Roliga julklappar och modiga val

Vi fortsätter med julklappstipsen. Det är ju en hel vecka kvar till julafton!

Jag bombade av Aron Flam. Formgivningen på den här boken är anskrämlig men innehållet är desto bättre. Aron Flam har samlat historier från sina ståupp-kollegor om när en kväll inte riktigt har gått som den skullat. Här finns historier av Kringlan Svensson, Peter Wahlbeck, Jonas Gardell, Petra Mede mfl. Tyvärr haltar könsfördelningen lite. Boken är dock galet kul. 

Äntligen tant av Anna Eriksson är den perfekta klappen till hipstertjejerna som har börjat anamma allt det där som deras farmödrar sysslade med. Är det egentligen en tantfälla att mangla? Äter tanten semlor innan självaste Fettisdagen? Hur många tantpoäng får du själv på ett år? Gör tant-testet! Teckningarna humoristiska och superfina. (Den verkar vara tillfälligt slut på förlaget, men ge er ut i en fysisk bokhandel och plocka upp ett ex). 

All I want for christmas is planekonomi av Sara Granér är lätt årets bästa seriealbum. Vänsterpolitik och feminism i kombination med Saras färgstarka bilder. Bli lite mer medveten om världens tillstånd i jul.

Den krympande hustrun av Andrew Kaufman. Kaufman är expert på att skriva söta korta historier som får mungiporna att leta sig uppåt. För en ovan läsare är tunnheten på boken lockande. Stina Wirsén har bidragit med illustrationer.

Blod, Eld, Död av Ika Johannesson och Jon Jefferson Klingberg har precis kommit i pocket. Den svenska metalscenen och allt där omkring. Välskriven samtidshistoria av kulturgeniet Ika Johannesson och den gamla Whale-gitarristen Jon Jefferson Klingberg. 

Sverige forever in my heart av Niklas Orrenius. Orrenius blev precis tilldelad Guldpennan och den är han verkligen värd. Främlingsfientlighet, Sverigedemokraterna, utanförskap, solidaritet, Orrenius duckar inte för de stora frågorna i Sverige idag. En reportagesamling att läsa sig något av. 

Erotiska noveller av Birgitta Stenberg. Är du tveksam till Fifty shades-hysterin men ändå nyfiken på erotisk litteratur rekommenderar jag Birgitta Stenbergs novellsamling. Språket är mil bättre än E.L James Harlequin-dravel. Pirr i de nedre trakterna garanteras. 

Den levande av Anna Starobinets. Coltso fortsätter att ge ut glimrande rysk fantasy och sci-fi. I den här sprillans nya boken handlar det om en ondskefull framtidsvärld där alla människor lever som en organism och alla är uppkopplade till det sociala nätverket Socio (Facebook?). Om man dör är man bara död i fem sekunder, sedan startas livet om igen. Detta ska tydligen vara mer skräck än sci-fi. Spännande så det förslår. 

Niklas Orrenius på Bokmässan

Niklas Orrenius har inte släppt någon ny bok, dessvärre, han har dessutom lämnat mitt frukostbord, alltså Sydvenskan, till förmån för den tvivelaktiga kvällstidningen Expressen. Jag har därför tappat bort Herr Orrenius fantastiska texter. Men så träffade jag på honom på Bokmässan och nu har jag en direktlänk till allt han skriver. Han blev intervjuad av Björn af Kleen i Expressens monter. De pratade om sprängdådet mot den judiska församlingen som hade skett natten till fredagen, de talade om rasism, objektivitet och att journalist är världens bästa yrke. Har ni ännu inte läst något av Niklas Orrenius kan ni läsa hans senaste alster här. Ni kan också köpa alla hans böcker, bara gör det.

Här är allt så perfekt - Niklas Orrenius

Niklas Orrenius är journalist och skriver framförallt för Sydsvenskan. Hans artiklar har fladdrat förbi mig vid frukostbordet och jag har alltid varit en smula imponerad. Niklas Orrenius rapporterar från Somalia, Niklas Orrenius gör ett inhopp för DN och hans text delas av jag vet inte hur många människor på Facebook, Niklas Orrenius skriver en djuplodande text om Sverigedemokraterna. Det är kanske för hans inriktning på just Sverigedemokraterna som han är mest känd för. 2010 släppte han boken Jag är inte rabiat. Jag äter pizza: en bok om Sverigedemokraterna. Orrenius har följt SD sedan 2001 och i nämnda bok samlas hans reportage för en djupare analys om vad SD vill och hur de kunde bli så stora. Titeln anspelar förövrigt på ett samtal Orrenius hade med sverigedemokraten Mattias Karlsson och intervjun återfinns även i Här är allt så perfekt:
"Mattias Karlsson lägger ut texten om allt det främmande som finns i Malmö, det som gör att han känner sig undantryckt: muslimska kvinnor med huvuddukar, närbutiker som inte säljer mjölk. Plötsligt tycks han gripas av ett behov av att nyansera sig: - Jag är inte rabiat. Jag äter pizza."


Boken Här är allt så perfekt samlar 23 artiklar och reportage Niklas Orrenius skrivit, texterna handlar om politik, utsatta människor, homosexuella präster, svensk vapenhandel, halalkött, mirakel, invandring och främlingsfientlighet. Jag skulle vilja jämföra Orrenius med Lena Sundström, inte bara för att de båda har riktat ljuset mot några utav samhällets mest ljusskygga människor, nämligen de främlingsfientliga, utan också för att båda två skriver underhållande och ganska lättsamt om väldigt allvarliga ämnen.

Nu ska jag genast slänga mig över Niklas Orrenius senaste bok Sverige forever in my heart. En ny samling artiklar och reportage av min nya favoritjournalist Niklas Orrenius.  (Bara det att han citerar ur Pettson-boken Tuppens minut det första han gör bådar gott).) Titeln på DEN boken får du veta mer om du läser den där texten i DN som så många delade. Den hittar du här.