En riktig käftsmäll till bra bok

Idag börjar OS i London. Jag kommer att titta, främst på handbollen men också på simning och friidrott. Efter att ha läst Gold kommer jag även att titta på velodromcyklingen. Den här boken drabbade mig verkligen. Om det skulle råka vara så att du är helt ointresserad av idrott eller OS så sluta inte läs, den här boken är så mycket mer än cykling, den här boken är livet, den här boken är tårar och skratt, den här boken är cancer och kampen för överlevnad, på banan och i sjuksängen, den här boken är så jävla bra.
Boken börjar i ett trångt och dåligt luftkoditionerad litet rum i Aten. I rummet sitter cyklisten Zoe och hennes tränare Tom. Utanför dörren väntar en förväntansfull publik som skriker och hejar, utanför väntar OS-finalen, utanför väntar guldet och berömmelsen. Men Zoe saknar Kate vid sin sida. Kate är hemma i England med Sophie och både Zoe och Kate har offrat allt.
Boken handlar helt enkelt om Zoe, Kate, Jake, Tom och Sophie. De tre förstnämnda är elitcyklister, Tom är deras tränare och Sophie är Kates och Jakes dotter. Jag citerar en recension jag läste häromdagen som summerar det här ganska bra: "Kate loves Jack, Jack loves Kate, Zoe might love Jack, Tom might love Zoe, and everyone loves Sophie - while all of them, at one stage or another, might win a medal." 
Eftersom det är fyra år mellan varje OS är det under lång tid vi får följa Zoe, Kate och Jack. Zoe och Kate har tävlat mot varandra sedan tonåren, Jack har tävlat på herrsidan. De tre är de bästa i världen inom velodromcykling. En elitidrottares liv är en ständig kamp mot sekunderna, smärtan och gulden som hägrar vart fjärde år. Men en familjs liv, med en sjuk familjemedlem är också en ständig kamp mot sekunderna, smärtan och kanske inte guldet men väl det hägrande tillfrisknandet. Det må bli lite övertydligt men jag gillar ändå hur Cleave skildrar det hela. 
Bokens konstruktion är smart. Aten-, Peking- och London-OS betas av, inför varje OS är relationerna mellan Kate, Zoe och Jack förändrade och det påverkar naturligtvis medaljresultaten. Inget berättas kronologiskt utan ett visst OS tas upp när den delen av historien behövs avslöjas.  I de sista kapitlen växlar historien mellan velodrombanan och sjukhussängen på ett så välgjort och tempohöjande vis att man sitter med andan i halsgropen samtidigt som man fäller en tår då och då.
Om du bara tänker läsa en bok med OS-anknytning i år (kanske i ditt liv) så läs Gold.
Andres Lokko har läst och skrivit en hjärtskärande bra recension, läs den om min text skulle få dig att tveka.

Boktips från London!

Jag höll inte mitt löfte och besökte de små oberoende bokhandlarna jag hade planerat. Istället ramlade jag in på första bästa Waterstones (vid Convent Garden) och började sukta efter snygga, okända böcker.

Ben Aaronovitch böcker låg överallt på de första borden. Han har skrivit en serie böcker (dessa två + Whispers underground) som handlar om poliskonstapeln Peter Grant. Efter ett underligt möte med ett spöke blir han rekryterad till en del av Londons polisstyrka som specialiserar sig på magi och övernaturliga skeenden. Detta påminner ju om Jim Butchers böcker som jag har skrivit om tidigare. Aaronovitch böcker ska tydligen också vara riktigt roliga. Snygga böcker som kanske bör läsas, vad vet jag?

Ett helt bord med dystopiska böcker, är jag i himmelriket?

Twenty Thousand Streets Under The Sky av Patrick Hamilton, en klassiker månne? Jag har faktiskt inte hört talas om Patrick Hamilton tidigare men han var i alla fall verksam 1920-1955 och den här boken verkar vara min kopp te. Det är faktiskt en samling som består av de tre böckerna The midnight bell, The siege of pleasure och The plains of cement. En ypperlig introduktion till ett nytt författarskap. "This is a world where people emerge from cheap lodgings in Pimlico to pour out their passions, hopes and despair in pubs and bars - a world of twenty thousand streets full of cruelty and kindness, comedy and pathos, wasted dreams and lost desires."

Nights at the circus av Angela Carter. Med förord av Sarah Waters stod det på boken (dock inte med på bilden). Den handlar om Sophie Fevvers  som är "part woman, part swan". Påminner inte så lite om The night circus, både till titel och innehåll. 

Svarta och vita böcker fanns det gott om på hyllorna. 

Pure av Julianna Baggot var skinande vit med en lång tipslapp undertill. Där kunde man läsa att det här var den absolut bästa dystopiska bok tipsaren hade läst och att Fox hade snappat upp filmrättigheterna. På Bokus skriver de att man gillar den här om man gillar Hungerspelen eller Flickan från ingenstans (av Cronin). Rätt, rätt och helt rätt alltså. Men jag vet inte, kanske blev jag bara charmad av det snövita omslaget. Kanske är det här en fånig bok, kan någon annan läsa först?

Sorry av Zoran Drvenkar. "Kris, Tamara, Wolf, and Frauke. Four young friends with too much time on their hands and one big idea: an agency called Sorry.
Unfair dismissals, the wrongly accused, jilted lovers: everyone has a price and the Sorry team will find out what that is. Its as simple as that. The idea catches on like wildfire and the quartet are soon raking in the cash, doing the emotional dirty work for fat cats, businessmen, and the romantically challenged. But what they didnt count on is that their latest client would be a killer."


Så nu vet ni vilka böcker jag fotograferade i London. Vilka böcker jag faktiskt läste i London får ni reda på en annan dag!

Highgate cemetery

Londonresa check!

Jag åkte till Highgate cemetery en mulen dag. Anledningen till att man som boknörd åker till Highgate cemetery har oftast att göra med boken Själens osaliga längtan av Audrey Niffenegger att göra. I boken spelar kyrkogården en stor roll och man blir tämligen sugen på att besöka denna smått magiska plats själv. Har ni inte läst boken så gör det! Tyvärr prickade jag inte in en guidad tur på den östra delen av kyrkogården (den mest magiska och bildsköna delen) utan fick nöja mig med den västra delen. Det var såklart inte fy skam det!

Den äldsta delen av kyrkogården.

Stora delar av kyrkogården var helt täckt av murgröna och här och var strök en katt omkring eller nån liten kanin hoppade förbi. 

Douglas Adams och en Penguinrelaterad grav

Det första jag stötte på var Douglas Adams grav, framför graven hade folk stuckit ner pennor i jorden. Den andra högst bokrelaterade graven var den här fantastiskt Penguingraven. Jag har försökt googla namnet Jim Stanford Horn och se om han kanske jobbade på Penguin men har faktiskt inte hittat något alls som pekar mot det. Mystiskt, vet ni så berätta för mig! 

Vacker grav för en författare

Temat för min Londonresa var ju humor och visst fanns det humorister på Highgate Cemetery!

Två lite mindre gravstenar men ack så fantastiska ändå. Till vänster en kulturell mångsysslare och till höger folkmusikern Bert Jansch. 

Ståtliga gravar fanns det gott om. Här Karl Marx och en annan okänd men väldigt vacker grav. 

Till sist en vacker blombädd med ett vansinnigt avancerat namn. 

Imorgon blir det boktips från Londonresan!

Two comedy shows in London, oh jolly good!

Imorgon åker jag till London i två dagar. Istället för att springa i bokhandlar så tänkte jag helt ägna mig åt humor. Imorgon ska jag titta på Dave Gormans nya show Dave Gorman's powerpoint presentation. Han har tidigare gjort en galet rolig show som heter Googlewhack. Se den för bövelen!
På torsdag ska jag titta på Zach Braffs nya pjäs. Ni vet killen från Scrubs. Han har regisserat, skrivit och spelar huvudrollen i pjäsen All new people. Hur tråkigt kan det bli? Däremellan tänker jag vandra omkring i London, insupa atmosfären, få en doftchock av att gå förbi Lush på Carnaby str. och i öronen lyssna på podcasts från Luuk & Lokko, Tankesmedjan, Crazy town, Filip och Fredrik och såklart Dave Gorman. Det är sånt jag pysslar med när jag inte har näsan nerstoppad i en bok.

Men visst jag kanske kommer att besöka eeeen eller två bokhandlar och då kanske jag kommer att rikta in mig på en av bokhandlarna i artikeln Londons oberoende boklådor vinnare i skakig bransch. 

Förövrigt mailade jag herr Lokko för restaurangtips och han svarade villigt med ett antal alternativ. Jag bokade raskt bord och snart får jag se om min och Lokkos supésmak sammanfaller. 

Himmel över London - Håkan Nesser

Håkan Nesser börjar utkristallisera sig som en utav mina svenska favoritförfattare. Nu har jag läst två väldigt bra böcker av honom på kort tid. I bokhyllan står nu, helt nyinköpta, Flugan och evigheten, Koreografen och Kära Agnes (nytryck i pocket) och väntar. Det känns tryggt ska ni veta. För mig känns det alltså som att upptäcka att Paul Auster har bott i Uppsala i 30 år, alla har vetat om det, utom jag.

Jag gillar allt med Himmel över London utom omslaget. Någon borde se till att Nessers böcker såg lite fräckare ut. Men det som döljer sig under smutsomslaget ser betydligt intressantare ut. Se tidigare inlägg om detta. 

Miljonären Leonard Vermin har kommit till London för att fira sin 70-årsdag tillsammans med sin närmaste familj. Han har även kommit för att dö. Han tillbringar sina sista dagar med att planera i detalj inför den stora middagen och med att vandra minnenas allé. Allén utspelar sig i London under 60-talet. Hur han träffade en mystisk tjeckisk spion, Carla, hur han fullständigt hängav sig åt deras kärlek och åt diverse spionrelaterade ärenden han gick för att få träffa henne igen.
Man får också i boken följa de andra personerna som är bjudna på middagen. Dessa karaktärer är vältecknade men kanske inte de lyckligaste människorna.
Det man inte vet är om det man läser är Leonards historia, Steven G Russels eller Gustav Seléns i den svenska Staden K-. Himmel över London är en komplex och avancerad metaberättelse, men fortfarande oerhört underhållande och välskriven.
Jag läste en recension där recensenten klagade på bristen på spänning, men jag tror att han fick för sig att det han läste var en spiondeckare. Visst det finns ett mått av deckare, men tänk mer New York-triologin än Tre sekunder.

Ingen överraskning att jag blev överraskad?

Alla som har läst En dag har hyllat den. ALLA! Jag var ändå fruktansvärt tveksamt inställd. Jag har skummat recensionerna, ryckt på axlarna och avfärdat boken som en söt liten romcom-historia. Jag trodde alltså inte nödvändigtvis att det var chiclit jag satte tänderna i, men kanske en brittisk romantisk komedi.
Jag antar att alla numera vet vad den handlar om. Emma och Dexter träffas den 15 juli 1988. Därefter får man följa deras liv under 20 år, varje kapitel utspelar sig den 15 juli ett nytt år. Upplägget är faktiskt genialiskt! Har verkligen ingen annan skrivit en roman på det här sättet förut?
Det händer mycket i en människas liv under 20 år. Man förändras, mognar, tar en massa dåliga och bra beslut och tiderna förändras med en. Emma och Dexter gör allt det här och mycket mer och slutet är inte alls som man kan vänta sig. Det låter inte speciellt, men det är något visst med boken som gör det glimrande!
Jag tänker inte skriva mer. Om ni av någon anledning tvekar, gör inte det, l ä s! Ge den i julklapp till din flickvän/pojkvän, ge den i present till dina föräldrar, låt dina syskon få vars ett exemplar. Jag måste påpeka att det här inte är en tjejbok! Jag vet ett par killar som har läst den och älskat den minst lika mycket som jag gjorde. Igår sålde jag boken till en mamma "Jag orkar inte vänta tills de kommer i pocket, jag och min dotter har väntat så länge på att den ska komma på svenska, så nu måste jag köpa den!". Jag stördes inte av en dålig översättning så jag antar att den funkar lika bra att läsa både på engelska och på svenska.
Jag måste väl nämna att den kommer som film 2011 (har manusförfattare slutat att skriva originalmanus?) med Anne Hathaway som Emma och Jim Sturgess som Dexter. Filmen kan bara inte bli lika magisk. Så än en gång L Ä S!