Förövrigt läste jag 78 sidor av
Den andalusiske vännen och jag avfärdar den som en dussindeckare. Inget driv och just nu ointressanta karaktärer och otrevliga poliser. Jag börjar även känna att deckare står mig upp i halsen. Kanske även att spänning står mig upp i halsen. Ge mig en känslosam relationsdriven djup roman utan framtid, vapen och mord. Tack! Jag hade helst velat begrava mig i
De obotliga optimisternas klubb men den har jag inte till hands. Jag får kanske ställa mig framför min "oläst-bokhylla" och gräva djupare än vad jag någonsin har gjort. En klassiker hade inte heller varit helt fel. Några sådana står säkert gömda i hyllan.
En annan bok jag blev sugen på idag är en novellsamling som nyligen kom ut på Sekwa med en engelsk (inte en fransk alltså, ni läser rätt) författare vid namn Lydia Davies (samlingen heter
Samarbete med fluga). Lokko rekommenderade den och han är ju ibland min lykta i kulturdjungeln.
3 kommentarer:
Kunde inte ha sagt det bättre själv. Jag börjar också bli trött på flugan bestående av spänningsromaner med övernaturliga/magiska inslag och våldsamma framtidsdystopier. Till sist känns det bara så ytligt. Så nu har jag en liten klassikerperiod istället. :-)
Jag har också fingrat på "De obotliga optimisternas klubb". Blir spännande att se vad du tycker ifall du läser den!
Lustigt att du fingrar på Opimist-boken i samma inlägg som du neggo-skriver om hur tröööött du du på deckare.=) Kul ironi, liksom.=) Börjar själv bli deckartrött och har ändå itne läst så många på sistone (eller ja, några har det ju blivit). Tror jag ger mig in i min italien-utmaning snart igen istället. Fast har i och för sig mest italienska deckare hemma och är inte riktigt toppsugen på dem.. Får nog bli klassiker-kortet istället här med.
Haha, den ironin såg jag inte ens. Nu har ju faktiskt Optimistklubben dimpt ner i brevlådan så jag kanske biter tag i den. Ska försöka läsa den med optmism i blick.
Skicka en kommentar