1Q84, del 3 av Haruki Murakami

Åh jag önskar att jag hade läst alla tre delarna av Murakamis 1Q84 i en följd. Istället läste jag del 1 och 2 när de kom i mars förra året och del 3 nu i dagarna. Snacka om att jag hade glömt mycket av historien och karaktärerna. Jag ser istället framemot att överge den svenska översättningen och i april, när Vintage kommer ut med sin engelska upplaga med alla tre delarna i en bok, ta tag i 1Q84 på engelska och läsa om, läsa rätt. Jag har tidigare läst allt av Murakami på engelska och det var av ren otålighet som jag kastade mig över Vibeke Emonds översättningar förra året. Då tyckte jag mig inte lida märkbart av det svenska språket men i del 3 blir plötsligt längtan efter min gamle vän Haruki, in English, för stor. Detaljen att Haruki faktiskt är japan och jag aldrig kommer att kunna läsa honom på originalspråk rör mig inte i ryggen. Den engelske översättaren Jay Rubin är lika mycket Harukis språk för mig.

Jag läste ju ändå ut del 3. Vad tyckte jag om den då? Jag slukade de första två delarna och var överväldigad av att ha kastats in i en makalös, fantasifull, japansk vardaglig historia. I del 3 är det upplösningen och möjligvis förklaringarna man väntar på. Det hände så mycket i de första delarna att del 3 framstår som nästintill långdragen och enformig. Vi får igen följa Aomame och Tengos parallela liv i världen där året i kalendern läses 1Q84. Deras liv i del 3 är just händelselösa. Aomame tillbringar sina dagar gömd i en lägenhet som hon inte får lämna. Tengo besöker sin döende komatiserade far. Kapitlen avlöser varandra och Aomames och Tengos resonerande tankar om var i denna märkliga värld de hör hemma och vilken roll de spelar i 1Q84 upptar större delen av boken. I bakgrunden florerar också privatdetektiven Ushikawa som letar efter Tengo och Aomame. Han hyr en lägenhet där han lever en närmast asketisk tillvaro. Han äter, sover och fotograferar förbipasserande människor.
Som enskild bok är denna inte mycket att ha men tillsammans med de två andra ger den läsaren till slut någon form av svar och tillfredsställande slut. Jag rekommenderar alla att läsa de här tre böckerna, men gör inte misstaget att vänta ett år mellan de tre delarna.

1Q84 av Haruki Murakami

Haruki Murakami är min favoritförfattare. Jag upptäckte honom i samband med en resa till Tokyo 2004. Sedan dess har jag slukat vartenda ord han har skrivit. Han är en produktiv japan, romaner, noveller, dokumentära skildringar av löpning och terrorister i tunnelbanor, allt har jag satt tänderna i. Jag har enbart läst honom på engelska. 2004 fanns nämligen inga utav hans böcker översatta till svenska. Jay Rubin (översättaren till engelska) har blivit Murakamis röst för mig. Men så plötsligt skulle han släppa ett tredelat epos vid namn 1Q84. Jag letade efter den engelska översättningens släppdatum, men fann inget. Istället skulle Norstedts ge ut boken på svenska i rödaste rappet (ok nästan rödaste rappet, den kom på japanska 2009). In i det sista tänkte jag att jag skulle vänta på Jay Rubins översättning (som alltså inte kommer förrän i september), men till sist vann nyfikenheten och jag började läsa de på svenska.
Vartannat kapitel i 1Q84 handlar om Tengo och vartannat om Aomame. Båda två är väldigt ensamma människor i storstadens Tokyo. Aomame är uppvuxen i en kristen sekt men är nu kampsportsinstruktör. Hon försörjer sig även som massör och yrkesmördare. Hon är cool, vältränad, utan ett uns överflödigt fett på kroppen och har inga vänner eller familj.
Tengo är matematiklärare och aspirerande romanförfattare. Han jobbar på ett förlag där han korrläser manus och skriver små texter till en tidskrift. På dagarna lyssnar han på musik, läser och lagar lite mat. Inte heller han har några vänner eller någon familj. Ibland kommer hans gifta flickvän hem till honom för lite sex.
De här två ensliga öarna till människor blir på ett nära mytologiskt sätt indragen i ett äventyr som spänner över tid och rum. Plötsligt en kväll märker Aomame att det finns två månar på himlen. En vanlig stor gul måne och en lite mindre grön. Hon börjar även inse att hon inte längre lever sitt liv i Tokyo 1984 utan att hon numera lever i världen 1Q84. Samtidigt skriver Tengo en berättelse där dessa månar förekommer...

De här två första delarna ska man definitivt läsa efter varandra. Del tre kommer på svenska till våren 2012 och jag kommer att räkna ner dagarna. Tengo och Aomame är intimt sammankopplade med varandra och om deras två delar av historien ska sammanflätas på ett lyckligt sätt får man inte reda på förrän i del tre.
Vad tyckte jag då om att läsa på svenska? Tja det gick ju faktiskt bra. Men jag störde mig en hel del på know-how, perciever, reciever och andra engelska uttryck som Vibeke Emond tydligen har tyckt inte gååår att översätta till svenska.
Alla Murakamis böcker brukar följa ett visst mönster och 1Q84 är inget undantag. Ensamma män som inte har några lyckliga relationer med kvinnor, gärna ska en kvinna försvinna någon gång under historiens gång, det lagast många enkla måltider och det lyssnas mycket på jazz och klassisk musik tillsammans med ett glas öl eller whiskey. Alla har ganska mycket sex och snusk är inget som lämnas därhän. Det grubblas en hel del, på vad de här ensamma människorna egentligen fyller för funktion i verkligheten? Det är stillsamt och mycket detaljrikt, en människas utseende kan beskrivas över två sidor. Men det blir aldrig tråkigt. Jag älskar Murakamis magiska realism och jag längtar till våren 2012.

1Q84

Jag fortsätter peppa för böcker som kommer nästa år. Det kom en ny Murakami 2009, men att läsa en Murakami på japanska är övermäktigt. Det är en triologi som heter 1Q84. De två första delarna släpps på svenska på Norstedts i mars. En tysk översättning verkar också vara ute men den engelska ser jag inte röken av. Något jag tycker är ganska sorgligt eftersom jag läser mina Murakami på engelska.
Titeln 1Q84 förklaras såhär: The title is a play on the Japanese pronunciation of the year 1984. The letter Q and the Japanese number 9 (typically romanized as "kyū," but as "kew" on the book's Japanese cover) are homophones, which are often used in Japanese wordplay. This is a reference to George Orwell's Ninteen Eighty-Four.
Jag applåderar Norstedts utgivning av Murakami. Han har ju skrivt en hel radda böcker och Norstedts fortsätter att ge ut hans verk med en ny titel varje år. Man kan ju hoppas att de fortsätter ge ut hans äldre titlar så de som läser på svenska också kan ta del av hans fantastiska historier.