Inhopp i tidningen Läs

Jag jobbar som många vet på stor bokhandelskedja och de ger ut en tidning ett par gånger om året. Där blandas intervjuer med författare med boktips och nyheter. Jag har två gånger medverkat i tidningen Läs och kortrecenserat två böcker. Det är inte jag som skrivit ihop texten utan jag har blivit intervjuad över telefon om vad jag tyckte om mina läsupplevelser. Här följer de två tipsen.

Det här är verkligen en av Ajvides bästa böcker. En historia med många insprängda lager. Visst, det är en skräckhistoria men skräcken kommer mer inifrån än utifrån. Det är som människornas egna brister och rädslor slår tillbaka på dem själva. Det handlar om en campingplats där det helt plötsligt bara finns fyra husvagnar kvar när de vaknar dagen efter, gräset är grönt och välklippt som en golfbana och fortsätter mot en oändlig horisont. Vad har hänt? Finns övriga världen kvar? På radion spelas det bara 40- och 50-tals musik av Peter Himmelstrand, vilket bidrar till den overkliga stämningen. Den här boken borde locka till sig en publik bortom de som är vana skräck- och spökhistorieläsaren

– Jag är verkligen ett fan och har läst alla hans tidigare böcker. Den nya bok innehåller allt en klassisk Murakami-bok ska göra: den där magiska realismen där det helt plötsligt händer något galet mitt i vardagen. Den har möjligtvis ett tydligare budskap än tidigare böcker har haft och väcker frågor om livets mening. Har den färglöse herr Tazaki verkligen något att erbjuda världen? En fråga som föranleds av att hans fyra närmaste vänner under uppväxten plötsligt en dag säger upp vänskapen med honom. ”Vi vill inte ha mer med dig att göra, och du vet varför”. Tazaki blir så chockad och deprimerad att han inte förrän många år senare återvänder till sin barndomsstad och försöker reda ut vad som hänt. Och då blir romanen nästan som en thriller. 

Murakamis nya bok! +filmnyhet

Nu blev det ett sånt där långt uppehåll igen. Jag skyller på nytt jobb (fortfarande bokhandel alltså), Barcelonaresa, födelsedagar och seg bok som jag äntligen har läst ut. 

Att Haruki Murakami har släppt en ny bok kan inte ha undgått en enda boknörd. Den släpptes med pompa och ståt i Tokyo vid midnatt den 12 april. Köerna vindlade och kassalådorna smällde. Bokens titel på engelska är "Colourless Tsukuru Tazaki and His Years of Pilgrimage." Ingen enkel titel men det brukar ju aldrig vara fallet med Murakamis titlar heller. Redan morgonen efter kunde man i japanska tidningar läsa snabbrecensioner av romanen. Enligt dessa handlar boken om en man (alltid en man) som försöker komma över sin ensamhet. I skolan hade huvudpersonen Tukuru Tazai fyra vänner som hade namn som representerade färger men  Tskukurus namn gjorde det inte och då blev han utstött av sina vänner. Nu vid 36 års ålder ser han tillbaka på sitt tomma, färglösa liv. 
Det här låter kanskte inte megaupplyftande precis men alla snabbrecensioner har varit positiva. När boken släpps på engelska är det ingen som vet. Om ni vill veta mer om vad boken handlar om läs här. 

Den nya boken av Murakami. 

Sen vill jag bara snabbt nämna att en utav mina favoritdeckare Barn 44 håller på att bli film med Noomi Rapace, Tom Hardy, Gary Oldman och Joel Kinnaman i huvudrollerna. Regissören är svensk och heter Daniel Espinosa. Barn 44 är skriven av Tom Rob Smith och den och de två uppföljarna Det hemliga manifestet och Agent 6 är riktiga pärlor. De utspelar sig under 50- och 60-talet i Sovjet och Afghanistan och de är spännande + att man lär sig en hel massa om den tidens politik. Good stuff! Filmen kommer inte förrän nästa år men man kan ju alltid peppa redan nu!  (Tom Rob Smith verkar också släppa en ny bok nästa år)

Ny bok av Murakami i april!

Breaking news! Stoppa pressarna! Enligt uppgift släpper Haruki Murakami en ny bok i april. Den släpps naturligtvis på japanska så engelska eller svenska läsare får låta sig vänta. Tyvärr verkar varken handling eller titel vara släppt från hans japanska agent men mer information lär släppas inom kort. Antagligen lär en katt eller två dyka upp liksom ett par nakna bröst och en eller flera kvinnor som försvinner. Jag längtar redan..

Klassiker och designnörderi att lägga under granen

Folk i min närhet har övertalat mig till att göra julklappstipsinlägg. Först tänkte jag bara tipsa om barnböcker men min blogg har gapat så tårdrypande tom på sistone att jag insåg att den behövde fyllas med snören, papper, tejp, rosetter och framförallt böcker. Så här följer en hel del bra böcker att ge bort till nära och kära. De är indelade i kategorier som jag hittade på en modeblogg, så det kanske inte är de mest självklara bokiga ämnena, men vafan, snott är snott och kommer aldrig igen tänkte jag och klippte ut ämnesbilderna. Tada! Idag blir det böcker till de konstnärliga/designintresserade och till de som gillar klassiker. Fler tips följer kommande veckan.

Svenska affischer innehåller det som den heter från slutet av 1800-talet till 1960-talet. Kungliga biblioteket i Sthlm har rotat i sitt affischarkiv och sammanställt den här fullkomliga designpärla. I både filmens och reklamens värld häpnar man över hur snygga planscher som gjordes förr. 

Teckna och måla pinuppor är också precis det den heter. En teckningsbok med instruktioner och steg för steg-tips om hur du blir en baddare på just pinuppor. 

Klipp sönder den här boken är en bok med papperspyssel. Inuti boken finns mönster och mönstrade papper för att klippas ut, direkt från boken. Den innehåller 50 mallar för att göra kort, etiketter och prydnander etc. 

1Q84 av Haruki Murakami, finns både på engelska (i en hel bok) eller på svenska (tre pocket). En blivande klassiker månne? Ja det är mycket bröst i Murakamis böcker, men jag kan ändå inte sluta älska hans minimalistiska japanska vardag som möter den storslagna magiska realismen med gröna månar och små figurer som spinner puppor som föder barn. 

The Great Gatsby av F Scott Fitzgerald kommer som film nästa år och den har nyligen återutgivits på svenska. Den engelska utgåvan är dock vackrare. En riktig klassiker som står sig år efter år. 

On Booze av samme Fitzgerald har jag inte läst men alltid varit ruskigt intresserad av, mången gång har jag fingrat på detta spritverk. Paret Fitzgerald var kända för sitt vilda festande både i Paris, på rivieran och porträtterar "The Jazz age" ur bakfyllans synvinkel. 

Gösta Ekman, Fabrorn som inte vill va' stor av Klas Gustafson. Gösta Ekman, en klassiker personifierad. Humorn, allvaret, dramatiken, snubblandet och kärleken. Alla gillar Gösta. Ge den till din smarta kulturkompis eller till din torra fabror. 

Tip tips!

Två bra böcker som kommit i svensk översättning som jag bara måste tipsa om är Little bee av Chris Cleave, min recension här och Efter mörkrets inbrott av Haruki Murakami. Jag tycker inte att After dark (som den heter på engelska) tillhör Murakamis toppböcker men den är ändå väldigt vacker. 

Det har även kommit in två ursöta barnböcker som är klockrena presenter till allehanda barnfamiljer out there. Jag har sträckläst båda två idag. Resan till världens farligaste land av Malte Persson och Rui Tenreiro har fina, detaljerade bilder och ursnygga rim. Den kanske är småläskig för de allra minsta men den är hemskt rolig och det väger kanske upp.

"Framför slottets allra första mur
betar det en fåfäng, folkilsk tjur
med guld på hornen och i nosen ring
Han heter Bengt och får han se dig: Spring!"
 
Vad har du bakom ryggen är skriven av Lena Sjöberg och den är bara såå läcker! Fina lite retroaktiga bilder där man frågar sig vad olika typer har bakom ryggen, sen vänder man blad och får sig en överraskning! Boken har också ett ovanligt långsmalt format.

1Q84, del 3 av Haruki Murakami

Åh jag önskar att jag hade läst alla tre delarna av Murakamis 1Q84 i en följd. Istället läste jag del 1 och 2 när de kom i mars förra året och del 3 nu i dagarna. Snacka om att jag hade glömt mycket av historien och karaktärerna. Jag ser istället framemot att överge den svenska översättningen och i april, när Vintage kommer ut med sin engelska upplaga med alla tre delarna i en bok, ta tag i 1Q84 på engelska och läsa om, läsa rätt. Jag har tidigare läst allt av Murakami på engelska och det var av ren otålighet som jag kastade mig över Vibeke Emonds översättningar förra året. Då tyckte jag mig inte lida märkbart av det svenska språket men i del 3 blir plötsligt längtan efter min gamle vän Haruki, in English, för stor. Detaljen att Haruki faktiskt är japan och jag aldrig kommer att kunna läsa honom på originalspråk rör mig inte i ryggen. Den engelske översättaren Jay Rubin är lika mycket Harukis språk för mig.

Jag läste ju ändå ut del 3. Vad tyckte jag om den då? Jag slukade de första två delarna och var överväldigad av att ha kastats in i en makalös, fantasifull, japansk vardaglig historia. I del 3 är det upplösningen och möjligvis förklaringarna man väntar på. Det hände så mycket i de första delarna att del 3 framstår som nästintill långdragen och enformig. Vi får igen följa Aomame och Tengos parallela liv i världen där året i kalendern läses 1Q84. Deras liv i del 3 är just händelselösa. Aomame tillbringar sina dagar gömd i en lägenhet som hon inte får lämna. Tengo besöker sin döende komatiserade far. Kapitlen avlöser varandra och Aomames och Tengos resonerande tankar om var i denna märkliga värld de hör hemma och vilken roll de spelar i 1Q84 upptar större delen av boken. I bakgrunden florerar också privatdetektiven Ushikawa som letar efter Tengo och Aomame. Han hyr en lägenhet där han lever en närmast asketisk tillvaro. Han äter, sover och fotograferar förbipasserande människor.
Som enskild bok är denna inte mycket att ha men tillsammans med de två andra ger den läsaren till slut någon form av svar och tillfredsställande slut. Jag rekommenderar alla att läsa de här tre böckerna, men gör inte misstaget att vänta ett år mellan de tre delarna.

Turkisk Murakami

Såhär snygga är Haruki Murakamis böcker i Turkiet. Min favorit är nog Norwegian Wood ändå, snyggt med vinylspelararmen där...

1Q84 av Haruki Murakami

Haruki Murakami är min favoritförfattare. Jag upptäckte honom i samband med en resa till Tokyo 2004. Sedan dess har jag slukat vartenda ord han har skrivit. Han är en produktiv japan, romaner, noveller, dokumentära skildringar av löpning och terrorister i tunnelbanor, allt har jag satt tänderna i. Jag har enbart läst honom på engelska. 2004 fanns nämligen inga utav hans böcker översatta till svenska. Jay Rubin (översättaren till engelska) har blivit Murakamis röst för mig. Men så plötsligt skulle han släppa ett tredelat epos vid namn 1Q84. Jag letade efter den engelska översättningens släppdatum, men fann inget. Istället skulle Norstedts ge ut boken på svenska i rödaste rappet (ok nästan rödaste rappet, den kom på japanska 2009). In i det sista tänkte jag att jag skulle vänta på Jay Rubins översättning (som alltså inte kommer förrän i september), men till sist vann nyfikenheten och jag började läsa de på svenska.
Vartannat kapitel i 1Q84 handlar om Tengo och vartannat om Aomame. Båda två är väldigt ensamma människor i storstadens Tokyo. Aomame är uppvuxen i en kristen sekt men är nu kampsportsinstruktör. Hon försörjer sig även som massör och yrkesmördare. Hon är cool, vältränad, utan ett uns överflödigt fett på kroppen och har inga vänner eller familj.
Tengo är matematiklärare och aspirerande romanförfattare. Han jobbar på ett förlag där han korrläser manus och skriver små texter till en tidskrift. På dagarna lyssnar han på musik, läser och lagar lite mat. Inte heller han har några vänner eller någon familj. Ibland kommer hans gifta flickvän hem till honom för lite sex.
De här två ensliga öarna till människor blir på ett nära mytologiskt sätt indragen i ett äventyr som spänner över tid och rum. Plötsligt en kväll märker Aomame att det finns två månar på himlen. En vanlig stor gul måne och en lite mindre grön. Hon börjar även inse att hon inte längre lever sitt liv i Tokyo 1984 utan att hon numera lever i världen 1Q84. Samtidigt skriver Tengo en berättelse där dessa månar förekommer...

De här två första delarna ska man definitivt läsa efter varandra. Del tre kommer på svenska till våren 2012 och jag kommer att räkna ner dagarna. Tengo och Aomame är intimt sammankopplade med varandra och om deras två delar av historien ska sammanflätas på ett lyckligt sätt får man inte reda på förrän i del tre.
Vad tyckte jag då om att läsa på svenska? Tja det gick ju faktiskt bra. Men jag störde mig en hel del på know-how, perciever, reciever och andra engelska uttryck som Vibeke Emond tydligen har tyckt inte gååår att översätta till svenska.
Alla Murakamis böcker brukar följa ett visst mönster och 1Q84 är inget undantag. Ensamma män som inte har några lyckliga relationer med kvinnor, gärna ska en kvinna försvinna någon gång under historiens gång, det lagast många enkla måltider och det lyssnas mycket på jazz och klassisk musik tillsammans med ett glas öl eller whiskey. Alla har ganska mycket sex och snusk är inget som lämnas därhän. Det grubblas en hel del, på vad de här ensamma människorna egentligen fyller för funktion i verkligheten? Det är stillsamt och mycket detaljrikt, en människas utseende kan beskrivas över två sidor. Men det blir aldrig tråkigt. Jag älskar Murakamis magiska realism och jag längtar till våren 2012.

Nu blir många böcker film

Jag har precis läst Sara Gruens Water for elephants. Den släpps som films snart med Robert Pattinson och Reese Witherspoon, bilderna från filmen är riktigt snygga så den kan nog vara sevärd. Boken var trevlig och lättläst. En mellanbok helt enkelt.
Fler böcker ska bli film.
The great Gatsby. av Fitzgerald. Ojojojojoj. En riktigt bra bok och riktigt bra skådisar och Baz Luhrman som regisserar. Wow säger jag bara.
Norwegian Wood. Haruki Murakami är min favorit, hoppas att filmen håller måttet.
Nobels testamente av Marklund. Ett stort jaha.
Hypnotisören av Kepler. Lasse Hallström vänder hemåt för att filmatisera deckaren med stort D.
The Hobbit av Tolkien. Persbrandt har biffat till sig och Legolas är tillbaka.
Hans och Greta av Grimm. Hans och Greta har blivit prisjägare som jagat häxor, tja varför inte.
Niceville av Kathryn Stockett. Boken heter Niceville, filmen heter The help. Jag ställer mig likgiltig.

Höropp hipsters!

Fem utav mina favortiförfattare är också fem författare som de flesta hipsters gillar. Nu talar jag inte som subkulturen från 1940-talet utan om dagens medelklassungdomar som gillar prylar, kaffe, surdeg och slimmade cyklar. En författare är från Japan, en är från Kanada och de andra tre är från Usa. Två är födda på 40-talet, två på 60-talet och en på 70-talet. Kan ni gissa vilka det är? Jag talar såklart om Paul Auster, Haruki Murakami, Douglas Coupland, Chuck Palahniuk och Jonathan Safran Foer. Vissa kanske skulle vilja addera Dave Eggers eller ta bort Paul Auster, men det skulle nog inte jag. Dels baserar jag det här på vad folk i bokhandeln faktiskt köper, dels vad jag och mina vänner och jämnåriga läser. Man skulle säkert kunna dra en hel del paralleller mellan dessa fem herrar eller fråga sig var alla de kvinnliga hipster-författarna håller hus (Räknas Siri Hustvedt, Nicole Krauss eller Vendela Vida till dessa? De är alla gifta med varsin manlig hipp författare).

Men den här diskussionen lämnar jag öppen, anledningen till att jag inleder mitt inlägg med detta är att jag nu tänker recensera två utav dessa herrarnas senaste alster. 

Paul Austers senaste roman handlar om Miles Heller, Alice Bergstrom, Nathan Bing, Ellen Brice och Morris Heller. Fyra utav de ockuperar ett övergivet hus i Sunset Park, Brooklyn. Morris är Miles pappa. Jag tycker ärligt talat att det är oerhört svårt att recensera Auster. Miles Heller träffar vi i inledningen av boken, då han bor i Florida, där han har träffat en mycket yngre flicka som han älskar högre än allt annat. Han har inte träffat sina föräldrar på sju-åtta år utan flyttat runt i Usa. Något hände som gjorde att han inte kunde träffa sin familj och därför har han undvikit dem. Nathan Bing, Miles bästa vän, har däremot utan Miles vetskap hållit Miles familj informerade om var Miles har hållit hus i alla dessa år. Miles tvingas att flytta tillbaka till New York och där måste han också möta sin familj och stå till svars för all sorg han har åsamkat dem. 

Samtidigt får vi följa de andra ockupanternas vardag, kärleksliv och livsröra. Som vanligt har Auster romaner flera lager och litterära och kulturella referenser hittas här och där. Jag blir alltid glad när jag börjar läsa en Austerroman, hans engelska är alltid kristallklar och historierna komplexa. Nu tycker jag nog inte att Sunset Park var lika bra som Invisble, för det är den som jag jämför med. New York-triologin, Levithian och de andra tidiga romanerna spelar liksom i en helt annan liga. Invisible fick inte översvallande kritik när den översattes till svenska, men jag råder er att läsa den på engelska. Liksom jag råder er att läsa Sunset Park, även om den inte är en fempoängare. Det är ju ändå en Auster. 

"Karen finds it strange that people who militantly remove time-expired dairy products from their refrigerator think nothing abandoning a bottle of Kraft-Catalina salad dressing on the fridge door's condiment shelf for years at a time."

Redan på sida ett vet jag att jag gillar boken. Coupland är en mästare på att skriva sådana här självklara saker som man bara utbrister, ja men så här är det ju, fan vad bra! Ok, just det här är inget djupt spörsmål kanske, men igenkänningen är total. 

Fem personer blir strandade i en cocktailbar på en flygplats medan världen runt omkring dem rämnar, oljan har tagit slut, en okänd man med gevär smyger omkring utanför fönstret och ett giftutsläpp har ägt rum som gör det omöjligt att gå ut. I Player One räds inte Coupland från att ta upp de stora frågorna. Han frågar sig vad som skiljer människorna från djuren, vad som gör oss till de vi är, om människan är sina gener eller sina tankar eller kanske sina relationer? Vad är tro? Vad är religion? Alla dessa frågor avhandlas i den här cocktailbaren på ett väldigt tillgängligt men innerligt sätt. De sista trettio sidorna i boken är en lista på Future Legends. I princip delas hela boken upp i 136 beskrivningar av olika framtida legender. Jag ska nedan lista ett par av mina favoriter:

"Frankentime. What time feels like when you realize that most or your life is being spent working with and around a computer and the Internet"

"Mallproof realms. Realms where shopping never happen, For example Star Trek characters never go shopping. Also, universes that wilfully exclude commerce."

"Narrative drive.  The belief that life without a story is a life not worth living - quite common, and ironically accompanied by the fact that most people cannot ascribe a story to their lives."

"Time/Will Uniqueness. The belief that awareness of time and the possession of free will are the only two characteristics that separate humans from all other creatures."

En till bara, den är faktiskt bokrelaterad. 

"Fictive rest. The common inability of many people to be able to sleep until they have read even the tiniest amount of fiction, Although the element of routine is important at sleep time, reading fiction in bed allows another person's inner voice to hijack one's own, thus relaxing and lubricating the brain for sleep cycles. One booby trap, though: Don't finish your book before you fall asleep. Doing so miraculously keeps your brain whizzing for hours."

Läs och begrunda!

1Q84

Jag fortsätter peppa för böcker som kommer nästa år. Det kom en ny Murakami 2009, men att läsa en Murakami på japanska är övermäktigt. Det är en triologi som heter 1Q84. De två första delarna släpps på svenska på Norstedts i mars. En tysk översättning verkar också vara ute men den engelska ser jag inte röken av. Något jag tycker är ganska sorgligt eftersom jag läser mina Murakami på engelska.
Titeln 1Q84 förklaras såhär: The title is a play on the Japanese pronunciation of the year 1984. The letter Q and the Japanese number 9 (typically romanized as "kyū," but as "kew" on the book's Japanese cover) are homophones, which are often used in Japanese wordplay. This is a reference to George Orwell's Ninteen Eighty-Four.
Jag applåderar Norstedts utgivning av Murakami. Han har ju skrivt en hel radda böcker och Norstedts fortsätter att ge ut hans verk med en ny titel varje år. Man kan ju hoppas att de fortsätter ge ut hans äldre titlar så de som läser på svenska också kan ta del av hans fantastiska historier. 

Idag tittar vi på web-TV i kassan kl 13

Kanske får Cormac McCarthy Nobelpriset? Antagligen inte. Ett läsex är i alla fall beställt av Blodets meridian.
Eller så får Haruki Murakami. Otåligt väntar jag på att Iq84 ska bli översatt till engelska, men det händer ju inte förrän nästa år.
Jag tror egentligen att det som vanligt blir en för mig totalt okänd författare. Kanske en dramatiker? Eller så får Tranströmer äntligen priset. Min svenskalärare i gymnasiet bodde i samma stad som Tranströmer och gick förbi hans hus ibland och kikade in genom köksfönstret.