En bindgalen bok - Undantaget

Jag blev supersugen på en deckare, det blir man ju på sommaren. Man vill ha något lättsamt och avslappnande, det är i alla fall vad alla mina kunder säger dagarna i ända. Jag försöker avstyra de från de svenska deckarna. De står mig upp i halsen. "Har ni del 134 av Mari Jungestedt?" "Jag är inte säker på vilka delar jag har läst eller inte läst, de är ju så lika." "Jag gillar Läckberg, tror du att jag gillar Anna Jansson, man vill ju inte chansa!" MEN KOM IGEN. Lev lite nu. Jag brukar försöka  få de att inse att vår deckaravdelning består av mycket mer än småstäder, småstadspoliser och skärgårdsbrott. Det går sådär.

Den enda deckaren jag hade i min olästa bokhylla var Undantaget av Christian Jungersen. Den fick tydligen s t r å l a n d e kritik när den kom 2006. Jungersen är från Danmark och verkar bara ha skrivit en bok till förutom Undantaget.
Undantaget utspelar sig mestadels på det lilla kontoret på Danskt centrum för information om folkmord (något som inte förkortades förrän ungefär efter hundra sidor till DCIF, vilket jag störde mig något enormt på) i Köpenhamn. Där jobbar Iben, Malene, Anne-Lise, Camilla och Paul. Paul är chefen och ganska frånvarande och galet framgångsrik. Iben har precis kommit tillbaka från en resa i Afrika där hon blev tagen som gisslan. Nu är hon den hemvändande hjälten. Malene har reumatism och är vacker som en dag. Camilla är mest alldaglig och Anne-Lise är kompetent men fruktansvärt utmobbad av de andra.
Den här skittjocka boken är spännande men mest jävligt irriterande. Jag ska nu berätta varför.

1. Man behöver inte skriva ut allt! Om de behöver möblera om på kontoret behöver man inte skriva ut att man måste vira in benen på skrivbordet i gamla reklamblad för att inte golvet ska få några märken. Man behöver heller inte beskriva inredningen i alla lägenheter som förekommer i boken. I fönstret stod en snygg ytterkruka som kanske hade passat bra hemma hos Malene och Rasmus. Hon tar sin temugg från järnbordet, som är ihopskurvat med bultar och som exsambon byggt, han var tydligen händig blablablabla.

2. Boken handlar extremt mycket om mobbning. Allt ältas i evighet och analyseras i detalj. Räckte hon mig den mappen lite otrevligt nu? Varför pratar hon med chefen, håller hon på att utmanövrera mig? Hon får ofta huvudvärk och är blek, hon är antagligen alkoholist. Allt som händer på det där jävla kontoret har en baktanke för personlig vinning. Ingen bjuder på kakor eller drar ut stolen på ett högljutt sätt av misstag. Ånej.

3. Alla jobbar alltså på Danskt centrum för information om folkmord. Då kanske man någon gång hintar lite om olika artiklar de skriver eller nån bok som ska sökas upp. HA! Nej, allting skrivs ut, alla diskussioner om folkmord, alla siffror och statistik och artiklar som personerna skriver eller pratar om står också i boken. Jag är ju ganska så insatt i folkmorden i forna Jugoslavien eller i Ungern efter andra världskriget nu om man säger så. Suck.

4. Iben har en kompis som heter Grith (helt normalt namn) som är psykolog. Det skickas hotmail till kontoret och Malene och Iben ber Grith om hjälp för att försöka förstå personen som har skickat mailen. Grith har precis läst en intressant bok om multipla personligheter/scizofreni. Därför introducerar hon en teori att det kan vara vem som helst som har skickat mailen för nästan alla i hela världen har flera personligheter som man inte vet om. Det kan vara Iben eller Malene fastän de inte kommer ihåg det eller vet om det. Man har ju alla någon gång varit med om att man har sagt eller gjort något som man inte kan förklara senare, då kanske det var en annan personlighet inom en. Eh jaha. Efter deras mysiga pratstund med Grith tror de ont om allt och alla. VEM SOM HELST kan har skickat mailen. Alla är skvatt galna. Å gud, rädda mig.

Ja så jag gav inte upp, trots att boken är på 560 sidor. Jag satt och läste och läste om de här neurotiska, paranoida, scizofrena kvinnorna. På bokens omslag står det saker som Mästerligt! Av finaste litterära kvalitet! En mäktig berättelse!
En märklig berättelse skulle jag säga. En helt jävla bindgalen berättelse. Ok. I efterordet till boken står det "Efter att ha läst denna bok kommer du aldrig att kunna se på dina kollegor och på din arbetsplats på samma sätt."