Bunkern - Hanna von Corswant

Bunkern utspelar sig på 80-talet. Det står i början av boken. Hade det inte stått hade jag inte vetat att det var så. Anledningen till att von Corswant ger läsaren den informationen är antagligen att vi inte ska börja undra varför personerna som går vilse i den stora skogen eller hamnar i den mörka bunkern helt enkelt inte ringer efter hjälp. De kan inte det för ingen hade mobiltelefoner på 80-talet. Inga andra tidsmarkörer ges. Jag kommer ihåg att jag hade problem med tiden i von Corswants debut Barnflickan också. Länge undrade jag om det utspelade sig idag eller för länge länge sen eller kanske på 60-talet, antingen läste jag väldigt slarvigt eller så var tiden inte så viktig. Jag fick senare reda på att det var just under 60-talet som Barnflickan utspelade sig. Jag vet inte om det spelade någon roll.
Bunkern handlar om Charlotta som jobbar på bank, hon lever ett väldigt händelselöst och inrutat liv. Hon inser att hon lever över sina tillgångar och behöver en extrainkomst. Hon blir erbjuden av sin kollega att hjälpa två systrar över påskhelgen med lite måleriarbeten. De har köpt en gammal minkfarm och till sommaren ska farmen blir scoutläger så nu behöver det piffas upp lite. Charlotta åker ut till tanterna och träffar där Lisa som också ska hjälpa till med renoveringen. Systrarna Marianne och Ebba är lite märkliga, den ena är blind och smått klärvojant och den andre är redig och avfärdande. Lisa är också en knepig karaktär, hon pratar också om klärvojanta talanger, drömmar och mardrömmar och änglar. Charlottas faster var skulptör och kanske lite klärvojant. Nämnde jag att det är många karaktärer i boken som har lite dragning åt det klärvojanta hållet?
En dag går Lisa på promenad, hon kommer inte tillbaka. Tanterna tar det med jämnmod och skickar ut Charlotta för att leta. 
Samtidigt som historien på minkfarmen utspelar sig berättar Charlotta om sin vardag i stan, om en kärleksrelation som gick snett och om sin faster Judit och sin pappa Jon. De kapitlen varvas också med fragment från Bunkern. Man förstår att Charlotta är instängd någonstans, det är mörkt och fuktigt och insekterna krälar över hennes kropp.
Det är många trådar som Hanna von Corswant slänger ut. Inte många binds ihop. Teorier om att alla själar har en doppelgänger varvas med militärer som går igen och bankfack som är tomma. Det är rörigt, amibitiöst och jag tycker att von Corswant tar sig vatten över huvudet. Hennes historia är smått drömsk och skräckinslagen blir inte speciellt läskiga när man sitter och irriterar sig på själva historien. Hade historien varit mer avskalad och riktad tror jag att den hade kunnat bli riktigt skrämmande men som sagt, för många sidospår och för oklara intentioner.

Judas barn - Anne Rice får konkurrens

Markus Heitz är tysken som skriver böcker om dvärgar men som nu delvis har sadlat om och tagit sig an vampyrerna istället. Det här är klassiska gammelvampyrer á la Anne Rice och inga fjös-Twilight-töntar.
Boken berättar historien om Scylla som växer upp i 1670-talets Serbien tillsammans med sin mamma. Men hennes mamma tillfångatas och dödas av en osmansk krigare och hennes pappa dyker upp som från ingenstans och ett nytt liv börjar för Scylla. Hennes far är forskare och läkare. Han utbildar Scylla och låter henne studera alla böcker i sitt stora bibliotek. Han lär henne också dissekera lik och forska på blod och livslängd. Snart börjar man misstänka att Scylla far kanske är något mer än en vanlig lärd man.
Man får också följa Scylla i dagens Leipzig där hon både arbetar på ett sjukhus och går loss i wrestlingringen några kvällar i veckan. Hon vinner alltid alla matcher, hon vet alltid när döden är på väg till hennes patienter.
De historiska bitarna där man följer Scylla in i 1700-talet och därmed hennes och faderns forskning är fantastiskt välskrivna. Vi lär oss om de olika typer av vampyrer/blodsugande vålnader som härjar i trakterna av östra Europa. Vi, liksom Scylla lär oss skilja på upirer, umbrae, Judas barn och tenjacer. Markus Heitz har själv forskat och läst gamla legender från Östeuropa och de här namnen på vampyrer härstammar från den tiden.
Scylla får snart veta att inte alla bland Judas barn vill henne väl och hennes antagonist fram till vår tid blir Marek. Scylla har en del häftiga passionerade kärleksförhållanden under sin evinnerligt långa livslängd men de hotas alla av Marek.
Det är spännande, extremt blodigt och jäkligt bra faktiskt. Jag har saknat Anne Rices släktträdslånga vampyrromaner där vampyrerna lever långsamt, länge och liderligt. Judas barn är möjligen en smula mer våldsam och utmålar inte vampyrerna som några romantiska vackra homoerotiska gudar som Rice ibland gör men jag älskar att inte Judas barn enbart utspelar sig i vår tid. Man får även följa en pälshandlare, Viktor von Schwarzhagen som vill veta allt om de olika vampyrerna och följer med ett gäng zingaros (vampyrdödare) när de reser runt från by till by för att hugga huvudet av blodsugare och Viktors historia är minst lika intressant som Scyllas.
Den här boken utkom 2007 och har först nu översatts till svenska. Det är den första boken i en triologi (gäsp, när slutade böcker komma en och en?) där de andra delarna heter Judas son och Judas dotter. Jag vet inte om Coltso kommer att översätta dessa delar också men gärna för mig!

Evig natt - Michelle Paver

Den här boken påminner mig ganska mycket om den skruvade skräckromanen Kall hud (som tyvärr inte går att få tag på på svenska längre). Det är karg miljö, en ensam man och hans kamp mot sitt eget psyke och mot något annat, något svårdefinierat och ondskefullt.
Jag känner Michelle Paver som ungdomsförfattare, hon är författare till succéserien Vargbröder. Den här boken är dock långt ifrån barnbok. Den är riktigt läskig på sina ställen.
En grupp forskare och äventyrare reser till en öde bit av Svalbard för att göra metereologiska mätningar. Det är ett gäng ganska unga killar, året är 1937 och trots varningar om spöken och oknytt från kaptenen som tar de dit, slår de sig ner, vid gott mod. Efter olika mer eller mindre tragiska händelser är det till slut bara en kille kvar. Han kämpar mot mörkret och kylan. Han har ett gäng hundar som han klamrar sig fast vid för att hålla humöret uppe. Men något vill honom illa.
Det är en snabbläst och kort roman, så ta en ledig höstruskig eftermiddag och kläm den här lilla godbiten!

Barnflickan - Hanna von Corswant

I Sverige har vi inte varit bortskämda med bra skräck i litteraturform. Men så kom John Ajvide Lindqvist och visade att det visst går utmärkt att placera vampyrer och zombies bland höghus och skärgårdsöar. Sedan dess har den svenska skräcken begåvats med flertalet författare, Andreas Roman, Amanda Hellberg för att nämna några och nyss steg även Johan Theorin in i genren med sin senaste bok Sankta Psyko.

Med detta i bakhuvudet öppnade jag förväntansfullt Hanna von Corswants debut. Barnflickan utspelar sig på ett franskt slott dit Karin reser för att arbeta som au-pair under sex månader.  När hon kommer fram möts hon av Madame och Monsieur Louis och deras hushållerska Beatrice, men inget barn. Madame sätter Karin i arbete som hushållerska och hävdar att Karin har fått det hela om bakfoten, här finns inget barn.

Karin blir inkvarterad i ett litet rum på andra våningen och hör om nätterna oförklarliga ljud från tredje våningen. Madame spelar oförstående och anklagar Karin för att ha livlig fantasi. Madame och Monsieur Louis visar snart obehagligt stort intresse för Karins hälsa, hennes menstruationer och kropp. En morgon vaknar hon upp med avklippt hår. Vad är det som sker om nätterna i Karins rum?

Samtidigt som Karins vistelse i Frankrike blir allt mer olustig tampas hon med minnen från livet i Sverige. Karins mor Anita var psykiskt sjuk och uppväxten var inte alltid lätt.  Hon har därför i huvudsak bott hos sin mormor Jakki.  Att Anita lämnade Karin till Jakki och sedan lades in på metalsjukhus är något som verkligen har påverkat Karin. Det är därför Karin inte kan lämna det franska slottet, tänk om det ändå finns ett barn där och Karin är dess enda chans.

Alla insinuationer om att Karin skulle vara förvirrad och bristen på rak information från hushållet Louis gör att Karin fruktar att hon har ärvt moderns sjukdom. 

Madame nämner som i förbifarten att Karins mormor har dött men låter henne inte ringa hem till Sverige. Några brev från hemlandet har hon inte heller fått. De enda glimtar av livet utanför slottet får hon på söndagar när hela familjen åker till gudstjänsten. Men kan hon verkligen lita på människorna i den lilla byn?

Karin känner sig isolerad och osäker på varför Madame och Monsieur har bett henne att komma dit.  Vad försigår egentligen på slottet? 

Detta är en utmärkt debut. Karins frustration och förvirring skildras på ett eminent sätt. Som läsare tvivlar man på vad som är vilda fantasier, obehagliga minnen eller faktiska skeenden. Skräckgenren bemästras även den och det franska slottet, den vidsträcka trädgården och de knirrande trapporna ackompanjerar Madame och Monsieurs oberäkneliga beteende. 

Redan på den första sidan i boken när Karin kliver av tåget på stationen i den lilla franska byn och blir hämtad av chauffören Tahar undrar jag när boken utspelar sig och om det ändå inte är en svensk Susan Hill jag håller i handen (engelsk nutida författare med förkärlek för skräck i viktorianska miljöer). Men historien utspelar sig på 60-talet vilket man inte får reda på förrän på de sista sidorna. Varför Hanna von Corswant har valt denna tidsperiod är svår att säga. Inget tidstypiskt sker och boken kunde lika gärna ha varit en sen 1800-tals skildring.

Hanna von Corswant har gått en skrivarlinje och arbetar i bokhandel och tydligen arbetar hon redan på sin nästa roman. Jag ser framemot hennes fortsatta utgivning. 

”Att försöka att inte tänka på det man vet, är oerhört ansträngande” säger en utav patienterna till Karin när hon besöker sin mamma. Den meningen tycker jag på pricken fångar essensen i Barnflickan.  Det är mycket man inte vet och Karin tvivlar hela tiden på vad hon vet och det är därför historien blir så skrämmande. 

Publicerades i Skånska Dagbladet 111110

The Woman in Black - trailer!

Alla älskar boken The Woman in Black av Susan Hill. Jag gillade också den, men jag darrade inte av skräck. Den var väl OK. Nu kommer den som film med Harry Potter i huvudrollen. Jag är ledsen Daniel Radcliffe, det kommer dröja många många roller innan man slutar se dig, om ens någongång?, som Harry Potter.

Trailer. 

Låt de gamla drömmarna dö - John Ajvide Lindqvist

Jag har märkt att tidningarna inte riktigt håller på recesiondatumet så då kör jag också!
Låt de gamla drömmarna dö syftar på en novell som återfinns i den här samlingen texter, novellen berättar lite om vad som hände Oskar och Eli efter Låt den rätte komma in tog slut. Man får i alla fall ett svar, även om det är något diffust.
Boken är en samling texter av Ajvide, noveller samsas med radioprat, sketcher till Reuter & Skoog och andra små krönikor. Vissa har varit publicerade innan, andra inte. I början av boken presenteras de flesta texterna med en liten förklaring till varför de hamnade i den här boken, som ett matigt förord.
Gillar man Ajvides böcker så kanske inte den här boken är det självklara köpet. Älskar man däremot Ajvide så ska man definitivt läsa! Om man längtar efter skräck och förortsmobbare som får på moppo så blir man besviken på större delen av boken, men där finns sådana guldkorn också. Novellen Tindalos som Ajvide läste in för DN en vinter och som publicerades i kapitelform på mp3 inför en Allhelgona, och som jag lyssnade på då, är en fantastisk novell, det är även metaberättelsen Ansiktsburk av Erik Pettersson.
I förordet berättar även Ajvide om sina kommande romanprojekt, och de verkar vara inte alltför långt borta, märk att jag skriver DE och inte den. Ajvide är en produktiv herre och det är väl lite därför han har valt att släppa den här boken. Är du nyfiken på vem Ajvide är, vad han har skrivit eller gjort när han inte har ägnat sig åt vampyrer och zombies så kan jag varmt rekommendera den här lilla samling.