söndagen den 10:e oktober 2010

Gösta Ekman: farbrorn som inte ville va stor av Klas Gustafson

Tweedkavaj på 60-talet.
Jag har många gånger drömt om att få leva bland Svenska Ord-människorna. Att få vara en del av idémötena som tog plats i Stockholm under 60- och 70-talet och se revyerna och filmerna växa fram. Det fick Gösta Ekman. Han var mestadels ett bollplank för Hasse & Tage och många gånger även deras regissör. Gösta har ju inte bara varit skådis utan även regissör, scendekoratör, regiassistent och scripta. Han har helt enkelt en jäkla massa strängar på sin lyra. Jag tyckte mycket om att läsa om hur Göstas pappa och mamma träffades och hur deras liv var innan Gösta och hans syskon föddes. Jag kommer speciellt ihåg en scen när Hasse och Agneta var ute och promenerade på 1 maj i Stockholm. Plötsligt slås dörrarna upp till en balkong och ut kommer Jussi Björling som är alldeles tagen av dagens allvar, han brister ut i en aria och alltfler balkongdörrar öppnas och alla står och förundras över Jussis sång.
I sin ungdom tecknade Gösta, spelade piano och skrev dikter. Han jobbade som Ingmar Bergmans regiassistent under två år. Sen blev han olycklig och flydde till Paris för att få miljöomväxling, gick omkring och deppade i studentkvarteren, hängde på Shakespeare & Co och upptäckte jazzen i källarlokalerna.
Sen sökte han till scenskolan men kom aldrig in, tur var väl det. Han började jobba på Stadsteatern i Stockholm istället och på den vägen är det. Han har varit med i helt otroligt många uppsättningar, tv-program och filmer. Vissa år gjorde han tre långfilmer och ett par teaterföreställningar på det.
Tweedkavaj på 00-talet.
Det är inte Gösta Ekman som har skrivit den här boken utan Klas Gustafson. De har samtalat och Klas har fått en pappkasse med Göstas brev, dikter, teckningar, teaterprogram och filmklipp. Boken blir aldrig långtråkig eller upprabblande som biografier ofta blir. Ibland får man några glimtar från Göstas privatliv, från hans tre äktenskap och ensamlivet däremellan, hur Gösta och hans första fru Fatima fick agera värdar åt amerikanska desertörer från Vietnamkriget. Hur Gösta var och är väldigt aktiv inom Amnesty. Att Gösta klädde ut sig till en bajskorv på Dramatens stora maskeradbal. Men främst skriver Klas om Göstas publika liv. Jag älskade att läsa boken, men så älskar jag ju Gösta också.

Inga kommentarer: