måndag 27 december 2010

En liten julenkät


Hur många och vilka böcker fick du i julklapp i år?
Jag fick inga. Men jag hade inte önskat mig några heller. Ingen slår min personalrabatt och att spontanköpa böcker till mig är meningslöst. 
Vilka böcker gav du bort i julklapp?
Just kids på engelska av Patti Smith till min kompis Patrik, Mannen utan egenskaper av Robert Musil till pappa, Till skogs och Okänt offer av Tana French till pappas fru och Människor det är synd om av Kalle Lind till morbror,
Hade du skrivit en önskelista?
Nej det har jag slutat med för länge sen.
Fick du eller gav du bort en läsplatta?
Nej, trots att det var årets julklapp!
Skickar du julkort?
Jag skickade typ fyra stycken.
Vilken är den sämsta julklappen du någonsin fått?
Oj, vad säga...Jag gillade nog de flesta julklapparna faktiskt.
Vilken är den bästa bok du läst i år?
Främlingen i huset av Sarah Waters kanske. 
Vilken bok ser du mest framemot under 2011?
1Q84 på engelska i september av Murakami!

lördag 25 december 2010

Det fördolda på tv ikväll



Idag kl 21 på SVT 1 börjar filmatiseringen av boken Det fördolda av Hans Rosenfeldt och Michael Hjorth. Jag läste boken och gillade den, även om det ibland faktiskt var som att läsa ett manus.

söndag 19 december 2010

Lilla hjärtat av Sophie Hannah

Jag har läst Lilla hjärtat av Sophie Hannah. Jag tror att Bokhora har tipsat om denna tidigare och hyllat och lockat med sträckläsning och spänning och kalla kårar och det ena med det fjärde.
Tyvärr måste jag nog säga att det här var en utav de mest irriterande böcker jag har läst. Boken handlar om Alice som precis har fått barn, Florence. Hon bor tillsammans med sin man David och dennes mor Vivienne i Viviennes fantastiska hus. När Alice för första gången lämnar Florence ensam med David och tar en tur till ett spa och sedan kommer hem och finner att någon har bytt ut Florence mot en annan bäbis,  och att David inte märker att det ligger ett annat barn i vaggan, utan fortfarande tror att det är Florence, då tar hus i helvete.
Polisen kopplas in, kriminalassistent Simon Waterhouse och dennes kvinnlige chef Charlie tror inte de heller på Alice, utan anser att hon har drabbats av en förlossningsdepression. Alice, Simon, Charlie, Vivienne och David, detta persongalleri är det jag avskyr mest med boken. Jag tycker inte att Alice hispighet och "jag-har-ingen-som-helst-stake"-personlighet är trovärdig. Inte heller Viviennes dominans eller Davids snäll-i-ena-sekunden monster-i-andra är övertygande. Simons och Charlies galet knepiga relation är inte heller speciellt bra.
Jag tycker att spänningsmomenten i boken förstörs och kommer i skymundan eftersom jag retar mig på persongalleriet och deras, under historiens gång, alltmer onaturliga agerande.
På framsidan av boken står det att boken är som en blandning av Morden i Midsomer och Alfred Hitchcock. Jag kan ändå till viss del hålla med om att själva grundhistorien känns väldigt Hitchkocksk och att miljöerna är ganska lika Morden i Midsomer, men att tillvägagångssättet och karaktärerna förstör det hela!
Tack men nej tack Sophie Hannah.

torsdag 16 december 2010

Dokument Malmö

Förlaget Max Ström skickade mig en julklapp. Deras nya stora fotobok om Malmö. Det är en nästan 4 kilo tung och 512 sidor tjock fotodokumentation om dagens Malmö.
Boken är indelad i kapitel som omfattar Malmös olika stadsdelar. Men det är inte bara bilder på varenda hus, gathörn eller gata. Där finns fantastiska flygfoton, närbilder på dörrar, statyer, papperskorgar, brunnar, tinnar och torn. Där finns bilder både på nya kunskapsMalmö och gamla industriMalmö.
Jag gillade boken jättemycket och blev verkligen positivt överraskad. Alla som bor i Malmö borde ha denna tycker jag. En perfekt julklapp!
Jag har gjort två små urval av bilder som jag lägger upp här. Hoppas inte Max Ström eller de urduktiga fotograferna Torbjörn Andersson och Per Svensson tar illa vid sig, bilderna är ju inte så högupplösa. Boken finns också i en Stockholmsversion.



onsdag 15 december 2010

Ny Pocketshop

Efter år av ombyggnader, förseningar, avstängningar och förväntan har nu äntligen Citytunneln öppnat i Malmö. Malmö har numera en liten liten tunnelbana och vi har en tunnel som gör att det går på rödaste rappet att åka till Köpenhamn (om nu något tåg skulle gå i tid). Malmö C har även byggts om och med det följer en ny Pocketshop. Jag slank in idag och kikade lite. Det verkar som att Crime och Fiction-hyllorna har slagits ihop till en hylla som heter Fiction och att Crime-sortimentet är kraftigt reducerat.
De har även tagit in en ny upplaga av Twilightböckerna, med vit framsida och röd sidor.

De hade skyltat upp med David Nicholls böcker rejält, det gillar jag. Däremot tycker jag att de kan hålla sig till att sälja just pocket. Inbundet är inget för dem! Även fast jag gillade En dag sjukt mycket lockar inte Starter for ten eller The understudy speciellt mycket. De har ju inget unikt format som En dag hade utan verkar vara vanliga söta kärlekshistorier.

torsdag 9 december 2010

Isak & Billy i brevlådan

Idag fick jag ett paket på posten. Det var ett läsex av Isak & Billy. Killen på NOK som jag mailade blev överlycklig över att jag ville ha ett ex. Boken släpps ju inte förrän i januari och då finns det inget färdigt exemplar att skicka nu så han skickade ett korr istället. Tada! Inte så snyggt att ha i hyllan kanske, en bunt papper, men å andra sidan kanske jag kan hinna läsa den till första recensionsdag för en gång skull.

onsdag 8 december 2010

Mera seriesigneringar

Tänkte bara tipsa att ikväll från kl 18 och nån timme framåt sitter Liv Strömquist, Sara Granér och Nanna Johansson och signerar sina seriealbum på café Amalthéa på Kristianstadsgatan 29B i Malmö. Vill du ha en signerad Prins Charles känsla, Mig blir du snart kär i eller Med vänlig hälsning att slå in i rosett och ge till morfar? Komsi kom!

måndag 6 december 2010

Vårens bokrika skörd

Katalogen Vårens böcker är här. En del guldkorn finns det. Mina favoriter är:


Herredjuret är en suggestiv och skrämmande historia på gränsen mellan dröm och verklighet om besatthet och galenskap. Om äventyraren Sjölander och hans liv. 

Det är lätt att gillra Gilla förlag. Deras små snygga böcker i danskt band är som smågodis, man vill bara ha fler. De är tyvärr inte så bra att uppdatera sin hemsida. Av det kommande årets utgivning finns inte ett smack. Calle Brunells debut verkar dock mycket lockande. 

Den här köpte jag på engelska för nån vecka sen, men har inte hunnit läsa ännu. Hoppas att jag hinner det innan Brombergs ger ut den på svenska. En ny roman av Nicole Krauss är mycket efterlängtad från min sida. Jag gillade både Kärlekens historia och Man utan minne. Det stora huset kretsar kring ett skrivbord och en poet i Chile. 

Den här har jag ju redan skrivit om. Snart finns den i min hand!

Jag tror att det var texten "Ett dygn senare är Christian Weber försvunnen." som fångade mig i katalogen. När man läser på Bonniers hemsida verkar det vara en dussindeckare. Men jag tror av någon anledning på den här. Jag gillar deckare som inte är vanliga polishistorier utan mer ruskigt spännande romaner. Kanske är denna en sådan?

"Högst originell, oändligt charmfull. Och enormt gripande." tycker Paul Auster. Det räcker för mig. Böcker om minnen och minnets oförklarligheter finner jag jätteintressant. Boken handlar om en matematikprofessor vars minne bara sträcker sig 80 minuter tillbaka i tiden. Varje morgon måste hans assistent berätta vem hon är.  



Boken för de som vill ha ALLT Ajvide har skrivit. Här samlas gamla och nya skrivna noveller, kåserier, sketcher och annat smått och gott. Vissa texter har publicerats tidigare, men det mesta har det inte. 

Förödelse av Anne Rambach, Sekwa
Den tredje och sista boken om Diane Harpmann, Rambachs Lisbeth Salander-liknande hjältinna. Den första boken Bombyx var galet bra och gick inte att sluta läsa, Doft av ondska, där Angelina Jolie mördas var inte alls lika rafflande. Att allt utspelas i Paris gör mig dock alldeles lycklig. Jag hoppas på en bra avslutande del. 

Det här kommer bli en snackis i högstadiekretsar har någon från NOK viskat i mitt öra. Boken handlar om Isak och Billy som är ett par. Tydligen ska det förekomma en hel del explicita sexscener i denna bok, som jag tror kan läsas både av vuxna och ungdomar. Böcker om homosexuella killar som riktar sig till unga är Sverige inte direkt bortskämt med. 

Ond cirkel av Deborah Gerner, Alfabeta
En drabbande debut i kortform om en relation där ingenting är säkert. Relationen mellan Anna och Amon är påväg in i ett våldsamt mörker där det är oklart vem som lider mest av övergreppen, utsattheten och ovissheten. Kan bli intressant!

Har jag också redan peppat inför. Vi får se om det bär. 

Humorkollektivet Rikets sal från Malmö innehållande en mängd P3-profiler från Hej domstol!, Tankesmedjan och Pang Prego skriver en bok. Rikets sal är en utav de bloggar jag besöker flera gånger om dagen. Hoppas det håller i bokform också! Klart det gör menar jag. 

Uppföljaren till 2033! Jag gillade 2033 som tusan. Mörk, dystopisk, tvspelsliknande, monster och tunnelbanor. Ryssland är bra på fantasy. Vi får se vad Dimitrij hittar på i uppföljaren. 


Sen finns det såklart andra godbitar som Äta djur av Safran Foer på svenska och Norsteds återutgivning av New York-triologin eller Brombergs nytryck av Sugar i pocket eller varför inte Murakamis IQ84 på svenska långt långt innan den engelska översättningen eller Lukas Moodyssons nya roman eller nytryck av Liv Strömquists 100% fett med nytt omslag och allt. Bonniers klassikerpocket ger även ut Processen igen. 
Våren ser fin ut och oerhört stressig, hur hinna!?

söndag 5 december 2010

Ingen överraskning att jag blev överraskad?

Alla som har läst En dag har hyllat den. ALLA! Jag var ändå fruktansvärt tveksamt inställd. Jag har skummat recensionerna, ryckt på axlarna och avfärdat boken som en söt liten romcom-historia. Jag trodde alltså inte nödvändigtvis att det var chiclit jag satte tänderna i, men kanske en brittisk romantisk komedi.
Jag antar att alla numera vet vad den handlar om. Emma och Dexter träffas den 15 juli 1988. Därefter får man följa deras liv under 20 år, varje kapitel utspelar sig den 15 juli ett nytt år. Upplägget är faktiskt genialiskt! Har verkligen ingen annan skrivit en roman på det här sättet förut?
Det händer mycket i en människas liv under 20 år. Man förändras, mognar, tar en massa dåliga och bra beslut och tiderna förändras med en. Emma och Dexter gör allt det här och mycket mer och slutet är inte alls som man kan vänta sig. Det låter inte speciellt, men det är något visst med boken som gör det glimrande!
Jag tänker inte skriva mer. Om ni av någon anledning tvekar, gör inte det, l ä s! Ge den i julklapp till din flickvän/pojkvän, ge den i present till dina föräldrar, låt dina syskon få vars ett exemplar. Jag måste påpeka att det här inte är en tjejbok! Jag vet ett par killar som har läst den och älskat den minst lika mycket som jag gjorde. Igår sålde jag boken till en mamma "Jag orkar inte vänta tills de kommer i pocket, jag och min dotter har väntat så länge på att den ska komma på svenska, så nu måste jag köpa den!". Jag stördes inte av en dålig översättning så jag antar att den funkar lika bra att läsa både på engelska och på svenska.
Jag måste väl nämna att den kommer som film 2011 (har manusförfattare slutat att skriva originalmanus?) med Anne Hathaway som Emma och Jim Sturgess som Dexter. Filmen kan bara inte bli lika magisk. Så än en gång L Ä S!

torsdag 2 december 2010

Bokåtervinning

På TU Delft Architecthure bibliotheek i Holland har de en disk gjord av återanvända böcker. Den är ju helt fantastisk!



Killen som har gjort disken heter Richard Hutton. Han har även gjort bordet och hyllan, nedan. Hyllan är ju fantastisk fin! Den vill jag ha! Ge mig den i julklapp tack!


onsdag 1 december 2010

Svinalängorna på bio

I måndags var jag och såg Svinalängorna på bio. Bonniers var snälla nog att ge mig två biljetter. Egentligen är det ju ett måste att läsa boken INNAN man ser filmen, men det hade inte jag gjort. Boken har ju fått pris och alla recensenter har älskat den. Jag tyckte att filmen var helt fantastisk faktiskt. Den berörde mig och jag var helt emotionellt köttad efteråt. Jag tyckte att paret Rapace gjorde bra ifrån sig även om det var Lena som ung som var mest imponerande. Jag gillar filmens tagline (vad heter det på svenska?) "Det är aldrig för sent att försonas". Jag kan sannerligen känna igen mig i den delen av historien.
Det måste väl även påpekas att jag inte brukar vara ett fan av svensk film, men att teatersvenskan den här gången inte alls gjorde sig påmind.

tisdag 30 november 2010

Tree of codes



Jonathan Safran Foer har släppt en ny bok. Den heter Tree of codes och är något utöver det vanliga. Foers favoritbok heter The streets of crocodiles, skriven av Bruno Schulz 1934 och är en novellsamling. Foer har alltid varit intresserad av formgivningen av sina böcker därför har typsnitt och andra typografiska detaljer aldrig lämnats åt slumpen. I Tree of codes har Foer klippt och klistrat kan man säga. Han har använt sig av Schulz historia och försökt hitta en annan historia inom Brunos. Resultatet ser ut såhär:

 
Boken är lika mycket en litterär text som det är ett typografiskt konstverk. Jag och en kollega har beställt både Streets of crocodiles, som känns som ett måste att ha läst först, och Tree of codes. Tree of codes lär ju inte komma i en billigare pocketvariant, så vi slog till och fick betala 415 kr för skönheten. Det är inte ens en hård pärm! Men förhoppningsvis kommer ni få ta del av Foers experiment efter nyår någon gång när vi kanske har börjat läsa. 
Läs mer om boken här. Eller titta på videon!

fredag 26 november 2010

Höropp hipsters!

Fem utav mina favortiförfattare är också fem författare som de flesta hipsters gillar. Nu talar jag inte som subkulturen från 1940-talet utan om dagens medelklassungdomar som gillar prylar, kaffe, surdeg och slimmade cyklar. En författare är från Japan, en är från Kanada och de andra tre är från Usa. Två är födda på 40-talet, två på 60-talet och en på 70-talet. Kan ni gissa vilka det är? Jag talar såklart om Paul Auster, Haruki Murakami, Douglas Coupland, Chuck Palahniuk och Jonathan Safran Foer. Vissa kanske skulle vilja addera Dave Eggers eller ta bort Paul Auster, men det skulle nog inte jag. Dels baserar jag det här på vad folk i bokhandeln faktiskt köper, dels vad jag och mina vänner och jämnåriga läser. Man skulle säkert kunna dra en hel del paralleller mellan dessa fem herrar eller fråga sig var alla de kvinnliga hipster-författarna håller hus (Räknas Siri Hustvedt, Nicole Krauss eller Vendela Vida till dessa? De är alla gifta med varsin manlig hipp författare).
Men den här diskussionen lämnar jag öppen, anledningen till att jag inleder mitt inlägg med detta är att jag nu tänker recensera två utav dessa herrarnas senaste alster. 


Paul Austers senaste roman handlar om Miles Heller, Alice Bergstrom, Nathan Bing, Ellen Brice och Morris Heller. Fyra utav de ockuperar ett övergivet hus i Sunset Park, Brooklyn. Morris är Miles pappa. Jag tycker ärligt talat att det är oerhört svårt att recensera Auster. Miles Heller träffar vi i inledningen av boken, då han bor i Florida, där han har träffat en mycket yngre flicka som han älskar högre än allt annat. Han har inte träffat sina föräldrar på sju-åtta år utan flyttat runt i Usa. Något hände som gjorde att han inte kunde träffa sin familj och därför har han undvikit dem. Nathan Bing, Miles bästa vän, har däremot utan Miles vetskap hållit Miles familj informerade om var Miles har hållit hus i alla dessa år. Miles tvingas att flytta tillbaka till New York och där måste han också möta sin familj och stå till svars för all sorg han har åsamkat dem. 
Samtidigt får vi följa de andra ockupanternas vardag, kärleksliv och livsröra. Som vanligt har Auster romaner flera lager och litterära och kulturella referenser hittas här och där. Jag blir alltid glad när jag börjar läsa en Austerroman, hans engelska är alltid kristallklar och historierna komplexa. Nu tycker jag nog inte att Sunset Park var lika bra som Invisble, för det är den som jag jämför med. New York-triologin, Levithian och de andra tidiga romanerna spelar liksom i en helt annan liga. Invisible fick inte översvallande kritik när den översattes till svenska, men jag råder er att läsa den på engelska. Liksom jag råder er att läsa Sunset Park, även om den inte är en fempoängare. Det är ju ändå en Auster. 

"Karen finds it strange that people who militantly remove time-expired dairy products from their refrigerator think nothing abandoning a bottle of Kraft-Catalina salad dressing on the fridge door's condiment shelf for years at a time."

Redan på sida ett vet jag att jag gillar boken. Coupland är en mästare på att skriva sådana här självklara saker som man bara utbrister, ja men så här är det ju, fan vad bra! Ok, just det här är inget djupt spörsmål kanske, men igenkänningen är total. 
Fem personer blir strandade i en cocktailbar på en flygplats medan världen runt omkring dem rämnar, oljan har tagit slut, en okänd man med gevär smyger omkring utanför fönstret och ett giftutsläpp har ägt rum som gör det omöjligt att gå ut. I Player One räds inte Coupland från att ta upp de stora frågorna. Han frågar sig vad som skiljer människorna från djuren, vad som gör oss till de vi är, om människan är sina gener eller sina tankar eller kanske sina relationer? Vad är tro? Vad är religion? Alla dessa frågor avhandlas i den här cocktailbaren på ett väldigt tillgängligt men innerligt sätt. De sista trettio sidorna i boken är en lista på Future Legends. I princip delas hela boken upp i 136 beskrivningar av olika framtida legender. Jag ska nedan lista ett par av mina favoriter:
"Frankentime. What time feels like when you realize that most or your life is being spent working with and around a computer and the Internet"

"Mallproof realms. Realms where shopping never happen, For example Star Trek characters never go shopping. Also, universes that wilfully exclude commerce."

"Narrative drive.  The belief that life without a story is a life not worth living - quite common, and ironically accompanied by the fact that most people cannot ascribe a story to their lives."

"Time/Will Uniqueness. The belief that awareness of time and the possession of free will are the only two characteristics that separate humans from all other creatures."

En till bara, den är faktiskt bokrelaterad. 
"Fictive rest. The common inability of many people to be able to sleep until they have read even the tiniest amount of fiction, Although the element of routine is important at sleep time, reading fiction in bed allows another person's inner voice to hijack one's own, thus relaxing and lubricating the brain for sleep cycles. One booby trap, though: Don't finish your book before you fall asleep. Doing so miraculously keeps your brain whizzing for hours."

Läs och begrunda!

måndag 22 november 2010

Augustvinnarna

Jag tyckte det var grymt väntade pristagare. Däremot är det konstigt att Den röda grevinnan blev nominerad i Fack-kategorin och inte skönlitteratur. Bra för bokhandlarna! Lättsålda böcker!
Den röda grevinnan har jag bläddrat i många gånger och har faktiskt ett läsex av den på ngn hylla. Här ligger jag och blöder har mina kollegor läst och blivit stormförjusta i. Spill säljer redan som smör här nere i Skåne, den utspelar ju sig i Lund.

Koppel laddar om

I väntan på att Augustpriset ska utdelas så tittar jag lite på 2011's (hur skriver man det korrekt? 2011s eller tjugohundraelvas) utgivning.
Hans Koppel (Petter Lidbeck) släpper en deckare!! Det verkar vara ännu en haussad sak som har sålts till en miljon länder i förväg och som naturligtvis ska bli film. Extrem spänning utlovas och i texten läser jag att den ska vara riktigt riktigt otäck och INTE bör läsas av barn. Jag hittade ingenting på Telegrams hemsida så ni får läsa mer här istället.



söndag 21 november 2010

Läskatt

fredag 19 november 2010

Tema: blod

Jag läste Blodets meridian av Cormac McCarthy för ett tag sen. Boken skrevs 1985 men återutgavs i år av Albert Bonniers. Boken utspelar sig i den vilda västern när den vilda västern var som vildast, d.v.s. på 1800-talet. Ett gäng skalpjagare härjar, lamslår, massakrerar och är en hel del vildare än vildarna de skalperar. Skalperna bär de runt halsen eller i sadelväskorna. För dem får de guld och kvinnor i städerna, gröna skogar kan de se sig om i r*en efter. Landskapet är kalt, torrt, sandigt, vasst, stenigt och utmärglat. Hästarna de rider på törstar efter vatten och får ibland sätta livet till när maten tryter. Männen är hårda, tysta, tåliga, okänsliga och galna. Ingen lämnas orörd. Ingen lämnas oberörd.
Hela boken är en kamp för överlevnad, en kamp mot apacher, mexikanare, en kamp mot Sonora-öknen.
Boken läses långsamt, landskapet i boken får liv av McCarthys superba formuleringar. Landskapet spelar lika stor roll i boken som våldet. Det skoningslösa, blodiga, vettlösa våldet som männen utsätter män, kvinnor, barn och djur för.
Med en klump i halsen läser jag vidare, det vackra språket och det fruktansvärda det beskriver.
Det karga landskapet känner jag till viss del igen från Vägen men i Blodets meridian är det av större vikt, det läggs ner mer tid på att beskriva alla detaljer, ljud, ljus och växtlighet. Blodets meridian kommer inte att bli film, det lovar jag, texten skall läsas och upplevas inombords.

Jag läste Det blödande hjärtat av Andrew Taylor. Detta är också en bok som har blivit unisont hyllad i bloggarna. Varför förstår jag faktiskt inte riktigt. Boken utspelar sig mellan världskrigen i London. Jag fick aldrig någon känsla för denna diffusa tid, det kunde lika gärna varit slutet på 1800-talet för mig. Det gråa London, kvinnovärderingarna, rädslan för att bli utskämd, allt påminde mig snarare om ett viktorianskt England än ett fullt utvecklat industrisamhälle. Jag vill gärna jämföra med Sarah Waters Nattvakten, visst det skiljer 10 år mellan när böckerna utspelar sig, men hennes London blir så mycket mer levande för mig.
Historien kretsar kring en försvunnen kvinna, en man som alla är rädda för, ett hus där alla är misstänkta och en dagbok som berättar mer och mer. En klassisk spänninsroman, fast jag tycker inte den är så spännande. En del har pratat om blandvändare, att det inte gick att sluta läsa, men det är inget jag upplever alls.
Den är inte alls dålig, men jag ser istället framemot att läsa Andrew Taylors bok från i år, Nattvandraren, som utspelar sig 1776, en tid jag tror att Mr Taylor är glimrande på att skildra.

torsdag 18 november 2010

Brighton Rock

Brighton Rock av Graham Greene utkom första gången 1938. Den handlar om 17-åriga Pinkie som driver omkring i den undre världen i Brighton. Han har dödat en man, kan han fly från vedergällning? När han träffar den modiga och livliga Ida Arnold förändras allt.
När den filmatiserades första gången spelade Richard Attenborough Pinke och Hermione Baddeley Ida. Nu kommer den som film igen, i huvudrollerna ser vi Sam Riley (från Control) och Helen Mirren som Ida.
Jag har inte läst boken men skrev för ett tag sen om Vintage-böckerna som hade ett filmcitat på utsidan. Där fanns Brighton Rock med. Pocketförlaget ger i slutet av november ut Brighton Rock igen på svenska. Tyvärr får filmen ett filmomslag, ngt om aldrig blir speciellt bra.
Jag har aldrig läst något av Graham Greene, Vår man i Havanna ligger i hyllan och väntar på att jag ska få tid att ta mig an den, men den läsningen verkar ligga långt i framtiden.
Har någon annan läst Greene?

Läs mer om filmen här.

onsdag 17 november 2010

Bokprat med Liv & Sara

Ikväll tog jag mig till Gleerups i Lund för att lyssna på Liv Strömquist och Sara Granér prata om sina nyaste böcker (Prins Charles känsla & Med vänlig häslning). Liv och Sara ställde frågor till varandra, till en början oerhört trevande, men det gick bättre och bättre. De pratade om deras tillvägagångssätt när de gör en serie. Båda två har en idé och en text som de sedan ritar något till. Det var oerhört sällan som de ritade en bild först och sen skrev ngt till. De pratade även om betydelsen av att Serieskolan i Malmö finns. De har båda två gått där och det har fått de att utvecklas jättemycket och fått de att tro på att det här är något de kan jobba med och inte bara ha som en hobby. De sitter båda två och tecknar i C'est bon kulturs ateljé och att inte sitta hemma själv och pilla är väldigt skönt. Sara Granér är även medlem i kollektivet Dotterbolaget, en sammansättning av kvinnliga serietecknare.
Sara frågade Liv om vem utav Livs gubbar och män som hon har skrivit som skulle hon vilja tillbringa ett år på en öde ö med, en gång veckan skulle det även komma en tunna med rom. Liv svarade skrattandes Karl Marx.
Sara berättade om de små andra projekt som hon har och som hon också visar i sin bok förutom serier. Hon har tryckt upp klistermärken med texten "Den här produkten saknar helt och hållet existensberättigande - Mvh butikspersonalen" som hon sedan klistrade på olika produkter ute i butiker, såsom deospray för mobiltelefoner, en dörrstopp i form av en rosa plastkatt, en iskross för 699 kr etc. Hon har även satt upp små lappar i gemensamma utrymmen som till exempel på gym eller i väntrum där det står "För allas trevnad begå inga sexuella övergrepp i lokalen Mvh personalen" Sara sa att hon tyckte om att tänka på att de här små lapparna och klistermärkena sedan blev upptäckta av personal eller kunder och uppskattade i efterhand.
De fick frågor av publiken om sina uppdragsgivare. Båda två höll med om att det sporrade oerhört mycket att ha en deadline och ett tydligt uppdrag att jobba efter. Sara har ju levererat en serie i veckan för DN under ett tag. Liv håller just nu på att rita bilder till en genusutbildning i Umeå.
I flera år har Liv tecknat en kalender till Galago men i år hade hon inte tid iom utgivningen av Prins Charles känsla. Sara fick då vikariera och har ritat en kalender för 2011 med temat vikarier. Den ska genast inhandlas!

På det hela taget var det en helt fantastisk kväll. Det var fullsatt och väldigt blandade åldrar, både kulturtanter, tjejer och killar. Sen ringlade kön lång för signering. Jag passade naturligtvis på att få mina Sara- och Livböcker signerade. Sara ritade en helt galet detaljerad bild i min bok.

Jane Eyre

För inte så länge sen läste jag Jane Eyre. Som så många klassiker har den legat i hyllan ett tag och sneglat på mig, läääs mig, du borde läsa mig! Jag vann boken i Bookcovergirl's blogg. Men jag läste och gillade den starkt!
Nu kommer den som film (ännu en filmatisering) med Mia Wasikowsa som Jane och Michael Fassbender som Mr Rochester. Trailern bådar gott!
Trailer på Imdb.

fredag 12 november 2010

Okänt offer av Tana French

Det regnar vansinnigt mycket ute. Tur att det inte gjorde det iförrgårnatt. Det hade nog spätt på mina obehagskänslor ett par hekto.
Iförrgårmorse började jag läsa Okänt offer. Jag hade en ledig dag och bestämde mig för att spendera morgonen med en ny bok och en filt. Efter bara 30 sidor var jag som uppslukad. Min telefon ringde och min bästaste väninna fick praktiskt taget tvinga mig ut på en blomkålssoppe-lunch. Efter den goda soppan satte jag mig på ett café för läsa..jag läste och läste och läste. Vips var klockan mycket och jag skyndade hem för att bjuda en vän på middag och sen gå på stand-up. Emellanåt var komikerna inte speciellt roliga och då längtade jag hem till min bok. Vid hemkomst bestämde jag mig för att kl midnatt måste jag vara sovandes. Men klockan tickade på och ute ven vinden och dörrspringan ut mot vardagsrummet såg mer och mer olycksbådande ut, plötsligt slog klockan halv tre och jag var tvungen att släcka. Dagen efter hade jag läst ut boken på lunchrasten.
Herreminje! När man längtar hem till en bok och inte kan släppa den då vet man att det är en liten guldklimp man har hittat. Okänt offer har hyllats på diverse bokbloggar och jag stämmer mer än gärna in i den hyllningskören.
I stort sett handlar Okänt offer om Cassie Maddox, en f.d polisinfiltratör i Dublin. Sedan tidigare har hon använt sig av den påhittade identiteten Lexie Madison för att komma åt en langare på ett universitet. Ett par år efter det fallet hittas en kvinna död som bär en identitetsbricka med namnet Lexie Madison. Kvinnan ser dessutom exakt ut som Cassie. Poliserna avslöjar inte att "Lexie" har dött utan Cassie får än en gång iträda Lexies roll och infiltrera hennes liv för att komma åt mördaren och för att komma på varför någon ens har tagit Lexies identitet, en kvinna som inte ens finns.
Det är sjukt spännande. Lexies studiekamrater lever ett slags Den hemliga historien-liv, ganska avskurna från resten av universitetet boendes i en 1700-talsvilla ute på landet. De lagar middagar ihop, läser högt för varandra, dricker whiskey och har picknick i trädgården. Det enda som kanske retar mig lite är att Cassie är så jäkla självsäker och orädd igenom hela boken, men å andra sidan känns det ganska tryggt.
Det här kan vara den bästa deckaren jag någonsin har läst. Är ni inga deckarfantaster så bli inte avskräckta, boken skulle lätt kunna klassas som en extremt spännande roman med polisinslag. 
Avboka alla möten och LÄS!

söndag 7 november 2010

1Q84

Jag fortsätter peppa för böcker som kommer nästa år. Det kom en ny Murakami 2009, men att läsa en Murakami på japanska är övermäktigt. Det är en triologi som heter 1Q84. De två första delarna släpps på svenska på Norstedts i mars. En tysk översättning verkar också vara ute men den engelska ser jag inte röken av. Något jag tycker är ganska sorgligt eftersom jag läser mina Murakami på engelska.
Titeln 1Q84 förklaras såhär: The title is a play on the Japanese pronunciation of the year 1984. The letter Q and the Japanese number 9 (typically romanized as "kyū," but as "kew" on the book's Japanese cover) are homophones, which are often used in Japanese wordplay. This is a reference to George Orwell's Ninteen Eighty-Four.
Jag applåderar Norstedts utgivning av Murakami. Han har ju skrivt en hel radda böcker och Norstedts fortsätter att ge ut hans verk med en ny titel varje år. Man kan ju hoppas att de fortsätter ge ut hans äldre titlar så de som läser på svenska också kan ta del av hans fantastiska historier. 

Stiltje

Min dator är lite sönder. Därav låg bloggaktivitet.
Jag har läst ut Blodets meridian och påbörjat Sunset Park av Paul Auster.
Jag älskar den redan. Tror jag. Försöker leta efter teman, har kanske upptäckt ett.
Återkommer när min nya dator anländer. Då kommer även en recension av McCarthy. Läser som ett djur sålänge. Hoppas ni också gör det.

måndag 25 oktober 2010

Amanda Hellberg igen!

Peppen är hög! Amanda Hellberg släpper en ny bok i januari. Jag läste ju hennes förra roman Styggelsen för ett tag sen. Hennes nya bok är också en spöklik berättelse, men den här gången utspelar sig den inte i Sverige utan i Oxford. "..en skoningslös dödsdans med skrämmande hemsökelser, häftig passion - och en gäckande mördare."
Läs mer på Forums hemsida. 

söndag 24 oktober 2010

Stockholmsnatt goes Bokmässan

Kanske lite sent det här. Men det är bra och roligt. Klicka så blir den större.

lördag 23 oktober 2010

Vintage loves film


Vintage publishing återutger ett gäng romaner som även har blivit film. De ville inte göra omslag med bilder ur filmen, så de valde citat istället. Citat som såklart både förekommer i filmen och i boken. Typsnitten är även tidsenliga från när boken skrevs. Snyggt va?
Första raden från vänster: Alice's adventures in Wonderland av Lewis Carroll, Atonement av Ian McEwan, Brighton Rock av Graham Greene, Catch 22 av Joseph Heller, Death in Venice and other stories av Thomas Mann.
Andra raden från vänster: Trainspotting av Irvine Welsh, Talented Mr. Ripley av Patricia Hightsmith, Memoirsof a Geisha av Arthur Golden, French Lieutenant's Woman av John Fowles & Fight club av Chuch Palahniuk. 

Baksidan är i svart och samtidigt en nedräkning till att filmen börjar. Jag tycker nog att Trainspotting eller Fight club är snyggast, vilken tycker ni?

P.s. De finns för ynka 66 kr på Bokus, skynda, fynda! D.s.

torsdag 21 oktober 2010

Den stygga flickans rackartyg av Mario Vargas Llosa


50-talets Paris följt av Swinging London!
Börja inte läsa Den stygga flickan.. säger Peter Englund och den övriga kritikerkåren. Börja med Bockfesten, eller Tant Julia och författaren, Den stygga flickan.. är inte representativ för Mario Vargas Llosas fantastiska författarskap.
Ja men om man nu tycker att Den stygga flickan.. var en jäkligt bra bok? Är man liksom lite knäpp då? Den som lever får se. Jag får väl läsa ett par till av Nobelpristagaren och bilda mig en egen uppfattning.
Den stygga flickans rackartyg tar sin början i Peru där Ricardo växer upp. Han blir blixtförälskad i chilenskan Lily. Lily vill dock inte bli tillsammans med Ricardo, det räcker väl att hålla handen och kyssas, varför ska man sätta en stämpel på det? Ricardo flyttar sen till Paris där han börjar jobba som tolk och översättare. Där dyker Lily upp igen, i inte mindre än två skepnader.
Varje gång Ricardo stöter på Lily blir han hopplöst förälskad och hopplöst "dissad" av Lily. Ricardos arbete tar honom till London, runtom i Europa, till Tokyo och slutligen till Madrid. Den stygga flickan, dvs Lily följer honom genom hans liv, mer eller mindre på avstånd.
Många har kritiserat Mario Vargas Llosa för att vara gubbsjuk i den här romanen och att skriva taffliga erotiska beskrivningar. Men det är inte det jag tar fasta på. Det är framförallt beskrivningarna av tiden, av de olika städerna och platserna Ricardo befinner sig på, de politiska svängningarna och Ricardos ständiga kärlek till Lily. Jag faller pladask för allt det här.
I Svenska akademiens motivering så stod "för hans kartläggning av maktens strukturer". Det kan, som jag förstått det, både appliceras på hans tidgare böcker, där han skriver mycket om Peru och indianerna och överklass/medelklass, men också på makten mellan män och kvinnor. Det sistnämnda stämmer väl in på den här boken.
Jag är verkligen nyfiken på att läsa mer av vår färskaste Nobelpristagare!

måndag 18 oktober 2010

Den stygga flickans rackartyg.

Just nu läser jag Den stygga flickans rackartyg. Först tyckte jag att den påminde om Roberto Bolaños De vilda detektiverna, men det var nog mest inledningen som gjorde det. Jag har kommit en 150 sidor in i boken och jag gillar det starkt. Visst jag kanske har en del synpunkter på den här glorifieringen av "den stygga flickan" men en detaljerad skildring av 50-talets Paris och sedan 60-talets Swinging London kan få vem som helst på fall. Återkommer med fullstädig recension när den är utläst!

lördag 16 oktober 2010

Fredagsenkät.

Här kommer en liten fredagsenkät från Bokstävlarna:

Senaste
Boken du läste ut? Revolt av Suzanne Collins, skitbra, deppig och dåligt översatt.

Boken du påbörjade? Blodets meridian av Cormac McCarthy

Filmen du såg? The Exploding girl, en skitbra indiefilm

Kulinariska upptäckten? Grönkål passar bra såhär års. Åt en fantastisk rätt med puylinser, grönkål och ägg på Belle Epoque i Malmö. Bra mat, bra ställe.

Tv-serien du började följa? Upptäckte en ny säsong Project Runway. Lycka!

Klädesplagget du köpte? Strumpebyxor, tråkigt men sant.

Saken du skrattade åt? Var precis ute och dansade på Debaser, antagligen något som Linda S sade precis innan jag försökte ragga upp en Anders D, som tyvärr inte verkade intresserad.

fredag 15 oktober 2010

Mario Vargas Llosa

JA! Äntligen en Nobelpristagare som går att sälja!
JA! Äntligen en Nobelpristagare som fler än de som sitter på de där stolarna har hört talas om.
JA! För att Norstedts gör grymma omslag.
Titta vad fina de är! Jag kanske hade valt ett annat typsnitt än Times New Roman för sjävla titlarna, men man kan inte få allt. Konstigt att det blev en stor röd blobb på Tant Julia, men inte på de andra. Bara en diskret rad med vit text längst ner som indikerar Nobelpriset.  
Ska jag sluta läsa Blodets meridian kanske och börja läsa min Den stygga flickans rackartyg som kom i brevlådan idag?

För likt!



Det här är faktiskt FÖR likt.

Annars vill jag bara upplysa mina läsare om att jag nu har läst ut tredje delen i Hungerspelen-triologin. Man blev ju rent ut sagt deppig av Revolt. En bra idé är att läsa alla tre delarna efter varandra. Jag hade glömt bort hälften av vad som hände i del två, Fatta eld. Det är hemskt många namn som nämns här och där i Revolt som jag inte har någon relation till. Men den var precis lika rafflande som de andra delarna. Om man har en ledig helg och känner för att sjunka ner i en stor fåtölj och snäsa åt folk som försöker störa en, så rekommenderar jag verkligen Hungerspelen. Man blir helt uppslukad av historien, dramat och kärlekshistorien. Det är framförallt en sjukt actionfylld berättelse om en tuff tjej. Bra ungdomslitteratur men även bra avslappnande vuxenlitteratur.

torsdag 14 oktober 2010

Lowboy av John Wray

Jag läste boken Lowboy. Den handlar om den sextonårige killen Lowboy, alias Will Heller som lider av schizofreni. Han har rymt från "skolan"/sjukhuset där han är intagen. Han rymmer ner i New Yorks tunnelbana. Hans mamma Violetta anmäler honom försvunnen och kommer i kontakt med konstaplen Ali Lateef på avldeningen för försvunna personer. Lowboy åker tunnelbana och reflekterar ständigt över allt han ser och alla människor runt omkring honom. Samtidigt som Violetta berättar för Ali om hennes son, hans sjukdom och hans uppväxt förstår man att Lowboy har ett "uppdrag". Han ska rädda världen från att gå under, från att sluta bli varmare. Han ska även bli av med oskulden har han fått för sig. Låter det här flummigt? Ja, jo men det stämmer faktiskt. Det är ganska flummigt, men faktiskt riktigt bra också. Violettas relation till sin son är allt annat än enkel och Ali förstår att hon döljer något. Lowboys tankar handlar om flickan Emily som var hans enda vän innan han blev intagen och jordens temperatur. Det var längesen jag läste en bok som realiserar sinnessjukdom så bra som den här boken faktiskt gör. Boken utspelar sig bara under några få timmar men man får allas sidor av historien, Lowboys, Violettas, Alis och Emilys. Jag gillade det här!

(Lowboy betyder egentligen en låg byrå.)

tisdag 12 oktober 2010

Bok blir TV

I höst och vinter väntar en fullspäckad tv-tablå för den som gillar tv-serier baserade på böcker.
Den fördömde bygger på Rosenfeldts och Hjorths roman Det fördolda (varför inte bara samma titel?) om Sebastian Bergman. Lassgård spelar Bergman och Daniel Espinosa regisserar. På SVT i jul.
I höst kommer även en tv-serie baserad på Arne Dahls böcker.
Roslund & Hellströms Odjuret blir tv-film, ingen aning när den dyker upp dock.
Vibeke-Holts Drottningoffret sänds i jul.

Sen kommer det en ny serie som heter Bibliotekstjuven med Gustav Skarsgård. Alltid trevligt med bokmiljö. Handlar om en man som stjäl dyra böcker från KB i Stockholm, baserad på en verklig händelse.
Allt detta i SVT.
Vill också tipsa om dokumentären "Utan tvivel är man inte riktigt klok" om Tage Danielsson som sänds ikväll kl 21 (om man inte diggar fotboll) och på lördag kl 16.30 i Kunskapskanalen.

måndag 11 oktober 2010

Nanna och Liv hade boksläpp


I fredags var jag på det här. Det var ett jäkla holabaloo. Det vill säga, det var roligt och trevligt på alla sätt och vis. Nanna och Liv gick omkring i Musse Pigg-öron och korta kjolar repektive hängsleshorts. Jag köpte Nanna Johanssons bok och fick den signerad. Sen lyssnade jag på de begåvade och alltid roliga Jonatan Unge och Josefin Johansson. Sen var jag tvungen att gå på en annan fest. Det gjorde att jag missade att både Liv och Nanna läste högt från sina album. Synd. Men den 17 november signerar Liv Strömquist och Sara Granér sina böcker på Gleerups i Lund, så det blir som ett plåster på det såret.
Här kan ni kolla in två utav Nannas roliga och fina serier:
Prinsessan flugsvamp
2 1/2 män blir till

söndag 10 oktober 2010

Gösta Ekman: farbrorn som inte ville va stor av Klas Gustafson

Tweedkavaj på 60-talet.
Jag har många gånger drömt om att få leva bland Svenska Ord-människorna. Att få vara en del av idémötena som tog plats i Stockholm under 60- och 70-talet och se revyerna och filmerna växa fram. Det fick Gösta Ekman. Han var mestadels ett bollplank för Hasse & Tage och många gånger även deras regissör. Gösta har ju inte bara varit skådis utan även regissör, scendekoratör, regiassistent och scripta. Han har helt enkelt en jäkla massa strängar på sin lyra. Jag tyckte mycket om att läsa om hur Göstas pappa och mamma träffades och hur deras liv var innan Gösta och hans syskon föddes. Jag kommer speciellt ihåg en scen när Hasse och Agneta var ute och promenerade på 1 maj i Stockholm. Plötsligt slås dörrarna upp till en balkong och ut kommer Jussi Björling som är alldeles tagen av dagens allvar, han brister ut i en aria och alltfler balkongdörrar öppnas och alla står och förundras över Jussis sång.
I sin ungdom tecknade Gösta, spelade piano och skrev dikter. Han jobbade som Ingmar Bergmans regiassistent under två år. Sen blev han olycklig och flydde till Paris för att få miljöomväxling, gick omkring och deppade i studentkvarteren, hängde på Shakespeare & Co och upptäckte jazzen i källarlokalerna.
Sen sökte han till scenskolan men kom aldrig in, tur var väl det. Han började jobba på Stadsteatern i Stockholm istället och på den vägen är det. Han har varit med i helt otroligt många uppsättningar, tv-program och filmer. Vissa år gjorde han tre långfilmer och ett par teaterföreställningar på det.
Tweedkavaj på 00-talet.
Det är inte Gösta Ekman som har skrivit den här boken utan Klas Gustafson. De har samtalat och Klas har fått en pappkasse med Göstas brev, dikter, teckningar, teaterprogram och filmklipp. Boken blir aldrig långtråkig eller upprabblande som biografier ofta blir. Ibland får man några glimtar från Göstas privatliv, från hans tre äktenskap och ensamlivet däremellan, hur Gösta och hans första fru Fatima fick agera värdar åt amerikanska desertörer från Vietnamkriget. Hur Gösta var och är väldigt aktiv inom Amnesty. Att Gösta klädde ut sig till en bajskorv på Dramatens stora maskeradbal. Men främst skriver Klas om Göstas publika liv. Jag älskade att läsa boken, men så älskar jag ju Gösta också.

torsdag 7 oktober 2010

Idag tittar vi på web-TV i kassan kl 13



Kanske får Cormac McCarthy Nobelpriset? Antagligen inte. Ett läsex är i alla fall beställt av Blodets meridian.
Eller så får Haruki Murakami. Otåligt väntar jag på att Iq84 ska bli översatt till engelska, men det händer ju inte förrän nästa år.
Jag tror egentligen att det som vanligt blir en för mig totalt okänd författare. Kanske en dramatiker? Eller så får Tranströmer äntligen priset. Min svenskalärare i gymnasiet bodde i samma stad som Tranströmer och gick förbi hans hus ibland och kikade in genom köksfönstret.

fredag 1 oktober 2010

Trentemøller

Igår var jag på Trentemøller på Vega i Byen. Det var sjukt bra. Sen vandrade jag längs Istedgade och tog nattliga bilder av dörrar och skyltfönster så att jag missade tåget hem. Mindre bra, men efter en timmes väntan och gamla hederliga Hej Domstol!-poddar i öronen kunde jag ta tåget hem. Slutet gott, allting gott.


torsdag 30 september 2010

Det fördolda av Michael Hjorth & Hans Rosenfeldt

Det fördolda handlar om den före detta kriminalpsykologen Sebastian Bergman. Hans dotter och fru har dött i en olycka och han försöker bearbeta sorgen. Hans mamma dör och han åker till Västerås för att sälja huset. Samtidigt sker ett mord i Västerås och den lokala polisen kallar in Riksmord för att hjälpa till att lösa brottet. Poliserna i gruppen för Riksmord tar sig an brottet, stöter på sin gamla kollega Sebastian, och Sebastian erbjuder sin hjälp för att lösa mordet. Serbastian har dock en högst personlig anledning till varför han vill börja arbeta igen.
Sebastian beskrivs som en ganska otrevlig typ. På baksidan av boken står det "Du kommer att älska att hata Sebastian Bergman". När jag lyssnade till författarna prata om boken i Göteborg framhävde de också huvudpersonens dåliga sidor. Visst, han ligger med nästan varje kvinna han träffar, visst han fäller rätt syrliga kommentarer och har ingen känsla för sociala koder. Men jag känner ändå inte något extremt förakt för Bergman. Jag tycker han är lika bufflig och snäsig som de flesta manliga poliser i kriminalare.
Författarparet är båda manusförfattare, Hans för tv och Michael för film. Hans har varit nöjeschef på SVT och Michael är en utav ägarna till produktionsbolaget Tre vänner som bland annat har gjort Snabba Cash och Cleo. Boken skulle egentligen bli en tv-serie, men författarna tyckte att de hade mer att ge och skrev en bok istället. Nu ska boken (såklart) bli film och fler böcker väntas. Jag tycker att det är ganska tydligt att Rosenfeldt och Hjorth brukar skriva manus i vanliga fall. Fokus skiftar mitt i dialoger på de olika personerna i boken. Det känns som att de har tänkt kamerabilder. Men tempot är högt och det är aldrig några jobbiga mellanlägen där läsaren vet mer än de i boken, man bjuds kanske på en eller annan twist för många, och jag visste i alla fall inte förrän alldeles i slutet av boken vem som var mördaren. Kan även avslöja att boken avslutas med en rejäl cliffhanger, eller som en söt tant sa i butiken häromdagen, en hangcliffer. 

måndag 27 september 2010

Som om av Ulrika Kärnborg

Som om handlar om doktoranden Johan som läser filmvetenskap och bor i Lund med fru och två barn. Han ska tillfälligt hålla en kurs på universitetet i Roskilde. Där träffar han eleverna Amanda och Nadine. Johan blir kär i Nadine, Amanda dras in i Nadines nät och blir nästintill beroende av hennes närvaro och bekräftan. Johan pendlar mellan Lund och Köpenhamn, dricker dåligt kaffe på flygbåtarna, hamnar i sunkiga hotellrum i Köpenhamn, är hemligt kär i sin barndomsvän Thomas. Många olika knepiga relationer betas av i den här minst sagt röriga romanen. Johans drömsekvenser blandas med tillbakablickar och fantasier. Ibland vet man inte vem som är jag:et i kapitlet.
Johans halvtaskiga familjerelation glimtar förbi ibland, det är barn som ska hämtas och lämnas och sen är det dåligt samvete och dålig sömn. Sen vidare till Danmark igen och drömmarna om Nadine och något annat, något mer. 
Nadines känslor får man aldrig kläm på. Amandas och Johans nästintill sjukliga beroende/besatthet av Nadine, som de inte heller får kläm på, tar upp hela boken. Jag hade gärna lärt känna Nadine lite närmare.
Som om, liksom Kärnborgs förra bok Myrrha handlar om makt. Jag tycker faktiskt att både den här och Myrrha hade kunnat bli till en rätt maffig avhandling om makt och relationer. Men som romaner tycker jag inte att de gör sig.

söndag 26 september 2010

Slutfest

Igår var det avslutningsfest för alla medverkande i Music Doc. Det var en helt fantastiskt trevlig tillställning på Moccasin med middag, barhäng och sedan även lite dj:ande från min sida. En del av mina soulskivor råkade finnas på plats, jag blev övertalad att fräscha upp mina mix-kunskaper, så en del låtar blev det.

Music Doc i urval

Bokhandlarlyx

Istället för att som normala människor stressa omkring på bokmässan så kom bokmässan till oss. Jag och mina kollegor fick sitta i 9 timmar och lyssna på de största förlagen och deras föfattare prata om höstutgivningen. Bonniers, Norstedts, Brombergs och Leopard bjöd på underhållningen. Mest fantastiskt var såklart att få lyssna på Gösta Ekman och Klas Gustafson prata om biografin Klas hade skrivit om Gösta. Gösta var sprallig och skämtsam, inte märktes det att han är över 70 år. De fick frågan var man ska dra gränsen när man skriver en biografi, när blir det för privat? Gösta svarade, när både jag och Klas rodnade samtidigt, då sa vi att..nää det här ska nog ingen annan höra.
Vi lyssnade på Karin Alvtegen, Åke Edwardsson, Ola Skinnarmo, Morgan Alling, Helene Tursten, Hans Rosenfelft, Sara Kadefors, Emma Hamberg, Morgan Larsson m.fl.
Sen bjöds det på allehanda gratis utdelning av böcker. Mest sugen är jag på Morgan Larssons Radhusdisco, det var jag inte innan Morgan berättade om boken, så det visar ju att såna här smörerier för handlarna faktiskt fungerar. Sen pockar också Hans Rosenfeldts Det fördolda. Är han en lika bra bokförfattare som han är smart och vältalig i På minuten?
Tyvärr vågade jag inte fotografera något alls. Det känns som att en bokhandlare ska vara råcoola i närheten av författare och inte alls låtsas om att man faktiskt är ett stenhårt fan. Albert Bonnier kanske hade slagit mig på fingrarna ifall jag hade ertappats med en kamera.
Men visst jag hade också egentligen velat trängas bland montrarna på bokmässan, men det hanns inte med.

söndag 19 september 2010

Rösta!

torsdag 16 september 2010

Liv Strömquist

Jag glömde att skriva att jag även har läst Liv Strömquists nya seriealbum Prins Charles känsla. Livs serier är skitroliga, arga och galet intelligenta. Den första utav Livs böcker jag läste var Einsteins fru. En dag i bokhandeln i Helsingborg hade jag sjukt tråkigt, inget att göra och framförallt inga kunder. Jag plockade på mig en bok från seriehyllan och började bläddra i den. Sen kunde jag inte sluta. Jag stod i kassan, satte mig ner i infodisken, läste och bläddrade. Tills boken var slut. Jag visade mina kollegor, kom, läs det här! Smart va? Roligt va? Jag kommer ihåg att jag mailade Liv samma dag och berättade om min Strömquist-eftermiddag. Hon blev glad såklart. Man kan tydligt se en utveckling i tre utav Livs böcker. I Hundra procent fett var hon rolig och smart, i Einsteins fru var hon rolig och utbildande, i Prins Charles känsla är hon rolig och erbjuder läsaren en doktorsexamen i sociologi och feminism. Mer och mer politik, fler och fler sociologiverk angivna som källor. Men fortfarande sjukt kul. Man känner sig smart när man läser, man säger, jaaa såhär är det ju, herregud så här är det, och vi bara accepterar det. Hennes fokus i Prins Charles känsla ligger på relationer och på heterosexuell kärlek. Varför är kärleken som en religion? Förr var Gud svaret på allt, numera är kärleken det största och finaste som finns. Hur blev det så? Glöm inte bort att det är ett seriealbum jag pratar om. Jag tror att jag i en intervju med Liv hörde att hon sa att om texten är för allvarlig kan man lätta upp med en rolig bild och tvärtom.
Läs Liv och förundras! Läs Liv och gapskratta!

Eller lyssna på Liv i Tankesmedjan varje måndag och torsdag.

Alla dessa priser


Tack, men nej tack
Under tiden som jag hade bloggpaus har jag knappt orkat läsa några andra bloggar heller. Jag blev bara trött så fort jag klickade omrking bland priser och listor och enkäter. Tydligen har priset Beautiful Blogger Award frekventerat bloggarna jag läser. Jag har sett loggan på var och varannan blogg senaste veckan. Detta visar ju tydligt på att det inte direkt är svårt att få det. Jag har också lyckats kamma hem det efter bara en ynka månads bloggande. Det var den mycket intelligenta bloggen Illusionernas blogg som nominerade mig, och det räcker tydligen att bli nominerad för att helt enkelt vinna priset. Tjoho! Hans nominering lyder:
Stringhyllan – Började blogga i augusti och slutade även att blogga i augusti? Bloggens inläggsstatistik för september är till och med värre än min. Hoppas att denna nominering skakar liv i Stringhyllan, för den har potential.

Klart att jag tar tag i min blogg efter så fina ord. Däremot tänker jag inte nominera ytterligare sju bloggar. Jag tycker faktiskt att det här priset luktar kedjebrev och klubben för inbördes beundran. I princip alla bokbloggar som jag följer har ju fått det. Jag ser det hellre som en spark i ändan och ett bevis på att folk faktiskt läser min blogg. 
Jag avslutar med en bild jag har hittat som inte har någonting alls att göra med böcker, bloggar eller pris utan med något mycket viktigare.