Sex tonårstjejer med väldigt klara utmejslade egenskaper är tydligen häxor. Halleda, de tvingas samarbeta, fastän att de hatar varandra och några till och med mobbar varandra, mot ONDSKAN. En kille på tjejernas gymnasieskola begår självmord i början av boken och detta är något som ONDSKAN har ställt till med.
Ångestfyllt gymnasieliv som varenda kotte kan känna igen sig i blandas med trollformler och fräsande svarta katter. Det är verkligen utmärkt skildrat. De populära i klassen kanske inte har det så lätt heller. De mobbade mår jättedåligt och vill bara hämnas på världen. Läshuvuden som varken är populära eller mobbade, bara grå. Allt är jobbigt, ingen tycker att gymnasiet är en dans på rosor. Sen adderar vi killar på det här. Kärlek och sexdebuter och hångel långt in på natten.
Det här är skitbra, om man är tonåring. Jag vet inte om jag kan sträcka mig till att jag gillar det. Jag kommer nog inte läsa de efterföljande delarna i triologin om orten Engelsfors och häxorna.
Kim W Andersson har gjort det skitsnygga omslaget. Kudos.
