"Många stora känslor beskrivs och beskrivs mycket väl. Man lägger ett pussel medan man läser den här romanen. Pusslet blir större och vackrare för var sida man lämnar bakom sig."
Bokbloggen Stringhyllan
Brev från en bruten horisont är Calle Brunells debut. Jag kan inte annat än beskriva boken som myllrande. Det vimlar av poetiska kärleksfraser, dikter och brev flyter iland från skeppsbrutna galna män. Breven flyter iland på en vindpinad bohuslänsk ö där människorna sedan länge har blivit introverta surkartar.
Det kryllar av vanvettig passion. Vissa älskar böcker eller kampen för fackföreningen, andra havet och vinden, några älskar varandra.
Det svärmas och trängs på den där bohuslänska ön när breven läses upp. Är det ett tecken från Gud? Breven får folk att börja le igen, får folk att skratta och uppvakta varandra, får folk att tina upp. Det görs många barn då när breven kom guppande på vågorna.
Mika och Ellis blir följderna. De blir kära varandra på ett bibliotek. Deras föräldrar och deras föräldrar i sin tur är vad den här boken handlar om. Många stora känslor beskrivs och beskrivs mycket väl. Man tappar bort sig ibland, vem är mor till vem och vems son kommer att föra kärleken vidare? Man lägger ett pussel medans man läser den här romanen. Pusslet blir större och vackrare för var sida man lämnar bakom sig. Man reser mellan Blackpool, Göteborg, skogarna i Norrland och tillbaka till skärgården i Bohuslän. Varje generation har sin plats. Varje generation har sin kamp.
Nu har Brunell debuten avklarad. Med beröm godkänt. Men jag vill ändå ha mer, djupare, jag vill att det ska ta tag i mig mer. Jag vill ha en släktkrönika på flera hundra sidor. Det klarar du. Skriv en Buddenbrooks eller en Middlesex Calle!
