Den stygga flickans rackartyg av Mario Vargas Llosa



50-talets Paris följt av Swinging London!

Börja inte läsa Den stygga flickan.. säger Peter Englund och den övriga kritikerkåren. Börja med Bockfesten, eller Tant Julia och författaren, Den stygga flickan.. är inte representativ för Mario Vargas Llosas fantastiska författarskap.
Ja men om man nu tycker att Den stygga flickan.. var en jäkligt bra bok? Är man liksom lite knäpp då? Den som lever får se. Jag får väl läsa ett par till av Nobelpristagaren och bilda mig en egen uppfattning.
Den stygga flickans rackartyg tar sin början i Peru där Ricardo växer upp. Han blir blixtförälskad i chilenskan Lily. Lily vill dock inte bli tillsammans med Ricardo, det räcker väl att hålla handen och kyssas, varför ska man sätta en stämpel på det? Ricardo flyttar sen till Paris där han börjar jobba som tolk och översättare. Där dyker Lily upp igen, i inte mindre än två skepnader.
Varje gång Ricardo stöter på Lily blir han hopplöst förälskad och hopplöst "dissad" av Lily. Ricardos arbete tar honom till London, runtom i Europa, till Tokyo och slutligen till Madrid. Den stygga flickan, dvs Lily följer honom genom hans liv, mer eller mindre på avstånd.
Många har kritiserat Mario Vargas Llosa för att vara gubbsjuk i den här romanen och att skriva taffliga erotiska beskrivningar. Men det är inte det jag tar fasta på. Det är framförallt beskrivningarna av tiden, av de olika städerna och platserna Ricardo befinner sig på, de politiska svängningarna och Ricardos ständiga kärlek till Lily. Jag faller pladask för allt det här.
I Svenska akademiens motivering så stod "för hans kartläggning av maktens strukturer". Det kan, som jag förstått det, både appliceras på hans tidgare böcker, där han skriver mycket om Peru och indianerna och överklass/medelklass, men också på makten mellan män och kvinnor. Det sistnämnda stämmer väl in på den här boken.
Jag är verkligen nyfiken på att läsa mer av vår färskaste Nobelpristagare!

Den stygga flickans rackartyg.

Just nu läser jag Den stygga flickans rackartyg. Först tyckte jag att den påminde om Roberto Bolaños De vilda detektiverna, men det var nog mest inledningen som gjorde det. Jag har kommit en 150 sidor in i boken och jag gillar det starkt. Visst jag kanske har en del synpunkter på den här glorifieringen av "den stygga flickan" men en detaljerad skildring av 50-talets Paris och sedan 60-talets Swinging London kan få vem som helst på fall. Återkommer med fullstädig recension när den är utläst!

Mario Vargas Llosa

JA! Äntligen en Nobelpristagare som går att sälja!
JA! Äntligen en Nobelpristagare som fler än de som sitter på de där stolarna har hört talas om.
JA! För att Norstedts gör grymma omslag.
Titta vad fina de är! Jag kanske hade valt ett annat typsnitt än Times New Roman för sjävla titlarna, men man kan inte få allt. Konstigt att det blev en stor röd blobb på Tant Julia, men inte på de andra. Bara en diskret rad med vit text längst ner som indikerar Nobelpriset.  
Ska jag sluta läsa Blodets meridian kanske och börja läsa min Den stygga flickans rackartyg som kom i brevlådan idag?