Sommarboken utkom första gången 1972, då fanns inga illustrationer till boken. Tove ville inte illustrera den eftersom det inte är en barnbok. Men 1976 övertalade förlaget henne att rita bilder till. Bilderna är fantastiska och påminner såklart otroligt mycket om Mumin. Sommarboken handlar om Sophia och hennes farmor som tillbringar somrarna på en ö i skärgården. På ön finns också Sophias far men han sitter mest inne på sitt rum och arbetar. Sophia och farmorn utforskar ön och lär sig saker av varandra. Ibland hittar de på sagor, badar eller bryter sig in i direktörns stuga på grannön. Ibland täljer farmor ett palats av en barkbit till ett låtsasVenedig i kärret, ibland berättar farmor om när hon var ung och var scout eller så ligger de bara i solen och njuter.
Sommarboken är underbar. Kapitlen kan läsas fristående och kan nästan ses som små noveller. Jag får för mig att om jag hade kurat i en stuga på en ö och en sommarstorm hade dragit förbi hade Sommarboken passat ypperligt att högläsas framför en brasa.
