Kommer aldrig mer igen - Hans Koppel

Hans Koppel är avslöjad. Hans Koppel är en barnboksförfattare från Helsingborg. Nu har Herr Koppel skrivit en deckare som liksom Kepler och Wallentin har blivit såld till utlandet, och detta är något som då ska tala FÖR boken och tyda på att den är något utöver det vanliga. Ingen dussindeckare alltså. Kanske till och med nästa Stieg Larsson. Jag tror i alla fall att det är det förlaget vill locka oss läsare med.
Boken handlar om Mike som bor i Hittarp utanför Helsingborg med sin fru Ylva och sin dotter Sanna. En kväll när Mike håller på att göra i ordning middagen så kommer inte Ylva hem. Mike antar att hon har gått ut med sina kollegor och blir inte speciellt orolig. Men morgonen efter har hon fortfarande inte dykt upp. Ylva är borta. Misstankarna faller genast på Mike, men varken poliserna eller grannarna talar högt om sina farhågor. Tiden går och ingen tror att Ylva kommer att dyka upp igen, men samtidigt får vi läsare följa händelseförloppet med Ylva. Jag som läsare får ledtrådar i Ylvas förflutna och klasskamrater till henne börjar dyka upp hemma hos Mike.
Ooooo, riktigt spännande låter det här. Var är Ylva?
Ok, jag ska inte avslöja för mycket här, men som läsare vet man var Ylva är efter ungefär tre sidor, eftersom vi får vara med om ALLTING. Vi får Mikes synvinkel, klasskamraternas synvinkel, förövarnas synvinkel. Det är inte alls särskilt spännande faktiskt. Jag tycker att något gärna hade fått hållas i dunkel så att man som läsare vill få reda på den stora sanningen, den stora upplösningen och därför lystet läser vidare. Men jag vet ju allt redan. Suck och stön och jaha och rycker på axlarna. Ylvas del i historien, den delen som jag är mest intresserad av berörs inte speciellt mycket.
En annan sak som jag irriterade mig på var Herr Koppels envisa upprepande av ortsnamn, backar, gator, stränder, rondeller utanför och inne i Helsingborg. Han tog den och den vägen för den var faktiskt naturskönare än E4an och jasså, bor du söder om Trädgårdsgatan, hur kan man bo där? Blablabla, det tillför ingenting till historien och verkar bara vara utfyllnad och en tyst hyllning till Helsingborg och kringområdena.
Produktionsbolaget som gjorde Millenniumfilmerna har köpt filmrättigheterna till den här historien. Jag kommer inte direkt rusa till videobutiken efter den.
Med tanke på att Wallentins bok fick en del ljumma recensioner och att Kepler utan tvekan är skitspännande, men ganska blodigt och att Koppels bok inte gjorde nåt för mig tror jag att jag håller mig borta från de här "såld till 102 länder"-blurbarna i fortsättningen.

Koppel laddar om

I väntan på att Augustpriset ska utdelas så tittar jag lite på 2011's (hur skriver man det korrekt? 2011s eller tjugohundraelvas) utgivning.
Hans Koppel (Petter Lidbeck) släpper en deckare!! Det verkar vara ännu en haussad sak som har sålts till en miljon länder i förväg och som naturligtvis ska bli film. Extrem spänning utlovas och i texten läser jag att den ska vara riktigt riktigt otäck och INTE bör läsas av barn. Jag hittade ingenting på Telegrams hemsida så ni får läsa mer här istället.

Kungens födelsedag av Hans Koppel

Petter Lidbeck

Min bloggkarrirär är försummad. Den här veckan har spenderats i allehanda möten, på konserter eller sittandes i publiken till en eller annan humorshow. Malmöfestivalen och planerandet av Music Doc har slitit ut mig. Men nu är Malmöfestivalen över och jag kan koncentera mig på nästa festival, som jag själv är med och anordnar, Music Doc. Men alla först: uppdatera bloggen.
Jag har läst Kungens födelsedag av den inte längre alls mystiske Hans Koppel. Jag och alla andra fick ju i onsdags reda på att Hans Koppel egentligen heter Petter Lidbeck, främst känd som barnboksförfattare. Jag har inte haft några misstankar alls, jag brukar hålla mig ifrån spekulationer om pseudonymer. Jag blev positivt överraskad i alla fall.
Boken är som en short-cuts kind of book. Små historier som vävs samman. Korta kapitel där man ibland inte riktigt är med på vem som är berättaren. Men allteftersom man läser boken blir också AHA-en fler. Kungen köper tårta, kungen kör bil, livvakter pucklar på ungdomar och ungdomar blir kära. En söt liten bok som jag nog tycker är den "trevligaste" av Koppels böcker. Både Vi i villa och Medicinen lämnade mig mer eftertänksam och var intressantare under läsningen. Kungens födelsedag är underhållande och lättsmält.
Förövrigt har The body in the library fått min läslust att bromsas lite. Den går trögt och är ganska tråkig. Det är den första Christie jag läser och jag tror inte hon är min kopp te. Men om en sisådär 70 sidor får ni en recension på den.