Kärleken i Julia Anderssons liv - Åsa Moberg

Kärleken i Julia Anderssons liv skrevs 1973-74 men publicerades först nu. Julia Andersson är helt enkelt Åsa Moberg. Den handlar om Åsa Mobergs relation till Harry Schein (Hubert Meyer i boken). Julia jobbar som textilkonstnär och modedebattör (kanske man kan kalla det). Hon bor tillsammans med Rune sedan åtta år tillbaka när hon träffar Hubert på en debatt. Hubert är mycket äldre än Julia, rik, framgångsrik och chef för Moderna museet i Stockholm (i verkligheten chef för Svenska filminstitutet). Han är gift med den världsberömda operasångerskan Lisbeth (i verkligheten skådespelerskan Ingrid Thulin) men det bekymrar inte Hubert att inleda en relation med Julia.
Julia tvekar, hon är ju förälskad i Rune och har det rätt så bra. Men Hubert är så spännande och vacker, och han vill ha Julia, hur nu det kan komma sig. Hon som är så alldaglig, finnig och ung.
Romanen beskriver 70-talets Stockholm ypperligt. Feminismen, socialdemokratin (Hubert simmar med Olof Palme ett par gånger i veckan), vänstervågen. Julia tvivlar på sig själv och jämför sitt eget kärleksliv med alla andras. Hon känner sig inte speciellt vuxen fastän att hon är 25 år. Först trodde hon att när hon fick handla på Systemet skulle hon känna sig vuxen och mogen men tji fick hon, sen trodde hon att så fort hon skaffade körkort skulle hon känna sig vuxen men det hände inget speciellt. Till slut kommer hon fram till att den slutgiltiga vuxenheten kommer om hon är otrogen. Det är ju alla hennes andra kvinnliga vänner.
Kärleken i Julia Anderssons liv är otroligt lik Maken, men skrevs faktiskt två år före denna klassiker av Gun-Britt Sundström.
Jag gillar det här starkt. Jag gillar att förflyttas tillbaka till 70-talet och alla principer och åsikter om social välfärd och hur män och kvinnor ska bete sig. Läs!

Harry Schein och Ingrid Thulin

Mycket nu

Jag gjorde misstaget att börja på Kärleken i Julia Anderssons liv samtidig som jag fick boken Brev från en bruten horistont skickat till mig att läsa tills på onsdag och sen bestämma mig för att äntligen ta tag i att se The Wire. Den där serien som alla som har sett den säger att man bara MÅSTE se. Att det är en del utav populärkulturen och blabla. Kärleken i Julia Anderssons liv är jättebra men den är just nu längst ner på prioriteringsstegen. The Wire är helt omöjligt att slita sig ifrån. Så hejdå mitt liv, jag finns framför tvn om nåt brådskande händer.

Kan passa på att informera om att nu ska boken Berättelsen om Pi av Yann Martel också bli film. Ang Lee regisserar och Tobey Maguire spelar killen i båten som blir strandad på en ö. En okänd indisk skådespelare vid namn Suraj Sharma spelar Pi. Den här boken har jag faktiskt inte läst, men det är liksom The Wire tydligen något som man bara   ska   ha   läst. Filmen ska spelas in i 3D (!?) och kommer på bio i december 2012.