tisdagen den 9:e oktober 2012

Staden och lågorna - Jerker Virdborg

Det mest efterlängtade boksläppet den här hösten! Jag lyssnade till när Jerker Virdborg pratade om originell och nyskapande litteratur på Bokmässan. Enligt honom finns det nästan inte alls längre. Allt är gjort, alla formexperiment, textkrumbukter och stilformer. Hans samtalspartner Åsa Maria Kraft hade läst 60 av årets debutanter och enligt henne kunde hon nämna i alla fall fyra romaner som hon tyckte var nyskapande, nu kommer jag bara ihåg två utav dem,  det var i alla fall Susanna Lundins Hindenburg och Sami Saids Väldigt sällan fin. Om det stämmer har jag inga åsikter om eftersom jag inte har läst de böckerna men Jerker såg duktigt tveksam ut under samtalets gång i alla fall.

Staden och lågorna är i alla fall inte speciellt nyskapande, dock ovanlig och annorlunda i sin form. Ett adjektiv som dök upp under läsningen och som också har förekommit i nästan alla recensioner jag har läst är kafkaesk (kafkaesque?).  En tryckande stämning råder i boken. Allt går emot huvudpersonen Viktor, både han och jag som läsaren blir mer och mer förvirrade och domedagen verkar komma allt närmare.
Viktor tar båten till staden för att reda upp lite papper. På båten trillar han överbord och när han vaknar upp befinner han sig i en till synes medeltida stad. Att Viktor inte stammar från denna tid hintas alltgenom romanen. Människorna som tar hand om Viktor när han återhämtar sig bannar honom ideligen för att han ligger och tar upp plats och inte är till någon nytta. Till slut tvingar de honom att jobba av skulden han har fått. Han blir vittne till skrämmande våldsamma misshandlar, han blir våldtagen av tvätterskor, ideligen lider han av sina skador han fick när han nästan drunknade. Blodet rinner ofta ur Viktors mun och axeln går nästintill ur led. I staden han befinner sig i brinner det ofta, brännskadade barn och kvinnor forslas omkring på vagnar. Viktor försöker rymma från sina "vårdare" men de hittar alltid honom och påminner honom om hans skuld.
Emellanåt avbryts de korta kapitlen av långa listor på lösöre. Barnvagnar, käpphästar, kjolar och strumpeband. Allt ska skrivas under av Viktor och två vittnen. Är det de här papperna Viktor bär med sig i sin väska, är dokumenten skälet till Viktors resa till staden? Hur hänger allt ihop?
Man frustar av ovetskap, man kräver ett sammanhang och svar på sina frågor. Staden ter sig hemskare och mer bisarr för varje sida och Viktors roll i det hela är dolt i Jerker Virdborgs sjuka (men intelligenta) hjärna. En ovanlig bok som väcker frågor och påminner om att Kafkagenren är en genre som kräver fler författare.


Inga kommentarer: