De första tolv - Justin Cronin

Det här är den andra delen i Cronins mastodonttrilogi om vampyrliknande monster i en framtid där USA knappt finns längre. Jag tänker mig att USA i den här boken är som USA i tv-serien Falling skies (som rekommenderas ifall ni inte har sett den). Dystopiskt, men alla minns ändå hur det var på den gamla goda fredstiden när inga vampyrmonster (i Falling skies, aliens) härjade och dödade alla hejvilt.
Det var så länge sen som jag läste del ett, Flickan från ingenstans, att jag fick ta en wikipedia recap. Där stod alla karaktärer vackert uppradade och handlingen beskrevs noggrannt, praktiskt som tusan. Det är nämligen en hel del karaktärer att hålla reda på, de dör som flugor också så man får inte fästa sig vid någon för mycket.
Vampyrerna är mer som stora apor som sover hängandes upp och ner på dagen (hej hej fladdermöss), de är extremt starka och våldsamma och smittas genom att bita sitt offer. Det finns tolv urvampyrer. Dessa tolv är ursprungligen tolv inspärrade brottslingar som forskare smittade med det här viruset (som sedan spårade ur blabla, here we are today, oops). Våldtäktsmän, mördare, pedofiler och rånare som nu är alla smittades fäder. De styr alla andra smittade på något slags bisamhälle-sätt. Dör en av de här tolv stryker alla dess följare (kan vara tusentals) med också. Det gäller alltså för våra hjältar att hitta de här tolv och förinta dem, då kommer alla smittade dö och USA kan leva lyckligt i alla sina dagar.
En av de här tolv är dock inte en brottsling utan en liten flicka vid namn Amy, hennes resa fick vi följa i bok ett. Hon spelar så klart en stor roll i denna bok också. Hennes virus har inte utvecklats på det här ondskefulla sättet utan har gjort Amy till någon slags superhjältegudinna, i ett barns kropp.
Ja det låter kanske helt lökigt och rörigt men det som ni egentligen behöver veta är att de här böckerna (som MÅSTE läsas i ordning) är jättebra. Det finns ett djup i historien som gör den till något utöver det vanliga. Karaktärerna, om än många, är fint utmejslade och action råder det ingen brist på.
Den här serien och Marucs Heitz Judas barn är de bästa vampyrromanerna just nu. Det här är alltså inget Twilighttrams, det känns helt överspelat faktiskt.

Night film - Marisha Pessl

Jag höll på att skriva "den här filmen..". Men det är ju ingen film. Det är en bok. Jag har så starka minnesbilder av boken att jag nästan tror att jag har sett den som film. Den handlar mycket om film och ja titeln kanske spelar mitt huvud ett spratt?
Boken kretsar kring en mytisk regissör, en skräckfilmsregissör vid namn Stanislas Cordova och hans dotter Ashley Cordova. I början av boken hittas hon död, till synes har hon begått självmord. Journalisten Scott McGrath, som tidigare skrivit mycket om regissören Cordova, börjar forska i olyckan (?) och dras snart in i en surrealistisk och gravt oroväckande spiral av allehanda galenskap.
Han får snart två väldigt otippade medhjälpare, en ung hemlös tjej och en hemlighetsfull ung man som Scott faktiskt stöter på på olycksplatsen. Deras efterforskningar leder de till Cordovas underliga otillgängliga gods norr om New York, till sinnessjukhus och underjordiska svartklubbar. De frekventerar Cordovafansens krypterade hemsida och försöker söka svar hos Cordovas tidigare skådespelare. Närhelst McGrath läser en artikel om Cordova eller är inne på fansidan så visas detta som faktiska bilder på artiklar och websidor i boken. Mycket tid har lagts av Pessl och hennes formgivare för att foton och artiklar ska se trovärdiga ut.
Boken har beskrivits som en litterär thriller, vilket skulle kunna vara en av mina favoritgenrer. Spänning och smartness, vad mer kan man önska? Man fastnar direkt och även om Cordova verkar vara den mest besynnerliga och smått läskiga regissör jag någonsin har hört talas om (skrämmer han skådespelarna på riktigt, har han faktiskt kvar filmernas miljöer helt orörda i sin stora lada, är han inblandad i svart magi?) så fascinerar han mig något ofantligt och det känns aldrig krystat eller överdrivet.
Till slut kommer McGrath och hans två Watsons så nära sanningen om Ashley och hennes far att alla vittnen han har talat med går upp i rök och hans arkiv över Cordova försvinner efter ett inbrott. Vad är det han håller på att upptäcka?

Jag tyckte att Night film faktiskt var bättre än Pessls hyllade debut Fördjupade studier i katastroffysik (som väl ändå har en snarlik titel med den svenska debutförfattaren Linn Spross bok Grundläggande studier i hoppfullhet och hopplöshet)