Sverker Sörlin är professor i miljöhistoria och har tidigare skrivit en hel del mer eller mindre vetenskapliga böcker. Som ungdom var han också skidåkare. Efter OS-året 2010 när Marit Björgen och Petter Northug krossade allt motstånd började Sverker undersöka varför det på dam- respektive herrsidan i längdåkning var två norrmän som dominerade, de kommer dessutom från samma lilla dalområde i Norge, och hur fort de egentligen åker. Har någon ens mätt skidåkares topphastighet förut? Går det att göra? Sörlin åkte till Norge och träffade landslagstränare, ungdomsledare, Marits föräldrar och Petters familj. Han tränade några dagar med Norges landslag, sprang uppför fjäll, över myrar, åkte rullskidor i serpentiner och åt gröt till frukost. Han ville också åka sådär fort som Petter och Marit gör, i alla fall i några hundra meter.
Sverker Sörlins väg mot topphastigheterna är egentligen en bihistoria i boken. Främst är det en historisk översikt över Norsk och nordisk skidåkning, hur lagen har utvecklats, varför regionen Trøndelag har fostrat två absoluta toppåkare, träningsformer, hur de norska skogsarbetarna åkte skidor till arbetet och sedan sågade och klyvde en hel dag för att sedan skida hem igen. Skogsarbetet har egentligen varit grundträningen för de flesta tidiga skidmästarna i Norden.
Boken är galet intressant, ur ett historiskt perspektiv och ur ett nutida "jag vill veta allt om Petter och Marit"-perspektiv. Sörlins poetiska språk gör det till en absolut njutning att avhandla tempoväxlingar, hjortronmyrar, norska skidgudar och snösorter.
Visste ni förresten att det var långt in på 1900-talet förbjudet för kvinnor att tävla i längdskidåkning i Norge. Det ansågs oestetiskt. Damerna fick hålla sig till slalom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar