Klassiker och designnörderi att lägga under granen

Folk i min närhet har övertalat mig till att göra julklappstipsinlägg. Först tänkte jag bara tipsa om barnböcker men min blogg har gapat så tårdrypande tom på sistone att jag insåg att den behövde fyllas med snören, papper, tejp, rosetter och framförallt böcker. Så här följer en hel del bra böcker att ge bort till nära och kära. De är indelade i kategorier som jag hittade på en modeblogg, så det kanske inte är de mest självklara bokiga ämnena, men vafan, snott är snott och kommer aldrig igen tänkte jag och klippte ut ämnesbilderna. Tada! Idag blir det böcker till de konstnärliga/designintresserade och till de som gillar klassiker. Fler tips följer kommande veckan.

Svenska affischer innehåller det som den heter från slutet av 1800-talet till 1960-talet. Kungliga biblioteket i Sthlm har rotat i sitt affischarkiv och sammanställt den här fullkomliga designpärla. I både filmens och reklamens värld häpnar man över hur snygga planscher som gjordes förr. 

Teckna och måla pinuppor är också precis det den heter. En teckningsbok med instruktioner och steg för steg-tips om hur du blir en baddare på just pinuppor. 

Klipp sönder den här boken är en bok med papperspyssel. Inuti boken finns mönster och mönstrade papper för att klippas ut, direkt från boken. Den innehåller 50 mallar för att göra kort, etiketter och prydnander etc. 

1Q84 av Haruki Murakami, finns både på engelska (i en hel bok) eller på svenska (tre pocket). En blivande klassiker månne? Ja det är mycket bröst i Murakamis böcker, men jag kan ändå inte sluta älska hans minimalistiska japanska vardag som möter den storslagna magiska realismen med gröna månar och små figurer som spinner puppor som föder barn. 

The Great Gatsby av F Scott Fitzgerald kommer som film nästa år och den har nyligen återutgivits på svenska. Den engelska utgåvan är dock vackrare. En riktig klassiker som står sig år efter år. 

On Booze av samme Fitzgerald har jag inte läst men alltid varit ruskigt intresserad av, mången gång har jag fingrat på detta spritverk. Paret Fitzgerald var kända för sitt vilda festande både i Paris, på rivieran och porträtterar "The Jazz age" ur bakfyllans synvinkel. 

Gösta Ekman, Fabrorn som inte vill va' stor av Klas Gustafson. Gösta Ekman, en klassiker personifierad. Humorn, allvaret, dramatiken, snubblandet och kärleken. Alla gillar Gösta. Ge den till din smarta kulturkompis eller till din torra fabror. 

Gösta Ekman: farbrorn som inte ville va stor av Klas Gustafson

Tweedkavaj på 60-talet.

Jag har många gånger drömt om att få leva bland Svenska Ord-människorna. Att få vara en del av idémötena som tog plats i Stockholm under 60- och 70-talet och se revyerna och filmerna växa fram. Det fick Gösta Ekman. Han var mestadels ett bollplank för Hasse & Tage och många gånger även deras regissör. Gösta har ju inte bara varit skådis utan även regissör, scendekoratör, regiassistent och scripta. Han har helt enkelt en jäkla massa strängar på sin lyra. Jag tyckte mycket om att läsa om hur Göstas pappa och mamma träffades och hur deras liv var innan Gösta och hans syskon föddes. Jag kommer speciellt ihåg en scen när Hasse och Agneta var ute och promenerade på 1 maj i Stockholm. Plötsligt slås dörrarna upp till en balkong och ut kommer Jussi Björling som är alldeles tagen av dagens allvar, han brister ut i en aria och alltfler balkongdörrar öppnas och alla står och förundras över Jussis sång.
I sin ungdom tecknade Gösta, spelade piano och skrev dikter. Han jobbade som Ingmar Bergmans regiassistent under två år. Sen blev han olycklig och flydde till Paris för att få miljöomväxling, gick omkring och deppade i studentkvarteren, hängde på Shakespeare & Co och upptäckte jazzen i källarlokalerna.
Sen sökte han till scenskolan men kom aldrig in, tur var väl det. Han började jobba på Stadsteatern i Stockholm istället och på den vägen är det. Han har varit med i helt otroligt många uppsättningar, tv-program och filmer. Vissa år gjorde han tre långfilmer och ett par teaterföreställningar på det.

Tweedkavaj på 00-talet.

Det är inte Gösta Ekman som har skrivit den här boken utan Klas Gustafson. De har samtalat och Klas har fått en pappkasse med Göstas brev, dikter, teckningar, teaterprogram och filmklipp. Boken blir aldrig långtråkig eller upprabblande som biografier ofta blir. Ibland får man några glimtar från Göstas privatliv, från hans tre äktenskap och ensamlivet däremellan, hur Gösta och hans första fru Fatima fick agera värdar åt amerikanska desertörer från Vietnamkriget. Hur Gösta var och är väldigt aktiv inom Amnesty. Att Gösta klädde ut sig till en bajskorv på Dramatens stora maskeradbal. Men främst skriver Klas om Göstas publika liv. Jag älskade att läsa boken, men så älskar jag ju Gösta också.

Bokhandlarlyx

Istället för att som normala människor stressa omkring på bokmässan så kom bokmässan till oss. Jag och mina kollegor fick sitta i 9 timmar och lyssna på de största förlagen och deras föfattare prata om höstutgivningen. Bonniers, Norstedts, Brombergs och Leopard bjöd på underhållningen. Mest fantastiskt var såklart att få lyssna på Gösta Ekman och Klas Gustafson prata om biografin Klas hade skrivit om Gösta. Gösta var sprallig och skämtsam, inte märktes det att han är över 70 år. De fick frågan var man ska dra gränsen när man skriver en biografi, när blir det för privat? Gösta svarade, när både jag och Klas rodnade samtidigt, då sa vi att..nää det här ska nog ingen annan höra.
Vi lyssnade på Karin Alvtegen, Åke Edwardsson, Ola Skinnarmo, Morgan Alling, Helene Tursten, Hans Rosenfelft, Sara Kadefors, Emma Hamberg, Morgan Larsson m.fl.
Sen bjöds det på allehanda gratis utdelning av böcker. Mest sugen är jag på Morgan Larssons Radhusdisco, det var jag inte innan Morgan berättade om boken, så det visar ju att såna här smörerier för handlarna faktiskt fungerar. Sen pockar också Hans Rosenfeldts Det fördolda. Är han en lika bra bokförfattare som han är smart och vältalig i På minuten?
Tyvärr vågade jag inte fotografera något alls. Det känns som att en bokhandlare ska vara råcoola i närheten av författare och inte alls låtsas om att man faktiskt är ett stenhårt fan. Albert Bonnier kanske hade slagit mig på fingrarna ifall jag hade ertappats med en kamera.
Men visst jag hade också egentligen velat trängas bland montrarna på bokmässan, men det hanns inte med.

Hasse & Tage

Hasse & Tage & Monica & Gösta

Jag avslöjade aldrig vilken bok som dolde sig bakom den första meningen i mitt litteraturquiz. Det var Tage Danielssons Bokbok. Bokbok är ett urval från sex av Tages böcker. Som en best of, som har den bästa av titlar. Bokbok inspirerar till högläsning. Jag blev faktiskt så pass inspirerad att jag skrev av två utav novellerna och skickade till ett par vänner. En novell om en flygel till min kompositörvän i Tyskland och en novell om det ultimata deckarhuset till min arkitektvän. Jag skrev alltså av novellerna för hand, på ett papper, ord för ord. Jag har inte skrivit en längre text för hand på flera år.
Jag har insett att jag är lite smått besatt av Hasse & Tage och deras produktion. Jag är uppväxt med Lindemän på LP-skivor, Monica Zetterlund ur stereon och Fröken Fleggmans mustasch runt jul. Under gymnasiet tittade jag på Picassos äventyr ohälsosamt många gånger. Alla små nyanser av skämt, politik, sanningar och smartheter som döljer sig i revyerna, filmerna och texterna har säkert påverkat mig mer än vad jag tror.
Nu har jag dock märkt att min bokhylla med olästa böcker (ja det är klart att en av mina stringhyllor är för olästa böcker) har en stor del olästa Hasse & Tage-böcker. Inte bra, de är inte värda att ligga där och samla damm. Den senaste boken jag köpte var Hasse & Tage och musiken. Den läste jag ut på en lunchrast, mest på grund av att halva boken är en sångbok. Lycka! Fast det var ett ganska knepigt urval, inte alls alla sånger var ju med. Nu ska jag bara få tag i Beppe Wolgers sångtexter också så börjar min Hasse & Tage-samling lukta komplett (ur min synpunkt alltså).
Biografierna över Tage, Monica och Gösta är som sagt tyvärr olästa än så länge. Klas Gustavfson som alla har skrivit dem har synnerligen ett trevligt arbete. Jag tror att han även har skrivit en över Beppe Wolgers. Jag läste häromdagen att Hasse Alfredsson länge varit sjuk. Jag hoppas inte att han går bort alltför snart.

Soldaten från Picassos Äventyr.

I somras besökte jag Hasse & Tage-muséet i Tomelilla. Det är "Världens minsta filmmuseum - Världens största Hasse & Tage-museum". Muséet är inhyst i ett pyttelitet järnvägshus. Man får bara vara där inne i max 30 minuter och det får bara vara 8 personer där inne samtidigt. Muséet är fullt av luckor och lådor att dra i och saker att trycka på och snurra på för att få ännu mer information. Man kan titta på klipp från filmerna och lyssna på musik och såklart läsa om alla produktionerna. En liten rumpnisse fanns där också.

Nej nu ska jag lämna mitt Hasse & Tage-bord och ge mig ut på Malmöfestivalen.