fredagen den 6:e juli 2012

Broken harbour av Tana French

Från pärm till pärm: 48 timmar. Behöver jag skriva mer?
Att jag skulle sluta läsa deckare, ja det gick ju åt fanders när Tana French knackade på och slank in genom brevinkastet.
French deckareserie om Dublin police squad har utökats med en fjärde bok. Scorcher som dök upp i Faithful place (Brottsplats Faithful place) är nu huvudperson i Broken harbour. Han är en hård, rättvis och tjurig polis. Han är jävligt bra på att vara polis och han tänker inte låta någon annan säga något annat.
Scorcher och hans rookie till partner Richie blir tilldelade mordet på en hel familj i det nybyggda området Brianstown.
Brianstown skulle bli drömsamhället. Stora flådiga villor, daghem, havsutsikt, joggande ungdomar och fäder som tvättar bilen på garageinfarten. Men så kom den ekonomiska krisen. Mindre än halva Brianstown är färdigbyggt och de enstaka familjer som har hunnit flytta in är alla halvt arbetslösa, husen de bor i har alla flera fel på sig och havet luktar illa. Brianstown är helt enkelt inte den dröm som mäklarna målade upp. Scorcher har egna minnen från bygden, i hans barndom hette området Broken harbour och var en semestertillflykt för hans familj. Nu är det allt annat än en tillflykt.
Mordet är till en början en gåta. Vem kan ha haft något emot denna till synes helt fridfulla lilla enklav till familj. Alla som Scorcher och Richie pratar med talar gott om paret Pat och Jenny Spain. De beskrivs som det ultimata paret som alla såg upp till. Vad döljer sig i väggarna på villan?
Men allt står inte rätt till i familjen Spain. Allt står inte rätt till med Scorchers minnen av Broken harbour heller. Sanningen kommer snart upp till ytan.
Det jag absolut gillar bäst med den här boken är att bokens narrativ aldrig lämnar Scorcher. Jaget igenom hela boken är Scorcher, aldrig att man tvingas lämna den trygga Scorcher för en inblick i mördarens hjärna, eller någon annan bifigurs trista tankar. Scorcher förblir bokens medelpunkt. Utredningen är i totalt centrum. Det Scorcher och Richie vet, vet vi.
Beskrivningen av Brianstown är lysande. Man ser verkligen drömmen som slogs i kras. French beskriver även några utav huvudpersonernas mentala ohälsa med briljans. Allt är lite skevt och skaver.
Vad som i slutet händer med Richie blir jag tämligen besviken över. Han är en väldigt sympatisk karaktär. Mer tänker jag inte skriva om den saken.
Slutgiltigt betyg: 500 poäng av 525. Richiegrejen drar ner det lite.

1 kommentar:

Monika sa...

Oj, en fjärde bok. Jag som bara kommit till den första :)