Två böcker med många kvinnor i

 

Inte bara två bra böcker utan även två snygga böcker

Ni har säkert liksom jag sett det lilla klippet på YouTube med The Bechdel Test for women in movies. Det går i alla fall ut på att se om det finns fler än en kvinna i en film och om de kvinnorna har namn, om de pratar med varandra i filmen och att det de pratar om inte rör en man. Ni kan se klippet här. Det är bara 2 minuter långt, ni har tid.
I alla fall, nu har jag läst två böcker där det fullkomligen vimlar av kvinnor som verkligen inte bara pratar med varandra om män. Vilket såklart är vanligare i böcker än i filmer, men ändå. De här två guldklimparna till böcker hade enbart kvinnor som huvudkaraktärer och det är kanske inte det vanligaste ens i böcker.
The summer without men handlar om Mia Fredricksen vars man sen 30 år tillbaka plötsligt vill ha en paus för att komma underfund med om hans jobbflirt är något att ha eller inte. Mia bryter ihop, hamnar på sjukhus men tar sig samman och flyr hem till mamma och byn på vischan där hon växte upp. Där umgås hon med sin mor och hennes söta tantvänner. De kallar sig The Swans och brukar träffas över bokcirklar och kaffe. Mia undervisar en poesiklass över sommaren för sju trettonåriga tjejer och där blir hon delaktig i en verklig såpa av mobbningskaraktär tjejerna emellan. Under tiden Mia undervisar skriver hon själv poesi och tänker ibland tillbaka på tidiga erotiska minnen. Emellanåt får hon meddelanden från sin dotter om vad hennes man har för sig hemma i New York. Mia flyr från sin man till kvinnornas gemenskap för att komma underfund med hur hennes liv ska fortlöpa, med eller utan Boris, hennes man. Sommaren är fylld av självrannsakan, tårar och existensiella resonemang.

Elin Wägners Norrtullsligan är boken som alla stockholmare ska läsa i år i projektet Stockholm läser! Boken skrevs 1908 och utspelar sig såklart just i Stockholm. Den handlar om fyra kvinnor som jobbar som kontorister. De har hand om reskontran, skriver på maskin och kokar kaffe. De bor allihopa tillsammans i ett kyffe och varje månad måste de räkna varenda öre för att få det att gå ihop, "..de 30 sista dagarna på månaden är de värsta".  Deras chefer flörtar hejdlöst med dem, men det är tyvärr något som ingår i jobbet. De funderar på att gå ut i strejk för att få höjd lön, gör också detta, men stöter på patrull. På det hela taget är boken väldigt lättsam och humoristisk. Kvinnorna har det rätt knapert men de har varandra och de delar både sorg och glädje i sin lilla lägenhet. Går det att kombinera kärlek och frihet? Är väl den frågan som boken kokar ner till. Jag kommer på mig själv hela tiden med att förundras över hur modernt allting verkar, boken hade lika gärna kunnat vara skriven 1948 eller 1958, men är alltså utgiven för mer än hundra år sedan. Jag får liksom Johanna på Bokhora starka Mad men-vibbar.

Elisabeth, Emmy, Eva, Baby, Mia, Abigail, Ashley, Alice och de andra kvinnorna i de här romanerna pratar definitivt med varandra, om män, pengar, poesi, kärlek, familjen, ja helt enkelt livet.