Det fördolda av Michael Hjorth & Hans Rosenfeldt

Det fördolda handlar om den före detta kriminalpsykologen Sebastian Bergman. Hans dotter och fru har dött i en olycka och han försöker bearbeta sorgen. Hans mamma dör och han åker till Västerås för att sälja huset. Samtidigt sker ett mord i Västerås och den lokala polisen kallar in Riksmord för att hjälpa till att lösa brottet. Poliserna i gruppen för Riksmord tar sig an brottet, stöter på sin gamla kollega Sebastian, och Sebastian erbjuder sin hjälp för att lösa mordet. Serbastian har dock en högst personlig anledning till varför han vill börja arbeta igen.
Sebastian beskrivs som en ganska otrevlig typ. På baksidan av boken står det "Du kommer att älska att hata Sebastian Bergman". När jag lyssnade till författarna prata om boken i Göteborg framhävde de också huvudpersonens dåliga sidor. Visst, han ligger med nästan varje kvinna han träffar, visst han fäller rätt syrliga kommentarer och har ingen känsla för sociala koder. Men jag känner ändå inte något extremt förakt för Bergman. Jag tycker han är lika bufflig och snäsig som de flesta manliga poliser i kriminalare.
Författarparet är båda manusförfattare, Hans för tv och Michael för film. Hans har varit nöjeschef på SVT och Michael är en utav ägarna till produktionsbolaget Tre vänner som bland annat har gjort Snabba Cash och Cleo. Boken skulle egentligen bli en tv-serie, men författarna tyckte att de hade mer att ge och skrev en bok istället. Nu ska boken (såklart) bli film och fler böcker väntas. Jag tycker att det är ganska tydligt att Rosenfeldt och Hjorth brukar skriva manus i vanliga fall. Fokus skiftar mitt i dialoger på de olika personerna i boken. Det känns som att de har tänkt kamerabilder. Men tempot är högt och det är aldrig några jobbiga mellanlägen där läsaren vet mer än de i boken, man bjuds kanske på en eller annan twist för många, och jag visste i alla fall inte förrän alldeles i slutet av boken vem som var mördaren. Kan även avslöja att boken avslutas med en rejäl cliffhanger, eller som en söt tant sa i butiken häromdagen, en hangcliffer. 

Som om av Ulrika Kärnborg

Som om handlar om doktoranden Johan som läser filmvetenskap och bor i Lund med fru och två barn. Han ska tillfälligt hålla en kurs på universitetet i Roskilde. Där träffar han eleverna Amanda och Nadine. Johan blir kär i Nadine, Amanda dras in i Nadines nät och blir nästintill beroende av hennes närvaro och bekräftan. Johan pendlar mellan Lund och Köpenhamn, dricker dåligt kaffe på flygbåtarna, hamnar i sunkiga hotellrum i Köpenhamn, är hemligt kär i sin barndomsvän Thomas. Många olika knepiga relationer betas av i den här minst sagt röriga romanen. Johans drömsekvenser blandas med tillbakablickar och fantasier. Ibland vet man inte vem som är jag:et i kapitlet.
Johans halvtaskiga familjerelation glimtar förbi ibland, det är barn som ska hämtas och lämnas och sen är det dåligt samvete och dålig sömn. Sen vidare till Danmark igen och drömmarna om Nadine och något annat, något mer. 
Nadines känslor får man aldrig kläm på. Amandas och Johans nästintill sjukliga beroende/besatthet av Nadine, som de inte heller får kläm på, tar upp hela boken. Jag hade gärna lärt känna Nadine lite närmare.
Som om, liksom Kärnborgs förra bok Myrrha handlar om makt. Jag tycker faktiskt att både den här och Myrrha hade kunnat bli till en rätt maffig avhandling om makt och relationer. Men som romaner tycker jag inte att de gör sig.

Slutfest

Igår var det avslutningsfest för alla medverkande i Music Doc. Det var en helt fantastiskt trevlig tillställning på Moccasin med middag, barhäng och sedan även lite dj:ande från min sida. En del av mina soulskivor råkade finnas på plats, jag blev övertalad att fräscha upp mina mix-kunskaper, så en del låtar blev det.

Music Doc i urval

Bokhandlarlyx

Istället för att som normala människor stressa omkring på bokmässan så kom bokmässan till oss. Jag och mina kollegor fick sitta i 9 timmar och lyssna på de största förlagen och deras föfattare prata om höstutgivningen. Bonniers, Norstedts, Brombergs och Leopard bjöd på underhållningen. Mest fantastiskt var såklart att få lyssna på Gösta Ekman och Klas Gustafson prata om biografin Klas hade skrivit om Gösta. Gösta var sprallig och skämtsam, inte märktes det att han är över 70 år. De fick frågan var man ska dra gränsen när man skriver en biografi, när blir det för privat? Gösta svarade, när både jag och Klas rodnade samtidigt, då sa vi att..nää det här ska nog ingen annan höra.
Vi lyssnade på Karin Alvtegen, Åke Edwardsson, Ola Skinnarmo, Morgan Alling, Helene Tursten, Hans Rosenfelft, Sara Kadefors, Emma Hamberg, Morgan Larsson m.fl.
Sen bjöds det på allehanda gratis utdelning av böcker. Mest sugen är jag på Morgan Larssons Radhusdisco, det var jag inte innan Morgan berättade om boken, så det visar ju att såna här smörerier för handlarna faktiskt fungerar. Sen pockar också Hans Rosenfeldts Det fördolda. Är han en lika bra bokförfattare som han är smart och vältalig i På minuten?
Tyvärr vågade jag inte fotografera något alls. Det känns som att en bokhandlare ska vara råcoola i närheten av författare och inte alls låtsas om att man faktiskt är ett stenhårt fan. Albert Bonnier kanske hade slagit mig på fingrarna ifall jag hade ertappats med en kamera.
Men visst jag hade också egentligen velat trängas bland montrarna på bokmässan, men det hanns inte med.

Rösta!

Liv Strömquist

Jag glömde att skriva att jag även har läst Liv Strömquists nya seriealbum Prins Charles känsla. Livs serier är skitroliga, arga och galet intelligenta. Den första utav Livs böcker jag läste var Einsteins fru. En dag i bokhandeln i Helsingborg hade jag sjukt tråkigt, inget att göra och framförallt inga kunder. Jag plockade på mig en bok från seriehyllan och började bläddra i den. Sen kunde jag inte sluta. Jag stod i kassan, satte mig ner i infodisken, läste och bläddrade. Tills boken var slut. Jag visade mina kollegor, kom, läs det här! Smart va? Roligt va? Jag kommer ihåg att jag mailade Liv samma dag och berättade om min Strömquist-eftermiddag. Hon blev glad såklart. Man kan tydligt se en utveckling i tre utav Livs böcker. I Hundra procent fett var hon rolig och smart, i Einsteins fru var hon rolig och utbildande, i Prins Charles känsla är hon rolig och erbjuder läsaren en doktorsexamen i sociologi och feminism. Mer och mer politik, fler och fler sociologiverk angivna som källor. Men fortfarande sjukt kul. Man känner sig smart när man läser, man säger, jaaa såhär är det ju, herregud så här är det, och vi bara accepterar det. Hennes fokus i Prins Charles känsla ligger på relationer och på heterosexuell kärlek. Varför är kärleken som en religion? Förr var Gud svaret på allt, numera är kärleken det största och finaste som finns. Hur blev det så? Glöm inte bort att det är ett seriealbum jag pratar om. Jag tror att jag i en intervju med Liv hörde att hon sa att om texten är för allvarlig kan man lätta upp med en rolig bild och tvärtom.
Läs Liv och förundras! Läs Liv och gapskratta!

Eller lyssna på Liv i Tankesmedjan varje måndag och torsdag.

Alla dessa priser

Tack, men nej tack

Under tiden som jag hade bloggpaus har jag knappt orkat läsa några andra bloggar heller. Jag blev bara trött så fort jag klickade omrking bland priser och listor och enkäter. Tydligen har priset Beautiful Blogger Award frekventerat bloggarna jag läser. Jag har sett loggan på var och varannan blogg senaste veckan. Detta visar ju tydligt på att det inte direkt är svårt att få det. Jag har också lyckats kamma hem det efter bara en ynka månads bloggande. Det var den mycket intelligenta bloggen Illusionernas blogg som nominerade mig, och det räcker tydligen att bli nominerad för att helt enkelt vinna priset. Tjoho! Hans nominering lyder:
Stringhyllan – Började blogga i augusti och slutade även att blogga i augusti? Bloggens inläggsstatistik för september är till och med värre än min. Hoppas att denna nominering skakar liv i Stringhyllan, för den har potential.

Klart att jag tar tag i min blogg efter så fina ord. Däremot tänker jag inte nominera ytterligare sju bloggar. Jag tycker faktiskt att det här priset luktar kedjebrev och klubben för inbördes beundran. I princip alla bokbloggar som jag följer har ju fått det. Jag ser det hellre som en spark i ändan och ett bevis på att folk faktiskt läser min blogg. 
Jag avslutar med en bild jag har hittat som inte har någonting alls att göra med böcker, bloggar eller pris utan med något mycket viktigare. 

 

Skendöd

Bloggen är skendöd. Ni kanske trodde att jag gav blogglivet en ynka augustimånad och sen drog mig ur. Men så är icke fallet. Bloggpremiären och en filmfestival råkade dock krocka. Jag har varit med och arrangerat en musikfilmsfestival vid namn Music Doc. Den höll på i 9 dagar och vi hade en visning per kväll. Vi visade film, underhöll med musik, band, dj, virkning, mat, visade film i båt, stumfilm på hustak och konstrundor. Allt detta genomförde vi under de 9 dagarna. Därför har jag inte direkt högprioriterat Stringhyllan.
Men jag har faktiskt hunnit läsa 4 böcker sedan jag segade mig igenom Agatha Christie. Ni får en snabbgenomgång av de eftersom jag har världens sämsta minne och inte är så bra på att skriva recensioner i efterhand.

Att springa av Maria Sveland. Boken handlar om två flickor i typ 13-14års åldern som är bästisar. De kommer från ganska olika bakgrund, en med en ensamstående mamma som kulturarbetar och jobbar i äldrevården, en med en mamma som är hemmafru och en pappa som är någon form av chef och aldrig är hemma.  Flickorna älskar verkligen varandra och tillbringar varje ledig sekund tillsammans. Men snart märker man allt inte står rätt till hemma hos en utav flickorna. Ett övergrepp avslöjas och deras värld vänds verkligen upp och ner. Att springa var fantastiskt bra och oerhört hemsk och gripande. Jag blev frustrerad över vilket uselt rättssamhälle vi bor i och över alla övergrepp som sker dagligen men som ingen ställs till svar för. Läs och häpna!

Styggelsen av Amanda Hellberg. Sverige vimlar ju inte direkt av skräckförfattare men här är en som klarar genren lysande! Halva boken utspelar sig på 40-talet, och halva utspelar sig idag. Flickan Singa blir bortrövad och inspärrad för att tjäna ett syskonpar som använder henne som ett medium. Upplysningarna de får av Singa använder brodern sedan i olika seanser, predikningar och liknande för att tjäna pengar på ortsbefolkningen. Singa blir sannerligen inte väl behandlad och ibland känns kanske alla detaljer lite för mycket, men det är bra skrivet. Halvan som utspelar sig i nutid binds såklart samman med det andra delen men är inte lika träffande eller engegerande tycker jag. Men jag hoppas på mer från Amanda Hellberg inom kort.

Cementträdgården av Ian McEwan. Fyra syskon och deras mamma bor i ett hus. När mamman dör bestämmer sig barnen för att inte säga det till någon eftersom de är rädda för att bli splittrade och satta på barnhem. Istället gjuter de en kista till sin mamma och lägger henne i källaren. Samtidigt som de fyra barnen får lära sig att ta vara på sig själva, ta hand om ett hushåll, ta hand om sin mycket yngre lillebror och mogna ligger mamman i källaren död. En dag upptäcker de en spricka i cementkistan. Ju större sprickan blir, desto större blir sprickorna mellan syskonen. Metaforen är tydlig och det är ganska tydligt att det här är en debut. Boken utspelar sig bara under några få sommarmånader men mycket hinner hända. Boken var ok, inte mer, inte mindre.

Skendöd av Tess Gerritsen. En klassisk spänningsdeckare. Boken känns som ett CSI-avsnitt rätt igenom. Den är lättläst och historien driver på, spännande blir det verkligen, men jag känner inte riktigt för någon utav karaktärerna, Inget får en att slappna av så mycket som en riktigt spännande deckare, man glömmer allt annat och bara vänder blad. Sen går man vidare, lite mer utvilad än tidigare. Läs den om ni behöver avkoppling och blandvändare!