Raven girl - Audrey Niffenegger

Man kan bli upphetsad över efterlängtade boksläpp och det blev jag ju med besked när jag läste om Raven girl av Niffenegger. Det jag inte läste mig till då var att det här ju var en bilderbok för barn och inte den där efterlängtade romanen. Men beställt var beställt och jag förväntade mig ändå en tämligen trevlig liten bok.
Boken berättar den lilla historien om en brevbärare som en dag träffar en korpflicka. De bor tillsammans och blir en dag kära och får en människoflicka. Flickan känner sig som en korp och vill helst av allt flyga. Hon träffar en mystisk plastikkirurg som försöker operera om hennes armar och händer till vingar. Bilderna är fantastiskt vackra och stämningsfulla. Söt historia som bara alltmer får mig att längta tills Audrey skriver en ny roman för vuxna. Kom igen nu Audrey!

Birgitta Stenberg till Malmö

Den 29 maj anordnar Moriska Paviljongen Samtal med Birgitta Stenberg. Om ni har möjlighet så måste ni helt enkelt gå på det. Birgitta Stenberg har levt ett makalöst intressant liv och är en heltigenom vettig person. Jag läste boken Kärlek i Europa i höstas när jag var i Paris och Berlin och det var ju passande. Boken tar upp en intressant tid i Europa (50-talet) och man får följa Birgittas grandiosa liv med filosofiska diskussioner och möten med dåtidens stora författare som krydda. Jag ser också att böckerna Kärlek i Europa och Alla vilda har återutgetts i granna pocketutgåvor. De kan man köpa för en billig peng om man går till Moriskan.
(Bonustips: Dagen innan är det Nina Björk och Linda Skugge som samtalar på Moriskan.)

Mer information och biljetter här.

Mississippi av Hillary Jordan

Den här romanen har en hel del good stuff insprängt mellan sidorna. Man kan säga att det allt kretsar kring och egentligen bokens huvudperson är efterkrigstidens amerikanska söder. Den heta luften, den skitiga leran, de vajande bomullsfälten, den förödande spriten, de med mörk hy och de med vit hy.
Jag kan tänka mig att de som har läst Kathryn Stockets Niceville kommer att känna igen sig i den här boken, jag har inte läst Niceville men föreställer mig ändå att den här boken är mörkare och gräver djupare i människornas psyken och  hjärtan.
Boken följer två starka kvinnor, två lantbrukare och två från kriget hemkomna söner. Den ena familjen är vit och den andra svart. Rasismen är påtaglig och hemsk att tampas med. Laura flyttar ut på landet från stadens rena gator. Hennes man Henry vill bruka jorden och Laura har inte mycket att säga till om. Hap och hans fru Florence arrenderar en del av Henrys jord. De hjälper även till med bomullsskörden och Florence blir en slags hemhjälp hos Laura. Henrys lillebror Jamie kommer hem från kriget, trasig men ändå skimrande och drömsk. Haps son Ronsel kommer också han hem från kriget och måste igen tampas med Söderns rasism, den slapp han i krigets Europa. De här sex människorna är med om mycket tragik innan bokens mycket snabblästa och intressanta sidor är slut. Bra semesterbok och stor behållning. Så sammanfattar jag.

Books as thick as bricks!

En tegelstensutmaning har cirkulerat bland bokbloggarna. Jag hoppar på.

1. Visa upp de fem tjockaste böcker som står i hyllan hemma som du har läst.
2. Visa upp de två tjockaste böcker som står i hyllan hemma som du inte har läst.

Jag har märkt att det är en hel del samma titlar som återkommer bland bloggarna. Så även hos mig. Vi kan väl börja med de fem som jag faktiskt har läst. En spännande detalj är att tre utav böckerna läste jag under samma ettårsperiod där jag pendlade från Malmö till Köpenhamn dagarna i ända. Tågåkning lämpar sig mycket väl för tegelstensläsning. 

1. Shantaram av Gregory David Roberts, 942 sidor

En pendlingsbok. Den här boken känner väl alla till. Australiensisk fånge rymmer till Indien, har filosofiska diskussioner med indiska maffiagubbar, röker på, involveras i nya brott, lever i slummen där han öppnar en läkarmottagning och det händer helt enkelt allmänt en massa galna grejer. Allt ska också vara sant. Boken är bra på så sätt att många olika typer av människor kan uppskatta den. Uppföljaren har det snackats länge om och på vissa sidor står det att The mountain of shadows kommer att komma ut senare i år och på andra ställen nämns året 2025 som ett möjligt utgivningsår. Ingen verkar riktigt veta. 

2. Flickan från ingenstans av Justin Cronin, 907 sidor
Den här boken ser absolut tjockast ut men fick alltså vackert lämna över förstaplatsen till Shantaram. Stephen King önskar att han har skrivit den. Vampyrer, monster, små rara flickor, dystopiskt och en hel del action. Spännande som få. Andra delen har kommit på engelska och ett svenskt exemplar är nog på väg till mig inom kort, den nya delen heter De första tolv och släpptes på svenska den 13 maj. 

3. Blonde av Joyce Carol Oates, 862 sidor
En riktigt bra påhittad biografi om Marilyn Monroe. Gripande så det står härliga till. All glamor och förtvivlan skildras lysande av Oates. Filmen som baseras på just denna bok beräkas komma 2014 , där det ryktas om att Naomi Watts ska porträttera Marilyn Monroe. 

4. Kärlekens mörka sida av Rafik Schami,  815 sidor
En pendlingsbok. Den här boken finns inte längre på svenska att finna. Det är lite synd. Den är riktigt bra och kan väl lättast beskrivas som en mustig familjesaga som spinner över flera generationer och som följer två familjer som ligger i fejd med varandra och där naturligtvis en flicka och en pojke från de båda familjerna blir handlöst förälskade i varandra. 

5. Illusionisten av John Fowles, 780 sidor
En pendlingsbok. Den här boken blev jag extremt sugen på att läsa häromdagen när det var riktigt hett ute på innergården. Men så har jag ju redan läst den. En perfekt sommarbok när luften dallrar och pannan svettas. Det är nämligen väldigt varmt och torrt i boken, den utspelar sig på en grekisk ö. Ett galant romanbygge med dionysisk galenskap och bulgakovsk magisk realism. En av mina absoluta favoriter. 

Så kommer vi till de mer sorgliga böckerna. De olästa, de bortvalda, de alltför tunga för att få komma ner i resväskan eller att hållas upp av trötta händer. 

1. Drood av Dan Simmons, 816 sidor
Den här har jag faktiskt börjat på, men vad hjälper det. Den blev ju ledsamt undanlagd när något mer intressant dök upp. Det här är en Sherlock Holmes-inspirerad 1800-talshistoria. Den bygger på Charles Dickens sista år i livet. "Their investigation will lead them through slums, opium dens, catacombs and sewers". Ja ni fattar. 

2. Jonathan Strange & Mr Norell av Susanna Clarke, 793 sidor
Det här måste vara den boken som jag har sett hos flest bokbloggare och som också oftast varit oläst. Alla har förstått dess storhet, införskaffat boken, men sedan aldrig kommit för sig att läsa den. Det är väl kanske synd. Den ska ju vara så bra, så bra. Den verkar innehålla så många bra ingredienser, magi, ond bråd död och spöken. Vi får se om den någonsin blir läst. 

Två bonunsböcker jag också vill ta upp:
1. Special topics in calamity physics av Marisha Pessl, 736 sidor
Den här kvalade ju nästan in på lästalistan. Det som är intressant med den här är att om jag hade läst boken på svenska hade den inte varit i närheten av de andra i denna tegelstensfest. Den svenska utgåvan är på futtiga 540 sidor. Som det kan gå. En annan makalöst trevlig nyhet gällande Marisha Pessl är att hon i augusti släpper sin andra bok. Den ska heta The night film och vara en litterär deckare kan man säga. Mer om den kan ni läsa här. (Det amerikanska omslaget är ganska fult, det brittiska mycket finare.)

2. Alla dagar av Terezia Moria, 481 sidor. 
Hur kan den se så otroligt tjock ut men ha så få sidor? Jag trodde definitivt den här skulle vinna i olästklassen. Den rara Rakel Chukri (kulturchef på Sydsvenskan) rekommenderade mig denna och jag beställde raskt hem ett läsex. Men oläst har den förblivit och synd är kanske det. Den är utgiven på det fina och ambitiösa förlaget Rámus som finns här i Malmö. 

Titta vad tjock den ljusblåa Alla dagar ser ut men Shantaram har alltså nästan dubbelt så många sidor. 

Snöstormen - Vladimir Sorokin

Det här var en märklig bok, inte alls den typ av historia jag hade förväntat mig. Boken är ganska tunn och går snabbt att läsa. Jag fick intrycket av att den skulle vara lite sådär rysk fantasy-aktig (ni vet Lukasjenko, Gluchovskij) men jag jämför den nog hellre med Michail Bulgakov. Smått absurdistisk, plötsligt orealistisk men ack så Ryssrealistisk. Boken A country doctor's notebook av Bulgakov (som nyligen har filmatiserats med Jon Hamm och Daniel Radcliffe) har mycket gemensamt med Snöstormen.
Boken handlar helt enkelt om en doktor som kommer till en liten by på landet. Han behöver därifrån ta sig vidare till en annan ännu mindre by för att ge dem vaccin. Där rasar nämligen en slags pest, en sjukdom som får människor att bli zombies. Han får efter mycket övertalning skjuts med en mannen Harkel. De tar sig fram med hjälp av en självgångare dragen av ett gäng skitsmå hästar. Inte förrän i slutet av boken när hästarna kurar ihop sig i Harkels skägg inser jag hur små de faktiskt är. De möter snöstorm efter snöstorm, men vädret ät det minsta av deras problem. Deras fordon går sönder, de måste laga det med förband. De kör av vägen ideligen, tappar bort vägen i och med vädret, får övernatta hos en galen småväxt mjölnare (mjölnaren sitter ibland på sin frus axel och dricker vodka ur en fingerborg), kör vidare, blir attackerade av vargar, stöter på mystiska vetenskapsmän, blir höga av deras hemmakokade knark, fastnar i näsan på ett lik av en jätte som ligger över vägen och så vidare. Många galna och absurda ting sker under resans gång. I det här fallet stämmer verkligen talesättet att resan är målet. Jag skulle kanske inte kasta den här boken över någon i vild rekommendationslusta men det är en smårolig liten historia som kan vara värd att läsa ändå. Sorokin blev tydligen nominerad till Man Booker Prize förra året och är en av Rysslands mest lästa författare. Jag hade kanske velat utforska hans utgivning en smula mer och se om det finns några godbitar.

Jag pratar om var man hittar de bästa böckerna på Radio AF

Jag har gjort fler gästspel i radioprogrammet Boktimmen på Radio Af. I avsnitt #3 pratar jag om Förr eller senare exploderar jag (man kan faktiskt inte prata nog om den boken). Om man kan bortse hur många gånger jag säger fantastiskt och absolut så är inslaget väldigt trevligt och lättsamt.
I samma program, lite senare, pratar jag och programledaren Hanna Nyberg även om hur man egentligen hittar bra böcker. Var man snappar upp tips, vem man ska prata med och vilka bloggar som är våra favoriter. Det här är inga superexklusiva tips. Ni som bokbloggare kommer inte att hitta några nyheter direkt men vi vänder ju oss till studenter som kanske inte är lika boknördiga som vi är.

Lyssna på Boktimmen här. 

Jag gjorde även en snabbrecension av boken Fågelbarn i avsnitt #5 men den intervjun är gjord via telefon med mig helt nyvaken så den har jag inte ens våga lyssna på.

Snart kanske jag är med igen. Podcastinspelning väntar i veckan!

Audrey Niffeneggers nya bok

På väg hem till mig i detta nu är Audrey Niffeneggers nya roman The raven girl. Jag hade helt glömt att hon var påväg med en ny roman och jag blev glatt överraskad när den redan var utgiven.
Denna bok handlar om en brevbärare som får en dotter tillsammans med en korp (ja vaddå då?). De får en korpflicka som är instängd i en människas kropp. Hon känner sig obekväm som människa och vill inget hellre än att kunna flyga. Hon träffar en knepig doktor som påstår att han kanske kan hjälpa henne.
Det låter väl som en strålande synopsis? Återkommer när min läsning är avslutad.

 

Korrigering: Boken är en bilderbok för barn och jag fick just boken i min hand. Den ser oerhört fin ut och är säkert bra ändå. Läsrapport senare. 

Den bästa dagen är en dag av törst - Jessica Kolterjahn

Kolterjahn har inspirerats av Boyes liv. Hon har tagit faktiska händelser från Boyes liv, läst hennes brev och anteckningar och därifrån byggt en roman där man ibland undrar vad som är påhitt och vad som har hänt.
1932 lämnar en olycklig och mörk Boye Stockholm för Berlin. Hon har blivit rekommenderad en psykoanalytiker som kanske kan ta henne ut ur det mörka. Hon hyr ett slitet och kallt rum där hon försöker försörja sig genom att översätta romaner till svenska och skriva en och annan hemsk novell för Svensk damtidning. Hon har det knapert men ger inte upp för att återvända till Stockholm utan inser att den här resan är något hon måste göra och avsluta.
Hon brottas med sina demoner, med sitt gift. Hon dras till kvinnor och det är något samhället och hon själv inte kan tillåta. Hon har nyligen kommit ur ett dåligt ätenskap med Leif Björk och har även haft en stormig affär med tidningsmannen Josef Riwkin. Samtidigt har hon hela tiden dragits till kvinnor och har haft kortare romanser med dessa.
I Berlin går psykoanalysen på tomgång, hon litar inte på sin terapeut. När hon upptäcker kvinnoklubbarna i Berlin och träffar den sköna atenskan Artemis kan hon inte motstå lockelsen i kvinnan och de undangömda festlokalerna. Hon berättar inget för sin terapeut utan avslutar samarbetet för att söka råd hos en ny kvinnlig psykoanalytiker. Denna råder Karin att inte motstå sina demoner, att kanske ska hon avsluta sina heterosexuella förhållanden och istället leva ut sin homosexualitet. Kanske kommer Karin att bli lycklig och bli kvitt giftet då?
Men Karin våndas, hon vill dö, hon är förvirrad. Berlin står inför en omvälvande förändring. Nazismen är i antågande och fastän våren har kommit blir Berlin (och Karin) allt mörkare.
Hon inleder ett förhållande med den unga Margot Hansel och börjar så småningom kanske inse att även hon kan och får vara lycklig.
Det här är den tredje boken av Kolterjahn jag läser och hon börjar utkristalliseras som en stor berättare. Jag har verkligen uppskattat varenda roman jag har läst. Det här är också den andra boken (jag tänker på Nattfjäril) som Kolterjahn hämtar inspiration från en verklig händelse och väver sedan in sin egen fria fantasi för att skapa sin roman. Ock liksom hennes debut Ut ur skuggan utspelar sig denna på 30-talet och tar upp kvinnor som lever i svåra förhållanden med män men som sedan letar sig ur dessa och finner en lesbisk kärlek. Kanske kan Kolterjahn bli Sveriges alldeles egna Sarah Waters?

Två snabbrecensioner

The Sick Rose plockade jag upp på Hamrelius utrensning av engelska storpocketar. Ett format som jag faktiskt avskyr. Mjuk pärm, men mycket styvare än en pocket, och väldigt mycket större. Ett format som är riktigt svårt att hålla i med en hand eller lägga ner på ett bord och hålla nere med bara en hand. Boken vill bara stänga sig hela tiden.
Tidigare har jag läst Grenar av gift (The posion tree) av Erin Kelly och den var habil. Trevligt med en bohemdeckare i universitetsmiljö men spänningen var det inte så mycket med. The Sick Rose har liknande egenskaper. 80-talets gothscen och Londoneska marknader är fina miljöer, liksom den nutida delen av boken som utspelar sig vid en herrgård där en 1500-tals trädgård ska återskapas. Paul hamnar där efter att han måste fly från sitt hem eftersom han ska vittna mot sin bästa vän i en mordrättegång. Louisa arbetar där eftersom hon älskar växter men också eftersom hon inte kan vara i London mer, inte efter vad som hände hennes pojkvän där för 20 år sedan. Louisa och Paul möts och blir ett par, båda två med rätt mörka bakgrunder. Men tja, boken går riktigt långsamt och inte mycket händer alls. Så värst spännande hinner det knappt bli innan ens slutcrescendot raskt är över på fem futtiga sidor. Nja, Erin Kelly, shape it up! (Inte hjäpte det heller att jag läste boken superlångtsamt och väldigt uppdelat, en sida där, en halv sida där, två sidor där, gäsp, den tar aldrig slut).

Kaninhjärta av Christin Ljungqvist är desto bättre. Inte riktigt lika bra som hennes nya roman Fågelhjärta men inte långt ifrån. Tvillingarna Mary och Anne flyttar in i deras pappas tomma lägenhet över sommaren för att undkomma mammans sorgsna singeltillvaro och för att prova på att leva vuxenliv. Det blir en sommar fylld med dramatik och seanser för att hitta en liten försvunnen flicka. Mary och Anne kan nämligen få kontakt med döda människor. En kvinna får nys om deras egenskaper och övertalar dem att hjälpa henne att hitta en liten flicka som har varit försvunnen ett tag. Samtidigt får Anne vibbar från ett spöke att Marys liv är i fara. Ska hon berätta det hemska för Mary eller ska hon försöka skydda henne i hemlighet. Karaktärerna är galan utmejslade. Man stör sig på envisa, barnsliga Mary och hejar på den lite mer mogna och lugna Anne. Deras relation, eftersom de är enäggstvillingar, är stormig och fruktansvärt nära och jag får rysningar av alla svåra val Anne måste göra för att Mary ska överleva sommmaren. Läs både Kaninhjärta och Fågelbarn i sommar tycker jag!

Sommarböcker

Jag kom över några bokkataloger för sommaren och den tidiga höstens utgivning. Det ser lovande ut. Det gör verkligen det. Donna Tartts roman kommer ut på svenska i höst också, men inget datum eller svenskt omslag finns ännu.

Vårens bokskörd

Böcker som ska läsas inom kort.
Ser egentligen mest framemot Annika Perssons biografi över Lena Nyman och Jessica Kolterjahns fiktionaliserade Karin Boye gör Berlin-roman.

Hundra balla ställen i Skåne

En boknyhet är att den f a n t a s t i s k a guideboken över Skåne, 100 balla ställen i Skåne har släppts i en ny uppgraderad version. 10 ställen är bortplockade och 10 nya ställen är tillagda. Jag hade turen att få vara med på bokens releasefest på båten Studio Tintin i Malmö (givetvis med i boken som ett av de balla ställena). Kvällen bjöd på öl, chips, tipsrunda med Skånetema, högläsning från boken av författaren Valle Westesson, högtidligt tal av Kalle Lind och sånguppträdande av Kristofer Jonzon och Josefin Johansson. En riktig toppenfest!

Valle Westesson och Kalle Lind

Boken är smart uppdelad i coola ställen, märkliga ställen, kuriotiska ställen, historiska ställen och vackra ställen. Platserna är verkligen utflyktsmål som man inte visste fanns. Exempel på detta är att det finns en takträdgård i Malmö, ett UFO-monument i Ängelholm, grottor på Kullaberg och ett övergivet vikingaland i Skånes-Fagerhult.
Det står även utförliga vägbeskrivningar, både med bil och kollektivtrafik. Boken passar singlar såsom barnfamiljer.
Vi kan titta på uppslaget över Kopparhatten på Söderåsen - Skånes Grand Canyon.

Chansen att få Yellowstone-vibbar är ändå 31% men risken att få svindel är 22%, en avvägning man måste göra. 

Murakamis nya bok! +filmnyhet

Nu blev det ett sånt där långt uppehåll igen. Jag skyller på nytt jobb (fortfarande bokhandel alltså), Barcelonaresa, födelsedagar och seg bok som jag äntligen har läst ut. 

Att Haruki Murakami har släppt en ny bok kan inte ha undgått en enda boknörd. Den släpptes med pompa och ståt i Tokyo vid midnatt den 12 april. Köerna vindlade och kassalådorna smällde. Bokens titel på engelska är "Colourless Tsukuru Tazaki and His Years of Pilgrimage." Ingen enkel titel men det brukar ju aldrig vara fallet med Murakamis titlar heller. Redan morgonen efter kunde man i japanska tidningar läsa snabbrecensioner av romanen. Enligt dessa handlar boken om en man (alltid en man) som försöker komma över sin ensamhet. I skolan hade huvudpersonen Tukuru Tazai fyra vänner som hade namn som representerade färger men  Tskukurus namn gjorde det inte och då blev han utstött av sina vänner. Nu vid 36 års ålder ser han tillbaka på sitt tomma, färglösa liv. 
Det här låter kanskte inte megaupplyftande precis men alla snabbrecensioner har varit positiva. När boken släpps på engelska är det ingen som vet. Om ni vill veta mer om vad boken handlar om läs här. 

Den nya boken av Murakami. 

Sen vill jag bara snabbt nämna att en utav mina favoritdeckare Barn 44 håller på att bli film med Noomi Rapace, Tom Hardy, Gary Oldman och Joel Kinnaman i huvudrollerna. Regissören är svensk och heter Daniel Espinosa. Barn 44 är skriven av Tom Rob Smith och den och de två uppföljarna Det hemliga manifestet och Agent 6 är riktiga pärlor. De utspelar sig under 50- och 60-talet i Sovjet och Afghanistan och de är spännande + att man lär sig en hel massa om den tidens politik. Good stuff! Filmen kommer inte förrän nästa år men man kan ju alltid peppa redan nu!  (Tom Rob Smith verkar också släppa en ny bok nästa år)

Fågelbarn - Christin Ljungqvist

Det här är en utav de obehagligaste romanerna jag har läst tror jag. Den stannar fysiskt kvar i mig och jag har lust att krypa upp i någons famn för tröst och värme. Jag får ett starkt behov av att omge ge mig med människor som jag vet tycker om mig och litar på mig. Jag vill skaka av mig olusten och genast börja läsa en ny bok, en lättsam och oviktig bok. Men det kan jag inte. Jag har inte läst Christin Ljungqvists debut Kaninhjärta och jag vet nu att jag måste läsa den. Jag måste läsa allt av Christin Ljungqvist för jag vill kunna rekommendera hennes böcker till andra läsare. För även om obehaget är starkt och nästan lite skrämmande är det ju naturligtvis ett tecken på att boken är djävulusiskt bra och välskriven. Att kunna förmedla stämningar och känslor så här påtagligt måste tyda på att texten har trängt in i mig och att texten helt enkelt är grym.
I Fågelbarn möter vi Hanna som bor i en villa tillsammans med sin mamma och pappa. Hon har även två äldre bröder, Samuel och Jens. Samuel är ljuset och Jens är det becksvarta mörkret. Men bröderna försvinner och allt är Jens fel, eller Hannas kanske? Hanna har en förmåga att se saker som har skett och hon ser döda själar som vandrar runt omkring oss levande. Hennes mamma blir upprörd när Hanna pratar om sina spöken och vägrar lyssna på henne så Hanna stänger in det i sig själv. Överhuvudtaget lyssnar inte Hannas mamma på henne, hon låtsas som att familjen de lever i är som allas andra och att de får se det positiva i livet. Hannas familj är allt annat än funktionell och det är sveket från föräldrarna som stannar kvar i mig längst. Lögnerna och tystnaden och allt det mörka som bara Hanna bär på, som bara Hanna vet om. Samuel vet också men han kan inte hjälpa henne längre.
Jag hoppas att de positiva recensionerna haglar över Fågelbarn och att boken inte stoppas undan på nån ungdomshylla utan att den ställs fram på podierna närmast ingången och säljer som smör.

I boken Kaninhjärta har Hanna en biroll men annars hänger inte de här två böckerna ihop vad jag kan förstå.

Sharp objects - Gillian Flynn

Modernista släppte förra året Mörka platser av Gillian Flynn (recenserad av mig här). Den titeln imponerade inte direkt på mig, socialrealismen och misären stod mig upp i halsen. Bokbloggarnas överväldigande hyllande av Gillian Flynn var inget jag höll med om men det är också anledningen till att jag än en gång plockar upp en bok av Flynn. Kanske var jag i ett tillfälligt anti-Flynn-mode, kanske var Dark places (som den engelska titeln lyder) en mellanbok. Sharp objects på bokrean fick mig i alla fall att ge henne en andra chans.
Camille jobbar som journalist i Chicago. Efter att två unga flickor blivit mördade i hennes hemstad skickas hon dit för att skriva ett reportage om morden. Camille är en skör själ som nyss blivit utskriven från en psykiatrisk klinik för att ha ristat in ord över hela sin kropp. Hennes chefredaktör ger henne ändå chansen att skriva ett riktigt mustigt knäck. Väl hemma bor hon hos sin extremt kyliga moder i ett stort viktorianskt hus, där även Amma den brådmogna trettonåriga halvsystern bor och Alan den helt anonyme styvfadern. Snart börjar Camille misstänka att morden hon undersöker har att göra med hennes egen barndom.
Även om Camille är en synnerligen komplex figur så är det nog ändå beskrivningen av Camilles mor och halvsyster som rör mig djupast. Halvsystern Amma beter sig hemma som en liten flicka som bara blir nöjd när hon får nya möbler till sitt dockhus. I skolan och ute på stan är hon dock den populära tonåringen som terroriserar sin omgivning med mobbning och flirtar med de äldre killarna. I ett band efter henne hänger några andra tjejer som önskar att de var lika tuffa som Amma.
Camilles mor hymlar inte med faktumet att hon aldrig har älskat Camille, hon förnedrar Camille och talar illa om henne framför andra. Tillsammans blir Camilles mor och Amma fruktansvärt obehagliga figurer.
I Sharp objects är Flynn duktig på att beskriva ett samhälle på glid, klasskillnaderna i byn blir tydliga, fingrar pekas mot suspekta typer stup i kvarten och nyanlända till byn misstänkliggörs.
I det stora hela en bra och spännande roman om gravt dysfunktionella familjer. Gillian Flynn är fortfarande inte tokhyllad av mig men hon är i alla fall numera på plussidan.
I augusti släpper Modernista ännu en titel på svenska, nämligen Flynns senaste Gone girl, den släpps som Kvinna saknad och jag lär väl plocka upp den också.

Så funkar det - väl inte?

Jag har läst en helt fantastisk barnbok igen. Boken heter Så funkar det - väl inte. och är skriven och illustrerad av Johan Thörnqvist. Det här är hans första bok. Illustrationerna är den här bokens styrka. Bilderna är detaljerade, påhittiga, roliga och söta. Boken handlar om att morfar och Miriyam är ute och går i staden och morfar förklarar hur allting funkar, hur hissen funkar, hur kassamaskinen i affären funkar, hur bankomaten funkar och hur lyktstolpen funkar. Det kan vara så att morfar bara hittar på, men det gör ingenting. Morfars påhittighet gör dagen lite roligare. Kan det vara så att det är en elefant som hoppar på en studsmatta som får hissen att gå uppåt? Kan det vara så att det är en liten liten hund som springer efter ett köttben inuti däcket som får bilen att rulla? Det kan vara så det funkar, vem vet? Jag får Farbrorn som inte ville va stor-vibbar av morfar i boken. Det är ju väldigt positivt. Bilderna påminner också mycket om datorspelet Machinarium (som rekommenderas att spela om ni gillar sånt). Titta gärna in på Johan Thörnqvists blogg snarlik.se där fler av de alldeles underbara illustrationerna återfinns. 

När skruven dras åt - Henry James

När jag såg att en nyutgåva av Henry James spökroman När skruven dras åt var på väg ut blev jag glad. Jag hade ett suddigt minne av att jag för sju år sedan hade läst en annan Henry James och då gillat det. När jag idag efter utläst roman äntligen tittade i hyllan för att se vilken annan titel som där stod hittade jag samma (!) titel som jag just läst. En engelsk Penguin-utgåva med ett bokmärke nedstucket efter halva boken. Ett säkert tecken på att jag faktiskt aldrig läste ut boken. Jag tror bestämt att jag skyller det på den träiga engelska som boken säkerligen var skriven på. 1800-talsengelska är inte min forte. 

En av blurbarna på den svenka utgåvan är "Det är lite Jane Eyre möter The Others". Det är kanske inte så konstigt när man läser på lite eftersom filmen The Others löst är baserad på The turn of the screw, så den blurben är ju absolut spot on! Det var en del år sen jag såg The Others men av vad jag kommer ihåg så var filmen gräsligt läskig och det lever inte riktigt boken upp till. 

En ung kvinna tar anställning på ett gods utanför London. Hon blir guvernant åt två förtjusande barn, Flora och Miles. Godset ägs av en ung herre som är förmyndare åt barnen men han lever sitt hektiska liv i London och vill inte bli störd. Kvinnan börjar se syner som får henne att tvivla på sig själv och på godheten hos barnen. Hon anförtror sig åt godsets hushållerska Mrs Grose och tillsammans försöker de skydda barnen mot ondskan som hemsöker deras hem. 

Genomgående i romanen är man osäker på om guvernanten faktiskt har dessa syner eller om det är något som hon inbillar sig. Hon läser gotiska romaner och är själv huvudpersonen i en. Hon hetsar upp sig och verkar smått paranoid över fladdrande gardiner och mörka vrår. Hennes diskussioner med Mrs Grose, om huruvida de ska lämna barnen utanför hemskheterna eller inviga de för att lättare skydda dem, är fyllda av utropstecken. Dessa utropstecken blir efter ett antal sidor tröttsamma, upphetsningen känns överdriven, både från guvernantens sida och från författarens sida.

Kärleken som guvernanten känner för de två barnen är också ett störande och märkligt inslag i boken. Hon överröser de med kyssar och smekningar i parti och minut. Även här haglar utropstecknen. 

När The turn of the screw kom ut 1898 skrämde den slag på läsarna. Henry James själv sade: "I had to correct the proofs of my ghost story last night ...when I had finished them I was so frightened that I was afraid to go upstairs to bed!" Nu så här över hundra år senare kommer ingen läsare att bli särskilt skrämd av den här historien men det är ändå ett fint exempel på en gotisk spökroman. 

Förordet till den här nyutgåvan är skriven av Mathias Fyhr och det är ett riktigt intressant sådant. Han skriver bland annat om det sällskap som bildades i London 1892, nämligen The Society for Physical Reseach. Sällskapet studerade telepati, övernaturliga händelser och förekomsten av spöken. Det som slår mig är de namnkunniga medlemmar sällskapet hade: Lewis Carrol, Mark Twain, Arthur Conan Doyle, Marie och Pierre Curie, Sigmund Freud och Carl G Jung. Henry James var inte med men väl hans bror och man tror att han har blivit inspirerad av sällskapets efterforskningar. 

Debutantradio

Jag har än en gång bidragit till Radio AF's program Boktimmen. Den här gången hyllar jag Caroline Hainers roman Inte helt hundra. En annan debutant som avhandlas i programmet är Anna-Karin Thorburn och hennes bok Jag biter i apelsiner. Dessutom är Karin Wahlberg i studion och pratar inspiration och om kommande böcker.

Lyssnar gör ni här. 
Radio AF hittar ni här. 

Nytt från Nanna Johansson i höst!

På Galago till hösten, nytt album av Nanna Johansson.
Roligt? Antagligen. Politiskt? Troligt. Gölligt? Fo sure.

(Djuralbumet med arbetstiteln Naturen är ond som egentligen skulle släppts först kommer att skjutas upp. Det blir feminism till hösten istället.)

På långritt genom Europa!

Jag har läst en biografi. Det gör jag nästan aldrig. Några av mina favoritämnen avverkades så det gick bra ändå, Paris, hästar, 20-talet, Europa i allmänhet, stark kvinna och umgänge i konstnärliga och litterära kretsar. Oss håller inga bojor, oss binder inga band (något som Linde och hennes syster ropade under leksamma ritter i barndomen) handlar om Linde Klinkowström-Rosen som föddes 1902 på herrgården Stafsund  i en adelsfamilj i Stockholmstrakten. 1926 beslutar hon sig för att rida ner till Paris för att hälsa på sin syster Thora och hennes man Nils von Dardel. Linde sadlar Castor och ger sig ut på sin första utav sex långritter som hon gör runtom i Europa. Färden bär sedan under de kommande åren av till Rom, Budapest, Bryssel, Berlin och Warszawa. Under resornas gång bor hon på herrgårdar och slott, vännerna och släktingarna till adelsfamiljen Klinkowström hjälper henne med härbärge, tjusiga middagar, stallplatser och hästtävlingar. Men hon bor även hos bönder, på små värdshus och finns det inga rum lediga delar hon mer än gärna spilta tillsammans med Castor. I Paris lever hon bohemliv tillsammans med Thora. I Nils och Thoras ateljé träffar hon Amadeo Modligiano, Isaac Grünewald, Sigrid Hjertén, Marc Chagall, Pablo Picasso och Georges Braque. Nils von Dardel umgicks också flitigt med Ernest Hemingway och Martha Gelhorn. I Rom träffar Linde ryssar som flytt till Italien och de blir hennes bästa vänner. I de flesta städer provar Linde på 20-talets livliga nattliv men det är ändå på hästryggen hon trivs bäst. Ner genom Europa hälsas hon ofta välkommen av journalister eller kavallerister som behandlar henne som en superstjärna och hyllar henne för hennes mod. Biltrafiken är sparsam och få vägar är asfalterade och naturbeskrivningarna är undersköna.
Linde gör också en strapatsrik biltur genom Europa med sin väninna Eva Dickinson som senare var utrikeskorrespondent i Etiopien och körde ett bilrace helt själv genom Saharas öken.
Linde får nästintill socialistiska värderingar under sitt äventyrliga liv och skriver om hur arbetarklassen och bönderna måste vara stabila och sammansvetsade för att övriga samhällsklasser ska kunna fungera i ett land. Hon skriver dagböcker under hela sitt liv och släpper fem böcker som handlar om ritterma. Hennes sadel, sadelväskor och andra persedlar finns bevarade på Livrustkammaren i Stockholm. Det som gör den här ännu mer underbar är alla bilder och fotografier som visar Linde och Castor i olika sammanhang, under tävlingar, pressuppbåd, på landsvägen eller hemma på Stafsund.
Åh vad jag älskade den här boken. Jag önskar verkligen att jag hade fått leva i Europa på 20-talet och uppleva de olika ländernas vitt skilda natur från hästryggen hade varit fantastiskt.