Panik av Jeff Abbott - panikdåligt

Jag har inte haft något läsflyt på sistone. Jag har påbörjat tre böcker, avslutat två utav dessa och ingen är eller var någon höjdare. Sånt kan göra en minst sagt osugen på att läsa och istället helt försjunka i tv-serier. Jag hoppas på en nystart 2012.

Jag har många gånger rekommenderat Panik till kunder, jag har ströläst lite på baksidan och kommit fram till att den är lätt att sälja in. "Tänk om hela ditt liv är byggt på en skrämmande lögn. (...) Han inser att han inte kan lita på någon, varken sin flickvän, sin pappa, polisen, CIA eller FBI."
Låter ju ganska spännande. Boken handlar om den 24-årige Evan Casher som är hyllad dokumentärfilmare och som precis träffat kvinnan i sitt liv. En dag ringer hans mamma och ber att han omedelbart kör hem till henne. Han förstår inte vad som skulle kunna vara så viktigt men han går ändå motvilligt med på det. När han kommer dit upptäcker han att hans mamma har mördats och att mördarna fortfarande är kvar i huset. De ger sig på Evan men lyckas inte röja undan honom eftersom en okänd man till slut räddar Evan. Mannen försvinner dock sedan. Polisen anländer till hemmet och börjar förhöra Evan, då återvänder mannen och "kidnappar" Evan från polisen och påstår att Evan måste skyddas från polisen, FBI och CIA.
Åh gud så rörigt. Evan kan inte lita på mannen, vet inte varför hans mamma har mördats och får inte tag på sin pappa. Den okända mannen utger sig för att vara vän till Evans föräldrar och även ha svar på alla Evans frågor, han måste bara lita på honom.
DET är något man inte gör med någon i det här misslyckandet till deckare. Så många turer, avslöjanden, yttranden som "du kan lita på mig, lita bara inte på de andra" flyger förbi i boken att man till slut sitter där och har tröttnat lite. Det finns ingen fast punkt att koncentrera sig på. Man förstår egentligen inte varför han inte bara kan gå till polisen och berätta allt han vet. Det som gör boken ännu sämre är den vanvettigt dåliga översättningen. Två ruffiga gangsters pratar såhär till exempel: "-Pratar Evan med polisen, sa Jargo, är det ett hårt slag mot oss. -Han har inga bevis. Han såg inte våra ansikten. De kommer att tro att det var ett avbrutet rånförsök."
Vem pratar så? Ett hårt slag mot oss? Ett avbrutet rånförsök? Kom igen! En annan man med tvivelaktigt förflutet pratar såhär: "-Du har råkat ut för problem. Men jag har fått nog av problem. Om jag hjälper dig, så är jag en brottsling."
Stolpigt och inte trovärdigt för fem öre. Några sidor senare letar Evan igenom en annan gangsters lägenhet efter några disketter då detta händer: "Plötsligt blev han hungrig och värmde en portion med fryst kyckling och nudlar i mikron, men fick kväljningar vid tanken på att äta en död mans mat."
Om jag hade varit jagad av FBI och CIA och letar efter några viktigt disketter som kan rentvå mitt namn har jag också pausat lite för ett mellanmål. Ehh..
Kommer jag att sluta rekommendera Panik nu? Antagligen kommer jag ändå att ta till den där "han kan inte lita på nån!"-taglinen för att kränga en och annan pocket. Så ser tyvärr läget ut.

Istället för att läsa det här struntet rekommenderar jag två brittiska tv-produktioner istället. De har dessutom fått ett par Golden Globe-nominergar nyligen. BBC-filmen  med spiontema Page Eight med Bill Nighy, Rachel Weiz och Ralph Fiennes var lysande, snygg, spännande och galet brittisk. Miniserien Appropriate Adult med Emily Watson och Dominic West (från the Wire) var också välgjord och väldigt skrämmande. Det är en sann historia som bygger på förhören och rättegången med de omtalade mördarna Fred West och Rosemary West som mördade och begravde ett 20-tal kvinnor i sin trädgård. Detta uppdagades 1994 och jag kommer ihåg när de skrev om det här i tidningarna.