Nattvakten av Sarah Waters

Nattvakten är den fjärde boken av Sarah Waters som jag läser. Jag har i sommar försökt ta mig igenom hela hennes författarskap och har nu bara Ficktjuven kvar.
Nattvakten utspelar sig mellan 1941-47 i England. Man får följa Helen, Kay, Julia, Viv och Duncans liv under dessa krigsdrabbade år. Andra världskriget är hela tiden påtagligt under hela berättelsen. I boken Främlingen i huset tycktes huset spela huvudrollen, i Nattvakten är det det gråa, sönderslagna men ändå hoppfulla London som nästan står i centrum. Ett lager av damm ligger över hus, soffor och kyrkogårdar, tunnelbanan skramlar i underjorden, bomblarm ljuder, sökarljus skiner över himlen och soldater flirtar med allt och alla. Ett kärleksdrama utspelar sig mellan Kay, Julia och Helen. Lesbisk kärlek är än en gång ett huvudtema i Waters bok. Duncan plågas av en mörk hemlighet och Viv är älskarinna till en gift soldat. Det här låter ju kanske ganska lökigt men Sarah Waters är en mästare på att beskriva karaktärer och att göra de levande. Hon beskriver kärlek precis så hjärtskärande och förtärande som den kan vara. Hon hoppar inte över erotiken och jag tycker att hon skildrar den ovanligt bra.
Historien i Nattvakten berättas inte i kronologisk ordning och det tycker jag definitivt är ett vinnande grepp. Man får veta en del men inte varför, man bjuds på svar men har fortfarande inte frågan. När man slår ihop boken är man glad över att ha fått lära känna Helen, Kay, Julia, Viv och Duncan. Men jag undrar fortfarande hur de har det därborta i regniga London.
Jag väntar spänt på en bok där Waters historia utspelar sig i en samtida värld. Hittills har hon utforskat 1800-talet och 1940-talet och hon har verkligen gjort det med bravur. Men kanske behöver hon alla tabun som fanns då. Jag kan i och för sig tycka att det finns en hel del tabun nu också som hon kan använda sig av.
Om man aldrig har läst Sarah Waters kanske inte det här är boken man ska börja men den är såklart läsvärd och gillar man 40-talet så har man verkligen något att se framemot.

Myrrha av Ulrika Kärnborg

Lotta Külhorn har gjort omslaget.

 

Läste precis ut Myrrha. Den är ju inte direkt ny men Ulrika Kärnborg kommer ut med en ny bok i slutet av augusti som heter Som om, som jag spanade in i katalogen för höstens utgivning. Därför kunde det ju vara bra att passa på att läsa hennes skönlitterära debut.
Myrrha utspelar sig i slutet av 1800-talets England. Den är baserad på verkliga händelser och mycket utav det Kärnborg skriver om kommer direkt från huvudpersonernas riktiga dagböcker. Boken handlar om pigan Hannah som träffar en lite äldre (var inte alla relationer på 1800-talet mellan unga kvinnor och äldre män?) man vid namn Arthur Munby. Hannah har inte direkt haft den mest lysande barndomen, hon blev utkastad i tidig ålder och har försörjt sig som piga i olika hem i hela sitt liv. Arthur är ungkarl och jobbar på Ecklesiastikdepartementet. Han dras till smuts och elände. Han älskar att studera kvinnor som arbetar och intervjuar dem om deras hårda liv och antecknar allt i sin dagbok. Han kallar sig själv Observatören. Hannahs och Arthurs förhållande bygger på makt och förnedring. Deras relation är minst sagt komplicerad.
1800-talets England är alltid intressant att läsa om tycker jag. Kärnborg har gjort utförliga efterforskningar och allt är mycket trovärdigt. Däremot vet jag inte om jag gillade det jag läste. Hannahs och Arthurs relation fick mig att skruva på mig och bli lite illa till mods. Maktutvöning är väl bokens huvudtema egentligen. Kanske är det Kärmborgs mål att få mig att spärra upp ögonen och tänka Nej men herregud vad håller de på med? I så fall har hon ju verkligen lyckats.
Det ska bli intressant att läsa Kärnborgs nya bok som jag tror är alltigenom fiktion och inte baserat på något som faktiskt har hänt. Jag återkommer förhoppningsvis längre fram om den.