Lacey börjar jobba på Sotheby's i New York. Det är tidigt nittiotal och den enda erfarenhet av konst hon har är från konstnärerna hon lägrar i East Village varje helg. Berättaren i boken är Laceys goda vän Daniel. Han dyker då och då upp när Lacey behöver goda råd men egentligen lyssnar hon bara på sig själv och Daniel fortsätter vara betraktaren.
Hon rör sig snabbt uppåt i konstvärlden och får chansen att jobba som assistent på ett av de mest framstående gallerierna på Upper west side. Hon reser till Ryssland för att köpa konst, hon minglar på fester för att knyta kontakter och hon träffar män som blir kära i henne. I början av 2000-talet öppnar hon sitt egna galleri i Chelsea och hon har för gott lämnat bohemlivet i East village när hon köper en flådig lägenhet nära Central Park. Samtidigt som vi följer Laceys spikraka karriär uppåt påverkas hennes liv och konstvärlden av 9/11 och börskraschen i slutet av 2000-talet.
Boken är en redogörelse för konstvärlden i New York under 90- och 2000-talet. Steve Martin vet vad han pratar om eftersom han är en flitig samlare själv (2006 sålde Steve Martin en Edward Hopper-tavla till Sotheby's för 26,8 miljoner dollar). För att hålla intresset uppe över alla tavlor som beskrivs i boken, som Lacey ser på gallerier, säljer till konstsamlare och pryder sin lägenhet med är boken illustrerad av 20-talet färgbilder på tavlorna i fråga. Att historien är fullsmockad av konstreferenser, både av tavlor och personer, gör att det nästan känns som en minikurs i konsthistoria. Lacey, Daniel och den närmsta kretsen kring henne är naturligtvis påhittade karaktärer men gallerier, konstnärer, gallerister och händelser i konstvärlden är existerande.
Det jag gillar mest med den här boken är dels beskrivningen av konstvärlden. Det är en värld man aldrig besöker, en värld som är långt ifrån ens egna vardagsliv, en värld full av excesser och kunskap. En främmande och lite lockande värld. Dels älskar jag att den utspelar sig i New York. Lacey cyklar uptown och downtown, åker taxi tvärs över Central Park, går en promenad i Chelsea och äter på restaurang på Hotel Carlyle. Allt är platser och referenser jag känner igen och kan föreställa mig.
Lacey är en lite märklig figur. Hon är nästan en bifigur till huvudrollen som spelas av KONSTEN. Hon är kall, beräknande, stridslysten och ambitiös. Hon beskrivs som vacker och intelligent men ändå lyckas inte Steve Martin med att få mig att bry mig om henne, egentligen. Daniel som flimrar förbi ibland verkar vara en mycket mer känslosam och sympatisk ung man men eftersom hans liv inte är i närheten av Laceys dramatiska leverne är det istället Laceys hans bestämmer sig för att nedteckna till den här romanen.
An object of beauty är helt enkelt en njutning för drömmaren, den konstintresserade och New York-fantasten.
Steve Martin har också skrivit novellen Shopgirl som 2005 blev film med Claire Danes, Steve Martin och Jason Schwartzman i huvudrollerna. Den filmen kan ni skippa om ni inte gillar äldre distinguerad herre förför flicka på Saks och visar henne det goda livet yada, yada, yada.
1 kommentar:
New York-roman, indeed!Aa
Skicka en kommentar