fredag 7 november 2014

Ordet och texten

Jag läser så intensivt den här hösten. Läser och läser. Linserna skaver och jag gnider mig i ögonen om kvällarna.  Jag läser inte bara romaner. Jag ställer debattinläggen mot varandra, jag läser krönikor, artiklar och twitterflöden. Jag läser bredare än vad jag någonsin gjort. Jag går på seminarier och demonstrationer. Det skrivna ordet, det talade ordet, jag kan inte få nog. Det är som att jag legat under en tung mjuk romanfilt de senaste tio åren och andats samma söta syrefattigt kvava luft och börjar nu äntligen ana den oändliga rymden där utanför. Kunskapsluckor som skriker efter att täppas till, bildningskomplex som kommer upp till ytan.
Valåret, mer fritid och nytt umgänge har frammanat lärdomsvilja och kunskapstörst. Jag gläder mig.

Romanerna jag har betat av den senaste tiden har slukats allt för snabbt. Jag jäktar igenom dem, ibland nästan skummar jag. De är för många. Bokhyllan bågnar av olästa potentiella mästerverk. Höstens utgivning har dessutom visat sig från sin allra tjusigaste sida och de beställda läsexemplaren från förlagen dimper ner i en allt snabbare takt.

Igår fick jag dessutom Daniel Suhonens Partiledaren som klev in i kylen i min hand. Den har jag längtat efter sedan den lanserades från förlaget i våras. En tegelsten på sexhundra sidor som efter onsdagens boksamtal med Suhonen på Moriska paviljongen här i Malmö och alla debattartiklar under höstkanten numera inte lockar mig lika mycket. Men så kommer jag ihåg att den 10 december kommer podcasten Flumskolan sända ett avsnitt där de läser just denna bok. Jag gillar ju Suhonen, jag vill bilda mig en egen uppfattning om boken innan Flumskolan tar sig ton.

Så fortgår min höst och vinter. Leve ordet och texten!



torsdag 25 september 2014

Bokmässan - årets branschfest

Idag börjar Bokmässan! I år jobbar jag på mässan torsdag-söndag. I kombination med idel jobb, boksnack, bokinköp och minglande kommer kvällarna förhoppningsvis spenderas på ungefär samma sätt men på förlagens festliga skivor runtom i Göteborg. Gissa om jag kommer att vara en urvriden trasa till människa söndagkväll på tåget hem?

Jag kommer inte hinna gå på varken några seminarier eller montersnack. Antagligen kommer jag få ut min beskärda del av Mäss-hysteri ändå. Jan Guillou kommer som vanligt vara överallt, Galago kommer som vanligt ha tusen affischer och tygpåsar som man bara M Å S T E ha, Niklas Orrenius och Björn af Kleen kommer säkerligen ha intressanta samtal i vart och vartannat hörn, poddar kommer att spelas in, P1 kommer att sända Spanarna, på plan 2 kommer kockar laga mat LIVE och gratisgodiset kommer att göra dig på sockerhög och energidepraverad om vartannat. Låter inte det här som en bisarr och samtidigt vansinnigt trevlig dröm?

Hade jag haft tid hade jag slängt ett öga på Siri Hustvedt som kommer vara där och säga skarpsinniga saker.

onsdag 24 september 2014

Inhopp i tidningen Läs

Jag jobbar som många vet på stor bokhandelskedja och de ger ut en tidning ett par gånger om året. Där blandas intervjuer med författare med boktips och nyheter. Jag har två gånger medverkat i tidningen Läs och kortrecenserat två böcker. Det är inte jag som skrivit ihop texten utan jag har blivit intervjuad över telefon om vad jag tyckte om mina läsupplevelser. Här följer de två tipsen.


Det här är verkligen en av Ajvides bästa böcker. En historia med många insprängda lager. Visst, det är en skräckhistoria men skräcken kommer mer inifrån än utifrån. Det är som människornas egna brister och rädslor slår tillbaka på dem själva. Det handlar om en campingplats där det helt plötsligt bara finns fyra husvagnar kvar när de vaknar dagen efter, gräset är grönt och välklippt som en golfbana och fortsätter mot en oändlig horisont. Vad har hänt? Finns övriga världen kvar? På radion spelas det bara 40- och 50-tals musik av Peter Himmelstrand, vilket bidrar till den overkliga stämningen. Den här boken borde locka till sig en publik bortom de som är vana skräck- och spökhistorieläsaren



– Jag är verkligen ett fan och har läst alla hans tidigare böcker. Den nya bok innehåller allt en klassisk Murakami-bok ska göra: den där magiska realismen där det helt plötsligt händer något galet mitt i vardagen. Den har möjligtvis ett tydligare budskap än tidigare böcker har haft och väcker frågor om livets mening. Har den färglöse herr Tazaki verkligen något att erbjuda världen? En fråga som föranleds av att hans fyra närmaste vänner under uppväxten plötsligt en dag säger upp vänskapen med honom. ”Vi vill inte ha mer med dig att göra, och du vet varför”. Tazaki blir så chockad och deprimerad att han inte förrän många år senare återvänder till sin barndomsstad och försöker reda ut vad som hänt. Och då blir romanen nästan som en thriller. 

måndag 22 september 2014

Noveller - det korta inlägget (ha!)

Jag har läst en hel del noveller från Novellix på sistone. Detta galanta förlag som ger ut noveller i miniböcker vars estetik alltid är väldigt tilltalande. De kommer ju bekant ut med noveller i serier i olika teman. Det senaste temat är facklitteratur men andra exempel har varit ryska författare, tyska författare, svenska klassiker. De blandar nyskrivet med gamla godingar och jag brukar oftast gilla det jag läser.


Låt mig börja med att hylla Novellix initiativ med att ge ut facklitteratur i novellform. Vilket genidrag! Jag har läst Nina Åkestams Jiroekonomi. Nina Åkestam är skribent, reklamare etc. Hon har nyligen kommit ut med boken Meningen med hela skiten som jag kommer ägna ett långt framtida inlägg om. Jiroekonomin utgår från sushikocken Jiro (såg ni filmen Jiro dreams of sushi?) som driver en minimal sushirestaurang i Tokyos tunnelbana. Han har tre stjärnor i Michelinguiden och är den äldsta i världen som har det. Hur vore världen om ekonomin utgick från sådana som Jiro, som fokuserade helt på kvalitet och inte brydde sig om kvantitet? Fascinerande läsning. 

Karin Boye känner vi alla till. Jag har läst hennes dystopi Kallocain och den fina fejkbiografin Den bästa dagen är en dag av törst av Koltherjahn.  Den här novellen publicerades första gången 1940. Boye är fin på det här med relationer. Den här handlar om Ella som lever olyckligt tillsammans med sin Arvid. Medan hon vrider och vänder på sitt liv inser hon en sak...


Speciella omständigheter är en riktigt läskig liten pärla av Ajvide Ett par behöver flytta till ett större hus. I mäklarannonsen står det OBS! Speciella omständigheter. De går på den inte så välbesökta visningen. De förstår inte vad som kan vara fel, huset är vackert, trädgården stor, kvarteret lugnt, priset lågt. Mäklaren läser då upp en notis från den förre ägaren. En notis som får ett barn att börja gråta och de andra spekulanterna att snegla mot källardörren. Kalla kårar utlovas!

Håkan Nessers Herr Kadar är en synnerligen enkel historia om några turister som reser till en lyxig resort där de tänker tillbringa julen. Där stöter de på den lite udda mannen Herr Kadar och hans skräniga hustru. Saker och ting utvecklas i en oväntad riktning. Novellen skrivs i vi-form vilket jag gillar. Men min favoritdetalj var nog ändå den lokala konstnären som bodde i byn och sålde målningar till turisterna, hans namn var Pablo Picasso. 

Kringlan Svensson är komiker och författare. Hans tidigare litterära verk har varit samarbeten med dels Kalle Lind (Blandfärs & Smutstvätt)och nyligen med Nanna Johansson (Drottningen av Rottnevik). Det här är hans första solopublikation. Den skiljer sig märkbart från de andra romanerna. En nyanställd man på ett kontor anstränger sig för att bli omtyckt. Hans extrema vilja att bli en uppskattad kollega faller platt och snart utspelar sig en absurd fars på kontoret. Novellen påminner väldigt mycket om Jonas Karlssons historier. Mörk, briljant och bitvis surrealistisk. (obs är inte utgiven av Novellix utan på Mix förlag)

fredag 19 september 2014

Det gångna årets facklitteratur - det smarta inlägget


På vägen hem från Bokmässan förra året sträckläste jag Bea Uusmas Expeditionen. Fyra timmar tog läsningen. Det är en av årets största läsupplevelser. Sen följde Augustnominering, intervju i Värvet, vinst av Augustpris och sommarprat. En dokumentär hägrar runt hörnet. När den visas är det ingen som vet. Jag känner mig snart lika besatt som Bea är. Nej, det är en överdrift. Beas vanvettiga intresse går inte att matcha.
Är det någon som har missat vad Expeditionen handlar om? Bea råkar plocka upp en bok om Andrée-expeditionen på en fest för ett antal år sedan. Hon läser den och blir nästintill manisk i sitt sökande efter ett svar. Vad dog de tre männen av som ingick i expeditionen? För att ta reda på detta pluggar hon till läkare. Hon åker till Nordpolen. Hon analyserar ben. Hon tyder Ingenjör Andrées vattenskadade dagbok. Hon tittar på expeditionens kläder i mikroskop. Hon tar reda på vad de hade med sig, vad de åt, om de blev sjuka, hur långt de gick etc etc etc i all oändlighet. Hon inser att ballongen de färdades med hade miljoners små små hål i sig efter symaskinens nål, att den var överlastad och att expeditionens medlemmar aldrig hade flugit luftballong innan. Att när de går över isen driver isen i motsatt riktning så de aldrig kommer någon vart. Hon blir en forskare. Samtidigt upptäcker hon en makalös kärlekshistoria, så romantisk att ni inte ens kan tänka er. Bea Uusma är också illustratör och boken är vacker så det gör ont att titta på. Den är fylld av fotografier, bilder, diagram och ritningar.
Strax efter jag läste boken besökte jag Louisianas utställning om Arktis. Det spädde bara på mitt intresse för isbjörnar, smältis och fastfrysta skepp.
Den 22 oktober släpps boken i pocket!

Originalbild från Andrées expedition. 
Andres Lokko skriver inte bara texter om Brian Eno eller Damon Albarn eller för den delen ironiska texter om Tomas Ledins jeansskjortor. Han är en ganska politisk tjomme också. I den här lilla pocketen har han samlat sina mest politiska texter från Svenska Dagbladet mellan åren 2007 och 2013. Nästan allt rör London, staden han bodde i under dessa år. Han jämför det högervridna samhället i Storbritannien med nedmonterandet av välfärden i Sverige. Han förfasas och lyssnar på popmusik. För musiken är ständigt närvarande i hans texter även om ilskan och besvikelsen över vad som sker i maktens korridorer är det mest påtagliga. För mig som aldrig orkat ta mig igenom hans magnum opus Andres 1989-1998 och Andres 1999-2009 är denna bok en perfekt munsbit!



Liten handbok i konsten att bli lesbisk. Om man kan välja sin sexualitet eller i alla fall omformulera den? Jag vet inte det ja, men man kan ju ge det en tanke i alla fall. Författarna till den här boken gör ett sjujäkla bra jobb i att få en att stanna upp och omvärdera saker och ting som kanske har varit rätt självklara. Är den rolig? Ja! Är den intelligent? Ja! Är den proppfull av statistik som visar på att lesbiska lever längre, har det bättre och tjänar mer än heterosexuella? Ja faktiskt! Är den fylld av smarta människor som säger bra saker? Ja! Men läs den då!





onsdag 17 september 2014

Böckerna köpta i New York - ett skrytinlägg?

För ganska exakt ett år sedan var jag i New York. Där lämpar bokköp sig oerhört väl. Helst på Strand bookstore, men vem fan bryr sig egentligen, ge mig en bokhandel i New York vilken som helst!

Jag köpte ett par titlar där. Sorgligt nog har de flesta blivit olästa men en del har spisats (spisa skivor är ett uttryck som är vedertaget, kan man även spisa böcker?).

En eftermiddag tillbringade jag i den lilla politiska bokhandeln Blue Stockings. Där försökte jag utröna om det gamla anarkistkollektivet Crimethinc hade släppt något nytt. Det hade de i och för sig, men Contradictionary kändes ändå inte som ett nödvändigt inköp. Istället blev det två serieromaner och en feministnovell. Jag är så förutsägbar.



Jag frågade personalen om de hade några feministiska och politiska kvinnliga seriertecknare som även var roliga, i Liv Strömquists anda, och det hade de ju.
Först plockade de fram Are you my mother? av Alison Bechdel. Ja, DEN Bechdel, från testet. Jag hade ingen aning om att hon var serietecknare. Are you my mother? är tyvärr delvis oläst. Jag har läst en tredjedel ungefär. Boken är en klassisk göra-upp-med-sina-föräldrar-roman med en krydda av psykoanalys och Freud.



Den stora fullträffen blev istället serieromanen Drinking at the movies av Julia Wertz. Julia Wertz ritar serier i precis samma anda som Stina Hjelm. Drinking at the movies påminner otroligt mycket om Stinas senaste bok Mitt dåliga samvete. Wertz är tydligen känd i USA för att ha ritat seriestrippen The Fart Party. Drinking at the movies är hennes första hela serieroman. Den handlar om Julia som flyttar från San Fransisco till New York. Väl där blir hon svinigt olycklig, utfattig, tar olika skitjobb, bor i olika råtthål, får några ragg, tittar på hipsters och dricker öl. Allt är väldigt roligt och väldigt klockrent.



Anna Winberg (fellow bokbranschbekant) tipsade mig om novellen The yellow wallpaper av Charlotte Perkins Gilman en gång. Den inhandlade jag, läste inte. Men den är säkert hur bra som helst. Mitt tredje köp för eftermiddagen blev en annan novell av samma författare, Herland. Undertiteln är helt underbar: A lost feminist utopian novel.
Den här baksidestexten gjorde att den tunna lilla boken var tvungen att följa med mig hem: "On the eve of World War I, three American male explorers stumble onto an all-female society somewhere in the distant reaches of earth. Unable to believe their eyes, they promptly set out to find some men, convinced that, since this is a civilized country...there must be men." Jag föreställer mig att novellen påminner lite om feministklassikern Egalias döttrar.

måndag 15 september 2014

En återkomst - eller inlägget om de dåliga böckerna

Jag tog visst ett blogguppehåll på ett år. Så kan det gå ibland. Inspirationen tröt och jag bytte bokhandel lika ofta som andra byter (sätt in valfri rolig metafor).

Idag känns livet lite tyngre än vad det gjorde igår med tanke på valet. Men idag är en bra dag att piska in lite god kultur i vardagen, att ta läsandet på allvar och höja blicken.

Innan höstens alla goda böcker börjar avhandlas och uppmärksamheten vänds mot Bokmässan tänkte jag lite hastigt gå igenom de bästa böckerna jag läst under våren och sommaren. För även om bloggen behandlats lite styvmoderligt har det ju ändå lästs i det Stringhyllska (åh vad jag älskar det ordet) hemmet.

Dagens inlägg sammanfattar böckerna ni nödvändigtvist inte behöver läsa. De som jag egentligen hade velat skriva långa, ordrika sågningar om (det är ju ändå sågningarna som är roligast att skriva) men som ni nu får serverat i kortform här.



Douglas Couplands senaste bok Worst person ever. Jag har läst nästan allt Coupland skrivit och har älskat det mesta. Den här bokens titel avslöjar vad jag tycker, worst book ever. Den handlar helt enkelt om en råstörig person som man blir ytterst irriterad på. Tyvärr har boken inte så mycket mer att komma med. Jag förstår egentligen inte hur jag orkade läsa ut boken med tanke på att irritationen väcktes efter ungefär tio sidor och höll i sig och eskalerade tills boken var slut.

En bok jag hade sett framemot länge var Tom Rob Smiths nya deckare. Smith har skrivit böckerna Barn 44 (snart på en filmduk nära dig med Noomi Rapace, Tom Hardy & Joel Kinnaman), Det hemliga manifestet och Agent 6. Briljanta deckare som utspelar sig under Kalla kriget.
Hans nya bok Gården var dock ingen nagelbitare direkt. Den har en lite märklig intrig. Bokens huvudperson Daniel bor i London men hans mor är från Sverige och dit har även hans föräldrar flyttat. Han får ett märkligt samtal från sin mor där hon hävdar att Daniels far är inblandad i hemska saker och att hon känner sig hotad och måste komma hem. Hon reser till Daniel och börjar fragmentariskt berätta vad hon har varit med om. Hela boken berättas ur Daniels mammas perspektiv och de "exotiska" Sverigereferenserna duggar tätt. Det är orimligt många beskrivningar av spännande rätter de har ätit, både jul och midsommar beskrivs och det ödsliga svenska landskapet nämns ungefär femtio gånger för mycket. Speciellt spännande är det inte heller.
Tom Rob Smith har samma bakgrund som Daniel i boken, alltså också en svensk mamma. Det märks ganska tydligt att han har försökt rida på mystifieringen av Sverige och det svenska deckarundret. Kanske att den här boken funkar bättre i Storbritannien men här känns den bara krystad och dum.



Så till den tredje boken jag har läst som inte direkt var en fullpoängare. Det rör sig om Sigge Eklunds In i labyrinten. Den här är inte dålig, aboslut inte, jag hade gissningsvis alltför högt ställda förväntningar.
In i labyrinten är den första bok Sigge släpper sedan han och Alex började med sin podcast. Jag lyssnar hängivet på deras samtal, vecka ut och vecka in. De har nu hållit på och ältat, analyserat, skämtat, talat och gråtit i två år. Jag älskar det. Det gör också att man lär känna Sigge. Hans tankar, liv och analyser skiner igenom i boken. Det går inte att hålla isär berättelsen och Sigge. Boken utspelar sig i Stockholm, i förlags- och mediavärlden. Där Sigge håller till.
Jag vet inte. Boken känns för genomtänkt och beräknande, intrigen är för enkel. Som att han har hållit upp sitt finger i luften, känt var vindarna blåser och sen skrivit. Det här kommer att sälja!
Precis som många före mig har jag nu skrivit en halvdan recension av Sigges bok där SIGGE har haft huvudrollen och inte boken. Men så är det tyvärr, berättelsen är inte tillräckligt stark för att man ska se bortom författaren.

söndag 1 september 2013

Stål - Silvia Alvallone

1. Jävligt omtalad debutroman om den heta italienska stålstaden som ligger på fastlandet, utanför dess kust guppar ön Elba dit turisterna och de rika italienarna åker för att förlusta sig. Staden är fylld av arbetslöshet, smält stål, strippor, män som knarkar för att döva sig, män som slår sina fruar, ungdomar som åker moppar, enögda skabbiga katter, flickor som håller på att bli kvinnor och en längtan bort bort till ett bättre liv.
2. Francesca och Anna är bästa vänner här. De är fjorton år och håller på att växa upp till vackra unga kvinnor. Men än så länge låser de in sig på badrummet, sminkar sig och mimar i spegeln till Rythm is a dancer. De håller handen på väg till stranden, de har en hemlig lekplats som bara de vet om, de gör allt allt allt tillsammans. En dag ska de också få komma till ön Elba eller till Rom, eller Milano.
3. Flickornas familjer är väldigt olika. Vi får följa Alessio, Annas bror, som arbetar på stålverket och trånar efter sin ungdomskärlek Elena. Vi får följa Sandra, Annas mor, som är fackligt ansluten och delar ut flygblad och har ett arbete. Vi får följa Rosa, Francescas mamma, som är hemmafru och blir misshandlad av sin slashas till man. Vi får följa Mattia, Christiano och de andra pojkarna som trånar efter Anna och Francesca.
4. Kommer de vara vänner för alltid? Kommer de att lämna staden?

Är det här bra? Ja det är jättebra. Det är hett, dammigt, hemskt, rörande, sexigt och extremt fint skrivet.

onsdag 28 augusti 2013

De första tolv - Justin Cronin

Det här är den andra delen i Cronins mastodonttrilogi om vampyrliknande monster i en framtid där USA knappt finns längre. Jag tänker mig att USA i den här boken är som USA i tv-serien Falling skies (som rekommenderas ifall ni inte har sett den). Dystopiskt, men alla minns ändå hur det var på den gamla goda fredstiden när inga vampyrmonster (i Falling skies, aliens) härjade och dödade alla hejvilt.
Det var så länge sen som jag läste del ett, Flickan från ingenstans, att jag fick ta en wikipedia recap. Där stod alla karaktärer vackert uppradade och handlingen beskrevs noggrannt, praktiskt som tusan. Det är nämligen en hel del karaktärer att hålla reda på, de dör som flugor också så man får inte fästa sig vid någon för mycket.
Vampyrerna är mer som stora apor som sover hängandes upp och ner på dagen (hej hej fladdermöss), de är extremt starka och våldsamma och smittas genom att bita sitt offer. Det finns tolv urvampyrer. Dessa tolv är ursprungligen tolv inspärrade brottslingar som forskare smittade med det här viruset (som sedan spårade ur blabla, here we are today, oops). Våldtäktsmän, mördare, pedofiler och rånare som nu är alla smittades fäder. De styr alla andra smittade på något slags bisamhälle-sätt. Dör en av de här tolv stryker alla dess följare (kan vara tusentals) med också. Det gäller alltså för våra hjältar att hitta de här tolv och förinta dem, då kommer alla smittade dö och USA kan leva lyckligt i alla sina dagar.
En av de här tolv är dock inte en brottsling utan en liten flicka vid namn Amy, hennes resa fick vi följa i bok ett. Hon spelar så klart en stor roll i denna bok också. Hennes virus har inte utvecklats på det här ondskefulla sättet utan har gjort Amy till någon slags superhjältegudinna, i ett barns kropp.
Ja det låter kanske helt lökigt och rörigt men det som ni egentligen behöver veta är att de här böckerna (som MÅSTE läsas i ordning) är jättebra. Det finns ett djup i historien som gör den till något utöver det vanliga. Karaktärerna, om än många, är fint utmejslade och action råder det ingen brist på.
Den här serien och Marucs Heitz Judas barn är de bästa vampyrromanerna just nu. Det här är alltså inget Twilighttrams, det känns helt överspelat faktiskt.

söndag 25 augusti 2013

Night film - Marisha Pessl

Jag höll på att skriva "den här filmen..". Men det är ju ingen film. Det är en bok. Jag har så starka minnesbilder av boken att jag nästan tror att jag har sett den som film. Den handlar mycket om film och ja titeln kanske spelar mitt huvud ett spratt?
Boken kretsar kring en mytisk regissör, en skräckfilmsregissör vid namn Stanislas Cordova och hans dotter Ashley Cordova. I början av boken hittas hon död, till synes har hon begått självmord. Journalisten Scott McGrath, som tidigare skrivit mycket om regissören Cordova, börjar forska i olyckan (?) och dras snart in i en surrealistisk och gravt oroväckande spiral av allehanda galenskap.
Han får snart två väldigt otippade medhjälpare, en ung hemlös tjej och en hemlighetsfull ung man som Scott faktiskt stöter på på olycksplatsen. Deras efterforskningar leder de till Cordovas underliga otillgängliga gods norr om New York, till sinnessjukhus och underjordiska svartklubbar. De frekventerar Cordovafansens krypterade hemsida och försöker söka svar hos Cordovas tidigare skådespelare. Närhelst McGrath läser en artikel om Cordova eller är inne på fansidan så visas detta som faktiska bilder på artiklar och websidor i boken. Mycket tid har lagts av Pessl och hennes formgivare för att foton och artiklar ska se trovärdiga ut.
Boken har beskrivits som en litterär thriller, vilket skulle kunna vara en av mina favoritgenrer. Spänning och smartness, vad mer kan man önska? Man fastnar direkt och även om Cordova verkar vara den mest besynnerliga och smått läskiga regissör jag någonsin har hört talas om (skrämmer han skådespelarna på riktigt, har han faktiskt kvar filmernas miljöer helt orörda i sin stora lada, är han inblandad i svart magi?) så fascinerar han mig något ofantligt och det känns aldrig krystat eller överdrivet.
Till slut kommer McGrath och hans två Watsons så nära sanningen om Ashley och hennes far att alla vittnen han har talat med går upp i rök och hans arkiv över Cordova försvinner efter ett inbrott. Vad är det han håller på att upptäcka?

Jag tyckte att Night film faktiskt var bättre än Pessls hyllade debut Fördjupade studier i katastroffysik (som väl ändå har en snarlik titel med den svenska debutförfattaren Linn Spross bok Grundläggande studier i hoppfullhet och hopplöshet)

onsdag 31 juli 2013

Jag har den nya Marisha Pessl i min hand!

Jag fick ett brev på posten. På avin stod det fr. Tyskland. Där håller min förlagskontakt på Random House till. Jag gillar henne. Hon skickade mig nämligen ett förhandsexemplar av Marisha Pessls nya litterära thriller/snackis/bombnedslag till bok, Night film. Pessls bok är på 600 sidor och på baksidan står det inte vad boken handlar om utan där beskrivs bokens marknadsplan med kampanjer och grejer, hmm, osexigt, men jag bortser från det. Jag ångrar lite att jag är mitt uppe i 700 sidor lång vampyrroman just nu, men snaaaart är det Pessls tur.




måndag 29 juli 2013

The music of chance - Paul Auster (så jävla bra)

Åh vad härligt det är att vara tillbaka i Austerland. Fast den här boken sneglar nästna mot Kafkaland. Historien blir alltmer absurd och surrealistisk ju fler sidor jag läser.
Boken handlar om Joe Nash som har fått ett stort arv av sin okände far. Han beslutar sig för att säga upp sig från sitt brandmannayrke i Boston, köpa en grann bil och ge sig ut på vägarna i USA. Han kör fram och tillbaka, norrut, söderut, västerut och österut i nästan två år. Ibland gör han avstickare för att hälsa på sin syster, där även hans fyraåriga dotter bor, ibland har han ett kortare förhållande med nån random donna i tjottahejtiville. En dag när hans pengar börjar sina och han har blivit ratad från kvinnan han ville gifta sig med kör han mot New York. På vägarna i New Jersey stöter han på en liftare. En mycket blåslagen ung man vid namn Jack Pozzi ("men kalla mig Jackpot") kliver in i hans bil och in i hans liv. Det visar sig att Pozzi är på väg mot en pokerkväll där han ska möta två oerhört excentriska miljonärer. Pozzi är övertygad om att han kommer att kunna roffa hem storkovan men har ett litet problem, han har just blivit rånad på insatspengarna och nu kommer miljonärerna aldrig släppa in honom i spelet. Nash tar sig en funderare men bestämmer sig nästan genast för att hjälpa grabben med insatsen på 10000 dollar, om han får ta del av vinstpengarna sen. Pengarna är hans sista men han tänker att man får chansa lite för att livet ska bli något att ha.
De beger sig till miljonärerna. De här männen är något utöver det vanliga. Deras absurda specialintressen är nästan lite obehagligt originella. Efter en rundtur i deras ofantligt stora herrgård slår sig männen ner för en pokerkväll som kommer att för alltid förändra deras liv.

Sen kan jag inte berätta mer. Sen börjar den verkliga historien. Herregud vad märkligt allting blir. Kafkaesk är bara förnamnet. Symbolerna och metaforerna haglar och man vill nästan aldrig att boken ska ta slut. Men bara nästan, man vill ju trots allt veta hur det ska gå för Pozzi, Nash och miljonärerna. Slumpen och den fria viljan spelar huvudrollerna och de kufiga miljonärerna visar sig vara allt annat än det Jackpot trodde att de var.

Boken kom ut 1990 och är befriande tekniklös. En av de bästa böckerna jag läst i år faktiskt och den rekommenderas varmt. Synd att den svenska utgåvan är sedan läääänge slutsåld. (Köp den begagnad på Bokbörsen för en billig peng.) Tydligen sändes den som radioföljetong i P1 2002, finns sorgligt nog inte att lyssna på på webben längre.

söndag 28 juli 2013

Lågor av hat - Erin Kelly

Erin Kelly och jag har ett ganska trevligt förhållande till varandra. Hon skriver verkligen inga dussindeckare, men heller inga bladvändare. De är läsvärda, men inga måsten. En lagomförfattare.
Den här boken, Lågor av hat, handlar om hämnd på hög nivå. Hämnd som spänner över flera generationer, som kräver år av planering och en galen hjärna.
Familjen MacBride lever ett väldigt bekvämt överklassliv. Maken är universitetsprofessor och frun jobbar med välgörenhet. Deras barn har också fina trevliga liv. Men under en helg på landet vänds allt upp och ner och dottern Sophies baby försvinner plötsligt.
Sedan tar boken en annan vändning och den hoppar bakåt i tiden. Man får träffa huvudpersonerna för hämnddramat. En märklig liten familj beståendes av en galen anorektisk mamma som aldrig lämnar huset och en smal smal pojke som inte har fått gå i skolan utan fått stanna hemma hos sin alltmer sinnessjuka mor.
Men varför skulle någon egentligen vilja skada familjen MacBride? Vad har de någonsin gjort för att vara elaka, mer än att ha levt ett ovanligt priviligerat liv? Intrigen spelas upp på ett snyggt sätt och överraskningarna är många.

Jag plockade upp den här boken mestadels för att överhuvudtaget ha läst någonting på deckarhyllan på jobbet. Den här våren och sommarens deckarutgivning har fyllts av märkliga svenska debuter som inte väcker det minsta intresse. Nu kan jag i alla fall rekommendera denna.

onsdag 17 juli 2013

Dystopier i nyutgåva

Norstedts har släppt två nyutgivna klassiker i tjusiga pocketutgåvor. Just de här två titlarna blandar jag alltid ihop. I Fahrenheit 451 bränner de böcker och i Slakthus 5 bombar de Dresden. Så kan man tänka.

lördag 13 juli 2013

A great american novel





Superhypad bok i USA. Det pratas om seklets bästa amerikanska roman. Baksidestexten på denna tegelsten får en att nästan ramla baklänges:
"If you took One hundred years of solitude as your mare and Blood Meridian as your stud, then spooked the resulting herd of horses and has the cast of The Wire dress as Comanches and ride them hard through the gates of hell, you'd have some idea"
Nu har jag inte läst Hundra år av ensamhet (ännu, den ligger i min bokhylla, finns nämligen nu som ursnygg excess-utgåva). Jag har däremot både sett The Wire och läst Blood Meridian och hade ganska höga förväntningar på denna bok. Andra lovord som boken har fått är "like Jonathan Franzen but with strong female charachters". Halleda, det låter bara bättre och bättre. 

The son spänner över 200 år och tar sin början i 1800-talets begynnelse i Texas. Boken följer tre generationer ur familjen McCullough. Eli blir som ung pojke tillfångatagen av indianer och växer upp till en rotlös ung man som till slut accepterar Comancherna som sin nya familj. Eli njuter av friheten ute på stäppen. Hans liv bland urinvånarna är de kapitlen som jag uppskattar mest. Meyer har skrivit en grymt ambitiös bok och gjort extrema efterforskningar där allt från pilspetsar, buffeljakt, skaplningsprocesser och sexualliv beskrivs in i minsta detalj och läses med stor behållning. 
Elis son Peter berättar vidare om hur det är att växa upp på en stor ranch, hur boskapsbranschen i Texas alltmer försvinner till förmån för oljan. Hur det är att växa upp i skuggan av sin store far, som i Peters kapitel kallas för Colonel och beskrivs som en patriark som alla lyssnar på och respekterar. Hur Peter aldrig riktigt känner att han hör hemma i Texas och hur han lider av en våldsam händelse som han, hans son och Colonel var med om och som i slutändan fick en hel mexikansk familj att utplånas. 
Den sista berättarrösten är Jeanne Anne McCullough och det är Peters sons, Charles, dotter. Hennes historia är också väldigt intressant. Hennes far vill inte att hon ska ta över ranchen utan skickar iväg henne till norra USA för att gå på internatskola. Hon klarar knappt av en termin innan hon rymmer tillbaka till Texas och till den dammiga och gigantiskt stora och framgångsrika ranchen. Boskapshandeln har nu helt fått stryka på foten till förmån för oljeborrning. Jeanne Anne lider av att aldrig förstås av sina män, älskare, anställda eller äldre släktingar. Hon blir allt ensammare och i vissa utav kapitlen sitter hon närmare 80 år gammal ensam i sitt stora hus och tänker tillbaka på sitt liv. 
De tre berättarrösterna bidrar synnerligen till McCulloughs gripande släkthistoria. Det är skickligt av Meyer att kunna göra deras röster så olika och att få läsaren att bibehålla intresset även när Elis indianliv går mot sitt slut. 
Det är inte bara en släkthistoria utan även en historisk exposé över Texas, hur staten har utvecklats från indianland, hur mexikanarna tog över och hur sedan den vite mannen kom in och skövlade och gjorde Texas till sin stat, hur bufflarna utrotades, hur de inplanterade mustangerna sköts, hur boskapsdjuren tog över de mäktiga grässlätterna för att till slut försvinna helt till förmån för oljepumpar, men hur även de sedan försvann i och med att olja hittades i Mellan Östern. 

Jag saknar dock det poetiska språket och råheten från Blood Meridian, jag saknar de mustiga bifigurerna i The Wire och jag är inte helt nöjd med de kvinnliga karaktärerna även om Jeanne Anne är en sjujäkla kvinna. 
Jag håller kanske inte med om att det här är seklets bästa amerikanska roman men The son har något visst och den är ypperlig läsning. 
The son kommer på svenska på Norstedts i höst.