Boken handlar helt enkelt om en doktor som kommer till en liten by på landet. Han behöver därifrån ta sig vidare till en annan ännu mindre by för att ge dem vaccin. Där rasar nämligen en slags pest, en sjukdom som får människor att bli zombies. Han får efter mycket övertalning skjuts med en mannen Harkel. De tar sig fram med hjälp av en självgångare dragen av ett gäng skitsmå hästar. Inte förrän i slutet av boken när hästarna kurar ihop sig i Harkels skägg inser jag hur små de faktiskt är. De möter snöstorm efter snöstorm, men vädret ät det minsta av deras problem. Deras fordon går sönder, de måste laga det med förband. De kör av vägen ideligen, tappar bort vägen i och med vädret, får övernatta hos en galen småväxt mjölnare (mjölnaren sitter ibland på sin frus axel och dricker vodka ur en fingerborg), kör vidare, blir attackerade av vargar, stöter på mystiska vetenskapsmän, blir höga av deras hemmakokade knark, fastnar i näsan på ett lik av en jätte som ligger över vägen och så vidare. Många galna och absurda ting sker under resans gång. I det här fallet stämmer verkligen talesättet att resan är målet. Jag skulle kanske inte kasta den här boken över någon i vild rekommendationslusta men det är en smårolig liten historia som kan vara värd att läsa ändå. Sorokin blev tydligen nominerad till Man Booker Prize förra året och är en av Rysslands mest lästa författare. Jag hade kanske velat utforska hans utgivning en smula mer och se om det finns några godbitar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar