Mississippi av Hillary Jordan

Den här romanen har en hel del good stuff insprängt mellan sidorna. Man kan säga att det allt kretsar kring och egentligen bokens huvudperson är efterkrigstidens amerikanska söder. Den heta luften, den skitiga leran, de vajande bomullsfälten, den förödande spriten, de med mörk hy och de med vit hy.
Jag kan tänka mig att de som har läst Kathryn Stockets Niceville kommer att känna igen sig i den här boken, jag har inte läst Niceville men föreställer mig ändå att den här boken är mörkare och gräver djupare i människornas psyken och  hjärtan.
Boken följer två starka kvinnor, två lantbrukare och två från kriget hemkomna söner. Den ena familjen är vit och den andra svart. Rasismen är påtaglig och hemsk att tampas med. Laura flyttar ut på landet från stadens rena gator. Hennes man Henry vill bruka jorden och Laura har inte mycket att säga till om. Hap och hans fru Florence arrenderar en del av Henrys jord. De hjälper även till med bomullsskörden och Florence blir en slags hemhjälp hos Laura. Henrys lillebror Jamie kommer hem från kriget, trasig men ändå skimrande och drömsk. Haps son Ronsel kommer också han hem från kriget och måste igen tampas med Söderns rasism, den slapp han i krigets Europa. De här sex människorna är med om mycket tragik innan bokens mycket snabblästa och intressanta sidor är slut. Bra semesterbok och stor behållning. Så sammanfattar jag.