Bunkern - Hanna von Corswant

Bunkern utspelar sig på 80-talet. Det står i början av boken. Hade det inte stått hade jag inte vetat att det var så. Anledningen till att von Corswant ger läsaren den informationen är antagligen att vi inte ska börja undra varför personerna som går vilse i den stora skogen eller hamnar i den mörka bunkern helt enkelt inte ringer efter hjälp. De kan inte det för ingen hade mobiltelefoner på 80-talet. Inga andra tidsmarkörer ges. Jag kommer ihåg att jag hade problem med tiden i von Corswants debut Barnflickan också. Länge undrade jag om det utspelade sig idag eller för länge länge sen eller kanske på 60-talet, antingen läste jag väldigt slarvigt eller så var tiden inte så viktig. Jag fick senare reda på att det var just under 60-talet som Barnflickan utspelade sig. Jag vet inte om det spelade någon roll.
Bunkern handlar om Charlotta som jobbar på bank, hon lever ett väldigt händelselöst och inrutat liv. Hon inser att hon lever över sina tillgångar och behöver en extrainkomst. Hon blir erbjuden av sin kollega att hjälpa två systrar över påskhelgen med lite måleriarbeten. De har köpt en gammal minkfarm och till sommaren ska farmen blir scoutläger så nu behöver det piffas upp lite. Charlotta åker ut till tanterna och träffar där Lisa som också ska hjälpa till med renoveringen. Systrarna Marianne och Ebba är lite märkliga, den ena är blind och smått klärvojant och den andre är redig och avfärdande. Lisa är också en knepig karaktär, hon pratar också om klärvojanta talanger, drömmar och mardrömmar och änglar. Charlottas faster var skulptör och kanske lite klärvojant. Nämnde jag att det är många karaktärer i boken som har lite dragning åt det klärvojanta hållet?
En dag går Lisa på promenad, hon kommer inte tillbaka. Tanterna tar det med jämnmod och skickar ut Charlotta för att leta. 
Samtidigt som historien på minkfarmen utspelar sig berättar Charlotta om sin vardag i stan, om en kärleksrelation som gick snett och om sin faster Judit och sin pappa Jon. De kapitlen varvas också med fragment från Bunkern. Man förstår att Charlotta är instängd någonstans, det är mörkt och fuktigt och insekterna krälar över hennes kropp.
Det är många trådar som Hanna von Corswant slänger ut. Inte många binds ihop. Teorier om att alla själar har en doppelgänger varvas med militärer som går igen och bankfack som är tomma. Det är rörigt, amibitiöst och jag tycker att von Corswant tar sig vatten över huvudet. Hennes historia är smått drömsk och skräckinslagen blir inte speciellt läskiga när man sitter och irriterar sig på själva historien. Hade historien varit mer avskalad och riktad tror jag att den hade kunnat bli riktigt skrämmande men som sagt, för många sidospår och för oklara intentioner.