Korta texter varvas med bilder. Texterna handlar om Bodils liv i Frankrike, i staden hon flyttade till efter Finistère. Texterna handlar om flytten från den staden, till en andrahandslägenhet i Stockholm där de blå bussarna alltid går. Den lilla följetongen om Familjen Tejp finns där liksom kängorna mot Sarkozy och det svenska skämtet till vårdsystem. Bodil ser en kvinna bo i sin bil utanför supermarchén, hon ser en skadad duva tillfriskna och flyga iväg, hon kämpar med sin egen roman om Edvard som har blivit sviken.
Jag såg romanen beskrivas som :"Ny fyndig och kul bok av Bodil Malmsten!". Då har man inte riktigt förstått tror jag. Det finns ett allvar och viss samhällskritik bakom nästan alla texterna även om de ibland lockar till skratt. Det finns en sorg över att inte kunna skriva klart den där stora romanen, en sorg över att Sverige har blivit kallt och privatiserat. Till och med historierna om Familjen Tejp manar till eftertanke om vår tids värld.
Au revoir Bodil Malmsten, på återseende.
Familjen Tejp |
1 kommentar:
Visst skriver hon underhållande om allvarliga ting.
Skicka en kommentar