Två snabbrecensioner

The Sick Rose plockade jag upp på Hamrelius utrensning av engelska storpocketar. Ett format som jag faktiskt avskyr. Mjuk pärm, men mycket styvare än en pocket, och väldigt mycket större. Ett format som är riktigt svårt att hålla i med en hand eller lägga ner på ett bord och hålla nere med bara en hand. Boken vill bara stänga sig hela tiden.
Tidigare har jag läst Grenar av gift (The posion tree) av Erin Kelly och den var habil. Trevligt med en bohemdeckare i universitetsmiljö men spänningen var det inte så mycket med. The Sick Rose har liknande egenskaper. 80-talets gothscen och Londoneska marknader är fina miljöer, liksom den nutida delen av boken som utspelar sig vid en herrgård där en 1500-tals trädgård ska återskapas. Paul hamnar där efter att han måste fly från sitt hem eftersom han ska vittna mot sin bästa vän i en mordrättegång. Louisa arbetar där eftersom hon älskar växter men också eftersom hon inte kan vara i London mer, inte efter vad som hände hennes pojkvän där för 20 år sedan. Louisa och Paul möts och blir ett par, båda två med rätt mörka bakgrunder. Men tja, boken går riktigt långsamt och inte mycket händer alls. Så värst spännande hinner det knappt bli innan ens slutcrescendot raskt är över på fem futtiga sidor. Nja, Erin Kelly, shape it up! (Inte hjäpte det heller att jag läste boken superlångtsamt och väldigt uppdelat, en sida där, en halv sida där, två sidor där, gäsp, den tar aldrig slut).

Kaninhjärta av Christin Ljungqvist är desto bättre. Inte riktigt lika bra som hennes nya roman Fågelhjärta men inte långt ifrån. Tvillingarna Mary och Anne flyttar in i deras pappas tomma lägenhet över sommaren för att undkomma mammans sorgsna singeltillvaro och för att prova på att leva vuxenliv. Det blir en sommar fylld med dramatik och seanser för att hitta en liten försvunnen flicka. Mary och Anne kan nämligen få kontakt med döda människor. En kvinna får nys om deras egenskaper och övertalar dem att hjälpa henne att hitta en liten flicka som har varit försvunnen ett tag. Samtidigt får Anne vibbar från ett spöke att Marys liv är i fara. Ska hon berätta det hemska för Mary eller ska hon försöka skydda henne i hemlighet. Karaktärerna är galan utmejslade. Man stör sig på envisa, barnsliga Mary och hejar på den lite mer mogna och lugna Anne. Deras relation, eftersom de är enäggstvillingar, är stormig och fruktansvärt nära och jag får rysningar av alla svåra val Anne måste göra för att Mary ska överleva sommmaren. Läs både Kaninhjärta och Fågelbarn i sommar tycker jag!

Fågelbarn - Christin Ljungqvist

Det här är en utav de obehagligaste romanerna jag har läst tror jag. Den stannar fysiskt kvar i mig och jag har lust att krypa upp i någons famn för tröst och värme. Jag får ett starkt behov av att omge ge mig med människor som jag vet tycker om mig och litar på mig. Jag vill skaka av mig olusten och genast börja läsa en ny bok, en lättsam och oviktig bok. Men det kan jag inte. Jag har inte läst Christin Ljungqvists debut Kaninhjärta och jag vet nu att jag måste läsa den. Jag måste läsa allt av Christin Ljungqvist för jag vill kunna rekommendera hennes böcker till andra läsare. För även om obehaget är starkt och nästan lite skrämmande är det ju naturligtvis ett tecken på att boken är djävulusiskt bra och välskriven. Att kunna förmedla stämningar och känslor så här påtagligt måste tyda på att texten har trängt in i mig och att texten helt enkelt är grym.
I Fågelbarn möter vi Hanna som bor i en villa tillsammans med sin mamma och pappa. Hon har även två äldre bröder, Samuel och Jens. Samuel är ljuset och Jens är det becksvarta mörkret. Men bröderna försvinner och allt är Jens fel, eller Hannas kanske? Hanna har en förmåga att se saker som har skett och hon ser döda själar som vandrar runt omkring oss levande. Hennes mamma blir upprörd när Hanna pratar om sina spöken och vägrar lyssna på henne så Hanna stänger in det i sig själv. Överhuvudtaget lyssnar inte Hannas mamma på henne, hon låtsas som att familjen de lever i är som allas andra och att de får se det positiva i livet. Hannas familj är allt annat än funktionell och det är sveket från föräldrarna som stannar kvar i mig längst. Lögnerna och tystnaden och allt det mörka som bara Hanna bär på, som bara Hanna vet om. Samuel vet också men han kan inte hjälpa henne längre.
Jag hoppas att de positiva recensionerna haglar över Fågelbarn och att boken inte stoppas undan på nån ungdomshylla utan att den ställs fram på podierna närmast ingången och säljer som smör.

I boken Kaninhjärta har Hanna en biroll men annars hänger inte de här två böckerna ihop vad jag kan förstå.

Dödsritten - Maggie Stiefvater

Maggie Stiefvater är sådär äckligt begåvad och ung. Hon är född 1981 och har redan kommit med 7 böcker, more to come. Hon har i samband med vampyrhysteri och triologipåbud skrivit böcker om vargar, älvor, kråkor och nu senast hästar. I butiken brukar jag tipsa om hennes böcker till kunder som gillar Twilight eller Hungerspelen.
Hennes senaste roman är något så ovanligt som en hästbok för både tjejer och killar och som har övernaturliga inslag. Den här boken kan gå hem i många läger tror jag.
En gång om året i  slutet av oktober kommer vattenhästarna, Capall Uisce, upp ur havet. De är köttätande monster som kommer upp på land på ön Thisby. Öns stränder och klippor blir plötsligt en livsfarlig plats om en simmande häst plötsligt störtar upp på land och går till attack. Öns modigaste och mest dumdristiga män kämpar om att fånga in och tämja dem, för att sedan rida de i årets stora händelse, Scorpioloppet. Ön Thisby är en dimmig, karg, kall, fuktig och grå historia. Ett litet samhälle finns på ön, de flesta lever som fiskare och det är många som flyttar från ön in till fastlandet för att försöka hitta ett lyckligare och rikare liv. Men det finns också de som älskar Thisby. De som i många generationer har levt på dess klippor och älskar hästarna. Sean Kendrick är en av dem, hans föräldrar är döda och Sean lever för vattenhästarna. Varenda år vinner han loppet. Han lever och andas hästar, han ÄR Thisby. Tjejen Puck Connolly älskar också ön, hon älskar också sin ponny Dove. Hon har aldrig ridit en vattenhäst men just det här året är året då hon kommer att utmana Sean i Scorpioloppet. Vinner hon inte kommer hon förlora sitt hem och sin bror och sin älskade Dove.
Naturligtvis uppstår motvillig men ändock ljuv kärlek mellan Sean och Puck. Varannat kapitel berättas ur deras respektive synvinkel på händelserna fram till loppet. Ska Puck bli den första kvinnan som deltar i loppet? Det finns många farliga män på ön som inte vill ha det så,
Fantasyelementet, capall uisce, beskrivs väl och ger boken en spännande krydda. Vattenhästarna lever i havet hela året, de stinker salt, avlopp, död och fisk, har hemska ögon och är de snabbaste hästarna som existerar. De dundrar fram över marken och dras hela tiden mot havet. Öfolket använder järn, bjällror och röda band för att försöka tämja magin som vattenhästarna ändå besitter. Lyckas man inte tämja de är det risk att man som ryttare drivs ner i havet och dränks när hästen återvänder till de skummande vågorna som ständigt lockar på dem.

Dubbelrecension: Ungdomsböcker!

Ny ungdomssnackis.
Tahereh Mafi (Du kanske undrar hur man uttalar det namnet? Lyssna på Taherehs egen förklaring här) är ynka 24 år och bor i Kalifornien där hon bloggar, twittrar och skriver YA-böcker. Det är alltså den nya genren Young Adults (jag har äntligen lärt mig vad YA betyder). Rör mig inte är del ett i en triologi där del två kommer på engelska i januari 2013.
Boken handlar om flickan Juliette som sitter inspärrad på ett mentalsjukhus. Där sitter hon för att hon har en dödlig beröring. Utanför råder kaos och förstörelse. Världen har kommit till en punkt där inget rent vatten finns, de flesta djur är sjuka, åkrar torkar ut och de flesta svälter. För att styra upp allt igen har Återetablissemanget tagit makten. Men dessvärre drivs de av girighet och maktbegär. Inget blir bättre, snarare värre. Återetablissemanget är också de som har spärrat in Juliette. Plötsligt efter två år av isolering blir Juliette utsläppt och får ett förslag, hon är ett fantastiskt tillskott till Återetablissemangets tortyrkammare. Med hennes hjälp skulle förhör och utfrågningar bli smidigare och snabbare. Men Juliette är en moralfast och modig tjej. Hon vägrar hjälpa dem och hatar sin egen förmåga. Hon ser inget gott komma från sin "kraft". Insert en snygg, mörk, slimmad kille som får kärleken att vakna till liv i Juliette, addera en maktgalen, smått psykotisk l9-årig ledare som vill utnyttja Juliette, men samtidigt är vansinnigt kär i henne. +action och Hungerspelen-framtids-vibbar. Resultat: spännande, oerhört välskrivet och smart upplägg. Historien är berättad från Juliettes perspektiv, lite som att hon skriver dagbok för ibland skriver hon en sak men menar en annan. Och då ser det ut sådär. "Jag ska inte göra dig illa, sa han. Jag vill tro honom. Jag tror honom inte. " And so on. Smart och ganska effektfullt. Tydligen kommer det en kortare novell i höst där historien berättas ur den där psykotiske ledarens perspektiv. Det kan blir mycket intressant. Ibland sympatiserar man nämligen med honom, högst motvilligt.

Serien De utvalda är bra fantasy. Bok två tar tyvärr inte alls vid där bok ett slutade, vilket är synd för man tyckte om alla karaktärer så vansinnigt mycket att man ville höra mer om dem. Istället introducerar Kristin Cashore nya kungariken och nya älskvärda mantelbeklädda män och pilbågsförsedda kvinnor. Det är fina starka kvinnokaraktärer Cashore skildrar och jag rekommenderar ständigt och jämt del ett i serien till ungdomarna som hänger i min butik. (Varför vill föräldrar aldrig köpa serier där bara en eller två delar har kommit? "Nej det blir sånt himla liv om de måste vänta på fortsättningen och då kan de inte läsa något annat under tiden, jag köper den serien när den är komplett." Tråkmånsar, tänker jag! Det är väl en del av tjusningen att träget vänta på nästkommande del i en serie man har börjat läsa.)
Jag tänker inte gå in på handlingen i boken. Den är faktiskt ganska rörig och eftersom jag inte var den mest uppmärksamma läsaren i början av boken fattade jag faktiskt aldrig riktigt vad de här monstren var för något. Men det lossnade sen och boken lästes ut i ett huj. I del tre kommer de två första böckerna att vävas samman och karaktärer från båda böckerna kommer att återkomma. WIN!

Raid av läsexen

Idag gjorde jag en raid i hyllan med läsex. Med mig hem fick jag två deckare och en ungdomsdystopi. Den andalusiske vännen är en helfärsk "del 1 av en triologi som kommer att bli lika stor som Kepler"-type of deckare. En osynlig är en vacker Stockholmsskildring som utspelar sig på 20-talet, spännande ska den visst också vara. Rör mig inte har jag hypat tidigare i bloggen. Den handlar om en ung tjej som sitter inspärrad i en cell, anledningen är att hennes beröring är dödlig. 

Jag hoppas att någon utav dessa tre ska ta mig ur mitt duttläsande. Jag håller just nu på med både Moonwalk med Einstein och Tokyo år noll. Jag läser en sida här och en sida där, får inget sammahang eller någon glödande läslusta av det. Mest gillar jag Moonwalk med Einstein men jag får ändå ingen lust att sätta mig ner och plötsligt beta av 50 sidor. Halleda, jag får ta och skärpa mig. 

De utvalda - Tankeläsaren av Kristin Cashore

Jag råkade läsa ut en tunnisbok i torsdagskväll och stod plötsligt utan bok, en titt i hyllan med läsex på jobbet gjorde att jag kvickt snappade åt mig De utvalda - Tankeläsaren.I ett huj hade jag läst ut den också! Den var väldigt bra och spännande, förvånansvärt lätt gled jag tillbaka in i fantasyläsandets fröjd som jag inte har befunnit mig i sedan tidigt högstadium.
Istället för att som i många andra fantasyromaner traggla sig igenom huvudpersonens barndom och uppvaknande till hjältinneroll, kastas man här rakt in i nuet med dunder och brak. På bokens innerpärm visas kartor över riket (klassiskt) och det är sån där fantastymedeltid såklart. Katsa (åh vad likt Katniss!) är född särling. Särlingarna ses ned på men har i sin tur fantastiska gåvor. Det kan innebära att de är exemplariska simmare, kan förutse väder och vind, läsa tankar, etc. Katsa har dödandets gåva, hon vinner alltid alla strider, kan mörda utan att blinka och ingen armé klarar av henne. Hon skickas ut i de olika kungrikena för att utföra kung Randas minsta nyck. Men hon har börjat tröttna på att inte ha en egen vilja. Hon träffar Po, en annan särling och ljuv kärlek med bombastiska känslor och oförutsedda problem uppstår genast. Jag gillar att det är så mycket pang på rödbetan i den här boken. Det behövs ibland när man är inne i en seg läsperiod.
Del två, Monstrets dotter, kommer på svenska i mitten på maj och den har helt andra huvudpersoner än Tankeläsaren, del tre kommer på engelska i början av maj och där får man åter träffa de karaktärer man har lärt känna i den första boken. Snyggt grepp, spänningen är olidlig och sånt tjafs.

Två tips på ungdomsböcker

Jag är ingen stor konnässör av ungdomsböcker men ibland slinker det ner en och annan i läshögen.
Just nu går jag och väntar på att Dash & Lilys utmaningsbok av David Levithan och Rachel Cohen. En julig New York-saga om Dash som hittar en röd anteckningsbok (ja det ÄR en Moleskine) i en bokhandel som ger honom olika utmaningar, det är Lily som har placerat ut den i hopp om att en kille ska hitta den. Jul, New York, böcker, kärlek. Jag är såld. Boken är redan utkommen. En perfekt julklapp till den bokälskande New York-resenären.

Jag läste även om en nyhet som kommer i april som heter Rör mig inte! Det är en debut från kaliforniskan Tahereh Mafi. Förlaget beskriver den som en X-men möter Twilight möter Hungerspelen. Den handlar i alla fall om Juliette som har en dödlig beröring. Nu har hon suttit inspärrad i en cell i 264 dagar utan att någon har rört vid henne men kanske är det dags för henne att komma ut igen. Juliette tvingas välja: bli ett vapen i ett krig i Återetablissemangets tjänst. Eller slåss mot dem.
Taget!