Sagan om Elly Griffiths

Så kom en dag när jag behövde en liten lätt svensk pocket i resväskan. Raskt packade jag ner Flickan under jorden av Elly Griffiths. Mycket gott hade jag hört, många gånger hade jag rekommenderat, nu skulle hårt sättas mot hårt och bok skulle inmundigas. 

Inte trodde jag att redan när kvällen kom skulle jag stå utan bok. Utläst, slut, till ända! Varför åh varför lämnade jag del 2, Janusstenen hemma? Jag letade i andrahansbokhandeln i Highgate village, i bokhandeln vid Liverpool street, ingenstans stod att finna en ny Elly Griffiths. Hade Londonborna redan gått vidare till nya engelska deckarförfattare och gömt Elly på nåt litet bibliotek? Men så till slut hittade jag del 3, The house at sea's end (Huset vid havets slut) och läsandet nådde nya höjder. Så fort mina fötter rörde Malmömark igen var också sista sidan vänd. Väl hemma dök jag med huvudet före in i Janusstenen och när Påskafton blev till Påskdag hade jag läst ut inte mindre än tre Elly Griffiths på fyra dagar. Mailet till Minotaur om ett läsex på Känslan av död, del 4 i detta opus om arkeologen Ruth Galloway, skickades fortare än kvickt. 

Vad mer behöver sägas om detta författarskap? Med lika delar humor och spänning lär vi känna Ruth Galloway och kommissarie Harry Nelson i det vindpinade Norfolk. Gamla och nya ben hittas och rättsarkeologen Ruth dras in i det ena mordet efter det andra. Visst, hon är mullig, osäker på sig själv, bor själv med katt och nämner ideligen att det är ofräscht att stiga i samma gamla kläder efter en dusch men jag tar de upprepningarna. Ibland häpnas man också över att Harry Nelson inte anlitar sina egna rättstekniker utan jämnt och ständigt ringer Ruth fast å andra sidan vet man ju kanske varför och det får väl vara bra så. Det är gött med lite skön deckaravkoppling ibland.