måndagen den 19:e september 2011

Sömngångerskan är ett sömnpiller - för ungdomar?

Essie Fox beskrivs som en blandning mellan Sarah Waters och systrarna Brontë. Nej du här finns inga välmejslade karakärer, inga häpnadsväckande kärlekshistorier eller magiska skeenden. Här finns bara lilla Phoebe som det hela handlar om. Hon som plötsligt vaknar mitt i natten och då råkar hon alltid se något förbjudet, eller följa efter en mystisk man eller gå in i ett rum där något upprörande händer. Lilla, naiva unga Phoebe, endast 17 år, beter sig som hon vore fem år, rasande ointressant med en mor som är djupt kristen och ser synd i varenda hörn. Phoebe som går på långa promenader där hon ramlar och blir smutsig och snubblar och får lera i ansikte, på klänningen och i ansiktet, och hennes hår sen, kära nån, det är alldeles tovigt. Flera gånger gråter sig Phoebe snuvig och snorig och alldeles svullen, oj som hon ser ut.

Sen slänger vi in ett gäng metaforer och liknelser, ett vinddrag mot huden - så lätt som en älskares andetag (vad vet lilla naiva Phoebe om detta? Inte ett smack), Phoebes hår är svart som kol och hennes moster Cissys läppar är kalla och hårda som sten, lite vin kanske stänker ut över bordet, hmm låt mig se....det ser ut som röda droppar (?) på nyfallen snö. Min favoritmening är ändå den här: "...hela huset inte varit något annat än hennes falska teater, med damm som sopats in under mattorna, med pappersremsor som klistrats för sprickorna i väggarna, där bedrägeriets lim just hade börjat lossna." Kom igen!

För er som ändå är intresserade kan jag ju snabbt dra handlingen. Phoebe har en teaterstjärna till moster som hon älskar över allt annat, hon får följa med henne till teatern och träffar där ett par mystiska män som visar sig få oanad makt över hennes liv. Phoebes mor är missionär och hatar allt som moster Cissy gör och vilket dåligt inflytande hon har över Phoebe. Sen lämnar Phoebe oväntat sin mor och får arbeta som sällskapsdam åt en sjuklig och vidskeplig rik dam. Damen och Phoebe börjar se lite spöken (för att kunna nämna Sarah Waters på omslaget) och sen är vi i hamn. Nej Sömngångerskan påminner mer om en ungdomsbok. Phoebe är så färglös, tveksam och godtrogen att man omöjligt kan fatta tycke för henne eller hålla uppe ett intresse om vad som ska ske på nästa sida. Jag räknade ut lösningen på gåtan (för det finns en sådan) långt innan Phoebe gjorde det och det tror jag inte var Essie Fox mening.

3 kommentarer:

Titti/Hellre barfota än boklös sa...

Aj då, och jag som tyckte den här verkade vara bra.

Bokomaten sa...

Hahahah, jag har just börjat också. Det klåter ju så oerhört bra på pappret. Just "Sarah Waters möter Brontë" och världens finaste lilla omslag har det fått till. Jag kan dock inte riktigt förmå mig till att läsa vidare dock. Guuud, vad det tar emot. och guuuud, vad krystat det är och blåögd Phoebe är. Jag ska verkligen ge dne ett ärligt försök till, men jag hade hoppats på så mycket mer.

Läst, sett & hört sa...

Vilseledande marknadsföring, säger jag! Jag började, läste vantroget en liten stund och lämnade sena förargat! tillbaka