Københavns boghandler

Idag var jag i Köpenhamn. Jag älskar den staden. Men är där alldeles för sällan. Det här stämmer in på ungefär 90% av Malmös befolkning. ÄLSKAR, men är aldrig där.
Innan jag fick det jobbet jag har nu sökte jag en väldig massa jobb i Köpenhamn. Då insåg jag att det inte direkt kryllar av bra bokhandlar där. De har en som är fantastisk som heter Boghallen som ligger i samma byggnad som Politikken.

Sen har den en kedja som heter Bøger & Idé som har ungefär hälften pappersvaror och leksaker och häften böcker. Sen kommer Arnold Busck som är en stor kedja med bra utbud, men ändå sämre än Boghallen. De har såklart en del oberoende små små små bokhandlar, men de som jag har sett har varken varit charmiga eller välsorterade. Jag fick komma på intervju på Bøger & Idé men fick ångest efter intervjun och hörde aldrig av mig igen. Det som är det konstigaste är att de inte har en endaste pocketbokhandel och inte en endaste engelsk bokhandel med enbart engelska böcker. HMM. Något är ruttet i...tjaa Danmark, men det visste vi ju redan. (Såg en fin affisch idag Snälla utlänningar, åk inte härifrån och lämna oss med alla danskar!)
Idag var jag en sväng på Boghallen och där möttes jag av den här synen!

Ett helt bord med Murakamis böcker! Hej och hå vad trevligt. På lappen hade någon skrivit Mens vi vänter på 1Q84 och undertill Verdens bedste førfatter. Denne någon var antagligen en Christian som på den danska utgåvan av Fågeln som vrider upp världen hade skrivit en tipslapp med Verdens bedste bog. CHARMIGT! Sen såg jag fler spår av Christian på Nattåg till Lissabon och nån Paul Austerbok. Killen har bra smak tänkte jag. Borta vid fantasyhyllan möttes jag av den här synen:

Christian igen! Han hade nu rekommenderat en serie av Jim Butcher som heter The Dresden Files och ska då enligt denne Christian vara Harry Potter noir. Låter bra! Tyvärr hade de inte del 1 i serien så jag fick vänta tills jag kom hem för att beställa den på Bokus. Men här ska det läsas en ny fantasy-serie. Det finns 14(!) delar i serien och de har tidigare kommit ut i ruskigt fula omslag. Jämför:

Boken handlar om privatdetektiven Harry som bor i Chicago, han är även trollkarl, polisen anlitar honom för att hjälpa till med ett mord, som verkar ha begåtts av en svart magiker. Tjaa..hur dåligt kan det vara?

Jag litar på Christian!!

Agent 6 - Ryssland

Jag har läst allt av Tom Rob Smith. Det här är hans tredje bok och de handlar alla om agent Leo Demidov. Tom Rob Smith är engelsk/svensk och mycket ung. Jag är imponerad av hans tre historiska thrillers.
Agent 6 börjar liksom de andra böckerna i Moskva på 50-talet. Moskva är präglat av angiveri och korruption. Leo är 27 år och arbetar som agent för KGB, han är ambitiös och en mycket skicklig förhörsledare. Han träffar sin framtida fru Raisa och efter det blir allt annorlunda. Sen hoppar boken till 1965. Vad som händer däremellan kan man läsa om i Barn 44 och Det hemliga manifestet.
Raisa åker till USA tillsammans med Elena och Zoya, Leo och Raisas döttrar. Leo kan tyvärr inte följa med. Det som händer i USA blir upptakten till hela boken. Ett mord begås och Leo spenderar resten av boken - och sitt liv med att försöka lösa mysteriet. Leo är en väldigt älskvärd karaktär, han har utvecklats väldigt mycket efter tre böcker och man har lärt känna honom, och Raisa för den delen, mycket väl. Det jag tycker bäst om med Tom Rob Smiths böcker om 50-talets Moskva och Leo är att man lär sig så mycket. Samtidigt som det är grymt spännande lär jag mig om Sovjettiden, KGB, presidenterna, relationerna till USA och Afghanistan och hur illa det faktiskt var i Sovjet när det viktigaste var att älska partiet och att inte tvivla på kommunismen.
Barn 44 var så spännande att jag inte kunde sluta läsa, Det hemliga manifestet var inte lika rafflande men jag älskade den ändå. I Agent 6 är inte deckarintrigen det viktigaste, det är som sagt allt det där andra. Boken utspelar sig under 30 år i Moskva, New York och Kabul.
Ni måste bara läsa de här böckerna. Det är de perfekta spänningsromanerna. Spänning, underhållning och allmänbildning, allt i ett.
Jag blir jättesugen på att läsa mer om när Sovjet invaderade Afghanistan, jag blir sugen på att resa till Moskva. Ååååhh böcker där man får uppslag till nya kapitel i sitt liv är väl helt underbart!?
Nu ska jag fortsätta med tema Ryssland och börja läsa Metro 2034, den ack så efterlängtade fortsättningen på Metro 2033. Det är svårt att tänka sig att det är i Moskvas vackra tunnelbana (se nedan) som Metro 2034 utspelas, men med hjälp av metrokartan i boken försöker jag ändå att tänka mig smutsen, monstren och mörkret. Fortsättning följer...

Bokboden i Folkets park

Tydligen står det en bokbod i Folkets Park i Malmö. Där kan man lämna in uttjänta böcker och byta till sig något nytt och spännande. Jag har inte varit där själv men initiativet är ju strålande. Boden står bredvid plaskdammen och är öppen 9-16 på vardagar och 10-17 på helgen. Det här kan ju vara en anledning till att jag har missat den. Vardagsöppettiderna kräver att du inte jobbar...

Tack till Djungeltrumman för bilder.

 Läs mer här.

Varför är det så ont om Q?

Jag köpte En något mindre box. Hans Alfredson har fyllt 80 år, om än väldigt motvilligt. Bonniers har gett ut en box med några utav Hans Alfredsons bästa textverk. Jag är ett Hasse & Tage-freak så jag köpte såklart! Nu har jag läst Varför är det så ont om Q? Jag förstår inte varför mina föräldrar inte läste den här för mig när jag var liten. När jag får barn tänker jag proppa de fulla med Bovar, hundar som ätar Qn och polisifikationsstationer.
Boken är på ynka 84 sidor, jag hade gärna läst mer om Pim och uppfinnaren Johansson. Det bästa med boken är alla Hasses påhittade ord. Mina favoritord är nog fluffiifikationsapparejser och lettrosug.

Här kommer sista delen av Varför är det så ont om Q? uppläst av vår vän Hans Alfredson.

En bindgalen bok - Undantaget

Jag blev supersugen på en deckare, det blir man ju på sommaren. Man vill ha något lättsamt och avslappnande, det är i alla fall vad alla mina kunder säger dagarna i ända. Jag försöker avstyra de från de svenska deckarna. De står mig upp i halsen. "Har ni del 134 av Mari Jungestedt?" "Jag är inte säker på vilka delar jag har läst eller inte läst, de är ju så lika." "Jag gillar Läckberg, tror du att jag gillar Anna Jansson, man vill ju inte chansa!" MEN KOM IGEN. Lev lite nu. Jag brukar försöka  få de att inse att vår deckaravdelning består av mycket mer än småstäder, småstadspoliser och skärgårdsbrott. Det går sådär.

Den enda deckaren jag hade i min olästa bokhylla var Undantaget av Christian Jungersen. Den fick tydligen s t r å l a n d e kritik när den kom 2006. Jungersen är från Danmark och verkar bara ha skrivit en bok till förutom Undantaget.
Undantaget utspelar sig mestadels på det lilla kontoret på Danskt centrum för information om folkmord (något som inte förkortades förrän ungefär efter hundra sidor till DCIF, vilket jag störde mig något enormt på) i Köpenhamn. Där jobbar Iben, Malene, Anne-Lise, Camilla och Paul. Paul är chefen och ganska frånvarande och galet framgångsrik. Iben har precis kommit tillbaka från en resa i Afrika där hon blev tagen som gisslan. Nu är hon den hemvändande hjälten. Malene har reumatism och är vacker som en dag. Camilla är mest alldaglig och Anne-Lise är kompetent men fruktansvärt utmobbad av de andra.
Den här skittjocka boken är spännande men mest jävligt irriterande. Jag ska nu berätta varför.

1. Man behöver inte skriva ut allt! Om de behöver möblera om på kontoret behöver man inte skriva ut att man måste vira in benen på skrivbordet i gamla reklamblad för att inte golvet ska få några märken. Man behöver heller inte beskriva inredningen i alla lägenheter som förekommer i boken. I fönstret stod en snygg ytterkruka som kanske hade passat bra hemma hos Malene och Rasmus. Hon tar sin temugg från järnbordet, som är ihopskurvat med bultar och som exsambon byggt, han var tydligen händig blablablabla.

2. Boken handlar extremt mycket om mobbning. Allt ältas i evighet och analyseras i detalj. Räckte hon mig den mappen lite otrevligt nu? Varför pratar hon med chefen, håller hon på att utmanövrera mig? Hon får ofta huvudvärk och är blek, hon är antagligen alkoholist. Allt som händer på det där jävla kontoret har en baktanke för personlig vinning. Ingen bjuder på kakor eller drar ut stolen på ett högljutt sätt av misstag. Ånej.

3. Alla jobbar alltså på Danskt centrum för information om folkmord. Då kanske man någon gång hintar lite om olika artiklar de skriver eller nån bok som ska sökas upp. HA! Nej, allting skrivs ut, alla diskussioner om folkmord, alla siffror och statistik och artiklar som personerna skriver eller pratar om står också i boken. Jag är ju ganska så insatt i folkmorden i forna Jugoslavien eller i Ungern efter andra världskriget nu om man säger så. Suck.

4. Iben har en kompis som heter Grith (helt normalt namn) som är psykolog. Det skickas hotmail till kontoret och Malene och Iben ber Grith om hjälp för att försöka förstå personen som har skickat mailen. Grith har precis läst en intressant bok om multipla personligheter/scizofreni. Därför introducerar hon en teori att det kan vara vem som helst som har skickat mailen för nästan alla i hela världen har flera personligheter som man inte vet om. Det kan vara Iben eller Malene fastän de inte kommer ihåg det eller vet om det. Man har ju alla någon gång varit med om att man har sagt eller gjort något som man inte kan förklara senare, då kanske det var en annan personlighet inom en. Eh jaha. Efter deras mysiga pratstund med Grith tror de ont om allt och alla. VEM SOM HELST kan har skickat mailen. Alla är skvatt galna. Å gud, rädda mig.

Ja så jag gav inte upp, trots att boken är på 560 sidor. Jag satt och läste och läste om de här neurotiska, paranoida, scizofrena kvinnorna. På bokens omslag står det saker som Mästerligt! Av finaste litterära kvalitet! En mäktig berättelse!
En märklig berättelse skulle jag säga. En helt jävla bindgalen berättelse. Ok. I efterordet till boken står det "Efter att ha läst denna bok kommer du aldrig att kunna se på dina kollegor och på din arbetsplats på samma sätt."

Jag läser en Pulitzer prize-vinnare

Egan tar emot priset. 

Boken beskrivs av Pulitzer-kommitten som:  "an inventive investigation of growing up and growing old in the digital age, displaying a big-hearted curiosity about cultural change at warp speed."


Yeah. Det fattar man ju inte så mycket av. Då får man läsa boken för att få en egen uppfattning. Jag är ju tidigare bekant med Egan, jag har läst The Keep och fler av hennes andra böcker pryder min bokhylla, dock olästa. Så jag blev ruskigt exalterad när hon fick Pulitzerpriset. 
Boken sträcker sig mellan 80-talets punkscen till 2010-talets teknikfreakade värld.
Historien är ganska löst sammansatt och vem berättaren är skiftar i nästan varje kapitel. Ibland får man uppleva samma kväll uppdelade i två kapitel sedda från två olika karaktärer. Det tar ibland några stycken innan man förstår vem det är som kapitlet utgår ifrån och när kapitlet utspelar sig, ibland var detta lite förvirrande. 
En berättarteknisk detalj som jag dock älskade var att de personerna som man skymtade förbi i boken, som inte var huvudpersonerna fick man ändå en fullkomlig presentation av hur deras liv skulle fortlöpa efter just den här scenen/kapitlet var över. Som exempel en utav huvudkaraktärerna har rest till Afrika med sina barn på semester, hans dotter Charlie träffar där en afrikansk ung man som är en del av hotellets underhållning.
"Thirty-five years from now, in 2008, this warrior will be caught in the tribal violence between the Kikuyu and the Luo and will die in a fire. He'll have four wifes and sity-three grandchildren by then, one of whom, a boy named Joe, will inherit his hunting dagger. Joe will go to college in Columbia and study engineering, becoming an expert in visual robotic technology that detects the slightest hint of irregular movement ( the legacy of a childhood spent scanning the grass for lions). He'll marry an American woman named Lulu..."
Så här är det ibland, en helt oviktig statist i historien vecklas plötsligt ut till en fullartad karaktär, för en sekund eller två, sen är man tillbaka på huvudspåret igen. Det är sinnessjukt intressant och smart gjort. 
I boken möter man det misslyckade punkbandet The Flaming Dildos, den misslyckade agenten La Doll som förstörde sin karriär genom att olyckligtvis råka brännskada en hel välgörenhetsbal med brännande olja från lamporna i taket och som sedan blir agent för diverse diktatorer i världen. Vi möter kleptomanen Sasha och hennes chef, skivproducenten Bennie. Sashas bror sitter i fängelse för att ha kidnappat och försökt våldta en filmstjärna vid namn Kitty Jackson. Eller har han det?
Egan skildrar show business från bandets sida, producentens sida, managerns sida, journalistens sida, groupiesarnas sida, bandets flickvänners sida och så vidare. Men alla karaktärer i boken är ganska misslyckade och sneda. 
Det näst sista kapitlet är helt skrivet som om det vore en Power Point-presentation. (!)
Boken handlar väl kanske om hur vi uppfattar tid, och hur all teknik påverkar oss idag. Allt går så fort idag att minnet knappt hänger med. 
Även om jag gillar boken och alla historier och karaktärer hänger ihop är det kanske ändå lite för mycket koncept och historieexperiment för min del. Jag har läst för många splittrade Short Cuts-inspirerade böcker på sistonde. A-B, är det för mycket att begära?
Men en bok sprängfylld av populärkultur, smarta personer och referensblinkningar är det här ändå!

Engångsligg blir engångsläsning

Ni kan läsa Josefin Palmgrens blogg. Om ni gillar det som står där så gillar ni boken. Hon säger själv att boken inte är självbiografisk men bloggen är alltså EXAKT som boken. Det här inlägget till exempel. 

OK boken handlar om Klementin som är 20 år och hon bor i Stockholm hemma hos sin farmor och farfar och hennes föräldrar är skilda men det är liksom helt ok och hon är singel och det är också bra för hon gillar inte förhållanden hon gillar mest att ligga fast nu är det så att hon har en svampinfektion som gör att hon inte får ligga för det gör ont då så hon hånglar mest och dricker öl och kommer in före alla i kön på Berns och Café Opera men hon vill ju egentligen bara gå ut på Morfar Ginko och Little Persia med sina kompisar Rikard Diana Petrus och några till sen har hon en praktikplats på en reklambyrå där hon typ inte gör någonting mer än att koka kaffe och handla saker de behöver till reklamfotograferingar och det här är typ hela boken. Läs om ni tyckte det var coolt.
Här är ett citat från boken som har lite med böcker att göra, det har ju den här bloggen också:

"Jag tänkte att människor är som böcker. Man kan ha dem i sin bokhylla och läsa om dem. Visst kan man upptäcka nya saker och njuta av att läsa om en bok. Men inget kommer att vara som det där första mötet. Eller när man inte visste hur det skulle sluta. När man har läst första kapitlet och längtar efter de följande. Eller den enorma magi som en bok man lämnat halvläst utövar. Eller att gå hem med en nyinköpt bok som man i stort sett bara har bläddrat i. Eller en bok vars blotta omslag kittlat fantasin."

Titeln på den här boken kittlade min fantasi, men det blir ingen omläsning för mig. Lite väl ytligt liksom bah.

Flickan från ingenstans - Justin Cronin

Jag har läst den bloggsöndertipsade boken Flickan från ingenstans av Justin Cronin. Det här är ännu en bok i raden av vampyrböcker, men glöm den romantiskt bleka och vackra Meyer/Rice-vampyren och föreställ dig hellre en slags zombiegorilla. Boken börjar år 2018 i ett USA, söndertrasat av terroristattacker och rädsla. Militären har börjat experimentera fram supermänniskor som kan leva i hundratals år, vars sår läker omedelbums och kan i sin tur försvara USA mot terrorister. Men något går fel och de sorgliga människor som numera är forskningsobjekt och helt söndermodiferade rymmer från militärbasen. De har blivit viraler, eller pyrer, en slags monstervampyr som svingar sig från träd till träd, kommer fram på natten och  biter ihjäl både djur och människor. Katastrofen är ett faktum och snart är hela världen smittad och nära utplåning.
Nu snabbspolar vi hundra år fram i tiden. En liten grupp männskor har lyckats överleva och bor nu i ett slags fort omgivet av höga murar, med stora strålkastare som tänds varje kväll för att mota iväg eventuella pyr-attacker. USA är nu befolkat av mycket mycket få människor och 42,5 miljoner viraler. Chansen att överleva är egentligen minimal. Mycket av tekniken som vi tar för givet idag har gått förlorad med tiden, men strålkastarna drivs ändå med batterier, tyvärr batterier som börjar lida mot sitt slut. En grupp lösgör sig från bosättarna och beger sig ut i ett öde USA för att ta reda på om de är de sista människorna som finns kvar, om militären verkligen fortfarande existerar och om de kan hitta nya batterier till strålkastarna.
Boken är actionfylld till bristningsgränsen. Viralerna attackerar urskillningslöst men längs vägen hittar ändå gruppen både bränsle, fordon och spår av andra människor.
I början av boken får vi träffa FBI-agenten Brad Wolgast, flickan Amy och nunnan Lacey. De tre personerna spelar en stor roll i boken på både väntade och oväntade sätt. Flickan Amy kommer långt om länge till fortet och beger sig tillsammans med utbrytarna ut på ett läskigt och krävande äventyr.
Cronin skiftar mellan nutid och dåtid, innan katastrofen, efter katastrofen, hur det var när alla barn skickades iväg för att inte bli tagna av viralerna osv. och lyckas på så sätt bra med att skapa trovärdiga karaktärer.
Kanske att boken var lite lång, 900 sidor hej och hå, men i vissa stunder var den grymt beroendeframkallande och många utav karaktärerna var så älskvärda att det var svårt att slita sig ifrån de när boken var slut.
Jag har inte läst Släktet av Guillermo del Toro och Chuck Hogan men tycker att ramen på berättelsen påminner ganska mycket om varandra, där är det också ett virus som slår ut stora delar av världen och de som är smittade blir till ngn slags vampyrliknande varelser.
Och ja, boken är den första i en triologi, och ja, den ska bli film.