Sex tonårstjejer med väldigt klara utmejslade egenskaper är tydligen häxor. Halleda, de tvingas samarbeta, fastän att de hatar varandra och några till och med mobbar varandra, mot ONDSKAN. En kille på tjejernas gymnasieskola begår självmord i början av boken och detta är något som ONDSKAN har ställt till med.
Ångestfyllt gymnasieliv som varenda kotte kan känna igen sig i blandas med trollformler och fräsande svarta katter. Det är verkligen utmärkt skildrat. De populära i klassen kanske inte har det så lätt heller. De mobbade mår jättedåligt och vill bara hämnas på världen. Läshuvuden som varken är populära eller mobbade, bara grå. Allt är jobbigt, ingen tycker att gymnasiet är en dans på rosor. Sen adderar vi killar på det här. Kärlek och sexdebuter och hångel långt in på natten.
Det här är skitbra, om man är tonåring. Jag vet inte om jag kan sträcka mig till att jag gillar det. Jag kommer nog inte läsa de efterföljande delarna i triologin om orten Engelsfors och häxorna.
Kim W Andersson har gjort det skitsnygga omslaget. Kudos.
3 kommentarer:
Alla har läst Cirkeln, så självklart har jag också gjort det. Men för min del spelar det ingen roll om en bok läses av många eller av få. Folkligt eller finkultur. Jag läste Cirkeln som manus och tyckte att den var kanon och jag ser fram emot fortsättningen. :) Synd att du inte gillade den, men smaken är som baken.. Hehe.
Linnea: Jag läste också den som manus och jag brukar inte läsa såna här hypade böcker, jag har varken läst Dan Brown eller 100-åringen men jag tvivlar inte på att man blir underhållen.
Nu jobbar jag i bokhandel och jag gillar att få ungdomar att läsa, så jag kände det lite som min plikt att läsa Cirkeln. :)
När alla pratar om en bok så tappar jag ibland lusten att läsa den. Kan hända att jag ger cirkeln en chans när den kommer i pocket, men de böcker som jag läst om häxor gör mig ganska tveksam.
Skicka en kommentar