För länge sen skrev Book cover girl lyriskt om en bok som hette The lock artist. Jag tyckte den lät riktigt intressant men glömde ändå bort boken. Härom veckan upplyste hon mig om att nu finns boken i det tjusiga Excess-formatet. Jag införskaffade boken lagom till Way out west. Nu kanske ni tänker att på Way out west ska man ju inte läsa, nej kanske inte, men som boknörd kan man inte resa iväg utan att ha med sig en bok. Vad passar då inte bättre än en bok som får plats i byxfickan? Tystnadens gåta packades raskt ner i väskan.
Boken handlar om pojken Michael som lever med sin farbror i en amerikansk småstad. Han föräldrar förlorade han i tidigt ålder efter en oerhört traumatisk händelse, detta har även lämnat honom stum. Han talar helt enkelt inte längre. Han upptäcker snart att hans talang här i livet är att öppna allehanda lås. Han börjar med små enkla hänglås, går snart över till kodlåsen på skolskåpen och tar sig sedan an kassaskåpen. Han hamnar som 17-åring i utbildning hos en professionell kassaskåpstjuv som får honom att träna på lås dagarna i ända. Snart tjänar han sitt levebröd på att åka landet runt och hjälpa tjuvar att öppna kassaskåp. Han dras helt ofrivilligt in i den kriminella branschen, han tvingas lämna sin farbror och sin stora kärlek Amelia.
Historien berättas från en fängelsecell där Michael sitter, han ser tillbaka på sitt liv och berättar för oss om alla lås han har öppnat, om små misstag han har gjort som hade kunnat förändra hans liv på ett ögonblick och slutligen också om kvällen då hans föräldrar dog. Denna mörka hemlighet sticker som en törn i sidan på en under hela läsningen. När ska han komma till det då? Varför talar han inte?
Historien är väldigt annorlunda och boken vann Bästa amerikanska deckare 2011 men jag skulle knappast klassa det som en deckare, snarare en spänningsroman.
Även om jag gillar boken väldigt mycket så stör jag mig på översättningen. Språket känns inte naturligt och de kriminella talar oerhört styltigt och korrekt. Det är nog främst dialogerna som är irriterande. Michael själv talar inte så stora delar av boken är ju bara hans tankar, i de delarna funkar också språket bättre.
Excess-formatet får högsta betyg av mig, riktigt praktiskt när man har mkt annan packning, inte mindre text som lätt kan tros och lätt att hålla i. I början råkade jag vända två sidor i taget (sidorna är ju psalmbokstunna) men jag vande mig snabbt vid att vända lite mer noggrant.
Boken som inbunden är riktigt mycket fulare än Excess geniala omslag. Boken kom även ut som Låsmästarens gåta men efter vinsten av amerikanska deckarpriset 2011 (jag antar att det var anledningen) gavs den ut på nytt med den nya titeln Tystnadens gåta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar