Storm front - Jim Butcher

Privatdetektiv/trollkarl hjälper polisen att lösa brott som kan ha magisk koppling. Trollkarlar, vampyrer, älvor, demoner och annat övernaturligt verkar mer eller mindre vara accepterat och väl känt i samhället, fast det kanske bara är några få som egentligen känner till det, resten låtsas som att de aldrig har märkt något av det.
Det här är underhållningslitteratur rakt av. Pulp, noir och Sim City (filmen, inte spelet) är associationer jag får av den här berättelsen som är den första i en hel serie om Harry Dresdens privatdetektivkarriär.
Det regnar och stormar genom hela boken och Harry får träffa vackra vampyrbordellmammor och muta små älvor med pizza för att få ledtrådar angående mordet han utreder.
Hade jag haft all tid i världen hade jag säkert kunnat läsa mig igenom de andra 13 böckerna om Harry men jag anar att de är väldigt lika varandra och att jag nog får mer ut av att läsa annat istället.

Urban fantasy - mitt i Storm Front

Befinner mig mitt i boken Storm Front av Jim Butcher. Magikern tillika privatdetektiven Harry Dresden hjälper polisen att lösa ett mord till synes begått av någon med rötterna i trollkarlsvärlden. Han försöker samtidigt ha ett normalt kärleksliv och se till att hans privatdetektivbyrå inte går i konkurs. Ibland drar man på smilbanden, magin och den verkliga världen funkar bra ihop. Här håller Harry och hans dödskallevän Bob (en ande som bor i en dödskalle, Harry använder honom istället för en dator eftersom magiker och elektriska apparater inte går hand i hand) på att göra en kärleksdryck för att hjälpa Harry på traven, dödskallevännen intstruerar Harry:

I hesitated, after Bob told me the first ingredient.
"Tequila?" I asked him, skeptically. "Are you sure on that one?I thought the base for a love potion was supposed to be champagne."
"Champagne, tequila, what's the difference, so long as it'll lower her inhibitions?" Bob said. 
"Uh, I'm thinking it's going to get us a, um, sleazier result"
"Hey!" Bob protested. "Who's the memory spirit here! Me or you?" 

Putslustigt. Boken är än så länge ganska underhållande. Känns som en blandning mellan Terry Pratchett och Lev Grossman. Boken påminner också en del om Charlie Hustons Already Dead.