It chooses you - Miranda July

När Miranda July höll på att avsluta manuset och pengasamlandet inför sin nya film The Future fick hon skrivkramp samtidigt som lågkonjukturen slog till och producenter lät plötsligt inte lika positiva till att lägga ner miljoners dollars på en film med en talande katt och en animerad måne. Miranda beslöt sig för att skrivkrampen skulle släppa om hon tog sig an ett nytt projekt. Tidningen The Pennysaver kommer till varenda hem i Los Angeles. Där kan vem som helst annonsera och sälja gamla prylar. Miranda ringde upp slumpmässiga annonsörer och frågade de om de ville ställa upp på en kort intervju. Det var inte så många som nappade men av de som gjorde det gjorde Miranda boken It chooses you. Miranda har träffat ett tiotal människor och pratat med de om livet, deras drömmar, vad de gör om dagarna, vilka personer som betyder något för dem, varför de säljer vad de nu säljer och om de äger en dator. Fotografen Brigitte Sire föjde med Miranda för att dokumentera besöken.
Miranda träffar väldigt olika människor som säljer allt från grodyngel, hårtorkar, skinnjackor till indiska saris och bengalkatter. Man får en liten miniinblick i deras ofta färgstarka men ändå lite sorgsna liv.
En utav människorna hon träffade var Joe som sålde en samling julkort. Han berättade om alla de kort han har gjort själv, till sin fru. Han berättade att han och hans fru hade varit gifta i 66 år och att de hade bott i samma hus sedan 1972, han visade Miranda var han hade begravt alla de hundar och katter de hade haft genom åren. Nedan kan ni se en video av Joe.
Joe blev också den förlösande faktor som tog Miranda vidare i filmprojektet. Joe finns helt enkelt med i filmen och spelar där sig själv. Tyvärr dog Joe två veckor efter filmen hade blivit färdig.
Som allt annat Miranda July gör är det här en liten förtjusande konstinstallation samtidigt som man får tillfälle att begrunda sitt eget liv i skenet av dessa livsöden som presenteras på ett enkelt och underfundigt sätt.
Läs mer om filmen och boken på Miranda Julys hemsida. 



Making-of-the-book video #5: Joe from Miranda July on Vimeo.

Här är allt så perfekt - Niklas Orrenius

Niklas Orrenius är journalist och skriver framförallt för Sydsvenskan. Hans artiklar har fladdrat förbi mig vid frukostbordet och jag har alltid varit en smula imponerad. Niklas Orrenius rapporterar från Somalia, Niklas Orrenius gör ett inhopp för DN och hans text delas av jag vet inte hur många människor på Facebook, Niklas Orrenius skriver en djuplodande text om Sverigedemokraterna. Det är kanske för hans inriktning på just Sverigedemokraterna som han är mest känd för. 2010 släppte han boken Jag är inte rabiat. Jag äter pizza: en bok om Sverigedemokraterna. Orrenius har följt SD sedan 2001 och i nämnda bok samlas hans reportage för en djupare analys om vad SD vill och hur de kunde bli så stora. Titeln anspelar förövrigt på ett samtal Orrenius hade med sverigedemokraten Mattias Karlsson och intervjun återfinns även i Här är allt så perfekt:
"Mattias Karlsson lägger ut texten om allt det främmande som finns i Malmö, det som gör att han känner sig undantryckt: muslimska kvinnor med huvuddukar, närbutiker som inte säljer mjölk. Plötsligt tycks han gripas av ett behov av att nyansera sig: - Jag är inte rabiat. Jag äter pizza."


Boken Här är allt så perfekt samlar 23 artiklar och reportage Niklas Orrenius skrivit, texterna handlar om politik, utsatta människor, homosexuella präster, svensk vapenhandel, halalkött, mirakel, invandring och främlingsfientlighet. Jag skulle vilja jämföra Orrenius med Lena Sundström, inte bara för att de båda har riktat ljuset mot några utav samhällets mest ljusskygga människor, nämligen de främlingsfientliga, utan också för att båda två skriver underhållande och ganska lättsamt om väldigt allvarliga ämnen.

Nu ska jag genast slänga mig över Niklas Orrenius senaste bok Sverige forever in my heart. En ny samling artiklar och reportage av min nya favoritjournalist Niklas Orrenius.  (Bara det att han citerar ur Pettson-boken Tuppens minut det första han gör bådar gott).) Titeln på DEN boken får du veta mer om du läser den där texten i DN som så många delade. Den hittar du här. 

Det vita kolet - Eva F Dahlgren

Det vita kolet anspelar på vad elektriciteten kallades i början av dess utbredning i Sverige. Istället för gas, koks eller kol skulle hem lysas upp och värmas upp med elektricitet. Boken utspelar sig i sekelskiftet och Maximilian Lamotte är på världsutställningen i Paris och blir inspirerad och tar lärdom av det helt med elektricitet upplysta Eiffeltornet. Han bor några månader i Paris där han också stöter in i Strindberg ett par gånger som anklagar Max för att försöka förgifta honom med elektricitet. Han studerar elektrokemi i Berlin och får sedan det yttersta ansvaret att elektrifiera Stockholm. Han och hans fru Marie och deras dotter Greta flyttar sedan till Malmö för att även föra in Malmö i framtidens ljus. Marie läser Strindberg och Max stöter på honom ett par gånger till på hotell Kramer. Max inleder en relation med  en velocipedcyklande flicka och Marie åker till Lund för att lyssna på föreläsningar om intution och andlighet. Marie längtar hem till Stockholm och Max har dåligt samvete för sin otrohet. Samtidigt är halva Malmö väldigt skeptiskt inställt till elektricitet. En galen präst vid namn Holger dyker också upp. Såhär håller det på. Ingenting händer egentligen. Boken fortsätter i korta kapitel med tidstypisk litteratur, kläder och idéer. Boken bygger på Eva F Dahlgrens farmors far Axel Estelle som grundade Malmös elektricitetsverk 1901-1906. God research men sämre intrig skulle jag säga. Att det utspelar sig i Malmö ger boken en liten knivsudds krydda men det största problemet är att inget spännande eller intressant egentligen sker. 

Malmös elektricitetsverk vid Paulibron. 

Panik av Jeff Abbott - panikdåligt

Jag har inte haft något läsflyt på sistone. Jag har påbörjat tre böcker, avslutat två utav dessa och ingen är eller var någon höjdare. Sånt kan göra en minst sagt osugen på att läsa och istället helt försjunka i tv-serier. Jag hoppas på en nystart 2012.

Jag har många gånger rekommenderat Panik till kunder, jag har ströläst lite på baksidan och kommit fram till att den är lätt att sälja in. "Tänk om hela ditt liv är byggt på en skrämmande lögn. (...) Han inser att han inte kan lita på någon, varken sin flickvän, sin pappa, polisen, CIA eller FBI."
Låter ju ganska spännande. Boken handlar om den 24-årige Evan Casher som är hyllad dokumentärfilmare och som precis träffat kvinnan i sitt liv. En dag ringer hans mamma och ber att han omedelbart kör hem till henne. Han förstår inte vad som skulle kunna vara så viktigt men han går ändå motvilligt med på det. När han kommer dit upptäcker han att hans mamma har mördats och att mördarna fortfarande är kvar i huset. De ger sig på Evan men lyckas inte röja undan honom eftersom en okänd man till slut räddar Evan. Mannen försvinner dock sedan. Polisen anländer till hemmet och börjar förhöra Evan, då återvänder mannen och "kidnappar" Evan från polisen och påstår att Evan måste skyddas från polisen, FBI och CIA.
Åh gud så rörigt. Evan kan inte lita på mannen, vet inte varför hans mamma har mördats och får inte tag på sin pappa. Den okända mannen utger sig för att vara vän till Evans föräldrar och även ha svar på alla Evans frågor, han måste bara lita på honom.
DET är något man inte gör med någon i det här misslyckandet till deckare. Så många turer, avslöjanden, yttranden som "du kan lita på mig, lita bara inte på de andra" flyger förbi i boken att man till slut sitter där och har tröttnat lite. Det finns ingen fast punkt att koncentrera sig på. Man förstår egentligen inte varför han inte bara kan gå till polisen och berätta allt han vet. Det som gör boken ännu sämre är den vanvettigt dåliga översättningen. Två ruffiga gangsters pratar såhär till exempel: "-Pratar Evan med polisen, sa Jargo, är det ett hårt slag mot oss. -Han har inga bevis. Han såg inte våra ansikten. De kommer att tro att det var ett avbrutet rånförsök."
Vem pratar så? Ett hårt slag mot oss? Ett avbrutet rånförsök? Kom igen! En annan man med tvivelaktigt förflutet pratar såhär: "-Du har råkat ut för problem. Men jag har fått nog av problem. Om jag hjälper dig, så är jag en brottsling."
Stolpigt och inte trovärdigt för fem öre. Några sidor senare letar Evan igenom en annan gangsters lägenhet efter några disketter då detta händer: "Plötsligt blev han hungrig och värmde en portion med fryst kyckling och nudlar i mikron, men fick kväljningar vid tanken på att äta en död mans mat."
Om jag hade varit jagad av FBI och CIA och letar efter några viktigt disketter som kan rentvå mitt namn har jag också pausat lite för ett mellanmål. Ehh..
Kommer jag att sluta rekommendera Panik nu? Antagligen kommer jag ändå att ta till den där "han kan inte lita på nån!"-taglinen för att kränga en och annan pocket. Så ser tyvärr läget ut.

Istället för att läsa det här struntet rekommenderar jag två brittiska tv-produktioner istället. De har dessutom fått ett par Golden Globe-nominergar nyligen. BBC-filmen  med spiontema Page Eight med Bill Nighy, Rachel Weiz och Ralph Fiennes var lysande, snygg, spännande och galet brittisk. Miniserien Appropriate Adult med Emily Watson och Dominic West (från the Wire) var också välgjord och väldigt skrämmande. Det är en sann historia som bygger på förhören och rättegången med de omtalade mördarna Fred West och Rosemary West som mördade och begravde ett 20-tal kvinnor i sin trädgård. Detta uppdagades 1994 och jag kommer ihåg när de skrev om det här i tidningarna.

Tokyo år noll

Jag har tittat i Vårens böcker 2012. Förvånansvärt är det ganska få böcker som jag bara m å s t e läsa. Men en som jag är riktigt sugen på är Tokyo år noll av David Peace. Den kommer ut på Coltso förlag i slutet av mars. En litterär thriller som utspelar sig i efterdyningarna av andra världskriget i Tokyo. Jag får Barn 44-vibbar (inte bara av utseendet på boken) och myser alltid lite extra när jag får följa med en författare till Tokyo.

Bonnier klassikerpocket 2012

Som ni har undrat. Vilke titlar släpper Bonnierpockets klassikersektion 2012? Hur snygga kommer det vara? Jag kan nu avslöja att de kommer att vara råsnygga och titlarna är det VERKLIGEN inget fel på. Herman Hesse kommer nu äntligen finnas på svenska igen och ytterligare en titel av Karin Boye. Hurra hurra!

Maran - Lina Neidestam

Maran är Kolik förlags andra del i serien Femisex, feministisk erotik. Den första kom 2007 och hette Drift, text Liv Strömquist, bild Jan Bielecki.
Maran har tagit 4 år att färdigställa. Lina Neidestam har lagt ner hela sin själ i detta. Det märks eftersom den är så oerhört välgjord och vackert tecknad. Maran är något så ovanligt som erotisk folklore. Huvudpersonen Nora hyr en stuga på landet för att få lugn och ro och äntligen skriva den där romanen hon har inom sig. Väl där börjar hon få återkommande märkliga drömmar. Hon inser också snart att hon inte alls kan sitta där och skriva, hon får inte ur sig ett enda ord. Men hon blir ändå inspirerad av litteraturen som har lämnats kvar i stugan där hon bor. Huldran av Dan Andersson, Gösta Berlings saga av Lagerlöf. Hon börjar skriva erotiska versioner av dessa praktverk och detta skildras också i dramatiska och explicita serierutor.
Maran är bra, underhållande, snygg som fan och sexig. Om ni tycker de här bilderna här ovan är vågade så kan ni klicka här. Det skvätter kroppsvätskor, rumpor guppar, kukar står och snippor slickas. Träskmonster, Näcken, vargar, munkar, häxor, skogsrån, karvade män av trä, alla får de komma till i det här albumet. Men vafan, vi är alla ganska snuskiga och lite sex och män som objektifieras i serier har ingen dött av.
Det här kanske är porr i viss bemärkelse men låt det då vara det. Och låt inte bara tjejerna läsa det här albumet, killarna kommer bli minst lika tända.

När börjar det riktiga livet? - Fredrik Lindström

När börjar den riktiga boken? När börjar en novell som verkligen få mig att känna något eller fundera över något? När börjar du skriva lika bra som du gör folkbildande tv-program, Fredrik?

Fredrik Lindströms senaste novellsamling består av 15 korta historier. De är ganska lika varandra och de flesta handlar om medelklassfamiljer på jakt efter det perfekta livet. De homestylar hus, de köper nya båtar, de bygger om altanen, de köper glassmaskiner och tryckkokare, de försöker hitta de där unika prylarna som gör just deras hem till något speciellt och avundsvärt i bekantskapskretsen, de väntar på att det där omvälvande ska hända när livet börjar på riktigt. I väntan på det äter de middagar på restaurang och fantiserar om att bara dra från allt.

I ett par av novellerna förekommer det barn, det är i de här få historierna som Fredrik Lindström lyckas beröra mig till viss mån. Novellen Avslut handlar om en liten flicka som tar avsked från sin döda morfar är fin och novellen Eftermiddagar i parken som beskriver en mor som med avsikt går ifrån sin dotter i parken för att på avstånd se dottern bli orolig och gråta efter henne, bara för att känna sig behövd, är också ett steg i rätt riktning.

Redan sommaren 2010 började det talas om att Fredrik Lindström och Henrik Schyffert skulle sätta upp en föreställning som hette Ljust & fräscht. Vilken grej tänkte alla, vilket radarpar, alla hänger ju på Hemnet och byter skåpsluckor, det här kommer att bli en skrattfest! Fredrik Lindström och Henrik Schyffert gjorde sedan det som förväntas av alla som ska sätta upp en föreställning på Berns, de gav intervjuer, var med i tv-soffor, repetitioner filmades och krönikor skrevs. I januari 2011 hade föreställningen premiär och goda recensioner kunde läsas i varenda tidning. Två månader senare kom boken Ljust & fräscht. Vad jag har förstått så är det i princip hela föreställningen, fast i bokform. 

Problemet är att nu gör Fredrik det igen. Nu blir Ljust & fräscht en novellsamling. När börjar det riktiga livet är en direkt uppföljning av föreställningen och boken Ljust & fräscht. Visst är Fredrik allvarligare och ”vuxnare” i sitt tilltal i boken, men det är ju humorn som ofta gör Fredrik Lindströms alster så bra. Den saknas i novellsamlingen och istället blir personerna som är besatta av den ultimata soffan eller det perfekta livet bara korrekta observationer av en medelklass som har det mesta i livet och nu börjar undra om det inte kommer något mer. De har en familj, ett bra jobb, tillräckligt med pengar och många semesterveckor. Vi kan det här nu Fredrik, visst är det absurt med alla de här människorna med för många prylar och för stora kök, men ge oss något nytt vi kan skratta igenkännande åt. Det här blir ju bara en blek kopia av Ljust & fräscht.

Inte ens novellen Kunna sova där mannen i familjen inte kan sova om han inte får ha dammsugaren på i samma rum får mig att dra på smilbanden och det är kanske inte meningen heller. Men vad är meningen då?


Publicerades i Skånska dagbladet 111128

Rim & reson - en julkalender i seriernas tecken

SVT har slagit på stora serietrumman i jul! Tillsammans med serietecknarna Liv Strömquist, Sara Granér, Nina Hemmingsson, Martin Kellerman, Jan Stenmark och Ulf Lindkvist har de skapat en julkalender. 24 st serier har blivit 24 st kortfilmer som man kan följa ända fram till jul.
Jag tror inte att det kommer att sändas på tv utan bara på webben. Här är hemsidan där allt händer.

Två tips på ungdomsböcker

Jag är ingen stor konnässör av ungdomsböcker men ibland slinker det ner en och annan i läshögen.
Just nu går jag och väntar på att Dash & Lilys utmaningsbok av David Levithan och Rachel Cohen. En julig New York-saga om Dash som hittar en röd anteckningsbok (ja det ÄR en Moleskine) i en bokhandel som ger honom olika utmaningar, det är Lily som har placerat ut den i hopp om att en kille ska hitta den. Jul, New York, böcker, kärlek. Jag är såld. Boken är redan utkommen. En perfekt julklapp till den bokälskande New York-resenären.

Jag läste även om en nyhet som kommer i april som heter Rör mig inte! Det är en debut från kaliforniskan Tahereh Mafi. Förlaget beskriver den som en X-men möter Twilight möter Hungerspelen. Den handlar i alla fall om Juliette som har en dödlig beröring. Nu har hon suttit inspärrad i en cell i 264 dagar utan att någon har rört vid henne men kanske är det dags för henne att komma ut igen. Juliette tvingas välja: bli ett vapen i ett krig i Återetablissemangets tjänst. Eller slåss mot dem.
Taget!

Liten läsupdate

Jag har tagit semester och förutom att tvätta och kanske skura golven hade jag också tänkt läsa lite.
Jag har läst ut Eldvittnet av Kepler och det gick i en rasande fart. Jag tänker inte skriva någon regelrätt recension, läs Calliopes eller DNs istället för jag håller i stort sett med båda två. Den är väldigt spännande och Keplers bästa med råge. Slutet där Joona Linnas förflutna nystas upp gör att bok fyra känns mer intressant och åtråvärd än de tidigare.
Jens Liljestrands bok Adonis har också spisats, den får nog äran att få en egen recension inom kort men det kan avslöjas redan nu att den var oerhört engegerande och välskriven.

Sen kan min Jeffrey Eugenides-besatthet inte riktigt stillas. Förlåt om jag tjatar, men jag ser hans namn överallt nuförtiden och jag är glad att det skrivs om honom. I senaste Interview Magazine intervjuas han av Juliette Lewis. Jag har inte läst intervjun ännu men tydligen är länken mellan dessa människor att Juliette Lewis har spelat med i filmen The Switch från 2010 som baseras på novellen Baster av Eugenides. The Switch har fått det fåniga namnet Pappa på burk på svenska. (...)
Tydligen är en utav mina andra husgudar Jennifer Egan och Jeffrey Eugenides (samma initialer) goda vänner. Sånt gör mig lite extra nöjd.

Nu ska jag fortsätta läsa Our tragic universe, en förövrigt löjligt snygg bok, guld och svart på framsidan och svarta blad. Mitt inbundna exemplar hittade jag på Strand bookstore.

Soundtracket under semestern är Trentemöllers nyutkomna skiva Reworked/Remixed. 

Interview Magazine spekulerar kring filmen The Marriage Plot

Interview Magazine är en tidning som ni alla kan börja läsa. Andy Warhol grundade tidningen 1969 och intervjuerna i tidningen är väldigt bra och lite annorlunda, det är nämligen en kändis som intervjuar en annan kändis. Vad sägs om Steve Carrell som intervjuar Ryan Gosling, Emma Thompson som intervjuar Hugh Laurie eller Gus Van Sant som intervjuar Madonna. And so on and so on...
Tidningen är också känd för sin fantastiska design och för sina modiga framsidor.

Nu har de scoopat upp att filmrättigheterna är sålda för boken The Marriage Plot. Det är producenten Scott Rudin som har fått äran. Han har tidigare gjort True Grit, No country for old men, Revolutionary Road, The Social Network etc, en storproducent helt enkelt.
Interview Magazine spekulerar i rollbestättningen med ett fint galleri här. 

"Power producer Scott Rudin has just snapped up the rights to The Marriage Plot, Jefferey Eugenides' third novel (the one you've been seeing hip young things reading on the F train all autumn long)."

Tidningen säljs i välsorterade Pressbyrån/Presstop och kostar 95 kr. 

Barnflickan - Hanna von Corswant

I Sverige har vi inte varit bortskämda med bra skräck i litteraturform. Men så kom John Ajvide Lindqvist och visade att det visst går utmärkt att placera vampyrer och zombies bland höghus och skärgårdsöar. Sedan dess har den svenska skräcken begåvats med flertalet författare, Andreas Roman, Amanda Hellberg för att nämna några och nyss steg även Johan Theorin in i genren med sin senaste bok Sankta Psyko.

Med detta i bakhuvudet öppnade jag förväntansfullt Hanna von Corswants debut. Barnflickan utspelar sig på ett franskt slott dit Karin reser för att arbeta som au-pair under sex månader.  När hon kommer fram möts hon av Madame och Monsieur Louis och deras hushållerska Beatrice, men inget barn. Madame sätter Karin i arbete som hushållerska och hävdar att Karin har fått det hela om bakfoten, här finns inget barn.

Karin blir inkvarterad i ett litet rum på andra våningen och hör om nätterna oförklarliga ljud från tredje våningen. Madame spelar oförstående och anklagar Karin för att ha livlig fantasi. Madame och Monsieur Louis visar snart obehagligt stort intresse för Karins hälsa, hennes menstruationer och kropp. En morgon vaknar hon upp med avklippt hår. Vad är det som sker om nätterna i Karins rum?

Samtidigt som Karins vistelse i Frankrike blir allt mer olustig tampas hon med minnen från livet i Sverige. Karins mor Anita var psykiskt sjuk och uppväxten var inte alltid lätt.  Hon har därför i huvudsak bott hos sin mormor Jakki.  Att Anita lämnade Karin till Jakki och sedan lades in på metalsjukhus är något som verkligen har påverkat Karin. Det är därför Karin inte kan lämna det franska slottet, tänk om det ändå finns ett barn där och Karin är dess enda chans.

Alla insinuationer om att Karin skulle vara förvirrad och bristen på rak information från hushållet Louis gör att Karin fruktar att hon har ärvt moderns sjukdom. 

Madame nämner som i förbifarten att Karins mormor har dött men låter henne inte ringa hem till Sverige. Några brev från hemlandet har hon inte heller fått. De enda glimtar av livet utanför slottet får hon på söndagar när hela familjen åker till gudstjänsten. Men kan hon verkligen lita på människorna i den lilla byn?

Karin känner sig isolerad och osäker på varför Madame och Monsieur har bett henne att komma dit.  Vad försigår egentligen på slottet? 

Detta är en utmärkt debut. Karins frustration och förvirring skildras på ett eminent sätt. Som läsare tvivlar man på vad som är vilda fantasier, obehagliga minnen eller faktiska skeenden. Skräckgenren bemästras även den och det franska slottet, den vidsträcka trädgården och de knirrande trapporna ackompanjerar Madame och Monsieurs oberäkneliga beteende. 

Redan på den första sidan i boken när Karin kliver av tåget på stationen i den lilla franska byn och blir hämtad av chauffören Tahar undrar jag när boken utspelar sig och om det ändå inte är en svensk Susan Hill jag håller i handen (engelsk nutida författare med förkärlek för skräck i viktorianska miljöer). Men historien utspelar sig på 60-talet vilket man inte får reda på förrän på de sista sidorna. Varför Hanna von Corswant har valt denna tidsperiod är svår att säga. Inget tidstypiskt sker och boken kunde lika gärna ha varit en sen 1800-tals skildring.

Hanna von Corswant har gått en skrivarlinje och arbetar i bokhandel och tydligen arbetar hon redan på sin nästa roman. Jag ser framemot hennes fortsatta utgivning. 

”Att försöka att inte tänka på det man vet, är oerhört ansträngande” säger en utav patienterna till Karin när hon besöker sin mamma. Den meningen tycker jag på pricken fångar essensen i Barnflickan.  Det är mycket man inte vet och Karin tvivlar hela tiden på vad hon vet och det är därför historien blir så skrämmande. 

Publicerades i Skånska Dagbladet 111110

Kära Agnes! - Håkan Nesser

Kära Agnes! har kommit ut igen med ny brevliknande design. Det här är en liten tunn roman med deckarinslag. Agnes och Henny är barndomsvänner och efter att ha förlorat kontakten så träffas de igen på Agnes makes begravning. Henny skickar sedan ett brev till Agnes där hon skriver att hon gärna vill återuppta deras vänskap men att hon vill be Agnes om en tjänst först. Hon ber Agnes utföra ett mord. Agnes behöver pengarna och Henny har gott om de så efter att ha tvekat först tackar Agnes sedan ja till Hennys märkliga önskan. 

Hennys och Agnes brev till varandra där dådet planeras varvas med tillbakablickar på Agnes och Hennys ungdomsår där de umgicks varje dag och delade på allt. 

Boken är trevlig att läsa och slutet är för mig helt överraskande. Jag håller dock inte denna lilla bok lika högt som Maskarna på Carmine Street eller Himmel över London. Men snart fortsätter min Nesserresa med några utav hans äldre titlar. Vi får väl se vilken som blir min favorit när jag är klar. 

The marriage plot - Jeffrey Eugenides

"And then he pushed her back, not gently, and jumped onto the train before the doors closed. He didn't turn back to look at her through the window. The train began to move, at first slowly enough that it seemed Madeleine might be able to stop it with her hand - stop everything, what he had just said, his shoving her, and her lack of resistance, her collaboration - but soon accelerating beyond her power to arrest it or to lie to herself; and now all the litter on the platform was swirling and the train wheels were screeching and the lights inside the car were blinking on and off, like the lights on a broken chandelier, or the cells in a dying brain, as the train disappeared into the darkness."

Madeleine - litteraturstuderande på Brown University, hennes specialfält är Jane Austen, systrarna Brontë och Henry James, hon ser bra ut och kommer från en ganska rik familj som är tämlingen fri från dysfunktionalitet. 

Leonard - biologistuderande på Brown University, han har även tagit nån strökurs i österländsk religion, stor, långhårig och bufflig men alla tjejers dröm, hans föräldrar är alkoholister och skilda och han fick nästan ingen uppmärksamhet under uppväxten

Mitchell - teologistuderande på Brown University, smal, alldaglig och lite osäker på sig själv, tar en resa efter examen för att finna sig själv, han reser till Indien och hjälper Moder Teresa med de sjuka i Calcutta. 

Giftermålsintrigen som förekommer i många utav Madeleines favoritromaner förkommer också i den här boken. Vem ska hon välja? Boken utspelar sig under deras sista år på Brown och deras första år som utexaminerade. Året är 1982 men 80-talet spelar inte huvudrollen. Det här är ren aka-porr, det här är en collegeroman som får mig som europé att ångra att jag inte föddes i en medelklassfamilj i Usa istället, tänk att få gå på college och universitet i Usa, det verkar ge så mycket, det verkar påverka hela livet. Inte alls som vårt snustorra universitet eller högskola. 

Det här är en utav årets bästa böcker. 

Mats kamp är allas kamp, en fempoängare till kamp

Istället för att läsa Knausgårds kamp (jag skaaaa läsa, sen, i framtiden) så läser jag Mats kamp. Det här är uppföljaren till Mats två tidigare självbiografiska serieromaner Hey Princess och Pojken i skogen. Nu har Mats stadig flickvän och de skaffar barn. Innan de tar det beslutet listar de dock envetet FÖR och MOT. De flyttar till en större lägenhet, de får nya jobb, de förlorar vänner och försöker helt enkelt klara av det där livspusslet. Hur kombinerar man barn och ett oregelbundet arbete på Galago? Varför ska man egentligen bo i en skitstor loftliknande lägenhet i Stockholms innerstad när man kan bo utanför Kramfors för nästan inga pengar alls?
Mats Jonsson beskriver det här livet så in i helvete väl. Även om man själv kanske inte är i samma position så känner man ändå igen sig. Samtidigt kritiserar Mats samhället vi lever i, konsumtionskulturen, nedskärningarna i den offentliga sektorn och de mammainriktade "skaffa barn"-böckerna.
Urbra helt enkelt. Jag sträckläste på en dag. Även om boken är skriven utifrån ett mans- och pappaperspektiv är det ändå ett gravt mänskligt perspektiv som Mats ritar fram här. Ge den här till alla dina vänner i 27-40års åldern. Bara gör det!

Jag älskar The Marriage plot - orkar inte blogga

Jag orkar inte riktigt blogga. Men jag läser The Marriage plot av Eugenides och den är grymt bra. Har läst 200 sidor och jag vill bara sjunka ner igen. Tända några ljus, sätta på en Jimi Hendrix-skiva och läsa klart. Amerikanskt college-liv, filosofikurser kontra litteraturkurser, Derrida eller Austen, slutprov, kasta-upp-hatten-i-luften-graduation, Yale eller Harvard, ska hon välja scienceboy eller thelogoyboy?, lithium, joints och franska små hotell i Pigalle. Allt detta och mycket mer i The Marriage plot.

Vinnaren i tävlingen!

Den glade vinnaren som får ett finfint bokpaket av mig är ingen mindre än Sofia i Bokmilaskogen!

Paketet innehåller boken Artighetsreglerna, boken The man in the shed av Lloyd Jones och en liten söt anteckningsbok. Grattis grattis!
Sofia har lovat att kanske öppna en jazzklubb om hon känner sig tillräckligt inspirerad efter att ha läst Artighetsreglerna och DET är något jag inte vill stå i vägen för. Därför får hon det här mustiga paketet!

Nytt från Eugenides!

Till min stora glädje har Jeffrey Eugenides släppt en ny bok. The Marriage plot verkar vara ett klassiskt triangeldrama, en tjej och två killar och utspelar sig under 80-talet. Aka-porr verkar utlovas "as they graduate from college and enter the real world, events force them to reevaluate everything they have learned". Virgins suicides är ju en klassiker och Middlesex var svinbra så allt talar för att detta är något jag kommer att älska. Ja ge mig nu!
"With devastating wit and an abiding understanding of and affection for his characters, Jeffrey Eugenides revives the motivating energies of the novel, while creating a story so contemporary and fresh that it reads like the intimate journal of our own lives."

Sankta Pysko - Johan Theorin

Det ligger en obehaglig stämning genom hela Sankta Psyko. Man väntar på att ondskan ska visa sitt rätta ansikte, få utkräva hämnd eller fördärva. Man hoppas att inget barn kommer att komma till skada. Det finns nämligen många barn i Sankta Psyko. Stora delar av boken utspelar sig på två förskolor, Gläntan och Lodjuret. Men barnen som redan har kommit till skada är vuxna nu och de glömmer aldrig vad som hände dem.
Gläntan är förskolan dit Jan Hauger kommer och börjar arbeta. Gläntan är också förskolan där barnen till de intagna på mentalsjukhuset Sankta Patricia (även kallat Sankta Psyko) går. Mellan förskolan och Sankta Patricia finns en underjordisk gång som används för att slussa barnen till besöksrummet på sjukhuset där de kan träffa sina föräldrar. Denna gång blir viktig för Jan Hauger som desperat vill komma i kontakt med en kvinna som sitter inspärrad på sjukhuset.
Johan Theorin har lämnat Öland och de karga klipporna för att nu skriva en ryslig spänningsroman som utspelar sig i en mellanstor svensk stad som kallas Valla (indikationer tyder på att detta kanske skulle kunna vara Uddevalla där Theorin har bott). Jag har tidigare inte läst en endaste rad av herr Theorin och kan inte uttala mig om hans eventuella progression men jag kan definitivt säga att jag inte ångrar att jag plockade upp den här boken. En olustig känsla som siar om undergång och galenskap ligger och lurar och att förlägga boken till ett mentalsjukhus är ett enkelt och snillrikt drag. Jan Hauger är en hal karaktär som man inte vet om man ska gilla, avsky eller tycka synd om. Hans persona vecklas ut undan för undan  och händelser i det förgångna visar en helt annan Jan än den trevlige, blyge och harmlöse Jan som först dyker upp i romanens inledning.
Avslutningen på historien går lite väl raskt, Theorin är bättre på upptakten och persongalleriet än på actionscener men finalen är ändå oväntat dramatisk.

Tävling! Vinn en bok!

Jag har haft lite bloggpaus. För mycket ströläsande i olika böcker och så många böcker i att-läsa-i-höst-högen att jag blev alldeles trött och anti.

Men nu! Nu tänkte jag att man kunde få lite höstgodis! Jag lottar ut ett litet bokpaket. Det man vinner är boken Artighetsreglerna, som jag läste på engelska och gillade mycket! Se recension här.  Sen kommer jag antagligen slänga ner nån annan bok också, men vad det blir är en överraskning!

Så vad ska man göra för att få ta del av godheterna? Skriv ett fint mail (mail finns här till vänster) till mig där du bedyrar att du är värd det här paketet och tipsa gärna i din egen blogg om den här tävlingen. Skriv ditt namn och adress i mailet så jag vet var diamanterna ska skickas.

Ja till Liv! - Liv Strömquist

Hur skulle Liv följa upp megaframgångarna med Prins Charles känsla? Jo med ett eget alfabet. A för arbetslinjen, F för fundamentalism, J för Jihad-Jane, M för manshoror, S för Simpsons, W för Winehouse etc. Liv filosoferar över varför barn är som kristdemokrater, varför moderater i framtiden kommer att ha dött ut, varför alla gillar Duffy mer än Amy Winehouse och varför sossarna bara inte förbjuder all miljöfarlig skit PRONTO! 

Många utav de här serierna har tidigare publicerats i Galago, som almanackar och vissa tankegångar känns igen från Livs krönikor i Tankesmedjan, några få guldkorn är helt nya. Men som flitigt Liv-fan är det inte många serier här som jag inte tidigare har läst eller sett. Vilket är lite tråkigt för mig. Men alla ni andra där ute som älskade Prins Charles känsla måste ju såklart läsa Ja till Liv! Ni kommer inte att bli besvikna, ni kommer att skratta högt, bli allmänbildade och arga. Ni kommer att tvinga alla era vänner att läsa albumet och önska att Liv var statsminister. 

Jag vill såklart slå ett slag för de något bortglömda albumen Hundra procent fett (med nytt svart fräsigt omslag) och Einsteins fru som är så roliga och smarta att man ramlar av stolen. 

Jag säger Ja Ja Ja till Liv!

Kan även slänga in ett snabbt högt betyg till Malmö Stadsteaters uppsättning av Prins Charles känsla som jag var och såg häromkvällen. Sara Giese har lyckats utmärkt med att överföra serierutorna till scen. Lite sång, lite dans, lite cool smartness, lite trams!

Sju jävligt långa dagar - Jonathan Tropper

Ni som gillade Konsten att tala med en änkling kommer även att vurma för den här lilla pärlan. Tropper är en mästare på att beskriva känslor och skeenden precis så man förstår, i vardagliga och komiska termer, men med en ganska svart underton.
Precis som i den förra handlar det om en ganska vanlig kille i 28-35-års åldern, i den förra boken blev killen änkling, i den här boken upptäcker han att hans fru är otrogen, och till råga på allt med hans chef, grädden på moset är att hon även är gravid. Dagarna efter dör hans far. Faderns sista önskning är att den samlade syskonskaran och hans fru ska sitta shiva, det vill säga, att enligt judisk tradition sörja den bortgångne i sju dagar tillsammans som en familj. Under denna vecka av intensivt familjeumgänge vallfärdar familjens samlade släkt, vänner och arbetskollegor med kondoleanser. En hel del roliga, pinsamma och galna situationer uppstår naturligtvis. Samtidigt som detta pågår ska den vanlige killen försöka börja dejta igen/lappa ihop sitt äktenskap/bli vän med sina syskon/förstå vad deras mamma egentligen håller på med.
Lättsamt, roligt, underhållande och medelklass. Tropper är väldigt bra på att skriva om vanliga killars känslor, något som det inte direkt vimlar av i litteraturen. Good stuff!

I love books

I Malmö finns något som heter I love books. Det är något slags bibliotekssamarbete och tre kvällar i höst så kommer gäster som ska prata om olika teman runt om i Malmö. Det är ett sjukt bra program, men jag kan inte gå nån utav kvällarna pga arbete. Det är faktiskt OERHÖRT dåliga tider som evenemangen är på. Det kan ha att göra med att I love books riktar sig till skolklasser, men varför skulle inte en vuxen arbetande människa också vilja gå?

26 september kl 18 på Garaget TEMA: Musik med Thomas Öberg. Han ska prata om text och språk inom musiken.

13 oktober kl 17 på Bellevuebiblioteket TEMA: Serier med Liv Strömquist och Kim W Andersson.

17 november kl 18 på Kirsebergsbiblioteket TEMA: Häxor och vampyrer med Sara Bergmark Elfgren (har skrivit Cirkeln) Katarina Harrison Lindberg (har skrivit Vampyrernas historia)

Jag hade velat gå på allihopa! Hopppas ni som kan tar chansen!

Mer information: HÄR

Sömngångerskan är ett sömnpiller - för ungdomar?

Essie Fox beskrivs som en blandning mellan Sarah Waters och systrarna Brontë. Nej du här finns inga välmejslade karakärer, inga häpnadsväckande kärlekshistorier eller magiska skeenden. Här finns bara lilla Phoebe som det hela handlar om. Hon som plötsligt vaknar mitt i natten och då råkar hon alltid se något förbjudet, eller följa efter en mystisk man eller gå in i ett rum där något upprörande händer. Lilla, naiva unga Phoebe, endast 17 år, beter sig som hon vore fem år, rasande ointressant med en mor som är djupt kristen och ser synd i varenda hörn. Phoebe som går på långa promenader där hon ramlar och blir smutsig och snubblar och får lera i ansikte, på klänningen och i ansiktet, och hennes hår sen, kära nån, det är alldeles tovigt. Flera gånger gråter sig Phoebe snuvig och snorig och alldeles svullen, oj som hon ser ut.

Sen slänger vi in ett gäng metaforer och liknelser, ett vinddrag mot huden - så lätt som en älskares andetag (vad vet lilla naiva Phoebe om detta? Inte ett smack), Phoebes hår är svart som kol och hennes moster Cissys läppar är kalla och hårda som sten, lite vin kanske stänker ut över bordet, hmm låt mig se....det ser ut som röda droppar (?) på nyfallen snö. Min favoritmening är ändå den här: "...hela huset inte varit något annat än hennes falska teater, med damm som sopats in under mattorna, med pappersremsor som klistrats för sprickorna i väggarna, där bedrägeriets lim just hade börjat lossna." Kom igen!

För er som ändå är intresserade kan jag ju snabbt dra handlingen. Phoebe har en teaterstjärna till moster som hon älskar över allt annat, hon får följa med henne till teatern och träffar där ett par mystiska män som visar sig få oanad makt över hennes liv. Phoebes mor är missionär och hatar allt som moster Cissy gör och vilket dåligt inflytande hon har över Phoebe. Sen lämnar Phoebe oväntat sin mor och får arbeta som sällskapsdam åt en sjuklig och vidskeplig rik dam. Damen och Phoebe börjar se lite spöken (för att kunna nämna Sarah Waters på omslaget) och sen är vi i hamn. Nej Sömngångerskan påminner mer om en ungdomsbok. Phoebe är så färglös, tveksam och godtrogen att man omöjligt kan fatta tycke för henne eller hålla uppe ett intresse om vad som ska ske på nästa sida. Jag räknade ut lösningen på gåtan (för det finns en sådan) långt innan Phoebe gjorde det och det tror jag inte var Essie Fox mening.

Nya noveller från Novellix

Tjoho! Nya noveller i september från Novellix. Det kommer fyra noveller av svenska författare och fyra noveller av tyska författare (det är ju tema Tyskland på Bokmässan i år), totalt åtta alltså. Modigt att fortsätta, jag vet inte hur försäljningen går i landet men i min bokhandel har det kanske inte gått lysande.

Förlossningen i katastrofpocket

Jag läste förlossningen av Måns Wadensjö när den kom ut på Modernista 2009. Det var en makalös bok. En imponerande debut helt enkelt. Alla borde läsa. Ok nu har den kommit ut i pocket och den bokhandlare som lyckas sälja den här pocketen till någon borde ha ett pris för gräsligare omslag än det här är svårt att hitta. Omslaget gör att boken får ett simpelt och lättsamt uttryck, något som romanen inte alls i sig är. Suck och stön. Bakläxa på Modernistas pocketutformning, låt herr Sundh göra alla era omslag i fortsättningen tack!

Inbunden till vänster och pocket till höger. 

Femme Fatale på bibliotek

Det är inte många musikvideos som utspelar sig på bibliotek. Men nu har jag hittat en, till råga på allt är det en utav mina nya favoriter som slår till. Aloe Blacc gör en cover på Velvet Undergrounds Femme Fatale.

Sargassohavet

Det här är kanske vida känt men jag hade faktiskt ingen aning. 1966 skrev Jean Rhys sin bok Wide Sargasso Sea. Den utspelar sig i Västindien och handlar om Antoinette Cosway som gifter sig med den unge engelsmannen Edward Rochester. Edward Rochester säger ni, det namnet klingar bekant. Ja det är samme Edward som i Jane Eyre. Den verkar ta upp hur Antoinette blev så galen som hon blev och hennes och Edwards relation.
Magnifikt säger jag. Är det någon som har läst? Är den bra? Den har nyligen kommit i nytryck på svenska i alla fall, jag såg den på Pocketshop och blev väldigt intresserad.

Himmelsdalen - ett rent helvete

Den här boken var en pärla! En obehaglig, krypande, avgrundsdjup och spännande roman.
Max bor tillfälligt på något slags rekreationscenter i Schweiz som heter Himmelsdalen, han bjuder in sin tvillingbror Daniel till ett besök. Daniel ser det som en semester och dyker upp, om än lite tveksamt, han och Max är ju inte direkt bästisar. Dalen är vacker, allt är grönt och kor betar med klingande klockor runt halsarna. Max tar med Daniel för att fiska öring, de äter gott på centrets restaurang och besöker en pittoresk ölstuga i byn. Allt är väl.
Men Max har avslutade affärer och ber Daniel om en tjänst, de är ju enäggstvillingar, skulle inte Daniel kunna ta Max plats för ett par dagar så kan Max smita ut på permission för att ordna upp sitt liv. Daniel är tveksam men låter till slut Max resa iväg och Daniel är kvar, som Max.
Ett par dagar blir snart en vecka, som snart blir en månad. Daniel är kvar i Himmelsdal och Max är inte tillbaka. Himmelsdal blir allt märkligare, allt verkar fabricerat och kanske har Daniel låtit sig duperas av den vackra naturen och det porlande vattnet. Rekreationscentret visar sig vara ett behandlingshem för allt annat än friska människor.
Det kryper i mig när jag läser den här boken, obehaget väller upp. Jag vill ruska tag i invånarna i Himmelsdal och skrika, vad fan är det som händer? Vilka är ni och var är Max? Det verkar inte finnas någon utväg och till slut accepterar man att Daniel kanske får bli kvar i dalen för alltid.
Slutet är något abrupt och en del lösa trådar lämnas kvar men det här är ändå en riktigt bra bok. Kritiken mot dagens psykiatri märks tydligt och jag får mig en tankeställare. Marie Hermanson är en lysande stjärna på min hösthimmel.

Storm front - Jim Butcher

Privatdetektiv/trollkarl hjälper polisen att lösa brott som kan ha magisk koppling. Trollkarlar, vampyrer, älvor, demoner och annat övernaturligt verkar mer eller mindre vara accepterat och väl känt i samhället, fast det kanske bara är några få som egentligen känner till det, resten låtsas som att de aldrig har märkt något av det.
Det här är underhållningslitteratur rakt av. Pulp, noir och Sim City (filmen, inte spelet) är associationer jag får av den här berättelsen som är den första i en hel serie om Harry Dresdens privatdetektivkarriär.
Det regnar och stormar genom hela boken och Harry får träffa vackra vampyrbordellmammor och muta små älvor med pizza för att få ledtrådar angående mordet han utreder.
Hade jag haft all tid i världen hade jag säkert kunnat läsa mig igenom de andra 13 böckerna om Harry men jag anar att de är väldigt lika varandra och att jag nog får mer ut av att läsa annat istället.

Miranda July

Miranda July är en utav mina förebilder kan man nästan säga. Hon är en performanceartist, författare och filmare och mest känd för sin film Me and you and everyone we know som kom 2005. Det var då jag upptäckte henne. Filmen är fantastisk, vacker, sorglig, tänkvärd och rolig. Sedan dess har hon kom kommit ut med den underbara novellsamlingen No one belongs here more than you (hemsidan till boken är en söt sak och skriven på Mirandas kylskåp och frys) och i år kommer hennes andra långfilm The Future.

Jag köpte hennes andra bok Learning to love you more för ett par år sen. Boken är ett konstprojekt där Miranda har genom sin hemsida gett människor i uppdrag att göra olika saker och sedan fotograferat dessa. Fotografierna utgör boken. Allt finns även upplagt på Learning to love you more-hemsidan. Uppdragen var sådana som: skriv ett pressmeddelande till en vardaglig händelse, rita nyheterna, ta ett kort med blixt under din säng, lista fem händelser från 1984, fläta någons hår, filma någon som dansar, rita av en scen från en film som får dig att gråta etc. Alla möjliga saker som man brukar och inte alls brukar göra. Boken är underbar och väldigt inspirerande.

Miranda har en hemsida och en blogg där kan man följa hennes konstprojekt. 

I början av 2012 kommer hennes nya bok It chooses you. I den boken träffar Miranda 13 stycken människor som har annonserat i den amerikanska tidningen Penny Saver. Hon frågar de vad det är de vill sälja och varför och får en blick in i 13 slumpmässiga vanliga liv.

The future har svensk premiär i november.

Urban fantasy - mitt i Storm Front

Befinner mig mitt i boken Storm Front av Jim Butcher. Magikern tillika privatdetektiven Harry Dresden hjälper polisen att lösa ett mord till synes begått av någon med rötterna i trollkarlsvärlden. Han försöker samtidigt ha ett normalt kärleksliv och se till att hans privatdetektivbyrå inte går i konkurs. Ibland drar man på smilbanden, magin och den verkliga världen funkar bra ihop. Här håller Harry och hans dödskallevän Bob (en ande som bor i en dödskalle, Harry använder honom istället för en dator eftersom magiker och elektriska apparater inte går hand i hand) på att göra en kärleksdryck för att hjälpa Harry på traven, dödskallevännen intstruerar Harry:

I hesitated, after Bob told me the first ingredient.
"Tequila?" I asked him, skeptically. "Are you sure on that one?I thought the base for a love potion was supposed to be champagne."
"Champagne, tequila, what's the difference, so long as it'll lower her inhibitions?" Bob said. 
"Uh, I'm thinking it's going to get us a, um, sleazier result"
"Hey!" Bob protested. "Who's the memory spirit here! Me or you?" 

Putslustigt. Boken är än så länge ganska underhållande. Känns som en blandning mellan Terry Pratchett och Lev Grossman. Boken påminner också en del om Charlie Hustons Already Dead.

The Cypress house - Michael Koryta

Michael Koryta är född 1982 och har redan skrivit åtta romaner (hans debut kom när han var 22 år). Fyra utav de ingår i en serie som handlar om privatdetektiven Lincoln Perry. The Cypress house är dock en fristående deckare.
Boken utspelar sig strax efter spriten har släppts fri igen i USA efter förbudstiden, i början av 30-talet. Arlen och Paul sitter på ett tåg till ett brobygge i Florida tillsammans med ett tjugotal andra byggarbetare. Arlen tvingar plötsligt av alla männen på en av stationena mitt ute i ingenstans och försöker övertala de att inte fortsätta resan. Han kan inte riktigt säga varför och ingen tar honom på allvar. Varför skulle de inte gå på tåget igen? Paul litar däremot på Arlen och stannar kvar på perrongen när tåget senare tuffar iväg igen. Arlen förklarar för Paul att han, även om det låter helt otroligt, kan se när döden närmar sig och  tåget skulle ta männen mot en säker död, det är Arlen helt säker på.
Arlen och Paul tar sig in till stan för att ta ett senare tåg någon annanstans, där träffar de Walter Sorensen som erbjuder de lift ett par mil till en annan station. Arlen och Paul tackar tveksamt ja. Walter tar de på vägen till stationen till ett strandhotell som verkar allt annat än fullbokat. The Cypress House ägs av Rebecca Cady och hon och Walter har affärer ihop. Men när Walter lite senare går ut i bilen för att hämta något sprängs bilen och Walter i tusen bitar. När sheriffen Tolliver och domaren Wade senare dyker upp visar de sig vara extremt grymma och ondskefulla män. Arlen och Paul hamnar i finkan och när de efter några dagar återvänder till The Cypress House kräver Arlen en förklaring av Rebecca Cady. Paul är alldeles upptagen av att vara betuttad i Rebecca.
Rebecca och männen som kretsar kring The Cypress House visar sig dölja rysliga hemligheter. Arlens förmåga att se döden innan den kommer får oväntade konsekvenser och boken utspelar sig nästan helt i eller runt The Cypress House. Arlen plågas av minnen från första världskriget. Den svampiga, tropiska, klibbiga naturen får historien att bli ännu mer obehaglig än vad den till en början verkar.

Jag gillade det här ganska mycket. Jag har på sistone läst The rules of civility (utspelade sig i slutet av 30-talet), sett Boardwalk Empire (serien utspelar sig i början av 20-talet) och läst The Cypress House. Den här tiden är väldigt intressant och de här tre olika historierna får Usas historia att bli lite mindre snårig.

Bild från Boardwalk Empire

Stringhyllan outar sig - och får en egen artikel!

Såhär såg det ut i somras i Sydsvenskan. Nu är det som står i artikeln inte så aktuellt längre. Men såhär ser i alla fall Stringhyllan ut, ni som har undrat. Mina anonyma dagar är över.

Music Doc resten av veckan!

Jag jobbar med Music Doc resten av veckan. Är du i Malmö eller i närheten i helgen rekommenderar jag att kolla in vårt program.

Torsdag: Musikvideomaraton med Malmöregissörer på Galleri Etikett GRATIS
Fredag: Klubb på Moriskan, vi visar Behrang Miris Hiphop 4 Gaza, en film om Midi, Maxi & Efti, modevisning inspirerat av Midi, Maxi & Efti, sen blir det klubb hela natten lång med två dansgolv. 100.-
Lördag. Vi visar Live in Tokyo, en film om Tokyos undergroundmusicscen i Turning Torso, 100.-
Söndag: Vi visar en dokumentär om Feist som är sådär galet bra som filmer är ibland, efter filmen känner man sig hoppfull och inspirerad, i Johanneskyrkan, 100.-

För fullständigt program och biljettinköp http://www.musicdocmalmo.se

Den sista goda människan - A.J Kazinski

Det här är verkligen en regelrätt film. Ja alltså det är ju en bok, och de ska ju göra film på den, men den är redan väldigt filmisk och intrigen känns oerhört sökt, så som det kan göra i just filmer. 
A.J Kazinski är en pseudonym för två danska författare vid namn Anders Rønnow Klarlund och Jacob Weinreich. Det här är deras första bok tillsammans. 
En polis i Venedig har av något outtalat skäl börjat forska i en rad mord som har begåtts världen över. Goda människor mördas, och på deras rygg syns en inbränd/intatuerad siffra. Barnläkare, hjälparbetare, forskare, människorättsaktivister och nobelpristagare går en fruktansvärd död till mötes, ingen vet varför, och ingen verkar heller bry sig, eller se sambandet. Utom den här polisen i Venedig. Han kommer i alla fall i kontakt med Niels Bentzon vid Köpenhamnspolisen för killen i Venedig har räknat ut att det är där nästa mord kommer att begås. 
Niels börjar något motvilligt också se sambanden och ana att något djävulusiskt ligger bakom. Niels får hjälp av astrofysikern Hanna och snart är jakten på goda människor att varna igång. För vem är egentligen god?
Såhär i efterhand, när pulsen har lagt sig (ja det var extremt spännande ibland) och mysteriet är löst (men gud vilket Dan Brown-mysterium) så ser jag ändå en hel del lösa trådar som hänger ut ur boken. Jag skulle vilja utnämna det här till en smart dussindeckare. Man får action, terrorism, religion, vetenskap, siffersystem, lite lite kärlek, ett klimatmöte i Köpenhamn och till och med en glimt av Obama på en flygplats. Så man får ju ändå ganska mycket. Hmm..ja så är det. Inget mer med det.  

The rules of civility - Amor Towles

The Great Gatsby, Sex and the city, Breakfast at Tiffanys. Gillar ni dessa, gillar ni Rules of civility (Artighetsreglerna på svenska, utkom i aug på Forum).
Året är 1966 och Katey Kontent är på en fotoutställning. Där ser hon en bild av en man som spelade en stor roll i hennes liv, Tinker Grey. Detta får henne att minnas tillbaka på året som förändrade hennes liv, 1938.
Katey och Eve är påväg till en jazzbar i Greenwhich Village för att fira nyåret. Där träffar de en förmögen och solitär herre vid namn Tinker Grey. Ett visst mått av cocktaildrickande, middagar och silkesklänningar följer. Vem kommer egentligen vinna Tinkers tycke? Efter att ha varit med i en bilkrasch i ett snöigt och isigt New York får Tinker enorma skuldkänslor gentemot Eve som blir allvarligt skadad. Tinker och Eve beger sig till Rivieran för att låta Eve återfå hälsan i ett varmare klimat. Tycke uppstår. Men var det egentligen inte så att Tinker egentligen älskade Katey?
Under tiden följer vi Kateys liv, hon stiger i sällskapsgraderna och får rika och intressanta vänner. På värsta Djävulen bär Prada-manér får hon också ett jobb på tidningen Gotham som assistent till chefsredaktören.
Men en okänd mecenat verkar dra i trådarna till Tinkers och Kateys liv.
Det blir aldrig ointressant och man vill vet hur det ska gå för Katey. Skildringarna av 30-talets New York är himmelska. De svarta regnvåta gatorna, martinin och oliverna som flödar, de rökiga jazzklubbarna och de blanka Bentleybilarna med tillhörande chaufförer. I en annan era, i en annan stad hade nog den här historien inte varit lika intressant och kanske lite ytlig, men i den här skepnaden fungerar allt väldigt bra.
David Nicholls blurbar på framsidan: "A smart, witty, charming, dry martini of a novel". 
Häll upp en till tack!

Det finns till och med en boktrailer, som är..hrm..lite fånig, men ja..håll till godo:

The Magician King - Lev Grossman

The Magician King är fortsättningen på The Magicians som kom 2009. Det här är helt enkelt böcker för alla ni som gillar Harry Potter men har blivit lite vuxnare och vill ha mer. Böckerna handlar om Quentin och hans polare som plötsligt en dag kommer in på ett magiskt universitet, Brakebills. De inser att magi finns och i allra högsta grad är något verkligt. De inser också att böckerna de läste som små som handlar om det magiska kungariket Fillory (tänk Narnia) inte bara är påhitt utan att Fillory faktiskt finns. Så i första boken blir Quentin, Janet, Julia och Eliot kungar och drottningar av Fillory. Medans livet i övriga världen fortgår precis som vanligt.
Det här är alla barns dröm, att plötsligt själva befinna sig i Narnia eller faktiskt komma in på Hogwarts. Men nu är ju Quentin och de andra inte barn utan ungdomar i 20-års åldern som dricker öl, har sex, använder iPhones och är uppväxta i Brooklyn, NYC.
Quentin har blivit lite trött på att vara kung i Fillory. Han har allt han kan tänka sig, ett slott, tjänare, mark och pengar. Han har det alldeles för bra. Visst de kan rida ut i den magiska skogen och jaga allehanda magiska harar, hjortar etc men sedan Martin Chatwin försvann i bok 1 finns egentligen inget ont som hotar Fillory längre. Quentin vill ha ett ÄVENTYR! Eller i alla fall hitta en större mening i livet än att ligga på en divan hela dagarna och dricka vin.
Men så en dag märker de att det nog inte står helt rätt till i Fillory, magin börjar bete sig märkligt. Quentin och Julia beger sig ut på Fillorys hav till en avlägsen ö. Väl där inser Quentin att det här är nog äventyret som han letade efter. Det finns en legend om sju gyllene nycklar som är spridda över riket Fillory. Efter att ha hittat den första slungas dock både Julia och Quentin tillbaka till New York och kan inte ta sig tillbaka till Fillory. Nu börjar den desperata vägen tillbaka till Fillory.
Under resans gång får man veta mer och mer om den komplicerade och mörka karaktären Julia och hur hon lärde sig magi på egen hand eftersom hon inte kom in på Brakebills.

Det här är så bra! Harry Potter för vuxna. Audrey Niffenegger skriver på omslaget: “Grossman explores the boundaries between fiction and reality with great imagination.... This is a dark, well-written book that takes the wizard genre into thoughtful places.”
Jag stämmer in i hyllningskören. Alla måste läsa. Slutet på boken är så öppet att jag är övertygad om att det kommer en tredje bok. 

The Woman in Black - trailer!

Alla älskar boken The Woman in Black av Susan Hill. Jag gillade också den, men jag darrade inte av skräck. Den var väl OK. Nu kommer den som film med Harry Potter i huvudrollen. Jag är ledsen Daniel Radcliffe, det kommer dröja många många roller innan man slutar se dig, om ens någongång?, som Harry Potter.

Trailer.