Det vita kolet anspelar på vad elektriciteten kallades i början av dess utbredning i Sverige. Istället för gas, koks eller kol skulle hem lysas upp och värmas upp med elektricitet. Boken utspelar sig i sekelskiftet och Maximilian Lamotte är på världsutställningen i Paris och blir inspirerad och tar lärdom av det helt med elektricitet upplysta Eiffeltornet. Han bor några månader i Paris där han också stöter in i Strindberg ett par gånger som anklagar Max för att försöka förgifta honom med elektricitet. Han studerar elektrokemi i Berlin och får sedan det yttersta ansvaret att elektrifiera Stockholm. Han och hans fru Marie och deras dotter Greta flyttar sedan till Malmö för att även föra in Malmö i framtidens ljus. Marie läser Strindberg och Max stöter på honom ett par gånger till på hotell Kramer. Max inleder en relation med en velocipedcyklande flicka och Marie åker till Lund för att lyssna på föreläsningar om intution och andlighet. Marie längtar hem till Stockholm och Max har dåligt samvete för sin otrohet. Samtidigt är halva Malmö väldigt skeptiskt inställt till elektricitet. En galen präst vid namn Holger dyker också upp. Såhär håller det på. Ingenting händer egentligen. Boken fortsätter i korta kapitel med tidstypisk litteratur, kläder och idéer. Boken bygger på Eva F Dahlgrens farmors far Axel Estelle som grundade Malmös elektricitetsverk 1901-1906. God research men sämre intrig skulle jag säga. Att det utspelar sig i Malmö ger boken en liten knivsudds krydda men det största problemet är att inget spännande eller intressant egentligen sker.
 |
| Malmös elektricitetsverk vid Paulibron. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar