Dubbelrecension: Ungdomsböcker!

Ny ungdomssnackis.
Tahereh Mafi (Du kanske undrar hur man uttalar det namnet? Lyssna på Taherehs egen förklaring här) är ynka 24 år och bor i Kalifornien där hon bloggar, twittrar och skriver YA-böcker. Det är alltså den nya genren Young Adults (jag har äntligen lärt mig vad YA betyder). Rör mig inte är del ett i en triologi där del två kommer på engelska i januari 2013.
Boken handlar om flickan Juliette som sitter inspärrad på ett mentalsjukhus. Där sitter hon för att hon har en dödlig beröring. Utanför råder kaos och förstörelse. Världen har kommit till en punkt där inget rent vatten finns, de flesta djur är sjuka, åkrar torkar ut och de flesta svälter. För att styra upp allt igen har Återetablissemanget tagit makten. Men dessvärre drivs de av girighet och maktbegär. Inget blir bättre, snarare värre. Återetablissemanget är också de som har spärrat in Juliette. Plötsligt efter två år av isolering blir Juliette utsläppt och får ett förslag, hon är ett fantastiskt tillskott till Återetablissemangets tortyrkammare. Med hennes hjälp skulle förhör och utfrågningar bli smidigare och snabbare. Men Juliette är en moralfast och modig tjej. Hon vägrar hjälpa dem och hatar sin egen förmåga. Hon ser inget gott komma från sin "kraft". Insert en snygg, mörk, slimmad kille som får kärleken att vakna till liv i Juliette, addera en maktgalen, smått psykotisk l9-årig ledare som vill utnyttja Juliette, men samtidigt är vansinnigt kär i henne. +action och Hungerspelen-framtids-vibbar. Resultat: spännande, oerhört välskrivet och smart upplägg. Historien är berättad från Juliettes perspektiv, lite som att hon skriver dagbok för ibland skriver hon en sak men menar en annan. Och då ser det ut sådär. "Jag ska inte göra dig illa, sa han. Jag vill tro honom. Jag tror honom inte. " And so on. Smart och ganska effektfullt. Tydligen kommer det en kortare novell i höst där historien berättas ur den där psykotiske ledarens perspektiv. Det kan blir mycket intressant. Ibland sympatiserar man nämligen med honom, högst motvilligt.

Serien De utvalda är bra fantasy. Bok två tar tyvärr inte alls vid där bok ett slutade, vilket är synd för man tyckte om alla karaktärer så vansinnigt mycket att man ville höra mer om dem. Istället introducerar Kristin Cashore nya kungariken och nya älskvärda mantelbeklädda män och pilbågsförsedda kvinnor. Det är fina starka kvinnokaraktärer Cashore skildrar och jag rekommenderar ständigt och jämt del ett i serien till ungdomarna som hänger i min butik. (Varför vill föräldrar aldrig köpa serier där bara en eller två delar har kommit? "Nej det blir sånt himla liv om de måste vänta på fortsättningen och då kan de inte läsa något annat under tiden, jag köper den serien när den är komplett." Tråkmånsar, tänker jag! Det är väl en del av tjusningen att träget vänta på nästkommande del i en serie man har börjat läsa.)
Jag tänker inte gå in på handlingen i boken. Den är faktiskt ganska rörig och eftersom jag inte var den mest uppmärksamma läsaren i början av boken fattade jag faktiskt aldrig riktigt vad de här monstren var för något. Men det lossnade sen och boken lästes ut i ett huj. I del tre kommer de två första böckerna att vävas samman och karaktärer från båda böckerna kommer att återkomma. WIN!

De utvalda - Tankeläsaren av Kristin Cashore

Jag råkade läsa ut en tunnisbok i torsdagskväll och stod plötsligt utan bok, en titt i hyllan med läsex på jobbet gjorde att jag kvickt snappade åt mig De utvalda - Tankeläsaren.I ett huj hade jag läst ut den också! Den var väldigt bra och spännande, förvånansvärt lätt gled jag tillbaka in i fantasyläsandets fröjd som jag inte har befunnit mig i sedan tidigt högstadium.
Istället för att som i många andra fantasyromaner traggla sig igenom huvudpersonens barndom och uppvaknande till hjältinneroll, kastas man här rakt in i nuet med dunder och brak. På bokens innerpärm visas kartor över riket (klassiskt) och det är sån där fantastymedeltid såklart. Katsa (åh vad likt Katniss!) är född särling. Särlingarna ses ned på men har i sin tur fantastiska gåvor. Det kan innebära att de är exemplariska simmare, kan förutse väder och vind, läsa tankar, etc. Katsa har dödandets gåva, hon vinner alltid alla strider, kan mörda utan att blinka och ingen armé klarar av henne. Hon skickas ut i de olika kungrikena för att utföra kung Randas minsta nyck. Men hon har börjat tröttna på att inte ha en egen vilja. Hon träffar Po, en annan särling och ljuv kärlek med bombastiska känslor och oförutsedda problem uppstår genast. Jag gillar att det är så mycket pang på rödbetan i den här boken. Det behövs ibland när man är inne i en seg läsperiod.
Del två, Monstrets dotter, kommer på svenska i mitten på maj och den har helt andra huvudpersoner än Tankeläsaren, del tre kommer på engelska i början av maj och där får man åter träffa de karaktärer man har lärt känna i den första boken. Snyggt grepp, spänningen är olidlig och sånt tjafs.