The Keep - Jennifer Egan

Jennifer Egan fick Pulitzerpriset för A visit from the goon squad för några dagar sen. Plötsligt kändes det som att var läge att läsa The keep som har varit stående i bokhyllan i några år. Jag tror att det var hos Calliope som jag läste om den först.
Boken handlar om Ray som sitter i fängelse för mord, där börjar han gå en skrivarkurs. Historien som han skriver handlar om Danny som åker till ett slott i någonstans i Tjeckien för att hjälpa sin kusin Howard att restaurera detta. Howard vill skapa ett semesterparadis där fantasin får flöda. Miljön och slottet ska inspirera människor att återfå den fantasi man har förlorat sedan barnsben. Danny ställer sig något tveksam till Howards dröm och undrar varför han egentligen har blivit släpad över halva jordklotet till det rurala Östeuropa. Det verkar vara en hel del skumma saker som försigår på slottet och kvar av den gamla slottfamiljen finns bara en  gammal baronessa som bor i slottets torn.
Samtidigt kämpar Ray i fängelset, dels med historien, dels med sin spirande romans till Holly, skrivarkursens lärarinna. Livet i fängelset är inte lätt. Såklart flätas Rays och Dannys historier ihop på ett ganska så smart sätt!
Jennifer Egan skriver jäkligt bra. Hennes huvudkaraktärer påminner om Douglas Couplands rycka-på-axlarna-killar och det är ganska roligt ibland. Jag har beställt A visit from the goon sqaud och Look at me för vidare Egan-utredning. Egan känns som en spännande författare att utforska, jag hoppas på en ny favortiförfattare. The keep kom på svenska 2008 och heter Slutna rum. 1999 släpptes Den osynliga cirkusen på svenska, men den är tyvärr slut på förlaget både på engelska (The invisible circus) och på svenska.

Intressanta män i Bon

I senaste numret av Bon intervjuar Jonas Hassan Khemiri Jonathan Safran Foer. Det känns som en intervju som redan gjorts flera gånger om. Kanske i DN? Intervjun är i alla fall ganska kort men trevlig. Foer berättar att Safran betyder bibliotekarie på jiddisch och att han skulle vilja skriva en bok som heter Magical Jews som handlar om de tio mest inflytelserika manliga konstnärer som har påverkat honom. Han pratar också om att den linjära romanen känns sååå förlegad.
Det är Jonas Hassan Khemiris andra intervju, hans första gjorde han med Nas. Jonathan Safran Foer har bara gjort en intervju, det var med världsmästaren i pingpong 2003, Werner Schlager, Foer älskar pingis.

Jag läste Bon ganska mycket när tidningen var ny, nu känns den ytligare än ngnsin men kanske kan den här intervjun vara ett tecken på att den börjar shapea upp sig igen. Numret bjuder även på en sjyst intervju i terapiform med regissören Jesper Ganslandt (Farväl Falkenberg och Apan) gjord av P1-geniet Erik Schüldt.

Men plötsligt inser jag och reagerar över könsfördelningen. Jag räknar lite på det. Av fyra krönikor är  fyra skrivna av män. Av sex intervjuer handlar fem om män och fyra är skrivna av män. Den enda kvinnan som överhuvudtaget förekommer bakom pennan är chefredaktören Linda Leopold. Skärpning Bon! Finns det verkligen inga kvinnliga skribenter som är värda att anställa? Eller några coola kvinnor som kan flankera Anna von Hausswolff mot gubbväldet bland intervjuerna?

Kråkflickan av Jerker Eriksson & Håkan Axlander-Sundquist

För nåt år sen läste jag aldrig deckare. Det var nästan som en princip. Men sen insåg jag att alla deckare är inte som svenska standarddeckare med gråa småstäder med deppiga poliser som tar en whiskey för mycket och lyssnar på frijazz. Så jag började leta efter deckare som hade något annorlunda, som inte följde den här standardmallen. Kråkflickan är verkligen ingen dussindeckare. Den följer polisen Jeanette och psykologen Sofie.
Boken börjar med att en kvinna inreder ett rum i en lägenhet med frigolit, ljudisolerar rummet totalt, täcker golvet med vattentät presenning och döljer sedan ingången till rummet med en bokhylla.
Jeanette hittar sedan kropp efter kropp, pojkar som ingen saknar dyker upp, mumifierade, syrafrätta, nerdrogade och torterade. Vem kan ha gjort det här och varför är det ingen som saknar de här barnen?
Psykologen Sofies patienter är före detta barnsoldater, pedofiler och kvinnor som blivit sexuellt förgripna sedan barnsben. Inga lätta patienter direkt. På något vis förs Jeanettes utredning och Sofies patienter närmre och närmre varandra. Som läsare vet man en hel del mer än Jeanette och Sofie.
De här kvinnorna i karriären har såklart familjer och familjeproblem även de. Ganska så komplicerade sådana. Inget är speciellt enkelt i den här boken. Det är mycket våld och detaljerade övergrepp som beskrivs. Karaktärerna är verkligen mångbottnade och deras relationer är superkomplexa. Det är inte direkt spännande, snarare blir man som läsare smått äcklad över hur människor får och kan bete sig. Det är många personer i den här boken som inte är det de utger sig för att vara, en hel del oväntade vändningar och överraskningar utlovas och boken avslutar till och med med en cliffhanger. Som så många andra deckare så ska detta bli en triologi (Hungerelden släpps i maj), men jag vet inte om orkar med en till så känslomässigt jobbig deckare.

Rikets sal - boken

Jag vet inte om humorbloggen Rikets sal är vida känd. Om man är en sann P3-humorlyssnare vet man nog vad jag pratar om. Det är spillrorna från Pang Prego - tillika nuvarande medlemmar ur eterns enda politiska satirprogram Tankesmedjan - programledarna från barnprogrammet på SVT Gabba Gabba som driver denna underbara blogg (Jesper Rönndahl, Kringlan Svensson, Josefin Johansson, Nanna Johansson & Valle Westesson m.fl). Bloggen muntrar upp den mörkaste dag och inläggen varierar i form och innehåll, mögelstudier, serieteckningar, påhopp, kränk, videoklipp, bilder, ja det är blandat som fan helt enkelt.
Bloggen har funnits sedan januari 2010 och har nu släppts som bok. Boken är försvånansvärt tjock (233 s.) och oerhört snyggt formgiven (formgivare är Benny Mårtensson). Liksom bloggen är innehållet högt som lågt. Mest lågt kanske, men jäkligt roligt och det är väl det som är huvudsaken när man sysslar med humor. Thomas Högbloms twittrande är illustrerat som en liten fågel och återfinns på nästan varenda sida. Jesper Rönndahl recenserar sina mindre lyckade ståuppgig. Josefin Johansson driver en brevkampanj mot olika företag som har hindrat henne att få så pass rött eller sprayat hår som hon vill ha det. Nanna Johanssons briljanta serieteckningar står sida vid sida med Kringlan Svenssons följetong Rockbjörnens folk. Här finns något för alla. Möjligen lite väl studentikost ibland och dalarna är kanske något fler än önskat men skit i det säger jag. Köp, skratta, håll för ögonen och titta igen, KUL är det i alla fall.

Medlemmarna i Rikets sal brukar hänga på klubben Oslipat i Malmö om man vill se mer och höra de ståuppa.

http://www.riketssal.se

Kärleken i Julia Anderssons liv - Åsa Moberg

Kärleken i Julia Anderssons liv skrevs 1973-74 men publicerades först nu. Julia Andersson är helt enkelt Åsa Moberg. Den handlar om Åsa Mobergs relation till Harry Schein (Hubert Meyer i boken). Julia jobbar som textilkonstnär och modedebattör (kanske man kan kalla det). Hon bor tillsammans med Rune sedan åtta år tillbaka när hon träffar Hubert på en debatt. Hubert är mycket äldre än Julia, rik, framgångsrik och chef för Moderna museet i Stockholm (i verkligheten chef för Svenska filminstitutet). Han är gift med den världsberömda operasångerskan Lisbeth (i verkligheten skådespelerskan Ingrid Thulin) men det bekymrar inte Hubert att inleda en relation med Julia.
Julia tvekar, hon är ju förälskad i Rune och har det rätt så bra. Men Hubert är så spännande och vacker, och han vill ha Julia, hur nu det kan komma sig. Hon som är så alldaglig, finnig och ung.
Romanen beskriver 70-talets Stockholm ypperligt. Feminismen, socialdemokratin (Hubert simmar med Olof Palme ett par gånger i veckan), vänstervågen. Julia tvivlar på sig själv och jämför sitt eget kärleksliv med alla andras. Hon känner sig inte speciellt vuxen fastän att hon är 25 år. Först trodde hon att när hon fick handla på Systemet skulle hon känna sig vuxen och mogen men tji fick hon, sen trodde hon att så fort hon skaffade körkort skulle hon känna sig vuxen men det hände inget speciellt. Till slut kommer hon fram till att den slutgiltiga vuxenheten kommer om hon är otrogen. Det är ju alla hennes andra kvinnliga vänner.
Kärleken i Julia Anderssons liv är otroligt lik Maken, men skrevs faktiskt två år före denna klassiker av Gun-Britt Sundström.
Jag gillar det här starkt. Jag gillar att förflyttas tillbaka till 70-talet och alla principer och åsikter om social välfärd och hur män och kvinnor ska bete sig. Läs!

Harry Schein och Ingrid Thulin

Paul Auster kommer till Malmö

Men ok. Nu kommer Paul Auster till Malmö. Det är väl jävligt ironiskt. För den 11 maj när han besöker Stadsbiblioteket i Malmö, då är jag i New York. I Park Slope, där Paul bor, kommer jag hänga extra mycket. Men då passar Paul på att åka till Malmö. Men ååååh. Suck och stön!

Sydsvenskan har koll. 

Pocket från Sekwa

Det lilla förlaget Sekwa som översätter utmärkt fransk litteratur har just nu ett pangerbjudande på Bokus. Köp två pocket från Sekwa för 69 kr!
Jag kan tipsa om Bombyx, Doft av ondska, Igelkottens elegans, Utrop och Insekt. Alla är väldigt bra!

Mera film med Safran Foer

Nu fick jag precis reda på att Extremely loud and incredibly close ska bli film och att de spelar in filmen i New York as we speak. Filmens skådespelare är på A-kändislistan. Vad sägs om Tom Hanks och Sandra Bullock (är det här verkligen en romantisk komedi), John Goodman och Max von Sydow m.fl.?

Såg ni Jonathan Safran Foer på Babel i torsdags? Han pratade om sin nya bok Äta djur. Per Morberg och Lotta Lundgren satt i studion och hade läst boken och hyllade och gillade.


Mer om filmen. 
Babels Jonatan Safran Foer reportage.  

Benjamin Kunkel mot sitt förfall

En gång för längesen läste jag boken Indecision av Benjamin Kunkel. Det handlar om en Douglas Couplandinspirerad uttråkad 28-årig kille som jobbar på Pfizer och som inte kan ta ett enda beslut, han kan inte bestämma sig för något alls. Hans totala oförmåga att ta några beslut får honom att börja äta piller som utger sig för att hjälpa honom med detta stora problem. Han reser till Ecuador för att leta efter en gammal flamma och boken är rätt bra faktiskt. Boken utgavs på svenska på Bazar förlag 2007 och kommer nu i pocket.
Men har inte kvaliteten på omslagets design förändrats för varje utgåva? Anledningen till att jag överhuvudtaget plockade upp Indecision i bokhandeln var att den såg intressant ut och var snygg. Varken den inbundna eller pocketvarianten av den svenska översättningen kan väl locka någon? Pocketutgåvan är rent ut sagt gräslig.
Skärpning Bazar!

Mycket nu

Jag gjorde misstaget att börja på Kärleken i Julia Anderssons liv samtidig som jag fick boken Brev från en bruten horistont skickat till mig att läsa tills på onsdag och sen bestämma mig för att äntligen ta tag i att se The Wire. Den där serien som alla som har sett den säger att man bara MÅSTE se. Att det är en del utav populärkulturen och blabla. Kärleken i Julia Anderssons liv är jättebra men den är just nu längst ner på prioriteringsstegen. The Wire är helt omöjligt att slita sig ifrån. Så hejdå mitt liv, jag finns framför tvn om nåt brådskande händer.

Kan passa på att informera om att nu ska boken Berättelsen om Pi av Yann Martel också bli film. Ang Lee regisserar och Tobey Maguire spelar killen i båten som blir strandad på en ö. En okänd indisk skådespelare vid namn Suraj Sharma spelar Pi. Den här boken har jag faktiskt inte läst, men det är liksom The Wire tydligen något som man bara   ska   ha   läst. Filmen ska spelas in i 3D (!?) och kommer på bio i december 2012.

1Q84 av Haruki Murakami

Haruki Murakami är min favoritförfattare. Jag upptäckte honom i samband med en resa till Tokyo 2004. Sedan dess har jag slukat vartenda ord han har skrivit. Han är en produktiv japan, romaner, noveller, dokumentära skildringar av löpning och terrorister i tunnelbanor, allt har jag satt tänderna i. Jag har enbart läst honom på engelska. 2004 fanns nämligen inga utav hans böcker översatta till svenska. Jay Rubin (översättaren till engelska) har blivit Murakamis röst för mig. Men så plötsligt skulle han släppa ett tredelat epos vid namn 1Q84. Jag letade efter den engelska översättningens släppdatum, men fann inget. Istället skulle Norstedts ge ut boken på svenska i rödaste rappet (ok nästan rödaste rappet, den kom på japanska 2009). In i det sista tänkte jag att jag skulle vänta på Jay Rubins översättning (som alltså inte kommer förrän i september), men till sist vann nyfikenheten och jag började läsa de på svenska.
Vartannat kapitel i 1Q84 handlar om Tengo och vartannat om Aomame. Båda två är väldigt ensamma människor i storstadens Tokyo. Aomame är uppvuxen i en kristen sekt men är nu kampsportsinstruktör. Hon försörjer sig även som massör och yrkesmördare. Hon är cool, vältränad, utan ett uns överflödigt fett på kroppen och har inga vänner eller familj.
Tengo är matematiklärare och aspirerande romanförfattare. Han jobbar på ett förlag där han korrläser manus och skriver små texter till en tidskrift. På dagarna lyssnar han på musik, läser och lagar lite mat. Inte heller han har några vänner eller någon familj. Ibland kommer hans gifta flickvän hem till honom för lite sex.
De här två ensliga öarna till människor blir på ett nära mytologiskt sätt indragen i ett äventyr som spänner över tid och rum. Plötsligt en kväll märker Aomame att det finns två månar på himlen. En vanlig stor gul måne och en lite mindre grön. Hon börjar även inse att hon inte längre lever sitt liv i Tokyo 1984 utan att hon numera lever i världen 1Q84. Samtidigt skriver Tengo en berättelse där dessa månar förekommer...

De här två första delarna ska man definitivt läsa efter varandra. Del tre kommer på svenska till våren 2012 och jag kommer att räkna ner dagarna. Tengo och Aomame är intimt sammankopplade med varandra och om deras två delar av historien ska sammanflätas på ett lyckligt sätt får man inte reda på förrän i del tre.
Vad tyckte jag då om att läsa på svenska? Tja det gick ju faktiskt bra. Men jag störde mig en hel del på know-how, perciever, reciever och andra engelska uttryck som Vibeke Emond tydligen har tyckt inte gååår att översätta till svenska.
Alla Murakamis böcker brukar följa ett visst mönster och 1Q84 är inget undantag. Ensamma män som inte har några lyckliga relationer med kvinnor, gärna ska en kvinna försvinna någon gång under historiens gång, det lagast många enkla måltider och det lyssnas mycket på jazz och klassisk musik tillsammans med ett glas öl eller whiskey. Alla har ganska mycket sex och snusk är inget som lämnas därhän. Det grubblas en hel del, på vad de här ensamma människorna egentligen fyller för funktion i verkligheten? Det är stillsamt och mycket detaljrikt, en människas utseende kan beskrivas över två sidor. Men det blir aldrig tråkigt. Jag älskar Murakamis magiska realism och jag längtar till våren 2012.

Två engelska pockettips

Det har kommit in två nya engelska pocketar i bokhandeln som jag jobbar i som jag suktar efter. Dels Chuck Palahniuks nya Tell-all. Den kommer jag definitvt att införskaffa även om jag aldrig tog mig igenom hans förra Pygmy.
Den andra boken är Lights out in wonderland. Exemplaret som jag har framför mig är gult och orange och mycket snyggare än det blekbeiga som finns bild på på internet. Författaren DBC Pierre har jag aldrig hört talas om, men när jag googlar honom känner jag ju igen titeln på hans mest kända bok Vernon God little. DBC står tydligen för Dirty but clean. En cool kille helt enkelt. Baksidetexten på Lights out in wonderland lyder:

"When twenty-something Gabriwl Swift's anti-capitalist activism accidently starts turning a profit, it's the last straw. His philosophical enquiries about the state of the world - from the credit default swaps to soulless shopping malls - all point in one direction. But before he checks out of life, Gabriel decides to go on one last journey, which will take  him from London to Japan and Berlin - and finally to Wonderland".

Visst låter det bra? Men om jag köper den här så kommer den ligga och damma på min hylla. Just nu har jag för många andra böcker som jag trängtar efter. Jag får för mig att A fraction of the web eller Illusionernas blogg hade uppskattat den här romanen.