Hasse & Tage

Hasse & Tage & Monica & Gösta

Jag avslöjade aldrig vilken bok som dolde sig bakom den första meningen i mitt litteraturquiz. Det var Tage Danielssons Bokbok. Bokbok är ett urval från sex av Tages böcker. Som en best of, som har den bästa av titlar. Bokbok inspirerar till högläsning. Jag blev faktiskt så pass inspirerad att jag skrev av två utav novellerna och skickade till ett par vänner. En novell om en flygel till min kompositörvän i Tyskland och en novell om det ultimata deckarhuset till min arkitektvän. Jag skrev alltså av novellerna för hand, på ett papper, ord för ord. Jag har inte skrivit en längre text för hand på flera år.
Jag har insett att jag är lite smått besatt av Hasse & Tage och deras produktion. Jag är uppväxt med Lindemän på LP-skivor, Monica Zetterlund ur stereon och Fröken Fleggmans mustasch runt jul. Under gymnasiet tittade jag på Picassos äventyr ohälsosamt många gånger. Alla små nyanser av skämt, politik, sanningar och smartheter som döljer sig i revyerna, filmerna och texterna har säkert påverkat mig mer än vad jag tror.
Nu har jag dock märkt att min bokhylla med olästa böcker (ja det är klart att en av mina stringhyllor är för olästa böcker) har en stor del olästa Hasse & Tage-böcker. Inte bra, de är inte värda att ligga där och samla damm. Den senaste boken jag köpte var Hasse & Tage och musiken. Den läste jag ut på en lunchrast, mest på grund av att halva boken är en sångbok. Lycka! Fast det var ett ganska knepigt urval, inte alls alla sånger var ju med. Nu ska jag bara få tag i Beppe Wolgers sångtexter också så börjar min Hasse & Tage-samling lukta komplett (ur min synpunkt alltså).
Biografierna över Tage, Monica och Gösta är som sagt tyvärr olästa än så länge. Klas Gustavfson som alla har skrivit dem har synnerligen ett trevligt arbete. Jag tror att han även har skrivit en över Beppe Wolgers. Jag läste häromdagen att Hasse Alfredsson länge varit sjuk. Jag hoppas inte att han går bort alltför snart.

Soldaten från Picassos Äventyr.

I somras besökte jag Hasse & Tage-muséet i Tomelilla. Det är "Världens minsta filmmuseum - Världens största Hasse & Tage-museum". Muséet är inhyst i ett pyttelitet järnvägshus. Man får bara vara där inne i max 30 minuter och det får bara vara 8 personer där inne samtidigt. Muséet är fullt av luckor och lådor att dra i och saker att trycka på och snurra på för att få ännu mer information. Man kan titta på klipp från filmerna och lyssna på musik och såklart läsa om alla produktionerna. En liten rumpnisse fanns där också.

Nej nu ska jag lämna mitt Hasse & Tage-bord och ge mig ut på Malmöfestivalen.