be henne att rycka upp sig, men hon älskar ändå Clara och vill inte förlora henne.
Boken utspelar sig på diverse musikskolor Clara och Carolin går på, men även i deras familjehem. Schulze skriver med små korta intensiva meningar och skolorna träder fram med övningssalar, kostymförråd, långa vindlande korridorer och trappor där flickorna sitter och röker.
Vänskap är skitsvårt. Det handlar den här boken om och boken är helt enkelt skitbra.

Höstens böcker!

2011-06-15T09:00:00.051+02:00

Omslaget till höstens böcker är ritat av Sara Granér. Det gillar vi. Här kommer ett urval av de titlar jag mest ser framemot av höstens utgivning. Håll till godo!

Jens Liljestrand - Adonis (Ordfront)

Liljestrands första roman. Han har tidigare skrivit den briljanta novellsamlingen Paris-Dakar. Adonis handlar också den om manlighet. Gruppen Adonis återförenas femton år efter deras storhetstid i Benkes sommarstuga. Alla har de hemligheter både för varandra och för alla andra i sin närhet. De har också en gemensam hemlighet. En musikalisk kollektivroman!

Måns Wadensjö - ABC-staden (Albert Bonnier)

Wadensjö är tillbaka. Förlossningen, hans debut var kalasbra! Det här är en roman om Vällingby, om folkhemmet, om ett Sverige i miniatyr och en ung man i en lägenhet i en förort under ett år på 2000-talet.

Amanda Svensson - Välkommen till den här världen: (Norstedts)
Svensson är tillbaka efter tre års romantorka. Hon har ju varit en flitig skribent i till exempel Sydsvenskan. Den här boken är ett slags triangeldrama. Låter bra.
Jonas Karlsson - Spelreglerna (Wahlström & Widstrand)
Ny novellsamling av multibegåvningen Jonas Karlsson. Jag hade hellre tagit en roman, men ok då, efter den här samlingen, då, dååå blir det kanske en roman?
Kalle Lind - Människor som har haft fel (Roos & Tegnér)
Den här boken avslutar Människor-kvartetten. Smart, skitroligt och välformulerat.
Ioana Pârvulescu - Livet börjar på en fredag (2244)
Det nya förlaget 2244 imponerar. Det här är en originell viktoriansk detektivhistoria som utspelar sig i Bukarest i slutet av 1800-talet.
Essie Fox - Sömngångerskan (Damm förlag)
Sarah Waters möter Charlotte Bronté, ok det låter bra för mig. Förlorad kärlek, mord och galenskap i London.
Hanna von Corswant - Barnflickan (Ordfront)
Debut! En klassisk skräckroman. En tjej åker till Frankrike för att jobba som au-pair, men hos paret hon kommer till finns inget barn, hon stannar ändå kvar, men märker snart att Madame och Monsieur har planerat något för henne, vad?

Madeleine Hessérus - Staden utan kvinnor (Natur & Kultur)
Stockholm i en nära framtid: en våg av brutala kvinnomord skakar staden. Efter långvariga stridigheter, där kvinnor och män tar till vapen mot varandra, byggs en mur. I de södra stadsdelarna, bakom den hårt bevakade ringmuren förskansar sig kvinnorna, i de norra lämnas männen kvar i en stad av förfall.
Jonathan Tropper - Sju jävligt långa dagar (Gilla förlag)
Jag gillade Konsten att tala med en änkling väldigt mycket. Allvarligt ämne som ändå blev rolig läsning. Den här romanen kretsar också kring en begravning, men verkar som vanligt kul och som alltid när Gilla är inblandat är omslaget tip top formgivet!
Marie Hermanson - Himmelsdalen (Albert Bonnier)
I en dal ligger ett paradis för människor som vilar upp sig efter psykiska åkommor. Daniel åker dit för att besöka sin tvillingbror, brodern övertalar Daniel att ta hans plats i ett par dagar eftersom han har några saker att klara upp, men broden återvänder aldrig. Varför får ingen lämna dalen? Den öppna friska dalen är ett fängelse för riktigt sjuka människor, farliga både för sig själva och omvärlden. Och personalen kan han naturligtvis inte övertyga om att han inte är han utan att han är sin bror.
Johan Theorin - Sankta Psyko (Wahlström & Widstrand)
Jag har aldrig läst något av Johan Theorin. Hans första bok påminde för mycket om Ajvide Lindqvist och jag vade genast Ajvides läger. Men den här boken lockar mig att ta mig an Theorins författarskap. Han har lämnat Öland och boken utspelar sig på ett dagis som ligger vägg i vägg med ett gammalt mentalsjukhus. En natt när barnen sover djupt hämtar Jan nyckeln till källardörren, låser upp och börjar gå nedför trappan som leder in till Sankta Patricia.
Liv Strömquist - Ja till Liv (Ordfront)
LIV STRÖMQUIST ÄR BÄST, INGEN PROTEST!
Helene Hegemann - Axolotl Roadkill (Natur & Kultur)
Författaren är född 1992 i Berlin, boken blev råhypad när den kom ut i Tyskland. Handlar om en sextonåring som gör revolt mot samhället och dess materialism och jakt på status. Sign me up!

Dorothee Elmiger - Inbjudan till de våghalsiga (Kabusa böcker)
Författaren är född 1985 (jag gillar de unga). Margarete och Fritzi upptäcker att det förr flöt en flod genom staden, en flod som nu tycks vara bortglömd och försvunnen. En flod som skulle kunna ge staden liv. Så systrarna bjuder in till fest för att fira nyupptäckten av floden, och hoppas att stadens gränsvakter ska släppa ut breven till världen utanför.
Hans Alfredson - En något mindre box (Wahlström & Widstrand)
En box med fyra böcker av Hans Alfredson. Den innehåller En ond man, Varför är det så ont om Q?, Svea Hunds limerickar + en inläsning av Hans Alfredsons Lagens långa näsa.
Eva F Dahlgren - Det vita kolet (Forum)
Tidigt nittonhundratal, när Max får uppdraget att elektrifiera Malmö är hans hustru, kusinen Marie, stolt: Hennes Max är ljusbäraren. Det är han som kommer med det vita kolet, som ska göra livet rent och lätt att leva. Men många tror att electriciteten är djävulens påfund.
Nathan Larson - Dewey Decimal (Voltaire publishing)
Nina Perssons man och bandkollega Nathan Larson romandebuterar. Boken utspelar sig i New York och handlar om en litteraturälskande biffig man som jobbar som indrivare till en åklagare. En noirthriller står det beskrivet.
Henrik Lange - Den sämsta får du gratis (Kartago förlag)
Om man är flitig läsare av tidningen Svensk bokhandel kanske det inte finns så många nyheter i Henrik Langes nya seriebok om bokbranschen. Kul! Kolla här.
A.J Kazinski - Den sista goda människan (Forum)
Interpol larmar om en serie ovanliga mord som har inträffat på olika ställen i världen. Någon eller några tar livet av "goda människor". Det handlar om barnläkare, nödhjälpsarbetare och människorättskämpar. De döda är alla brännmärkta med ett nummer på ryggen. Niels uppdrag blir att hitta och varna goda människor i Danmark. Men vem förtjänar egentligen ett sådant epitet?

Det stod även att del tre av 1Q84 skulle släppas redan i november (och inte i mars 2012 som de först sa), men inget bekräftar detta på Norstedts hemsida. Vi får väl se!

Lapidus och Virdborg

2011-06-14T19:04:00.002+02:00

Jag tog visst en bloggpaus på en vecka. Oroa er inte, det kommer mer. Snart ska jag ju haussa för höstens utgivning också.

Idag kunde man läsa i Sydsvenskan att de kommer att ha Jens Lapidus nya bok Livet Deluxe som sommarföljetong. Den börjar den 17 juni, samma dag som boken släpps.

Ikväll kl 21.30 kan man titta på novellfilmen In på SVT2, den baseras på en novell skriven av Jerker Virdborg, en av mina favoritförfattare. Huvudrollerna spelas av Johan Widerberg och Joakim Nätterqvist (Arn). Låter väldigt bra.

Fallet med de försvunna böckerna - Ian Sansom

2011-06-06T17:33:00.001+02:00

Jag kunde inte motstå titeln på den här boken. Intrigen kallade också mig. Boken fullkomligen dryper av litterära referenser och boknörderi, ändå kan man inte säga att det är en speciellt bra bok. Oh but why!?
Israel Armstrong, en ganska misslyckad före detta bibliotekarie som numera jobbar i en lågprisbokhandel i norra London blir erbjuden ett jobb som chefsbibliotekarie på den irländska landsbygden. När han anländer till orten Tumdrum upptäcker han att biblioteket är stängt och förbommat. Kommundamen Linda Wei upplyser honom att hans tjänst numera innebär att köra omkring bokbussen eftersom biblioteket har blivit nedlagt. Israels första uppgift blir att fylla bokbussen med böcker från biblioteket men döm om allas förvåning när böckerna inne i bibilioteket är puts väck. Hela byggnaden är tom! Vem kan ha stulit 15000 böcker? Hur har detta gått till? Israels bibliotekariekarriär förbytts hastigt till ett detektivarbete. Han tvingas köra omkring med den alltmer sönderfallande bokbussen och stöter på den ena märkliga karaktären efter den andra. Till råga på allt är han inhyst i ett gammalt hönshus, hans kläder har brunnit upp, under hans första kväll på orten fick han en snyting och alla hans pengar är borta. Israel Armstrongs nya jobb är verkligen ingen dans på rosor!
På baksidan av boken beskrivs det här som Irlands motsvarighet till Hundraåringen som klev ut genom fönstret. Jag har inte läst den, men jag har fått för mig att det är en bok man skrattar högt av. Det gör man inte av Fallet med de försvunna böckerna. Charmen med den här boken ska väl vara alla de galna karaktärerna som orten Tumdrum innehar, clashen mellan Londonbon och landsortsborna eller de putlustiga dialogerna mellan ortsbefolkningen och Israel. Men jag tycker inte att komedin infaller. Allt blir dråpligt på ett sätt som inte är roligt utan mer ehh jaha, kan inte det här ta slut snart. Däremot kan jag tänka mig att den här boken passar utmärkt till en lite äldre person som vill ha en bok utan mord, sex eller tragedi. Det här är del ett i en triologi om den ofrivillige detektiven Israel Armstrong.

Tana French skriver nytt!

2011-06-04T11:03:00.000+02:00

Broken Harbour släpps den 4 augusti. Tjoho! Tyvärr kommer jag inte riktigt ihåg vem Scorcher i Faithful place var.
French's fourth novel, Broken Harbour featuring "Scorcher" Kennedy as the narrator, will be published on August 4, 2011. Scorcher appears in French's third novel, Faithful Place.

Little Bee/The Other hand - Chris Cleave

2011-06-02T19:27:00.000+02:00

Jag såg ett tiotal människor läsa Little Bee på tunnelbanan i New York. Den låg även framme i bokhandlarna och stod högt på topplistorna. Men det är ju ingen ny bok. I England utkom den under namnet The Other hand 2009. Chris Cleave har ingen vidare bra förklaring till varför boken har utkommit med olika titlar i England och i USA, mer än att den passade att heta Little Bee i USA.
Den handlar i alla fall om den nigerianska flickan Little Bee som kommer till England som flykting. Där känner hon ingen förutom Sarah och Andrew som hon träffade på en strand i Nigeria för flera år sen. Hon söker upp dem för att be om hjälp. Deras dramatiska möte på stranden blir kärnan i den här boken.
Sarah och Andrew har en fyraårig son som heter Charlie, fast han vill helst bli kallad Batman. Han har alltid på sig sin Batmankostym och vägrar att ta av sig den eller att sluta jaga "the baddies". Charlie är en fantastisk liten karaktär som tydligen är baserad på Chris Cleaves egen Batman till son.
Little Bees öde är tragiskt och tyvärr inte alls unikt. Nigerdeltat är fullt med olja och byarna som ligger där blir alltsomoftast ödelagda av män som vill åt oljan. Människorna i byarna tvingas fly eller blir dödade.
Sarah och Little Bee får en alldeles speciell relation i boken och den är väldigt intressant att följa. Little Bee är bara 16 år i boken men resonerar oerhört moget om världens tillstånd. Jag antar att man tvingas mogna fort när hela ens familj blir mördade av giriga män i jeepar.
Det här är ingen sann historia i avseendet att just de här karaktärerna inte finns på riktigt, men många flyktingar runt om i världen kan nog känna igen sig i den här boken.
Väldigt välskrivet är det i alla fall! Jag rekommenderar den starkt!

PopCo av Scarlett Thomas

2011-05-31T09:00:00.000+02:00

Scarlett Thomas börjar utkristallisera sig som en utav mina nya favoriter. Det är alltid spännande när man märker att man börjar närma sig ett sådant författarskap. Thomas tre första böcker handlar om Lily Pascale som är lektor i universitetsengelska, hon löser även mordgåtor. Låter väldigt bra, spänning och universitet och Scarlett Thomas i en perfekt kombination, kanske, jag har ju inte läst Lily Pascaleböckerna, men det kanske det får bli ändring på. Jag har läst Slutet på Mr Y (The end of Mr Y) och den var hemskt bra. Man känner sig intelligent när man läser Thomas böcker. I New York var det nästintill omöjligt att hitta böcker av Thomas, den enda jag hittade var hennes nyaste från 2010, Our tragic universe. Thomas är från England, men borde ändå finnas i de stora bokhandlarna i USA tycker jag.
PopCo handlar om Alice Butler som jobbar på det multinationella leksaksföretaget PopCo. Där utvecklar hon nya produkter, hennes mest framgångsrika serie leksaker är The Kid Codebreaker och The Kid Spy Kit. Som barn växte Alice upp med sina morföräldrar. Båda två var matematiker och hennes morfar var även världsberömd kodlösare (heter det så?). Han arbetade med att deschiffrera koder och skapa nya koder under andra världskriget. Han låter Alice hjälpa honom att försöka lösa The Voynich Manuscript, en lång kod, som har gäckat kodlösare i decennier. Hon lär sig tidigt om primtal, de vanligaste orden i det engelska språket och olika typer av koder och deschiffreringsmetoder. Runt halsen har Alice ett halsband som hennes morfar har sagt att hon aldrig får ta av sig, på halsbandet står det en lång rad siffror och en märklig symbol. Alice får reda på att siffrorna är en kod som har med en skattkarta att göra, en karta som hennes morfar har lyckats få fram från ett kodat brev.
Nu arbetar hon som sagt på PopCo och använder sina kodkunskaper till att producera leksaker till 9-åringar världen över. Under en konferenshelg med PopCo får hon kodade meddelande i små vita kuvert. Har detta med hennes jobb att göra, eller med hennes morfars arbete?
Allt med den här boken är smart och underhållande. Långa utläggningar om olika typer av deschiffreringar eller förklaringar om hur man faktoriserar primtal går som en dans. Man blir som en kunskapstörstande idiot som vill veta mer, om hur det går för Alice på konferensen, om hon kanske ändå ska bli vegan, vem som skickar dessa meddelanden, varför hon bor med sina morföräldrar? ? ? ?
Scarlett Thomas måste vara naturvetare tänker jag, men nej hon har en examen i Cultural studies och undervisar nu i kreativt skrivande i Kent.
Jag vill nu att ni läser Scarlett Thomas böcker, kom igen nu, var inte så pjoskiga, läs de då!

Brev från en bruten horisont - Calle Brunell

2011-05-30T09:00:00.003+02:00

Jag har blurbat!! Jag har fått min första blurb på den här finfina boken. Jag är rätt nöjd över det. En blurb är alltså en liten kommentar som blir tryckt på boken för att inspirera framtida köpare. På Brev från en bruten horisont står det:
"Många stora känslor beskrivs och beskrivs mycket väl. Man lägger ett pussel medan man läser den här romanen. Pusslet blir större och vackrare för var sida man lämnar bakom sig."

Bokbloggen Stringhyllan

Brev från en bruten horisont är Calle Brunells debut. Jag kan inte annat än beskriva boken som myllrande. Det vimlar av poetiska kärleksfraser, dikter och brev flyter iland från skeppsbrutna galna män. Breven flyter iland på en vindpinad bohuslänsk ö där människorna sedan länge har blivit introverta surkartar.
Det kryllar av vanvettig passion. Vissa älskar böcker eller kampen för fackföreningen, andra havet och vinden, några älskar varandra.
Det svärmas och trängs på den där bohuslänska ön när breven läses upp. Är det ett tecken från Gud? Breven får folk att börja le igen, får folk att skratta och uppvakta varandra, får folk att tina upp. Det görs många barn då när breven kom guppande på vågorna.
Mika och Ellis blir följderna. De blir kära varandra på ett bibliotek. Deras föräldrar och deras föräldrar i sin tur är vad den här boken handlar om. Många stora känslor beskrivs och beskrivs mycket väl. Man tappar bort sig ibland, vem är mor till vem och vems son kommer att föra kärleken vidare? Man lägger ett pussel medans man läser den här romanen. Pusslet blir större och vackrare för var sida man lämnar bakom sig. Man reser mellan Blackpool, Göteborg, skogarna i Norrland och tillbaka till skärgården i Bohuslän. Varje generation har sin plats. Varje generation har sin kamp.
Nu har Brunell debuten avklarad. Med beröm godkänt. Men jag vill ändå ha mer, djupare, jag vill att det ska ta tag i mig mer. Jag vill ha en släktkrönika på flera hundra sidor. Det klarar du. Skriv en Buddenbrooks eller en Middlesex Calle!

Vi håller på med en viktig grej - Sara Hansson

2011-05-29T09:00:00.002+02:00

Sara Hansson har släppt ett nytt seriealbum. Sara är 11 år och upptäcker en kväll framför tvn bandet Spice Girls. Dagen efter blir hon kompis med Rebecka (Rebbe) som har deras skiva. Sara och Rebbe blir bästisar, delar ett vänskapshalsband, sminkar sig, gör en dans till en Spice Girls-låt, sover över hos varandra, hatar sin föräldrar, är oroliga för att deras mammor ska dö, ringer Heta Linjen från en telefonkiosk (!), hatar skolplikt och kallar killarna i skolan för CP.
Så jäkla 90-tal! Skitbra är det, H Ö G igenkänningsfaktor för alla som gick i mellanstadiet på 90-talet. Bäst är:
Läraren: "Du kan sitta bredvid Max i bussen"
Max: "Jag tänker inte sitta breve nån jävla tjej"
Sara: "Tror du jag vill sitta breve dig ditt CP!!"
Läraren: "Så säger man inte, CP är en sjukdom"
Sara: Jaha, är TJEJ också en sjukdom???"

Inte riktigt lika knivskarpt som Liv Strömquist eller Sara Granér, men på god väg.

Lyssna även på Sara Hansson i Tankesmedjan i P3.

New York

2011-05-27T23:25:00.000+02:00

Jag har varit i New York och DC i två veckor. Jag var där och visade film med Music Doc och semestrade. Jag köpte, hör och häpna, en hel del böcker också.

Nerifrån och upp: The small stakes - music posters by Jason Munn,

Our tragic universe av Scarlett Thomas (fin inbunden utgåva som var på rea på Strand bookstore, även den enda bok av Scarlett Thomas som fanns där, mkt märkligt),

Tree of codes av Jonathan Safran Foer (äntligen är den i min ägo, på Shakespeare & Co på Broadway kostade den hiskeliga 60 dollar, men jag hittade den för 40 dollar på Book culture)

Everything is illuminated & Extremely loud and incredibly close av Foer (en fantastisk samlingsutgåva av Foers två första romaner, prette kewl),

The Sexual life of an Islamist in Paris av Leila Marouane (på underbar Greenlight Bookstore hade de en hel vägg med böcker från Europa editions, ett trevligt, men för mig helt okänt förlag. Den här boken hade ett intressant omslag och en lockande titel, kaching! Den fick följa med hem),

The invisble circus av Jennifer Egan (slut på förlaget, men Strand bookstore hade som tur var ett exemplar kvar),

The music of chance av Paul Auster (man måste nästan köpa en Austerbok varje gång man är i New York).

Överst är ett vykortset med vykort föreställande böcker. YES! Så himla nördigt, men med väldigt vackra bilder.

Här kommer lite andra bilder från min voyage.

Vi stötte på Ethan Hawke utanför Chelsea Hotel

Vi var på en fantastisk skybar.

Den nya favoritbokhandeln.

Säkert många intressanta nya författare att upptäcka i denna bok.

Little bee, en bok jag såg många människor läsa på metron. Nu läser jag den.

Camilla Läckberg i tunnelbanan. Erotic and terryfing...

Park Slope, home of many great authors.

Fin bokhandel i DC.

Bokmärken för er Steampunkare

2011-05-22T17:43:00.005+02:00

Ni kanske sitter och läser Metro 2033 eller Necromancer och blir sugen på att ha ett sånt här tjusigt steampunk-bokmärke. Galet snygga saker finns det på Etsy.

2244 - nytt förlag blickar mot öst

2011-05-20T09:00:00.000+02:00

I Bonnierförlagen ingår numera 2244. Ett litet förlag som översätter och ger ut böcker från länderna runt Svarta havet.
-Det är hög tid att bli av med nackspärren, vrida huvudet och rikta blicken åt andra håll vad gäller översatt litteratur i Sverige. Svarta havsländernas rika litteratur är alltför dåligt känd i Sverige. Det ska vi ändra på, säger Ingemar Nilsson, förläggare på 2244 i ett pressmeddelande.
Jag ser mest framemot boken Livet börjar på fredag.
Förlaget satsar på att ge ut 8-10 böcker om året och det låter ju väldigt ambitiöst. Loggan och hemsidan har också fått smaka på ambition, snyggt jobbat. Hoppas att er utgivning kommer att hålla lika hög klass.

Någon i din säng - Andreas Roman

2011-05-17T09:00:00.033+02:00

Jag märker nu att Någon i din säng är slutsåld i pocket. Knepigt. Vill man läsa får man låna på bibblan eller köpa en inbunden bok.
Andreas Roman skriver ganska spännande småläskiga böcker. I boken Mörkrädd är David sjukligt mörkrädd. I Någon i din säng återkommer faktiskt David som barndomsvän till huvudkaraktären Sofia.
Sofia har allt, hon är framgångsrik författare och tjänar bra med pengar och har en fantastisk lägenhet. Men hon känner sig lite ensam ibland. Stundtals pratar hon med sig själv, eller kanske med sin låtsaskompis. Hon blandar ihop det där. När hon var barn hade hon inte så många vänner utan umgicks mest med låtsaskompisen. Till slut träffade hon David en solig sommardag. Men låtsaskompisen slutade inte dyka upp. Sofia försökte säga till honom att han inte behövdes mer. Långt om länge försvann han.
Nu funderar Sofia på om hon har blivit disträ, eller kanske galen. När hon kommer hem på kvällarna står stereon på, eller så ligger det papper slängt över lägenheten. Gllömde hon kanske låsa en kväll? Hon blir mer och mer osäker på om hon är ensam hemma eller inte.
Mycket spännande emellanåt, bokens omslag gör att man knappt kan titta på det när man lägger boken ifrån sig om kvällarna. Men David är en mycket intressantare karaktär än Sofia, till och med i den här boken där han inte gör ett så stort inhopp. Jag kan inte relatera till Sofias ensamma, sterila liv och hem.
Men boken är väl helt okej.

Tomorrow when the war began

2011-05-15T09:00:00.000+02:00

När jag var yngre plöjde jag John Marsdens sju böcker långa serie om Ellie och hennes vänner som åker iväg på campingtripp och kommer tillbaka till ett land i krig. Deras familjer är försvunna och antagligen fångar till de ockuperande makterna. Deras enda alternativ är att proviantera och åka tillbaka till vildmarken för att gömma sig. Efter ett litet tag tröttnar de på att inte göra något åt sin situation. De börjar sabotera fiendens militära baser. De blir helt enkelt en liten ungdomsguerilla. Böckerna var fantastiska! De utspelar sig i ett nutida Australien och det gör även filmen som har kommit nu i år. Jag såg filmen nyligen och jag gillade den också. Det ska tydligen bli två filmer till som bygger på de två nästkommande böckerna. Sen planeras det kanske att göra tv-serie på de andra fyra böckerna. Bonnier Carlsen har gjort misstaget att inte trycka upp böckerna igen. Jag har mailat dem och tjatat men den har inte svarat än. Jag hoppas att de tar sitt förnuft till fånga för det här är böcker som kan få vilken unge som helst att bli bokslukare. De påminner lite om Hungerspelen faktiskt. Eller Hungerspelen påminner om dem. Vi hejar på Bonnier Carlsen tycker jag!

Den drunknade - Therese Bohman

2011-05-13T09:00:00.032+02:00

Den drunknade är en tunn roman som kom ut i augusti 2010. Den har legat och väntat på mig i hyllan sedan dess. I juli kommer den i pocket. Det är en perfekt sommarpocket.
Marina åker ner till sin syster som bor i ett hus på landet i Skåne. Redan på första sidan vet jag att jag älskar den här boken. Allt beskriva i minsta detalj och man känner igen sig i miljöbeskrivningarna, dofterna och värmen. Gruset knastrar under bilens däck, brisen från havet luktar salt. Bussen in till stan stannar på varenda hållplats, ingen går på, brevlådorna står i rader längs vägen.
Stella och Gabriel välkomnar Marina med öppna armar. Stellas man är författare och Stella åker in till stan varje dag för att arbeta som stadsträdgårdsmästare. Hemma i huset vilar Marina i hängmattan, läser böcker och går promenader. På kvällarna dricks det vin och äts god mat. Allt är som en perfekt sommarsemester. Fast något kanske klingar lite falskt. Marina vet aldrig riktigt om Gabriel är allvarlig eller om han skojar. Sommaren i huset i Skåne börjar varmt och torrt och slutar fuktigt och kallt.
ÄLSKAR. Jag älskar det här. Therese Bohman tar sig tid för att beskriva alla känslor och nyanser i relationen mellan Marina, Stella och Gabriel. Allt är perfekt uttänkt och planerat.
Jag vill ha mer av Therese Bohman, ge mig en bok till, NU!

New York

2011-05-10T09:00:00.002+02:00

Jag är i New York och visar film och cyklar i Brooklyn. Eller så hänger jag på Strand.

Nattpatrullen - Sergej Lukjanenko

2011-05-09T09:00:00.070+02:00

Rysk fantasy håller hög klass. Förra året läste jag Metro 2033 och hänfördes. Moskva är på något sätt magiskt i sig, utan att övernaturliga fenomen behövs, det gör att miljön passar perfekt att fylla med vampyrer, monster, mörka magiker och hamnskiftare.
Nattpatrullen är en serie (såklart, ge mig någon gång en endaste bok som inte är en serie, suck) och den första att bli översätt till svenska. Senare i år kommer del två, Dagpatrullen.
Världen är uppdelat i ont och gott. De goda, Nattpatrullen, jobbar på natten (när de märka krafterna är som starkast), de onda, Dagpatrullen jobbar på dagen. Människorna är intet ont anande om allt detta. De vet inte om att världen kryllar av magiker och vampyrer. Dessa syns/märks nämligen enbart om man går in i Skymningen. Detta är något som alla med magiska krafter, goda eller onda, kan göra. För att upprätthålla balansen mellan gott och ont jobbar Nattpatrullen och Dagpatrullen. Så fort en ond gärning har begåtts, att en människa har mördats med mörka krafter som uppsåt eller att en vampyr har tagit en oskyldig människas liv, utan licens, så får de goda göra en god gärning. Kanske påverka en människa att sluta dricka eller influera en hel by så att inga brott begås under ett dygn.
Anton jobbar i Nattpatrullen som analytiker, hans vanliga uppdrag brukar mest röra sig om att sitta framför en dator och göra efterforskningar eller analysera de mörkas gärningar för att se om något större är på gång. Men nu har Anton börjat få fältuppdrag. Han ska hitta en vampyr som jagar urskillningslöst och utan licens (om någon är registrerad vampyr lever han i regel på donerat blod eller får en licens för att ta ett liv). Han driver omkring i metron för att få upp spåret av vampyren och ser där en kvinna som har ett svart moln virvlande ovanför huvudet. Han inser att någon har kastat en stor förbannelse över henne, men kan inget göra, vampyrjakten kommer först. När han till slut hittar vampyrerna har de hittat ett offer att festa på, en liten kille som verkar ha oanade magiska krafter. Pojken glider in och ut ur Skymningen utan att vara medveten om det själv. Anton har upptäckt en oinititerad magiker. Kampen mellan gott och ont fortsätter.
Det här är riktigt bra. Den dramatiska, eviga fejden mellan gott och ont blandas upp med långa filosofiska diskussioner mellan medarbetarna i Nattpatrullen. Vad är egentligen godhet? Är vi tillräckligt goda för att arbeta för Nattpatrullen?
Jag ser framemot fortsättningen Dagpatrullen där vi istället får Lukjanenkos värld från de mörkas sida. Jag applåderar Coltso och Ersatz som kontinuerligt ger ut utmärkt fantasy från de spännande mörka länderna i öst.

Cirkeln av Mats Strandberg och Sara Elfgren Bergmark

2011-05-07T11:28:00.000+02:00

Jag har läst Cirkeln. Alla har snart läst Cirkeln. Jonas Thente på DN har till och med fått de mest vuxna, grå herrarna att läsa Cirkeln. Alla pratar om Cirkeln, har du läst?
Sex tonårstjejer med väldigt klara utmejslade egenskaper är tydligen häxor. Halleda, de tvingas samarbeta, fastän att de hatar varandra och några till och med mobbar varandra, mot ONDSKAN. En kille på tjejernas gymnasieskola begår självmord i början av boken och detta är något som ONDSKAN har ställt till med.
Ångestfyllt gymnasieliv som varenda kotte kan känna igen sig i blandas med trollformler och fräsande svarta katter. Det är verkligen utmärkt skildrat. De populära i klassen kanske inte har det så lätt heller. De mobbade mår jättedåligt och vill bara hämnas på världen. Läshuvuden som varken är populära eller mobbade, bara grå. Allt är jobbigt, ingen tycker att gymnasiet är en dans på rosor. Sen adderar vi killar på det här. Kärlek och sexdebuter och hångel långt in på natten.
Det här är skitbra, om man är tonåring. Jag vet inte om jag kan sträcka mig till att jag gillar det. Jag kommer nog inte läsa de efterföljande delarna i triologin om orten Engelsfors och häxorna.
Kim W Andersson har gjort det skitsnygga omslaget. Kudos.

The Keep - Jennifer Egan

2011-04-26T18:09:00.002+02:00

Jennifer Egan fick Pulitzerpriset för A visit from the goon squad för några dagar sen. Plötsligt kändes det som att var läge att läsa The keep som har varit stående i bokhyllan i några år. Jag tror att det var hos Calliope som jag läste om den först.
Boken handlar om Ray som sitter i fängelse för mord, där börjar han gå en skrivarkurs. Historien som han skriver handlar om Danny som åker till ett slott i någonstans i Tjeckien för att hjälpa sin kusin Howard att restaurera detta. Howard vill skapa ett semesterparadis där fantasin får flöda. Miljön och slottet ska inspirera människor att återfå den fantasi man har förlorat sedan barnsben. Danny ställer sig något tveksam till Howards dröm och undrar varför han egentligen har blivit släpad över halva jordklotet till det rurala Östeuropa. Det verkar vara en hel del skumma saker som försigår på slottet och kvar av den gamla slottfamiljen finns bara en gammal baronessa som bor i slottets torn.
Samtidigt kämpar Ray i fängelset, dels med historien, dels med sin spirande romans till Holly, skrivarkursens lärarinna. Livet i fängelset är inte lätt. Såklart flätas Rays och Dannys historier ihop på ett ganska så smart sätt!
Jennifer Egan skriver jäkligt bra. Hennes huvudkaraktärer påminner om Douglas Couplands rycka-på-axlarna-killar och det är ganska roligt ibland. Jag har beställt A visit from the goon sqaud och Look at me för vidare Egan-utredning. Egan känns som en spännande författare att utforska, jag hoppas på en ny favortiförfattare. The keep kom på svenska 2008 och heter Slutna rum. 1999 släpptes Den osynliga cirkusen på svenska, men den är tyvärr slut på förlaget både på engelska (The invisible circus) och på svenska.

Intressanta män i Bon

2011-04-23T09:00:00.007+02:00

I senaste numret av Bon intervjuar Jonas Hassan Khemiri Jonathan Safran Foer. Det känns som en intervju som redan gjorts flera gånger om. Kanske i DN? Intervjun är i alla fall ganska kort men trevlig. Foer berättar att Safran betyder bibliotekarie på jiddisch och att han skulle vilja skriva en bok som heter Magical Jews som handlar om de tio mest inflytelserika manliga konstnärer som har påverkat honom. Han pratar också om att den linjära romanen känns sååå förlegad.
Det är Jonas Hassan Khemiris andra intervju, hans första gjorde han med Nas. Jonathan Safran Foer har bara gjort en intervju, det var med världsmästaren i pingpong 2003, Werner Schlager, Foer älskar pingis.

Jag läste Bon ganska mycket när tidningen var ny, nu känns den ytligare än ngnsin men kanske kan den här intervjun vara ett tecken på att den börjar shapea upp sig igen. Numret bjuder även på en sjyst intervju i terapiform med regissören Jesper Ganslandt (Farväl Falkenberg och Apan) gjord av P1-geniet Erik Schüldt.

Men plötsligt inser jag och reagerar över könsfördelningen. Jag räknar lite på det. Av fyra krönikor är fyra skrivna av män. Av sex intervjuer handlar fem om män och fyra är skrivna av män. Den enda kvinnan som överhuvudtaget förekommer bakom pennan är chefredaktören Linda Leopold. Skärpning Bon! Finns det verkligen inga kvinnliga skribenter som är värda att anställa? Eller några coola kvinnor som kan flankera Anna von Hausswolff mot gubbväldet bland intervjuerna?

Kråkflickan av Jerker Eriksson & Håkan Axlander-Sundquist

2011-04-22T09:00:00.006+02:00

För nåt år sen läste jag aldrig deckare. Det var nästan som en princip. Men sen insåg jag att alla deckare är inte som svenska standarddeckare med gråa småstäder med deppiga poliser som tar en whiskey för mycket och lyssnar på frijazz. Så jag började leta efter deckare som hade något annorlunda, som inte följde den här standardmallen. Kråkflickan är verkligen ingen dussindeckare. Den följer polisen Jeanette och psykologen Sofie.
Boken börjar med att en kvinna inreder ett rum i en lägenhet med frigolit, ljudisolerar rummet totalt, täcker golvet med vattentät presenning och döljer sedan ingången till rummet med en bokhylla.
Jeanette hittar sedan kropp efter kropp, pojkar som ingen saknar dyker upp, mumifierade, syrafrätta, nerdrogade och torterade. Vem kan ha gjort det här och varför är det ingen som saknar de här barnen?
Psykologen Sofies patienter är före detta barnsoldater, pedofiler och kvinnor som blivit sexuellt förgripna sedan barnsben. Inga lätta patienter direkt. På något vis förs Jeanettes utredning och Sofies patienter närmre och närmre varandra. Som läsare vet man en hel del mer än Jeanette och Sofie.
De här kvinnorna i karriären har såklart familjer och familjeproblem även de. Ganska så komplicerade sådana. Inget är speciellt enkelt i den här boken. Det är mycket våld och detaljerade övergrepp som beskrivs. Karaktärerna är verkligen mångbottnade och deras relationer är superkomplexa. Det är inte direkt spännande, snarare blir man som läsare smått äcklad över hur människor får och kan bete sig. Det är många personer i den här boken som inte är det de utger sig för att vara, en hel del oväntade vändningar och överraskningar utlovas och boken avslutar till och med med en cliffhanger. Som så många andra deckare så ska detta bli en triologi (Hungerelden släpps i maj), men jag vet inte om orkar med en till så känslomässigt jobbig deckare.

Rikets sal - boken

2011-04-19T18:24:00.000+02:00

Jag vet inte om humorbloggen Rikets sal är vida känd. Om man är en sann P3-humorlyssnare vet man nog vad jag pratar om. Det är spillrorna från Pang Prego - tillika nuvarande medlemmar ur eterns enda politiska satirprogram Tankesmedjan - programledarna från barnprogrammet på SVT Gabba Gabba som driver denna underbara blogg (Jesper Rönndahl, Kringlan Svensson, Josefin Johansson, Nanna Johansson & Valle Westesson m.fl). Bloggen muntrar upp den mörkaste dag och inläggen varierar i form och innehåll, mögelstudier, serieteckningar, påhopp, kränk, videoklipp, bilder, ja det är blandat som fan helt enkelt.
Bloggen har funnits sedan januari 2010 och har nu släppts som bok. Boken är försvånansvärt tjock (233 s.) och oerhört snyggt formgiven (formgivare är Benny Mårtensson). Liksom bloggen är innehållet högt som lågt. Mest lågt kanske, men jäkligt roligt och det är väl det som är huvudsaken när man sysslar med humor. Thomas Högbloms twittrande är illustrerat som en liten fågel och återfinns på nästan varenda sida. Jesper Rönndahl recenserar sina mindre lyckade ståuppgig. Josefin Johansson driver en brevkampanj mot olika företag som har hindrat henne att få så pass rött eller sprayat hår som hon vill ha det. Nanna Johanssons briljanta serieteckningar står sida vid sida med Kringlan Svenssons följetong Rockbjörnens folk. Här finns något för alla. Möjligen lite väl studentikost ibland och dalarna är kanske något fler än önskat men skit i det säger jag. Köp, skratta, håll för ögonen och titta igen, KUL är det i alla fall.

Medlemmarna i Rikets sal brukar hänga på klubben Oslipat i Malmö om man vill se mer och höra de ståuppa.

http://www.riketssal.se

Kärleken i Julia Anderssons liv - Åsa Moberg

2011-04-18T16:35:00.000+02:00

Kärleken i Julia Anderssons liv skrevs 1973-74 men publicerades först nu. Julia Andersson är helt enkelt Åsa Moberg. Den handlar om Åsa Mobergs relation till Harry Schein (Hubert Meyer i boken). Julia jobbar som textilkonstnär och modedebattör (kanske man kan kalla det). Hon bor tillsammans med Rune sedan åtta år tillbaka när hon träffar Hubert på en debatt. Hubert är mycket äldre än Julia, rik, framgångsrik och chef för Moderna museet i Stockholm (i verkligheten chef för Svenska filminstitutet). Han är gift med den världsberömda operasångerskan Lisbeth (i verkligheten skådespelerskan Ingrid Thulin) men det bekymrar inte Hubert att inleda en relation med Julia.
Julia tvekar, hon är ju förälskad i Rune och har det rätt så bra. Men Hubert är så spännande och vacker, och han vill ha Julia, hur nu det kan komma sig. Hon som är så alldaglig, finnig och ung.
Romanen beskriver 70-talets Stockholm ypperligt. Feminismen, socialdemokratin (Hubert simmar med Olof Palme ett par gånger i veckan), vänstervågen. Julia tvivlar på sig själv och jämför sitt eget kärleksliv med alla andras. Hon känner sig inte speciellt vuxen fastän att hon är 25 år. Först trodde hon att när hon fick handla på Systemet skulle hon känna sig vuxen och mogen men tji fick hon, sen trodde hon att så fort hon skaffade körkort skulle hon känna sig vuxen men det hände inget speciellt. Till slut kommer hon fram till att den slutgiltiga vuxenheten kommer om hon är otrogen. Det är ju alla hennes andra kvinnliga vänner.
Kärleken i Julia Anderssons liv är otroligt lik Maken, men skrevs faktiskt två år före denna klassiker av Gun-Britt Sundström.
Jag gillar det här starkt. Jag gillar att förflyttas tillbaka till 70-talet och alla principer och åsikter om social välfärd och hur män och kvinnor ska bete sig. Läs!

Harry Schein och Ingrid Thulin

Paul Auster kommer till Malmö

2011-04-13T17:46:00.002+02:00

Men ok. Nu kommer Paul Auster till Malmö. Det är väl jävligt ironiskt. För den 11 maj när han besöker Stadsbiblioteket i Malmö, då är jag i New York. I Park Slope, där Paul bor, kommer jag hänga extra mycket. Men då passar Paul på att åka till Malmö. Men ååååh. Suck och stön!

Sydsvenskan har koll.