Anledningen till att jag skriver om den här serien är för att seriens manusförfattare alltså är Jonthan Tropper. Relationsdramer med man med ironisk självdistans som huvudkaraktär-Tropper. Historien handlar om en kriminell kille som muckar från fängelset efter att ha suttit där i 15 år för nån diamantheist han var inblandad i. Hans medbrottsling var hans urläckra flickän. Men efter 15 år är hon nu gift med en åklagare, har inga diamanter att dela med sig av och vill inte ha något att göra med sitt kriminella förflutna. Som av en händelse blir vår huvudkaraktär stans nye sheriff Lukas Hood. I stan finns också en nemesis, nämligen Kai Procter, en sån där företagsman som har ett finger med i spelet överallt, har köpt mer än halva stan och hotar alla andra som vägrar betala honom pengar. Procter spelas av Ulrich Thomsen (ni vet han från Festen). Thomsen spelar riktigt bra och talar en exemplarisk engelska. Om jag kommer att fortsätta titta på serien kommer jag enbart göra det för att Procter är en intressant karaktär och Thomsen spelar bra. Det enda jag märker av Troppers humor är repliken: "You got a judge in your pocket or you're just happy to see me?" i början av avsnittet. På mindre än tjugo minuter har en kille ett hål i handen, en annan får en HP-sauce uppkörd i käften och en tredje får ett smidesstäd inkört i nacken. Så en habil, tämligen våldsam dussinserie där inget direkt sticker ut. Vad Tropper har bidragit med vete gudarna men kanske kommer det synas i följande avsnitt, vem vet?
Visar inlägg med etikett Jonathan Tropper. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Jonathan Tropper. Visa alla inlägg
onsdag 20 februari 2013
Banshee
Ny tv-serie, woop, woop! From the creators of True blood, from the writer of böcker som Joes bok, Konsten att tala med en änkling och Sju jävligt långa dagar kommer här Banshee (snygg filmaffisch, lökig tagline).
Anledningen till att jag skriver om den här serien är för att seriens manusförfattare alltså är Jonthan Tropper. Relationsdramer med man med ironisk självdistans som huvudkaraktär-Tropper. Historien handlar om en kriminell kille som muckar från fängelset efter att ha suttit där i 15 år för nån diamantheist han var inblandad i. Hans medbrottsling var hans urläckra flickän. Men efter 15 år är hon nu gift med en åklagare, har inga diamanter att dela med sig av och vill inte ha något att göra med sitt kriminella förflutna. Som av en händelse blir vår huvudkaraktär stans nye sheriff Lukas Hood. I stan finns också en nemesis, nämligen Kai Procter, en sån där företagsman som har ett finger med i spelet överallt, har köpt mer än halva stan och hotar alla andra som vägrar betala honom pengar. Procter spelas av Ulrich Thomsen (ni vet han från Festen). Thomsen spelar riktigt bra och talar en exemplarisk engelska. Om jag kommer att fortsätta titta på serien kommer jag enbart göra det för att Procter är en intressant karaktär och Thomsen spelar bra. Det enda jag märker av Troppers humor är repliken: "You got a judge in your pocket or you're just happy to see me?" i början av avsnittet. På mindre än tjugo minuter har en kille ett hål i handen, en annan får en HP-sauce uppkörd i käften och en tredje får ett smidesstäd inkört i nacken. Så en habil, tämligen våldsam dussinserie där inget direkt sticker ut. Vad Tropper har bidragit med vete gudarna men kanske kommer det synas i följande avsnitt, vem vet?
Anledningen till att jag skriver om den här serien är för att seriens manusförfattare alltså är Jonthan Tropper. Relationsdramer med man med ironisk självdistans som huvudkaraktär-Tropper. Historien handlar om en kriminell kille som muckar från fängelset efter att ha suttit där i 15 år för nån diamantheist han var inblandad i. Hans medbrottsling var hans urläckra flickän. Men efter 15 år är hon nu gift med en åklagare, har inga diamanter att dela med sig av och vill inte ha något att göra med sitt kriminella förflutna. Som av en händelse blir vår huvudkaraktär stans nye sheriff Lukas Hood. I stan finns också en nemesis, nämligen Kai Procter, en sån där företagsman som har ett finger med i spelet överallt, har köpt mer än halva stan och hotar alla andra som vägrar betala honom pengar. Procter spelas av Ulrich Thomsen (ni vet han från Festen). Thomsen spelar riktigt bra och talar en exemplarisk engelska. Om jag kommer att fortsätta titta på serien kommer jag enbart göra det för att Procter är en intressant karaktär och Thomsen spelar bra. Det enda jag märker av Troppers humor är repliken: "You got a judge in your pocket or you're just happy to see me?" i början av avsnittet. På mindre än tjugo minuter har en kille ett hål i handen, en annan får en HP-sauce uppkörd i käften och en tredje får ett smidesstäd inkört i nacken. Så en habil, tämligen våldsam dussinserie där inget direkt sticker ut. Vad Tropper har bidragit med vete gudarna men kanske kommer det synas i följande avsnitt, vem vet?
Etiketter:
Banshee,
Jonathan Tropper,
tv
tisdag 23 oktober 2012
Boken om Joe - Jonathan Tropper
För det första. På engelska heter den här boken Book of Joe, blinkningen till Book of Job är uppenbara, alltså borde den svenska titeln heta Joes bok (Jobs bok). Kom igen Gilla förlag, det borde ni också kunnat räkna ut.
För det andra. Troppers böcker börjar följa ett oroväckande identiskt mönster. Kille i 34-års åldern möter sin ungdoms demoner, ofta i form av en far vars förhållande till killen inte varit ultimat. "Om att släppa och gå vidare, och lita på dem man älskar." det är taglinen till Konsten att tala med en änkling (Troppers första bok på svenska) men hade lika gärna kunnat stå på Sju jävligt långa dagar och Boken om Joe också. En mening som är sagd om en ännu ej översatt bok av Tropper (Everything changes) hade också kunnat passa in på de här böckerna "Soon fists are flying, his love life is a shambles, and his once carefully structured existence is spinning hopelessly out of control.".
Tropper skriver helt enkelt samma historia om och om igen. Det är han i och för sig inte ensam om, det gör många författare (till exempel min favorit Murakami), men lite finess och detaljer som skiljer böckerna åt hade inte skadat det minsta.
Boken om Joe är på det hela taget en lika helt okej bok som de övriga. Nyhetens behag har lagt sig och jag jublar inte längre över ämnet, de cyniska kommentarerna och fnissen som kan slippa ur en under läsningen. Jag börjar också tröttna på att tjejerna som kom undan, de här tjejerna som egentligen var den enda rätta, men som killen i huvudrollen sjabblade bort på ett korkat sätt och nu försöker vinna tillbaka, alltid skildras som perfekta, gudalika, sköra, små älvprinsessor. Tunna rostfärgade blusar och hårlocker som faller ner mot kinden, ååh vad söta och felfria vi är!
Men alltså egentligen är det väl inget fel på den här boken heller. Tropper är underhållning, men har du läst en så har du läst de alla.
För det andra. Troppers böcker börjar följa ett oroväckande identiskt mönster. Kille i 34-års åldern möter sin ungdoms demoner, ofta i form av en far vars förhållande till killen inte varit ultimat. "Om att släppa och gå vidare, och lita på dem man älskar." det är taglinen till Konsten att tala med en änkling (Troppers första bok på svenska) men hade lika gärna kunnat stå på Sju jävligt långa dagar och Boken om Joe också. En mening som är sagd om en ännu ej översatt bok av Tropper (Everything changes) hade också kunnat passa in på de här böckerna "Soon fists are flying, his love life is a shambles, and his once carefully structured existence is spinning hopelessly out of control.".
Tropper skriver helt enkelt samma historia om och om igen. Det är han i och för sig inte ensam om, det gör många författare (till exempel min favorit Murakami), men lite finess och detaljer som skiljer böckerna åt hade inte skadat det minsta.
Boken om Joe är på det hela taget en lika helt okej bok som de övriga. Nyhetens behag har lagt sig och jag jublar inte längre över ämnet, de cyniska kommentarerna och fnissen som kan slippa ur en under läsningen. Jag börjar också tröttna på att tjejerna som kom undan, de här tjejerna som egentligen var den enda rätta, men som killen i huvudrollen sjabblade bort på ett korkat sätt och nu försöker vinna tillbaka, alltid skildras som perfekta, gudalika, sköra, små älvprinsessor. Tunna rostfärgade blusar och hårlocker som faller ner mot kinden, ååh vad söta och felfria vi är!
Men alltså egentligen är det väl inget fel på den här boken heller. Tropper är underhållning, men har du läst en så har du läst de alla.
Etiketter:
Boken om Joe,
Gilla förlag,
Jonathan Tropper,
recensioner
torsdag 11 oktober 2012
måndag 26 september 2011
Sju jävligt långa dagar - Jonathan Tropper
Ni som gillade Konsten att tala med en änkling kommer även att vurma för den här lilla pärlan. Tropper är en mästare på att beskriva känslor och skeenden precis så man förstår, i vardagliga och komiska termer, men med en ganska svart underton.
Precis som i den förra handlar det om en ganska vanlig kille i 28-35-års åldern, i den förra boken blev killen änkling, i den här boken upptäcker han att hans fru är otrogen, och till råga på allt med hans chef, grädden på moset är att hon även är gravid. Dagarna efter dör hans far. Faderns sista önskning är att den samlade syskonskaran och hans fru ska sitta shiva, det vill säga, att enligt judisk tradition sörja den bortgångne i sju dagar tillsammans som en familj. Under denna vecka av intensivt familjeumgänge vallfärdar familjens samlade släkt, vänner och arbetskollegor med kondoleanser. En hel del roliga, pinsamma och galna situationer uppstår naturligtvis. Samtidigt som detta pågår ska den vanlige killen försöka börja dejta igen/lappa ihop sitt äktenskap/bli vän med sina syskon/förstå vad deras mamma egentligen håller på med.
Lättsamt, roligt, underhållande och medelklass. Tropper är väldigt bra på att skriva om vanliga killars känslor, något som det inte direkt vimlar av i litteraturen. Good stuff!
Precis som i den förra handlar det om en ganska vanlig kille i 28-35-års åldern, i den förra boken blev killen änkling, i den här boken upptäcker han att hans fru är otrogen, och till råga på allt med hans chef, grädden på moset är att hon även är gravid. Dagarna efter dör hans far. Faderns sista önskning är att den samlade syskonskaran och hans fru ska sitta shiva, det vill säga, att enligt judisk tradition sörja den bortgångne i sju dagar tillsammans som en familj. Under denna vecka av intensivt familjeumgänge vallfärdar familjens samlade släkt, vänner och arbetskollegor med kondoleanser. En hel del roliga, pinsamma och galna situationer uppstår naturligtvis. Samtidigt som detta pågår ska den vanlige killen försöka börja dejta igen/lappa ihop sitt äktenskap/bli vän med sina syskon/förstå vad deras mamma egentligen håller på med.
Lättsamt, roligt, underhållande och medelklass. Tropper är väldigt bra på att skriva om vanliga killars känslor, något som det inte direkt vimlar av i litteraturen. Good stuff!
Etiketter:
Jonathan Tropper,
recensioner,
Sju jävligt långa dagar
onsdag 15 juni 2011
Höstens böcker!
Omslaget till höstens böcker är ritat av Sara Granér. Det gillar vi. Här kommer ett urval av de titlar jag mest ser framemot av höstens utgivning. Håll till godo!
Liljestrands första roman. Han har tidigare skrivit den briljanta novellsamlingen Paris-Dakar. Adonis handlar också den om manlighet. Gruppen Adonis återförenas femton år efter deras storhetstid i Benkes sommarstuga. Alla har de hemligheter både för varandra och för alla andra i sin närhet. De har också en gemensam hemlighet. En musikalisk kollektivroman!
Wadensjö är tillbaka. Förlossningen, hans debut var kalasbra! Det här är en roman om Vällingby, om folkhemmet, om ett Sverige i miniatyr och en ung man i en lägenhet i en förort under ett år på 2000-talet.
Amanda Svensson - Välkommen till den här världen: (Norstedts)
Svensson är tillbaka efter tre års romantorka. Hon har ju varit en flitig skribent i till exempel Sydsvenskan. Den här boken är ett slags triangeldrama. Låter bra.
Jonas Karlsson - Spelreglerna (Wahlström & Widstrand)
Ny novellsamling av multibegåvningen Jonas Karlsson. Jag hade hellre tagit en roman, men ok då, efter den här samlingen, då, dååå blir det kanske en roman?
Kalle Lind - Människor som har haft fel (Roos & Tegnér)
Den här boken avslutar Människor-kvartetten. Smart, skitroligt och välformulerat.
Ioana Pârvulescu - Livet börjar på en fredag (2244)
Det nya förlaget 2244 imponerar. Det här är en originell viktoriansk detektivhistoria som utspelar sig i Bukarest i slutet av 1800-talet.
Essie Fox - Sömngångerskan (Damm förlag)
Sarah Waters möter Charlotte Bronté, ok det låter bra för mig. Förlorad kärlek, mord och galenskap i London.
Hanna von Corswant - Barnflickan (Ordfront)
Debut! En klassisk skräckroman. En tjej åker till Frankrike för att jobba som au-pair, men hos paret hon kommer till finns inget barn, hon stannar ändå kvar, men märker snart att Madame och Monsieur har planerat något för henne, vad?
Madeleine Hessérus - Staden utan kvinnor (Natur & Kultur)
Stockholm i en nära framtid: en våg av brutala kvinnomord skakar staden. Efter långvariga stridigheter, där kvinnor och män tar till vapen mot varandra, byggs en mur. I de södra stadsdelarna, bakom den hårt bevakade ringmuren förskansar sig kvinnorna, i de norra lämnas männen kvar i en stad av förfall.
Jonathan Tropper - Sju jävligt långa dagar (Gilla förlag)
Jag gillade Konsten att tala med en änkling väldigt mycket. Allvarligt ämne som ändå blev rolig läsning. Den här romanen kretsar också kring en begravning, men verkar som vanligt kul och som alltid när Gilla är inblandat är omslaget tip top formgivet!
Marie Hermanson - Himmelsdalen (Albert Bonnier)
I en dal ligger ett paradis för människor som vilar upp sig efter psykiska åkommor. Daniel åker dit för att besöka sin tvillingbror, brodern övertalar Daniel att ta hans plats i ett par dagar eftersom han har några saker att klara upp, men broden återvänder aldrig. Varför får ingen lämna dalen? Den öppna friska dalen är ett fängelse för riktigt sjuka människor, farliga både för sig själva och omvärlden. Och personalen kan han naturligtvis inte övertyga om att han inte är han utan att han är sin bror.
Johan Theorin - Sankta Psyko (Wahlström & Widstrand)
Jag har aldrig läst något av Johan Theorin. Hans första bok påminde för mycket om Ajvide Lindqvist och jag vade genast Ajvides läger. Men den här boken lockar mig att ta mig an Theorins författarskap. Han har lämnat Öland och boken utspelar sig på ett dagis som ligger vägg i vägg med ett gammalt mentalsjukhus. En natt när barnen sover djupt hämtar Jan nyckeln till källardörren, låser upp och börjar gå nedför trappan som leder in till Sankta Patricia.
Liv Strömquist - Ja till Liv (Ordfront)
LIV STRÖMQUIST ÄR BÄST, INGEN PROTEST!
Helene Hegemann - Axolotl Roadkill (Natur & Kultur)
Författaren är född 1992 i Berlin, boken blev råhypad när den kom ut i Tyskland. Handlar om en sextonåring som gör revolt mot samhället och dess materialism och jakt på status. Sign me up!
Dorothee Elmiger - Inbjudan till de våghalsiga (Kabusa böcker)
Författaren är född 1985 (jag gillar de unga). Margarete och Fritzi upptäcker att det förr flöt en flod genom staden, en flod som nu tycks vara bortglömd och försvunnen. En flod som skulle kunna ge staden liv. Så systrarna bjuder in till fest för att fira nyupptäckten av floden, och hoppas att stadens gränsvakter ska släppa ut breven till världen utanför.
Hans Alfredson - En något mindre box (Wahlström & Widstrand)
En box med fyra böcker av Hans Alfredson. Den innehåller En ond man, Varför är det så ont om Q?, Svea Hunds limerickar + en inläsning av Hans Alfredsons Lagens långa näsa.
Eva F Dahlgren - Det vita kolet (Forum)
Tidigt nittonhundratal, när Max får uppdraget att elektrifiera Malmö är hans hustru, kusinen Marie, stolt: Hennes Max är ljusbäraren. Det är han som kommer med det vita kolet, som ska göra livet rent och lätt att leva. Men många tror att electriciteten är djävulens påfund.
Nathan Larson - Dewey Decimal (Voltaire publishing)
Nina Perssons man och bandkollega Nathan Larson romandebuterar. Boken utspelar sig i New York och handlar om en litteraturälskande biffig man som jobbar som indrivare till en åklagare. En noirthriller står det beskrivet.
Henrik Lange - Den sämsta får du gratis (Kartago förlag)
Om man är flitig läsare av tidningen Svensk bokhandel kanske det inte finns så många nyheter i Henrik Langes nya seriebok om bokbranschen. Kul! Kolla här.
A.J Kazinski - Den sista goda människan (Forum)
Interpol larmar om en serie ovanliga mord som har inträffat på olika ställen i världen. Någon eller några tar livet av "goda människor". Det handlar om barnläkare, nödhjälpsarbetare och människorättskämpar. De döda är alla brännmärkta med ett nummer på ryggen. Niels uppdrag blir att hitta och varna goda människor i Danmark. Men vem förtjänar egentligen ett sådant epitet?
Det stod även att del tre av 1Q84 skulle släppas redan i november (och inte i mars 2012 som de först sa), men inget bekräftar detta på Norstedts hemsida. Vi får väl se!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)







