Dödsritten - Maggie Stiefvater

Maggie Stiefvater är sådär äckligt begåvad och ung. Hon är född 1981 och har redan kommit med 7 böcker, more to come. Hon har i samband med vampyrhysteri och triologipåbud skrivit böcker om vargar, älvor, kråkor och nu senast hästar. I butiken brukar jag tipsa om hennes böcker till kunder som gillar Twilight eller Hungerspelen.
Hennes senaste roman är något så ovanligt som en hästbok för både tjejer och killar och som har övernaturliga inslag. Den här boken kan gå hem i många läger tror jag.
En gång om året i  slutet av oktober kommer vattenhästarna, Capall Uisce, upp ur havet. De är köttätande monster som kommer upp på land på ön Thisby. Öns stränder och klippor blir plötsligt en livsfarlig plats om en simmande häst plötsligt störtar upp på land och går till attack. Öns modigaste och mest dumdristiga män kämpar om att fånga in och tämja dem, för att sedan rida de i årets stora händelse, Scorpioloppet. Ön Thisby är en dimmig, karg, kall, fuktig och grå historia. Ett litet samhälle finns på ön, de flesta lever som fiskare och det är många som flyttar från ön in till fastlandet för att försöka hitta ett lyckligare och rikare liv. Men det finns också de som älskar Thisby. De som i många generationer har levt på dess klippor och älskar hästarna. Sean Kendrick är en av dem, hans föräldrar är döda och Sean lever för vattenhästarna. Varenda år vinner han loppet. Han lever och andas hästar, han ÄR Thisby. Tjejen Puck Connolly älskar också ön, hon älskar också sin ponny Dove. Hon har aldrig ridit en vattenhäst men just det här året är året då hon kommer att utmana Sean i Scorpioloppet. Vinner hon inte kommer hon förlora sitt hem och sin bror och sin älskade Dove.
Naturligtvis uppstår motvillig men ändock ljuv kärlek mellan Sean och Puck. Varannat kapitel berättas ur deras respektive synvinkel på händelserna fram till loppet. Ska Puck bli den första kvinnan som deltar i loppet? Det finns många farliga män på ön som inte vill ha det så,
Fantasyelementet, capall uisce, beskrivs väl och ger boken en spännande krydda. Vattenhästarna lever i havet hela året, de stinker salt, avlopp, död och fisk, har hemska ögon och är de snabbaste hästarna som existerar. De dundrar fram över marken och dras hela tiden mot havet. Öfolket använder järn, bjällror och röda band för att försöka tämja magin som vattenhästarna ändå besitter. Lyckas man inte tämja de är det risk att man som ryttare drivs ner i havet och dränks när hästen återvänder till de skummande vågorna som ständigt lockar på dem.