När skruven dras åt - Henry James

När jag såg att en nyutgåva av Henry James spökroman När skruven dras åt var på väg ut blev jag glad. Jag hade ett suddigt minne av att jag för sju år sedan hade läst en annan Henry James och då gillat det. När jag idag efter utläst roman äntligen tittade i hyllan för att se vilken annan titel som där stod hittade jag samma (!) titel som jag just läst. En engelsk Penguin-utgåva med ett bokmärke nedstucket efter halva boken. Ett säkert tecken på att jag faktiskt aldrig läste ut boken. Jag tror bestämt att jag skyller det på den träiga engelska som boken säkerligen var skriven på. 1800-talsengelska är inte min forte. 

En av blurbarna på den svenka utgåvan är "Det är lite Jane Eyre möter The Others". Det är kanske inte så konstigt när man läser på lite eftersom filmen The Others löst är baserad på The turn of the screw, så den blurben är ju absolut spot on! Det var en del år sen jag såg The Others men av vad jag kommer ihåg så var filmen gräsligt läskig och det lever inte riktigt boken upp till. 

En ung kvinna tar anställning på ett gods utanför London. Hon blir guvernant åt två förtjusande barn, Flora och Miles. Godset ägs av en ung herre som är förmyndare åt barnen men han lever sitt hektiska liv i London och vill inte bli störd. Kvinnan börjar se syner som får henne att tvivla på sig själv och på godheten hos barnen. Hon anförtror sig åt godsets hushållerska Mrs Grose och tillsammans försöker de skydda barnen mot ondskan som hemsöker deras hem. 

Genomgående i romanen är man osäker på om guvernanten faktiskt har dessa syner eller om det är något som hon inbillar sig. Hon läser gotiska romaner och är själv huvudpersonen i en. Hon hetsar upp sig och verkar smått paranoid över fladdrande gardiner och mörka vrår. Hennes diskussioner med Mrs Grose, om huruvida de ska lämna barnen utanför hemskheterna eller inviga de för att lättare skydda dem, är fyllda av utropstecken. Dessa utropstecken blir efter ett antal sidor tröttsamma, upphetsningen känns överdriven, både från guvernantens sida och från författarens sida.

Kärleken som guvernanten känner för de två barnen är också ett störande och märkligt inslag i boken. Hon överröser de med kyssar och smekningar i parti och minut. Även här haglar utropstecknen. 

När The turn of the screw kom ut 1898 skrämde den slag på läsarna. Henry James själv sade: "I had to correct the proofs of my ghost story last night ...when I had finished them I was so frightened that I was afraid to go upstairs to bed!" Nu så här över hundra år senare kommer ingen läsare att bli särskilt skrämd av den här historien men det är ändå ett fint exempel på en gotisk spökroman. 

Förordet till den här nyutgåvan är skriven av Mathias Fyhr och det är ett riktigt intressant sådant. Han skriver bland annat om det sällskap som bildades i London 1892, nämligen The Society for Physical Reseach. Sällskapet studerade telepati, övernaturliga händelser och förekomsten av spöken. Det som slår mig är de namnkunniga medlemmar sällskapet hade: Lewis Carrol, Mark Twain, Arthur Conan Doyle, Marie och Pierre Curie, Sigmund Freud och Carl G Jung. Henry James var inte med men väl hans bror och man tror att han har blivit inspirerad av sällskapets efterforskningar. 

The Cypress house - Michael Koryta

Michael Koryta är född 1982 och har redan skrivit åtta romaner (hans debut kom när han var 22 år). Fyra utav de ingår i en serie som handlar om privatdetektiven Lincoln Perry. The Cypress house är dock en fristående deckare.
Boken utspelar sig strax efter spriten har släppts fri igen i USA efter förbudstiden, i början av 30-talet. Arlen och Paul sitter på ett tåg till ett brobygge i Florida tillsammans med ett tjugotal andra byggarbetare. Arlen tvingar plötsligt av alla männen på en av stationena mitt ute i ingenstans och försöker övertala de att inte fortsätta resan. Han kan inte riktigt säga varför och ingen tar honom på allvar. Varför skulle de inte gå på tåget igen? Paul litar däremot på Arlen och stannar kvar på perrongen när tåget senare tuffar iväg igen. Arlen förklarar för Paul att han, även om det låter helt otroligt, kan se när döden närmar sig och  tåget skulle ta männen mot en säker död, det är Arlen helt säker på.
Arlen och Paul tar sig in till stan för att ta ett senare tåg någon annanstans, där träffar de Walter Sorensen som erbjuder de lift ett par mil till en annan station. Arlen och Paul tackar tveksamt ja. Walter tar de på vägen till stationen till ett strandhotell som verkar allt annat än fullbokat. The Cypress House ägs av Rebecca Cady och hon och Walter har affärer ihop. Men när Walter lite senare går ut i bilen för att hämta något sprängs bilen och Walter i tusen bitar. När sheriffen Tolliver och domaren Wade senare dyker upp visar de sig vara extremt grymma och ondskefulla män. Arlen och Paul hamnar i finkan och när de efter några dagar återvänder till The Cypress House kräver Arlen en förklaring av Rebecca Cady. Paul är alldeles upptagen av att vara betuttad i Rebecca.
Rebecca och männen som kretsar kring The Cypress House visar sig dölja rysliga hemligheter. Arlens förmåga att se döden innan den kommer får oväntade konsekvenser och boken utspelar sig nästan helt i eller runt The Cypress House. Arlen plågas av minnen från första världskriget. Den svampiga, tropiska, klibbiga naturen får historien att bli ännu mer obehaglig än vad den till en början verkar.

Jag gillade det här ganska mycket. Jag har på sistone läst The rules of civility (utspelade sig i slutet av 30-talet), sett Boardwalk Empire (serien utspelar sig i början av 20-talet) och läst The Cypress House. Den här tiden är väldigt intressant och de här tre olika historierna får Usas historia att bli lite mindre snårig.

Bild från Boardwalk Empire

The Woman in Black - trailer!

Alla älskar boken The Woman in Black av Susan Hill. Jag gillade också den, men jag darrade inte av skräck. Den var väl OK. Nu kommer den som film med Harry Potter i huvudrollen. Jag är ledsen Daniel Radcliffe, det kommer dröja många många roller innan man slutar se dig, om ens någongång?, som Harry Potter.

Trailer. 

Nattvandraren - Andrew Taylor

Det här är den andra boken av Andrew Taylor som jag läser. Liksom den förra är det en historisk spänningsroman som Taylor levererar. I slutet av 1700-talets London lever John Holdsworth ett ledsamt liv efter att hans fru och son har drunknat i Themsen. Han blir dock kontaktad av den rika änkan Lady Anne som erbjuder honom stora pengar om han kan åka till Cambridge och bota hennes son Frank från sin påstådda galenskap efter att han sett ett spöke. Holdsworth får bo hos retorsparet Carbury i Cambridge där han snart blir varse om att inom universitetets grindar utspelar sig en helt egen värld med andra regler och traditioner än utanför.
Klubben Den helige andes brödrarskap som studenterna står i kö för att få vara en del av verkar ha något med Franks påstådda galenskap att göra. Vad har studenterna och professorerna att dölja inför Holdsworth, kommer han lyckas att bota Frank, kommer han till och med att finna ett nytt ljus i sitt eget dystra liv och var det verkligen ett spöke Frank såg den där natten?
Herregud vad många frågetecken som hopar sig i den här romanen. Tyvärr är det inte speciellt spännande och miljöerna som Holdsworth rör sig i är inte alls lockande, det är lerigt och dragigt och smutsigt och dimmigt. Boken spänner över 445 sidor och det är inte förrän runt sida 350 som saker och ting börjar bli någotsånär intressanta.
Det blödande hjärtat, också  av Taylor, var inte heller någon enastående roman. Det rycker inte tag i en! Det är synd för alla ingredienser finns ju där, England, universitet, spöken, kärlek, men Taylor verkar inte äga något trollspö för att skapa magi mellan sidorna, tyvärr.

Döden på en blek häst - Amanda Hellberg

Det här är Amanda Hellbergs andra roman. Hon arbetar som illustratör i Oxford och har nu skrivit två exemplariska skräckromaner.
Maja Grå får reda på att hennes mamma som lämnade henne när hon var liten har blivit mördad i Brighton och Maja beger sig dit. Maja ska börja läsa konst i Oxford och kan lika gärna åka inom Brighton. Polisen har inga spår efter mördaren och efter nån vecka i Brighton börjar Maja i Oxford. Där tar romanen en ny delikat vändning. Campusliv på engelskt anrikt universitet, nya vänner, sena kvällar med vin, mystiska vackra män och knepiga lärare. Så fort Maja börjar på Oxford är jag fast. Hellberg beskriver den engelska universitetsmiljön med lätthet och jag som inte är ett stort fan av England blir genast övertygad om att det är till Oxford jag måste bege mig.
Maja börjar se syner och är övertygad om att hennes mor försöker kontakta henne från de döda. Hennes mammas liljekonvaljdoftande parfym dyker upp i de mest oväntade situationer och en mystisk händelse 20 år tidigare där fyra utav universitetets elever dog påverkar Maja i form utav syner och hallucinationer.
Det är läskigt, spännande och lockande. Det märks att Hellberg har använt sina egna erfarenheter både som boende i Oxford och som illustratör i den här romanen. I början stördes jag av de många adjektiven, men snart tar historien tag i en och man sugs in i en härligt, engelsk, klassisk spökhistoria. Jag låter de positiva adjektiven hagla.

Death on a pale horse av William Turner

Låt de gamla drömmarna dö - John Ajvide Lindqvist

Jag har märkt att tidningarna inte riktigt håller på recesiondatumet så då kör jag också!
Låt de gamla drömmarna dö syftar på en novell som återfinns i den här samlingen texter, novellen berättar lite om vad som hände Oskar och Eli efter Låt den rätte komma in tog slut. Man får i alla fall ett svar, även om det är något diffust.
Boken är en samling texter av Ajvide, noveller samsas med radioprat, sketcher till Reuter & Skoog och andra små krönikor. Vissa har varit publicerade innan, andra inte. I början av boken presenteras de flesta texterna med en liten förklaring till varför de hamnade i den här boken, som ett matigt förord.
Gillar man Ajvides böcker så kanske inte den här boken är det självklara köpet. Älskar man däremot Ajvide så ska man definitivt läsa! Om man längtar efter skräck och förortsmobbare som får på moppo så blir man besviken på större delen av boken, men där finns sådana guldkorn också. Novellen Tindalos som Ajvide läste in för DN en vinter och som publicerades i kapitelform på mp3 inför en Allhelgona, och som jag lyssnade på då, är en fantastisk novell, det är även metaberättelsen Ansiktsburk av Erik Pettersson.
I förordet berättar även Ajvide om sina kommande romanprojekt, och de verkar vara inte alltför långt borta, märk att jag skriver DE och inte den. Ajvide är en produktiv herre och det är väl lite därför han har valt att släppa den här boken. Är du nyfiken på vem Ajvide är, vad han har skrivit eller gjort när han inte har ägnat sig åt vampyrer och zombies så kan jag varmt rekommendera den här lilla samling.