Den bästa dagen är en dag av törst - Jessica Kolterjahn

Kolterjahn har inspirerats av Boyes liv. Hon har tagit faktiska händelser från Boyes liv, läst hennes brev och anteckningar och därifrån byggt en roman där man ibland undrar vad som är påhitt och vad som har hänt.
1932 lämnar en olycklig och mörk Boye Stockholm för Berlin. Hon har blivit rekommenderad en psykoanalytiker som kanske kan ta henne ut ur det mörka. Hon hyr ett slitet och kallt rum där hon försöker försörja sig genom att översätta romaner till svenska och skriva en och annan hemsk novell för Svensk damtidning. Hon har det knapert men ger inte upp för att återvända till Stockholm utan inser att den här resan är något hon måste göra och avsluta.
Hon brottas med sina demoner, med sitt gift. Hon dras till kvinnor och det är något samhället och hon själv inte kan tillåta. Hon har nyligen kommit ur ett dåligt ätenskap med Leif Björk och har även haft en stormig affär med tidningsmannen Josef Riwkin. Samtidigt har hon hela tiden dragits till kvinnor och har haft kortare romanser med dessa.
I Berlin går psykoanalysen på tomgång, hon litar inte på sin terapeut. När hon upptäcker kvinnoklubbarna i Berlin och träffar den sköna atenskan Artemis kan hon inte motstå lockelsen i kvinnan och de undangömda festlokalerna. Hon berättar inget för sin terapeut utan avslutar samarbetet för att söka råd hos en ny kvinnlig psykoanalytiker. Denna råder Karin att inte motstå sina demoner, att kanske ska hon avsluta sina heterosexuella förhållanden och istället leva ut sin homosexualitet. Kanske kommer Karin att bli lycklig och bli kvitt giftet då?
Men Karin våndas, hon vill dö, hon är förvirrad. Berlin står inför en omvälvande förändring. Nazismen är i antågande och fastän våren har kommit blir Berlin (och Karin) allt mörkare.
Hon inleder ett förhållande med den unga Margot Hansel och börjar så småningom kanske inse att även hon kan och får vara lycklig.
Det här är den tredje boken av Kolterjahn jag läser och hon börjar utkristalliseras som en stor berättare. Jag har verkligen uppskattat varenda roman jag har läst. Det här är också den andra boken (jag tänker på Nattfjäril) som Kolterjahn hämtar inspiration från en verklig händelse och väver sedan in sin egen fria fantasi för att skapa sin roman. Ock liksom hennes debut Ut ur skuggan utspelar sig denna på 30-talet och tar upp kvinnor som lever i svåra förhållanden med män men som sedan letar sig ur dessa och finner en lesbisk kärlek. Kanske kan Kolterjahn bli Sveriges alldeles egna Sarah Waters?